VF

DET VAR EN MÖRK vinterkväll.
Trots det kände jag mig oväntat laddad.
Latheten, kylan och vintern skulle besegras.
De första löpstegen mot ett nytt liv skulle tas.
Men jag hade inte räknat med motståndet.

LÄSAREN VAR enormt upprörd.
Han uppmanade mig att göra en Juholt.
Han tyckte att jag borde avgå, eftersom han ansåg att både jag personligen och Folkbladets journalistik förstörde så mycket för Socialdemokraterna.

OFTA ÄR inte steget speciellt långt mellan skolgården och vuxenlivet. Det är nog till och med så att vi vuxna ofta är betydligt värre än vad skolbarnen är.
När tillräckligt många har kastat glåpord blir allt en norm och en falsk sanning. Plötsligt har en person blivit hackkyckling utan att någon egentligen riktigt vet hur allting började.

VISSA DAGAR blir inte som man tänkt sig.
Det är det som är tjusningen med livet.
Det är också det som är den stora tjusningen med att arbeta på en tidningsredaktion.
Torsdagen var just en sådan dag.

JAG SKA INTE göra mig själv till talesman för hela journalistkåren i Västerbottens län, men jag tror att många av mina kollegor känner igen sig i detta.
Inom rättsväsendet i länet finns många personer som är imponerande öppna och tillmötesgående på alla sätt, men när det hettar till och handlar om grövre brott är det i regel alltid samma sak.

TÄNK ATT du kommer hem en dag.
Plötsligt har någon möblerat om i ditt hem.
Möbler som stod i ett rum står plötsligt i ett annat. Vissa kära och skönt insuttna möbler har till och med bytts ut med nya som du inte alls känner igen. Dessutom har köket bytt plats med vardagsrummet.
Klart du blir irriterad. Klart du reagerar.

DET ÄR ÖVER tio år sedan nu.
Jag hade nyss flyttat till byn.
Det var en vinter lik denna. Jag var orutinerad.

JAG BEFINNER mig i vackra Vilhelmina.
I denna kommun finns mycket som gör mig glad. Just nu finns dessutom någonting som stora delar av Sverige saknar denna vinter. Nämligen snö.

JULEN. Fridens högtid. Det är nu man borde känna sig så där harmonisk och Ernst Kirchsteiger-käck som en människa bara kan. Jo, tjenare. Jag är bara irriterad. Frustrerad. Provocerad. Stressad.

PÅ MÅNGA SÄTT var det en speciell situation.
Jag upplevde att jag var fel person på fel plats.
Jag var ung och gränslös i mina ambitioner.
Jag drömde om att ge ut djupsinniga diktsamlingar och skriva en banbrytande generationsroman.

SNUSFÖRBUD och fotoförbud.
Man kan se det hela som en storm i ett vattenglas,
vågor i en ankdamm eller hur man nu vill.
Faktum kvarstår. Båda är i det stora hela tandlösa beslut, men de är likafullt allvarliga.

SOM RUTINERAD västerbottning borde man naturligtvis ha lärt sig vid det här laget. Det spelar ingen roll.
Det är ändå som det är nästan varje år.
De senaste två åren har vi varit bortskämda.
Ljuset har åtminstone kommit i form av snö.
I år är det som vanligt igen.

JAG SAKNAR musikalisk talang. Det spelar ingen roll.
Jag har ändå alltid drömt om att bli rockstjärna.
En natt drömde jag verkligen att jag var det också.

MÖTEN MED ANDRA människor. Det är det roligaste som finns. Det är faktiskt det som är själva livet.
Allra bäst är de möten som är oförutsägbara och som tar en annan riktning än man hade förutsett.

VI HAR ALLA varit med om det.
Det är fest. Stämningen är hög.
Plötsligt harklar sig en person i sällskapet.