Idag har vi haft långväga besök av vår kompis Ludvig plus frun Arum, de bor i vanliga fall i Tokyo. Jag bjöd på smulpaj med jordgubbar och hallon. Men lyckade inte få en enda bild på det.
Efter ett tips här på bloggen köpte jag senaste delen i triologin Kronprinsessan, Kungamordet och Drottningoffret av Hanne Vibeke Holst. Har legat ute i gräset och läst Drottningoffret idag och den verkar hittills jättebra. TACK för tipset!
Ett annat tips jag blev sugen att prova var iskaffet från SötaSaker. Jag gjorde precis efter receptet, förutom att jag även blandade i en knivsudd kakao och det blev galet gott.
Gör så här
msk instant coffee
1 msk hett vatten
1-2 tsk hemmagjort vaniljsocker/vanligt socker
Massor av is
Ett stort glas mjölkRör ut det frystorkade kaffet i vattnet tillsammans med sockret i ett stort glas (man kan givetvis använda vanligt strösocker också). Häll på is. Mät upp lagom mycket mjölk i en tom plastflaska och skaka det tills den skummas. Häll upp i glaset och rör om.
Det ösregnade hela gårdagen och jag hittade äntligen energin att baka, städa, sätta upp gardiner och göra fint här hemma. Hela natten fortsatte regnet att smattra mot rutorna men på morgonen strax innan sju lyste solen på klarblå himmel.
Jag steg upp och gick ut och plockade bär med hunden. Klockan åtta var jag inne igen med 2 liter hallon.
När jag rensat och frusit in hallonen gick jag ut i landet och plockade smultron och jordgubbar. Och det var den morgonen!
När vi var hos mormor plockade vi blåbär. På en timme fick jag och Jakob ihop 20 liter av våra favoritbär.
Det var bra men det går inte att jämföra med den sommar vi plockade 120 liter blåbär. Vi till och med sålde bort en del. Det är synd att inte fler unga människor plockar bär. Det är så sorgligt när bär får ruttna i skogen. Att plocka själv kräver så lite och ger så himla mycket. Inte minst motion. Man blir vältränad och får dessutom med sig gratis mat hem - en himla skillnad mot ett joggingpass i skogen. Men kanske är det ovana som gör att man inte plockar bär? Jag har ju fått bärplockning med modersmjölken. Vi har plockat tillsammans hela familjen i många år. Hallon, blåbär, lite lingon och framförallt hjortron. Jag känner mig sällan så nöjd som när jag har frysen full av bär!
När jag plockar är jag effektiv och använder mig av plockare. Att det blir mer att rensa stör mig inte. Att rensa bär är trevligt. Det gör man med sommarpratarna i bakgrunden och använder ett sådant här galler. Man behöver inga förkunskaper för att plocka och självklart kan man plocka för hand utan varken galler eller plockare.
Blåbär hittar man i granskog och på hyggen. Lingon gillar halvskuggan på tallhedar och i gles barrskog. Hallon växer ofta i dikesrenar och åkerkanter. Hjortron växer på myrar och är rätt besvärliga att plocka. Myggbiten och blöt får man räkna med att bli - men själva bären är stora och ger stor belöning för ansträngningen.
När jag är hos mormor äter jag vad som bjuds och det är en herrans massa kött vanligtvis. Så när jag kommer hem brukar jag gå på lite avgiftning. Idag blev det enkel mat. Pastasallad med ingredienser från landet i huvudsak.
Jag älskar avsaknaden av konformism i naturen. Fyra rädisor plockade ur samma rad. En helvit, en liten röd, en som är plommonlila och en som ser ut som flötet till ett metspö. Ingen ser ut som den borde göra. Men smakar lika bra för det. Eller ännu bättre.
Till en pastasallad behövs grovt bröd så att måltiden blir mättande. Jag gjorde som vanligt det här receptet som jag hittat hos Ekoblogg. Ni vet väl att Ekobloggsmalin flyttat sin blogg till Lyckobacken.se? Gå dit och säg hej till Sveriges bästa ekoblogg, och min personliga ekoguru.
Har precis kommit hem från några dagars vistelse hos min mormor och morfar. De bor i ett hus vid en sjö, några mil från Jokkmokk. Det är alltid så bra att komma dit. Äta sig mätt på brunsås och potatis. Trycka i sig ett dussintal bullar. Vila och lösa korsord. Det jag framförallt uppskattar är att det aldrig händer någonting där. Det är i stort sett samma saker jag gör där nu som när jag var liten. Mormor och morfar är trygga och fasta. De finns kvar och förändras inte mycket. Förutom att de blir äldre förstås. De är en trygg punkt att återvända till. Efter allt som förändrats sedan min mamma dog har jag känt hur skönt det är med upprepningar, trygghet och fasta rutiner. Jag värdesätter det mer än äventyr och nyheter.
Ja, och jag tänkte apropå rutiner bara säga att det har varit ett väldigt ojämnt bloggflöde i sommar. Men snart nu i Augusti börjar jag på allvar igen. Håll ut!
Jag tycker alltid att det är så faschinerande när människor säger att de föredrar naturliga färger och sedan bara klär sig och inreder i vitt och beige. När är naturen enbart vi och beige? Ja det skulle väl vara på vintern då. Men då är ju himlen å andra sidan så gnistrande turkos att man nästan blir blind. Och himlen ofta alldeles rosa innan skymningen.
Naturliga färger kan ju lika gärna vara chockrosa, snorgrönt och knallrött. Som rallarrosor och nyutslagna björkar. Som blodfärgade pelargoner och knallblå sommarhimlar. Som stockrosor och stilla sjöar.
Jag gillar också naturens färger. Speciellt de färger som är ikväll
Något har hänt med mina matlagningsskills. Sedan igår har jag nämligen
- Gjort en stor sats oätliga rågbullar
- Bränt vid 3 liter rabarbersaft (så i år blir jag helt utan)
- Stekt och bränt ett helt lass små sojaplättar
Nu känner jag mig fasligt hungrig men vågar absolut inte göra någonting. Risken är väl att jag bränner ner det nya köket. Och ni som önskat att se bilder på köket- jag lovar - de kommer men det dröjer lite för ännu är inte alla skåp helt färdigmålade. Kanske nästa vecka att det kommer lite bilduppdateringar.
- En av alla våra trevliga grannar kom förbi idag och erbjöd oss en vedspis till köket. Fattar ni vilken lycka? Som vi har letat. Och nu visade den sig ha precis rätt mått! Bara lite spissvärta behövs för att den ska bli ny och fin.
- Jag gick till doktorn idag och det gick över förväntan. Mådde inte ens särskilt dåligt när jag fick en spruta. Hurra!
- Våra nyplanterade pioner har slagit ut, förmodligen sist i Sverige. De luktar så gott att man får svårt att andas. Konstigt eller hur?
Är det någon som kan något om drömtydning? Jag har en återkommande mardröm att jag ska sätta i mina kontaktlinser men att de plötsligt är stora som tallrikar och inte får plats i mina händer. De halkar omkring som gigantiska gelatinblad. Vad sjutton betyder det?
Jag vaknade i morse av att det lät som att någon duschade i sovrummet och tömde en baklastare med stenblock bredvid sängen. Men det var bara ösregnet och åskan som lät. Det bästa morgonljud jag vet! För det betyder att man utan dåligt samvete kan stanna inne hela dagen och mysa. Så jag låg kvar i sängen, med lite bär från trädgården och sista kapitlen i boken Vit Oleander. Fy farao vad bra den var!
Jag försöker läsa mycket. Inte bara på sommaren, men kanske särskilt då. Här kommer en liten läslogg med det jag hittills läst i sommar - med både tips och varningar.
Låt den rätta komma in av Johan Ajvide Lindqvist. Vampyrboken som blev en film har väl inte undgått någon. En riktigt vidrig berättelse som gjorde mig nedstämd och som jag fick tvinga mig att läsa ut. Inte på grund av vampyren utan för allt det andra i boken som bara andades misär. Magkänslan säger uck - men jag antar att det är meningen så på sätt och vis fyller den nog sitt syfte.
Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou. Har inte läst mycket av honom förut och har svårt för Guillou som person. Men i brist på annat blev det denna bok och den var faktiskt rätt bra! Lättläst, snabb och ganska rolig läsning, speciellt kängorna Janne delar ut åt mediasverige.
Kronprinsessan av Hanne Vibeke Holst. Riktigt lättläst bok som jag plöjde mig igenom en natt för att jag inte stod ut att vara ovetande om slutet. Jag gillar Hannes böcker sedan tidigare. De är enkla men har ett djupare feministiskt budskap. Det är en konst att skriva för den stora massan och samtidigt inte bli platt och “för enkel”.
När jag läst Kronprinsessan var jag ju bara tvungen att hoppa rakt på uppföljaren Kungamordet. Bitvis riktigt otäck då den behandlar makt, kön och kvinnomisshandel. Lika lättläst och fängslande som Kronprinsessan. Tilläggas bör kanske att böckerna, titlarna till trots, inte har någonting med kungligheter att göra.
Sedan gav jag mig i kast med Oliver Twist av Charles Dickens. Som jag konstigt nog inte tidigare läst den där. Nåja. Härlig och rolig var den i alla fall. Nu känner jag mig ungefär 200 procent mer allmänbildad. Det är den funktionen klassiker har. Att täppa till hål i ens hjärna.
Därefter slukade jag Lysande utsikter av Charles Dickens. Den är ännu mycket bättre än Oliver Twist!
Sedan plockade jag fram en bok jag länge velat läsa, Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek. En självbiografisk berättelse om hur Unnis kärleksförhållande med en pojkspoling till slut blir så destruktivt att hon överger sina barn. Jag blev knäpp av den här boken! Knäpp och arg, på Unni och på hennes galna pojkvän. Det är stundtals plågsamt självutlämnande och tragiskt, men också väldigt bra. Då och då var jag tvungen att skrika ut frustrationen till Jakob över bokpärmen - fan vilken jävla idiot han är!
Gladare blev jag inte när jag därefter läste Ann Heberleins självbiografiska bok Jag vill inte dö jag vill bara inte leva. Ja ni hör ju själva - inte så muntert. Men fy vad bra den var!
På inrådan från min svärmor Annika läste jag sedan en helt underbar bok av danskan Dea Trier Mörch, med titeln Kastanjeallén. Stämning och magpirr rakt igenom. Som en vuxenversion av Astrid Lindgrenmysiga Barnen i Bullerbyn. Nu ska jag läsa allt som finns av henne. En ny favoritförfattare!
Jag gillar tråkiga mysdeckare men Mord i sinnet av P.D James var faktiskt för tråkig för min smak. En bok kan inte inledas med hundra sidor förhör. Det är bara tråkigt och inte mysigt. Bort!!
Jag har länge tänkt läsa Amerikan Psycho av Bret Easton Ellis. Och som jag ångrar mig nu när jag läst den. Jag borde låtit den vara. Den är så genomvidrig att jag hade svårt att läsa färdigt den. Bra, men genomvidrig. De fruktansvärda våldsskildringarna var jag tvungen att bläddra förbi. Det gick bara inte att läsa. Och till på köpet hade någon suttit och strukit under alla otäcka ställen i boken och gottat sig i dem. Sjukt.
För att mota mardrömmarna i grind, orsakade av boken ovan, plockade jag fram en annan bok jag länge velat läsa. Vit Oleander av Janet Fitch. Hittills kan jag bara konstatera att detta kan bli en vansinnigt bra bok. Men eftersom mer än hälften är kvar kan jag inte ge ett definitivt utlåtande ännu.
Jag har inte direkt varit tacksam över skolmat och billiga förskolor tidigare. Eller förmånliga studielån och så vidare. Jag har helt enkelt inte reflekterat över det. Men nu när jag blivit vuxen faller fjällen från mina ögon. Så fantastiskt det är! Förra veckan när jag var sjuk besökte jag en läkare. 100 kronor kostade den timslånga sejouren. Tänk vad en timmes massage eller hårklippning skulle kosta i jämförelse!? Och sedan köpte jag medicin. Det blev ganska dyrt men jag vet att skulle det bli ännu dyrare så finns ett högkostnadsskydd som bekostar det. Tacksamhet!
Jakob har varit i valet och kvalet över vilken utbildning han ska gå. En av utbildningarna han vill läsa finns på distans i Göteborg. Tyvärr inte studiemedelsfinansierad. Den skulle kosta oss 400 000 kronor. Det är många vackra slantar. Men tillslut bestämde sig Jakob för att söka en universitetsutbildning istället. Som verkar ännu bättre. Och dessutom är GRATIS! Helt sjukt. Han får ju till och med betalt (nästan 3000 i månaden) för att gå den.
En vän till mig har studerat i Frankrike och höll på att bli knäpp av den franska byråkratin. Hon var så glad när hon sedan skulle börja plugga i Sverige och kom i kontakt med CSN och upptäckte hur enkelt och smidigt allting här är. Och förhållandevis rättvist. Och hu som jag klagat på CSN tidigare!
Jag älskar Sverige. Visst är det mycket som skulle kunna funka bättre. Men överlag är jag så glad och tacksam över att det mesta faktiskt fungerar. Att den skatt jag betalar ger mig rätt till all denna service. Att vi kan äga saker tillsammans och nyttja dem tillsammans!
Det här är gamla bilder - I know - men jag tänkte bara tipsa lite.
Om jag sminkar mig på sommaren (vilket inte alltid är fallet) gillar jag den här stilen. Knalliga pasteller. Ögonskuggan är från Nouba och läppstiftet är egetligen en läppenna från FACE. Alltid när jag har knalliga läppar åstadkommer jag det med en läppenna. Mycket enklare att få snyggt än ett läppstift. Sitter som berget och ger inga avtryck. Inte ens när Jakob smakar mina smällkyssar!
Det här är en annan favorit. Här har jag bara duttat på lite svagt läppstift med fingrarna (tror att märket var Make up store - samma som på mitt bröllop) och på ögonlocken har jag en illande grön skugga som är ett supergammalt fynd från H&M. Den färgen blir magisk till mina blå ögon! Jag tar en smal pensel och blöter i vatten innan jag penslar kring ögonen för att få färgen att bli supertjock och mäktig. Sedan suddar jag på själva locken! Frågor på det?
Ps, basen är lagt med ID puder, olika nyanser beroende på hur brun jag är
Just nu längtar jag mycket efter min syster som spenderar några månader i Vivienne Westwood Londonateljé för att praktisera och agera fitting model. Hon är allt bra duktig hon! Vi pratar ofta om att samarbeta för att göra något riktigt stort av våra talanger. Och nu har jag kommit på vad vi ska göra. Håll utkik här på bloggen!
Jag känner att jag borde blogga, nu när jag är hemma med datorn tillgänglig och allt. Jag har ju trots allt inte så mycket annat för mig. Jag har nu legat i sängen i snart 27 timmar. Men jag har en god anledning. Jag mår skit så fort jag reser mig upp. Så någon bloggning är det inte tal om annat än för att gnälla och få sympatier. Jag är hemskt ledsen för det.
Mest ledsen är jag för att jag kanske inte blir frisk till vår tänkta skärdgårdstripp i slutet av veckan. Det verkar som att denna sjuka kommer vara resten av veckan. Den blir bara sämre. När jag hostar får jag upp lungorna i munnen. Och måste pilla ner dem med japanska ätpinnar. Vem vet om det finns japanska ätpinnar i skärgården? Och vad gör jag om jag har munnen full av lungor och inte får ner dem igen? Då svälter jag nog ihjäl på den där skärgårdsön.
Det är feberyrseln som talar så inget jag säger får något sammanhang. Jag avslutar här.
Jäkla sommarförkylningar. De sätter sig verkligen i hela kroppen och vägrar släppa greppet. Nu har halsonten klingat av men jag har fått en hosta som minner om hur Bengt Magnusson låter på morgonen när han vaknar och inte fått röka på en hel natt. Rökhosta djupt ner i bröstet alltså. Otäckt.
Och jag stapplar omkring här hemma och betraktar röran. Jag blir tokig. Det är så mycket jag måste göra. Fixa. Ordna. Få färdigt. Jag önskar mig mest av allt just nu att ett gäng människor skulle komma hit och säga; Vi hjälper dig! Vi gör färdigt åt dig! Gratis! Peka och vi utför. Jag har varit trött hela den här sommaren. Utan extra depåer att ta utav. Och när det finns massor av roliga saker att göra vill man ju helt enkelt orka göra dem. Inte sitta som ett kolli i sängen och önsketänka. Önskeutföra.
Nu ska jag återgå till bokläsarläge. Äta halstabletter. Tyvärr har Melker upptäckt att Vicks Blue är jättegoda. Så nu har jag inte så många kvar. Den positiva bieffekten är att han numera luktar mentol ur käften istället för strömming.
Att komma hem till sin trädgård när man varit bortrest ett längre tag är en upplevelse av skräckblandad förtjusning. Vad har dött och vad har klarat sig? Något vi hade i överflöd var i alla fall jordgubbar och smultron. Så nu frossar vi.
Jag har varit på en semester som först bara skulle bli en handfull dagar men utsträckte sig till åtta dagar. Varav fem ungefär då jag kände mig mer eller mindre borta på grund av sjukdom. Så borta att jag fick ställa in ett bröllop jag skulle på idag. I Vetlanda. Nu sitter de nog och äter finmiddag. Jag smackar på halstabletter och ligger i sängläge. Men det är smällar man får ta antar jag.
Nåja. När jag var frisk njöt vi lysande utsikter
Badade nakna sent sent på kvällen
Firade en födelsedag
Och fick nya vänner. Särskilt farbror Melker. Han blir verkligen älskad av alla. Hermeliner, människobarn och lamm.
Den här lilla godingen bekantade han sig med i hagen.
Hade de fått vara lösa ihop vet jag att de varit ännu lyckligare. Man riktigt såg hur de ville leka.
Hon skriver pressar du alltid brösten mot alla nya människor du posar med? Är det såhär du gör för att klättra på karriärsstegen
Ja ni hör ju själva vilken vidrig kommentar. Men minst lika otäckt är Blondinbellas svar:
Är jag förvånad att det är en Emma och inte en Emil? Nej.Så länge de här existerar kommer de aldrig att bli jämställt bland kvinnor och män. Jag är trött på snack om kvotering för att få in kvinnor till styrelser, det är inte männen som är problemet. Det är vi tjejer själva som jämt lägger krokben för varandra och när vi beter oss såhär och vem fan vill jobba med oss då?
Kära Blondinbella. Jag tycker inte heller att det är minsta konstigt att just en Emma och inte en Emil som skriver skit till dig - du har antagligen 90 procent kvinnliga läsare. Enkel statistik. Ta och räkna alla positiva kommentarer du får på din blogg. Jag är övertygad om att det mesta berömmet faktiskt också kommer från tjejer. Och nu kanske du inte håller med mig när jag säger det här - men det är inte kommentarer som den där som är problemet - det är inlägg som dina. Eftersom det du gör är att slå fast hur dumma kvinnor är. Varför har du gått på den myten? Det är du alldeles för smart för. Ärligt talat tycker jag att det är rätt tramsigt att döma ut ett halva jordens befolkning bara för att några av idioterna på jorden är kvinnor. Idioter finns det gott om av båda könen. Men när du skriver det du skriver befäster den förljugna bilden av kvinnor som intriganta häxor. Som hatar att se andra kvinnor lyckas. Varför vill du vara med och befästa en så osann bild? Det finns faktiskt en fara i att reproducera en myt. Tillslut börjar folk tro att den är sann.
Jag kan erkänna att jag själv ibland fallit för myten om den bitchiga kvinnan som bara lägger krokben. Men oj vad jag blivit motbevisad på bloggen. Jag är faktiskt lite chockad av hur många peppande, härliga och generösa tjejer det finns. Helt fantastiska. Som köper mina tidningar, som kommenterar på min blogg, som tipsar och mailar och hälsar och hejar.
Och vilka läser din blogg egentligen ? Vilka såg till att Bella & Tyrashow blev en hit? Vilka köper damkläderna från ditt märke Classified? Vilka shoppar sminkprylarna du tipsar på på Bellme? Vem betalar egentligen din lön? Alla godhjärtade män?
Tänk efter Bella. Kvinnor är din målgrupp och din fanbase. Bajsa dem inte i ansiktet för att du har fördomar om dem. Idioter är inte idioter främst för att de har snippa. Utan för att de är - ja just det - idioter.
Om man precis som jag har svår pollenallergi är sommaren rätt trälig ibland. Jag hatar allergimediciner för de gör mig trött och håglös, så jag har hittat några andra alternativ som passar mig bra
1 Näskannan är en himla bra sak. Man fyller den med lite saltvatten sedan häller man genom ena näsborren, in i huvudet och ut genom den andra. Kanske inte låter så fräscht men funkar verkligen för det rensar näsan på pollen. Finns att köpa på apotek och yogawebshops.
2 Skölja ansiktet, ögon och näsa i iskallt vatten. Vet inte varför men det hjälper. Bra mot klåda är det också
3 Befinna sig nära vatten och ta många kalla bad. Min allergi dämpas alltid drastiskt när jag fått ta ett dopp. Dels lossar väl pollen från kroppen och håret men jag tror också att det är den kalla chocken som ger kroppen en hälsosam skjuts.
4 Och jag vet att detta är ett lite kontroversiellt råd; men jag får mindre kli i ögonen av kontaktlinser och mascara. Har jag på mig det så undviker jag att pilla i ögonen. För så fort man börjar gnugga där blir det tusen gånger värre. Rött och irriterat. Därför använder jag alltid linser när jag är allergisk. Men tvättar dem noga på kvällen. Testa själva vettja!
Har ni några fina tips till en allergisk loser som mig?
Det har varit ett himla liv om att FI eldat upp 100 000 kronor. Vissa har tom hävdat att de borde skänkt bort pengarna till fattiga barn i Afrika istället.
Jag ställer mig frågan, vad var meningen med tilltaget? Jo att på ett effektivt sätt väcka intresse för och sätta ljuset på partiet FI och vad de står för. PR alltså. PR sysslar alla partier med. Och för små partier med liten budget måste det till kluriga saker för att få uppmärksamhet. Och vad kan då vara klurigare än att elda upp 100 000 kronor? Andra partier bränner ju också pengar - på dyra reklamkampanjer i tv och på att affischera hela städer. Där bränns långt mer än 100 000 kronor kan jag lova. Och varför är det bättre att bränna pengar på det än på en klotgrill? Hundratusen är småpotatis för stora partier. Men inte kommer väl någon till moderaterna och säger - Kära nån så onödigt att ni gör PR för er själva. Själviskt! Barnsligt! Tänk så många barn i Afrika som kan äta sig mätta för dessa pengar.
Så vad tycker jag då om tilltaget att elda upp hundratusen kronor? Jamen grattis Gudrun - du är ett PR-geni! Medier och människor gick rakt i din gillrade fälla.
Herreje vad jag är uttråkad. Så där som jag inte varit sedan jag var liten. När jag gick till mamma och jamade jag har inget att göööööra. Och mamma kom med förslag. Rita en teckning, läs en bok….
Bara att nu står jag vid Jakob och jamar om hur tråkigt allt är och att det inte finns något jag vill göra. Och han säger: Städa garderoben. Eller organisera dina byrålådor. Fast det är ju inte det jag vill göra utan något roligt. Men det blir inget roligt. Jag bara fotar dumma bilder istället.
Igår gjorde jag syltkakor. Det var för varmt för att orka vara ute så då kan var jag inne och bakade istället. Några av kakorna hamnade i min fina gamla emaljmugg jag hittat på loppis för en tia. Allt blir gott i den muggen konstigt nog. Jag är ledsen för att jag bara bloggar en massa recept men det känns som att baka är det enda jag gör förutom att sova. Det här receptet hittade jag i Leilas bok A piece of cake.
Du behöver
5.5 dl vetemjöl
1 1 dl potatismjöl
1.5 1.5 dl florsocker
300 300 g kallt smör
0.5 0.5 msk kallt vatten (kan behövas upp till 1 msk)
Sylt (jag rörde bara ihop hallon och lite syltsocker och pluttade i kakorna.
Gör så här
Blanda vetemjöl, potatismjöl och florsocker i en bunke.
Tärna smöret och nyp ihop det med mjölblandningen.
Häll i vattnet och arbeta ihop till en deg. Knåda inte för mycket, degen ska bara precis gå ihop.
Lägg degen i en plastpåse i kylen och låt den vila i minst en timme.
Skär lagom stora bitar av degen, den räcker till ca 50 kakor. Rulla varje bit till en boll och platta ut den lätt på en pappklädd plåt. Gör en grop i kakan och fyll den med sylt. Grädda i tio minuter å 175 grader.
Så himla härligt att bara gå rakt ut i trädgården och plocka in middagen.
Igår blev det ljummen potatissallad med rädisor och drivor av dill. Turkisk yoghurt med 1/4 majonnäs blir en perfekt dressing. När jag gör sallad vill jag inte att potatisen ska simma runt i dressingen, som när man köper den. Ett tunt lager dressing på potaten räcker bra. Och två vitlöksklyftor och massor av svartpeppar ska det förstås också vara.
Jag tycker att småkakor är ganska självskrivet på sommaren. Till saft och picknickkorgar. Dessa ljuvliga chokladkakor är ett recept från mormor så jag kallar dem Ruts Chokladsnitt
Du behöver
200 gram smör
2 dl strösocker
5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 tsk bakpulver
1 ägg till pensling
Pärlsocker
Låt smöret stå framme en halvtimme och bli rumstempererat. Blanda alla ingredienser till en smidig deg. Dela degen i fem delar och forma varje till en rulle och lägg på en plåt med papper. Tryck ut rullen lätt och pensla med ägg och strö över pärlsocker. Grädda i 15-20 min på 175 grader. Skär i snitt när kakan fortfarande är varm. Låt kallna och lägg sedan i en vacker burk.
Det är så himla svårt att hitta bra mat utan tillsatser och konstigheter. Förra veckan stoppades ett lass äpplen från Chile som innehöll hälsovådliga nivåer av bekämpningsmedlet diazinon. Jag vet att vissa hävdar att det inte är farligt att äta mat som är besprutad -i alla fall inte om den håller sig inom de rätta gränsvärdena. Problemet är ju att även om man vet att ett visst bekämpningsmedel är farligt i en viss dos så har ingen undersökt vad som händer när man får i sig flera sorters bekämpningsmedel samtidigt: den berömda cocktaileffekten som alla råkar ut för. Och ingen kan förutsäga vad den gör med oss. Därför är det bra att äta så mycket ekologiskt som någonsin går, så blir cocktaileffekten mindre och de gifter man väl får i sig klarar kroppen att hantera.
I färdiga kakor, smågodis, chips, dressingar - alla produkter som är raffinerade och sammansatta av flera komponenter, så även köpt pasta, bröd osv är det svårt att veta vad man egentligen får i sig. Min lösning är att köpa så lite sammansatta produkter som möjligt. Och så många rena råvaror som möjligt. I sommar tänker vi köpa ett jättelager potatis, rotfrukter och grönsaker från en närbelägen ekobonde. Så att vi har i vinter. Dessutom har vi fått köpa rejält med vildfångad lax från en bekant fiskare (dock ska man inte överdosera vildfångad lax som kan innehålla miljögifter - men ändå är tusen gånger fräschare än odlad lax) Plus att vi själva fiskat sik och abborre - insjöfisk från något mindre giftiga norrländska sjöar. I höst ska vi komplettera med svamp och bärplockning. Vi har med andra ord grejat en riktigt bra bas för året! För första gången. Billigt blev det också. Jag ryser av välmående bara jag tänker på det.
Något av det bästa vi gjort sedan vi flyttade hit är att anlägga ett jordgubbsland. Nu går jag varje dag och proppar munnen full av solvarma söta godbitar. Just jordgubbar besprutas så hårt att det känns skönt att ha sina egna. När jag anlade landet gjorde jag det med en markduk, vilket gör att det blir minimalt rensande av ogräs. Jag rullade helt enkelt ut markduken över landet och fäste den med stenar i kanterna. Sedan gjorde jag kryss i väven med en mattkniv och stoppade ner plantorna. En i varje kryss. Nu kommer det bara upp lite strån här och var mitt i jordgubbstuvan och det är ju busenkelt att rensa bort jämfört med att hålla ett helt land rent från kirskål och annat…så blir det mer tid att njuta och mindre att slita.
Jag älskar att ha hus. Och inte bara hus utan det här huset! Med den här utsikten! Så hisnande vackert är det på kvällarna. Tyst och lugnt på byn. Bara en ensam traktor hörs långt borta. Och just detta är min favoritplats. I hängmattan mellan lärkträdet och rönnen. Härifrån ser jag ut över åkrarna och sjön som glimrar bakom kullen. Nedanför rönnen ligger Sixten begraven. Han måtte sova gott där.
Lite nytta har jag gjort i alla fall ikväll, inte bara njutit. Jag tog mig samman och grävde färdigt rabatten (själv!) Sedan plockade jag nässlor för att göra gödningsmedel. Ett superknep. Konsgödsel är så dumt mot miljön och kostar dessutom pengar. Men nässelvatten är däremot gratis! Och minst lika effektivt. Fyll en balja eller hink med nässlor. Packa dem tätt, mycket tätare än jag gjort på bilden.
Häll på vatten och täck över bunken och låt den stå ute någon vecka. Snart stinker det av nässelvattnet. Det är fullt av näring! Spä en liter av nässelvattnet i en tioliterskanna och vattna på växtligheten någon gång i veckan. Det ger en frodig trädgård. Häll sedan på lite mer vatten i nässelbaljan - I upp till tre veckor kan man göra detta innan det är dags att plocka nya nässlor för nytt vatten.
Idag har jag bakat chokladsnittar och grävt en rabatt. Suttit i två intressanta telefonintervjuer och sett tre avsnitt av Sopranos. Rabatten var asjobbig och att säga att jag har grävt den färdigt vore en enorm överdrift. Mest har jag hackat mig igenom det översta jordlagret och burit massor av sten. Men nu orkar jag inte så mycket mer så jag hoppas att Jakob ska hjälpa mig att färdigställa baletten. Han var själv uppe klockan sju i morse och arbetade i trädgården. I rabatten hamnar två sorters växter jag fått från min fasters trädgård. Någon slags rosa sak som jag inte minns namnet på och en vit gammaldags växt med knappliknande blommor. Vet ni vilken jag menar? Dessutom ska en brandlilja vi fick i inflyttningspresent förra året få ny plats. Den har stått i komposten och gottat sig ett helt år.
På kroppen har jag en ljuvlig sommarklänning med matchande hårprydnad, från Rules by Mary. Kom som en fin present på posten. Vilken grej va! (Och ja - jag gräver rabatter i klänning. Vad skulle jag annars ha på mig? Finns få saker som är så praktiska som klänningar när man ska arbeta. Inget som stramar åt eller skär in eller gör ont. Så det så. Och fina kläder är till för att användas. Nästan jämt.)
Idag har jag varit inne i stan och träffat vänner. Och gjort massor av fina loppisklänningsfynd. Och tyvärr inte tagit ett enda kort. Det är så snopet när man kommer hem efter att ha kånkat en tung kamera en hel dag och ändå saknar bilder. Vad ska man då blogga om? Blogginlägg utan bilder kan ju kännas lite nakna, helt klart. Så här kommer en helt random bild bara för att. På utsikten från vårt köksfönster. Jag gillaren! Här är det härligt att stå och baka bullar. Men man får stänga fönstret förstås när det är dags för jäsning. Annars får man plattbulle till fikat.
Jag gillar inte plastredskap. Speciellt inte i matlagning där varma vätskor kommer i kontakt med plasten och giftiga ämnen kan utsöndras. Ett exempel är ämnet bisfenol som nu tack och lov ska förbjudas. Det är ett hormonstörande ämne som (bland annat) finns i många nappflaskor. Jag letar ständigt alternativ till plasten och just durkslag vill jag helst inte ha i plast. De utsätts ju ofta för heta vätskor - kokande pastavatten osv. Så när jag på loppis hittade detta durkslag för en femma slog jag till direkt. Ingen plast så långt ögat kan nå. Skönt.
Vilken himla härlig dag. Har haft en riktigt proffsig fotograf på besök som plåtade mig för ett tidningsomslag. Bilderna blev helt otroliga och jag blev helt otroligt trött. Hur kan man bli det av att bara posa lite? I alla fall längtar jag efter att se det färdiga resultatet i tidningen.
Det har varit varmt och åsktungt i luften idag, jordgubbarna mognar i en jädra snabb takt. Jag åt en näve full till frukost.
Jag hittade massor av karamelliga kökshanddukar på loppis. De åkte i tvätten och sedan upp på sträcket. Tryckande hetta är perfekt för att hänga tvätt i.
Vad jag hatar när jobb tar så mycket energi att jag inte orkar träffa vänner. Att så många mail ska skrivas att jag glömmer att svara på mina bästa vänners sms. Att så många viktiga jobbbeslut ska fattas att jag inte förmår fatta ett enkelt beslut om att ses och fika. Jag är sämst i världshistorien på att hålla kontakten även utan dessa distraktioner. Och ju tröttare och deppigare jag blir desto mer drar jag mig undan. Det är en ond cirkel. För ju sämre man mår desto mer behöver man ju sina vänner! Ibland tror jag att den kunskapen behöver bankas in med våld för att fastna i mig.
Jag ska banne mig göra detta till en socialare sommar. Kliva ur den onda cirkeln. Det får blir ett midsommarlöfte från mig. Ni som läser får hålla mig ansvarig om det inte infrias.
Jag gjorde ju ytterligare ett bra tekannafynd på en loppis häromdagen. Lycka. Den ska stå på vedspisen och puttra i vinter. Jag har letat på loppisar och antikaffärer efter en sån här. Men där har den ibland varit så dyr som över 500 kronor. Det funkar inte för en snåljåp som mig. Då är den ju inget fynd. Den här fick jag betala strax över 50-lappen för så då hade jag ju inget att gnälla på.
Ojoj här går det undan. Pappa och syster var här igår och hjälpte oss. De är lika raska som jag är (en släktsjuka) så de både kaklade i köket och sydde gardiner. Vi hann också gräva och anlägga en rabatt som efter en tur till plantskolan fylldes med pioner, nätnävor och riddarsporrar. (Och jag hoppas snart även fingerborgsblommor.) Dessutom planterade vi humle kring pergolan jag monterade i förrgår. Det är bara försommar men jag har redan planterat elva träd på tomten. Man kan aldrig få för många! Nästa inköp blir äppelträd och körsbärsträd. Måste bara tänka ut en plats för dem först.
I morse steg jag upp för att snickra ihop ännu en pallkrage och efter lunch har jag tänkt plantera. Bondbönor (som vill växa i varm jord) och vintermorötter som jag ska lagra i källaren.
Som sagt. Ibland går det undan och fy vad skönt det är då!
Jag har gjort ett till helt osannolikt fynd. En tekanna från servisen Koka Blå som kostar skjortan på alla antikaffärer. Jag fick min, i princip i mint condition, för 70 kronor. Den är så vacker att den får stå i köksfönstret och pryda sin plats istället för gömd i ett skåp. He ska va glesbygd’n för att sådana fynd ska göras!
Det går fort fram i köket nu. Imorgon ska vi kakla ovanför diskbänken. Pappa ska komma och lära mig hur man gör så att jag kan göra det själv sedan. Bra sås reder sig själv. Så småningom alltså.
Här ser ni en skymt av köksskåpen som alltså fick behålla sin lindblomsgröna färg som är ganska typisk för 50-talet. Bänkskivan är en nyproduktion av klassikern Virrvarr av Sigvard Bernadotte.
När det gäller färgsättning har jag haft filosofin; så lite vitt som möjligt. Jag vill ha det ljust men inte vitt. Det känns inte särskilt tidstypiskt nämligen. Istället har jag valt ljusa färger som gifter sig fint med varandra. Bilderna är lite missvisande för i verkligheten är golvet träfärgat och fernissat. Det ger värme till hela köket. Boaseringen har fått en gråblå högblank färg och tapeterna är rutiga. De matchar fint till bänkskivan. Dörrarnas speglar fick vara vita men runtomkring målade jag högblankt lindblomsgrönt. Köksinredningen ger köket en genuin trettiotal-femtiotalskänsla. Man kan tro att den alltid suttit i huset. Jag är toknöjd! Fler bilder kommer så fort det blivit lite mer färdigt.
Det händer så mycket spännande (jobbmässigt) i mitt liv just nu. Jag önskar att jag kunde berätta allt. Men jag håller på det lite. Till hösten får ni se i alla fall! Under tiden ska jag ha en lång skön ledighet. Jag har nog aldrig varit så trött som jag är nu. I skriande behov av semester. När jag kom hem efter några dagars ledighet förra veckan hade jag 150 mail som väntade. Ni som mailat men inte får svar - jag är ledsen men jag hinner helt enkelt inte. Det känns som att jag ska gå i tusen bitar av alla som drar i mig. Det är ju förstås inte någons fel - det bara blir så när det kör ihop sig för mycket. Dock har ni som mailat i prenumerationsärenden fått hjälp! Jag har vidarefodrat meddelandena.
Tidningen som skulle komma ut till midsommar blir uppskjuten till september, på grund av tidsbrist. Så ni som väntar på att få beställa får sjå er lite. Tack i alla fall för att ni är så rara och hör av er. Vad era mail än handlar om. Ni är kalas och alla tiders!
Jag avslutar med en bild på två fina loppisfynd. En plåtburk som jag köpte för en femma samt en grädd(?)kanna som kostade trettio kronor.
Jag är lite lur på att hårfärg inte är så nyttigt. Så jag tänkte färga mitt hår till min vanliga färg för att det sedan ska få vara den kulören utan att jag måste bättra på och färga om hela tiden. Så det gjorde jag! Lite mörkare än min naturliga (rått)färg blev det. Men det ljusnar nog i solen och blir förhoppningsvis naturligt och fint.
Jag har slitit som ett djur i trädgården idag. Varit på plantskolan och köpt sex syrener, himmelsblå och korallrosa samt femton häggmispelplantor för att förlänga häcken på gården. Det var ett himla sjå att få ner dem i (o)gräsmattan. Syrenerna hann jag inte ens börja med för häggmispeln tog sån tid. Men fint blir det. Speciellt om sisådär fem år när hela kalaset hunnit växa på sig lite. I trädgården är det de lååånga perspektiven som gäller. Och det är frustrerande för mig som alltid vill ha allt nu! Men det är en bra övning antar jag och bara att vara i trädgården och arbeta gör mig lycklig och lugn. Jag förstår varför trädgårdsarbete andevänds som terapiform för deppade.
Det regnar här hemma så jag tittar på bilder jag tagit tidigare. Från soliga sommarkvällar. Åh! Det finns så mycket i världen som är vackert. Gamla krocketklubbor. Blommor arrangerade i en zinkbalja. Knastrande grus. Gröna gräsplättar. Enkla saker. Men vackra saker.
Missförstå mig inte. Jag är inte rojalist. Men jag blir ilsk när jag hör så många knota om den överdrivet stora bevakningen av Viktoria och Daniels bröllop. Kära nån! Fotbolls-VM håller på en hel månad och för närvarande spelas tre matcher tre gånger om dagen. Med försnack och eftersnack. I två kanaler. Addera alla OS, Alpina Världscupen, Fotbolls-EM, Hockey-VM, skidskyttetävlingar, Vasaloppet - ja all bevakning kring sportevenemang. När skitnödiga killar i kostym snackar om “vattenbärare” och ritar i datorn för att visa vilken spelare som borde stått var för att göra mål. Grånade gubbar som diskuterar en sträckt vadmuskel på så fruktansvärt stort allvar att man undrar om det är frågan om ett tredje världskrig. Och detta gör dom på allra bästa sändningstid. Året om.Varje år.
Så jag kan inte alls förstå varför tung bevakning av ett kungabröllop - som endast sker var 35e år - kan väcka så ont blod. Men kanske är det så att kärlek bröllop och flärd räknas som traditionellt kvinnliga intressen. Tramsiga intressen. Så oseriöst! Till skillnad från den (intellektuella?) hockeyn och fotbollen, som är traditionellt manliga intressen med hög status. Ingen man med makt skäms för erkänna att han intresserar sig för fotbolls-VM. Nej det är bara naturligt - trots att det är ett världsmästerskap som Sverige inte ens kvalificerat sig till.
Som jag skrev tidigare så är min dator trasig. Därav inga uppdateringar. Men nu har jag fått låna en att jobba ifrån!
Under veckan har jag varit hos min mormor och morfar. Och där uppe är det så här ljust klockan tolv på natten! Vad vore sommaren utan midnattssol?
Vi har fiskat massor. Lagt ut nät och dragit upp abborre sik och gädda. Det är så smidigt eftersom de bor bredvid världens fiskesjö. Så har vi rensat och rökt den. Nu har jag fisk för hela sommaren!
Men nu är jag hemma igen. Och det känns ganska skönt. Jag har gjort några galet bra loppisfynd - lovar att visa senare!
Intresset för loppis och secondhand delar jag nog med de flesta av mina bloggläsare. Men en av de vanligaste frågorna är var sjutton jag hittar alla bra loppisar. Jo, det tänkte jag berätta, och samtidigt uppmana er att göra detsamma. Genom att klicka på den här länken kan man tipsa om loppisar, secondhand och vintagebutiker runt om i Sverige. Och sedan sammanställer jag en nätguide. Så att man kan klicka på en ort - tex Västerås eller Boden och där förhoppningsvis hitta bra tips på var loppisshoppingen finns. Den här bygger på att man är villig att bjuda på några av sina smultronställen. Och det kan ju kännas lite i snåltarmen förstås. Men mest är det roligt - för om många svarar så gynnar det ju alla loppisälskare. Formuläret innehåller några obligatoriska uppgifter och några frivilliga. Kanske vet man inte allt om loppisen men man kan fylla i det man vet så fixar jag resten! Och självklart får man tipsa om sin egen loppis/butik om man har någon.
Mina personliga favoriter kommer självklart finnas med i guiden, men jag droppar några av dem här, mest för de som bor i Västerbotten förstås
Vännäs tur och retur som är en billig pingstkyrkanloppis. Med massor av fint porslin och riktigt bra priser på möbler. Öppettiderna är måndag 17-19 och Lördag 10-14. Adressen till lokalen i Vännäs finns på deras hemsida.
Antikhuset Rödånäs är precis som det låter främst en antikhandel. Med lite dyrare priser men väldigt kvalitativa saker. Letar man något särskilt, en del i en Bersåservis eller en stinghylla så finns det garanterat där. Öppettiderna är lördagar och söndagar 11-16. Från Rödånäs är det skyltat till Antiken.
Veras Garderob i Borås är ett mysigt litet ställe med massor av fina klänningar. Både second hand och nytillverkat i en fin blandning. Adressen är Stora Brogatan 36 och för öppettider kan man ringa 033-414300.
När jag hittade dessa två godingar till affischer i brevlådan blev jag superglad. Susanne Axelsson är designern och illustratören. Hon har en blogg här och en shop här och hon gör så himla fina saker.
Ni kan vinna en valfri affisch härifrån med måtten 20×29 cm genom att hitta på ett drömmotiv ni skulle vilja se på en affisch. (Men observera att affischen ni vinner inte föreställer motivet ni hittat på - utan något befintligt från shopen) Om ni länkar till tävlingen från er egen blogg har ni dubbel chans i lotteriet! Tävla away och kom ihåg att lämna er riktiga mailadress så att jag kan kontakta en vinnare.
Förra sommaren dränerade vi runt huset. Det var en tråkig renovering. Ingenting blev finare utan bara fulare. Fast så småningom bättre.
I sommar ska vi
Renovera köket klart (de är snart färdigt ju - wiie!)
Måla om huset
Anlägga mer trädgård plus gräsmatta
Klyva och trava all vinterved
Dra upp vattenelement till sovrummet
Laga skorstenen och sätta in en vedspis i köket
Samt kanske kanske börja bygga på ett badrum.
Kära nån vad det där lät mycket. Men roligt ska det bli för däremellan ska vi vara lediga och spela spel och bada och äta glass och ligga i hammocken. Skönt.
Min älskade dator har kraschat - därav den dåliga uppdateringen senaste dagarna. Så nu sitter jag i stan hos pappa och försöker jobba. Alltid lika spännande att se vad ni skrivit under frånvaron.
Har just fått tillbaka ett normalt liv efter anorexi och bulimi. fan vad du är osäker som tänker sådär. skaffa dig lite självförtroende ang. kroppen för fan! sänk dig inte till den nivån.
/Sofia
Visst, tankar kan man ha, både fina och moraliskt förkastliga. Men, man måste inte skriva dem på en vacker skylt och låtsas att det är kul.
/ Mia
Nå vad svarar jag på dessa åsikter. Ingenting särskilt, för Matilda förtydligar det så bra:
Ett självironiskt skämt som egentligen inte gör narr av vare sig tjocka eller smala utan själva KROPPSFIXERINGEN - hur kan det vara så upprörande? Jag kan förstå att det är ett känsligt ämne för personer med ätstörningar, men det är ju inte riktat mot någon annan utan just avslappnat självironiskt. Är det inte bättre att skratta åt sig själv om man kommer på sig med att tänka någonting så fjantigt än att få ångest över vilken usel människa man är?
Hittade jag på en skylt ovanför Malins skafferi. Jag tyckte att den var rolig i sin knasighet. För den fick mig att inse att jag faktiskt tänkt så där på riktigt. Hur fult det än låter att erkänna det…
Nej hu vale vad less jag är på att renovera köket nu. Jag vill mycket hellre:
Koka rababersaft
Snickra en till pallkrage att plantera i
Ligga i hängmattan och doppa Mariekex i mjölk
Köra till plantskolan och införskaffa perenner
Pilla bort navelludd
Vila mig.
Men inget av det här finns det minsta ork till. Så jag försöker att orka ro iland köksprojktet så att det blir färdigt någon gång. Då kommer nog orken tillbaka. Just nu återstår bara att spackla och måla alla taklister. Måla ett sista varv på boaseringen. Spika fast listerna. Slipa och måla städskåpet, ta bort golvpappen och lacka hela golvet tre gånger.
Därefter återstår att införskaffa vedspis, renovera skorsten, koppla ihop skiten. Kakla bakom diskbänken och montera bänkskivan som ännu inte kommit. Bygga ett fläktskåp samt ringa elektrikern för att ordna belysning till köket. SEDAN - åh sedan - börjar det roliga. Sy gardiner, skruva upp stringhyllor, packa in i köksskåpen. Det känns som flera månader tills dess.
Ett yrke jag skulle trivas med är visual merchandising. Att skylta och styla i butiker. Kan knappt tänka mig något roligare. När jag jobbade i klädbutik var skyltfönstrena höjdpunkten. Att styla ihop så att det blev aptitligt. Så att plaggen syntes på ett nytt sätt. Skapa världar, bygga karaktärer. Åh vad kul det är! Problemet är att jag inte skulle kunna stå för det jobbet fullt ut. För poängen med bra skyltning är ju att öka försäljningen. Och att dagligen bara jobba med att öka konsumtionen känns helt fel för mig. Omoraliskt ur miljösynpunkt. Tyvärr. För himla kul är det.
Så jag skyltar och stylar här hemma istället. Nästan varje dag. Flyttar runt blommor och tavlor. Gör nya stilleben. Möblerar, byter kuddar mattor och gardiner. Planterar om i nya krukor och hänger upp kläder på väggen för att introducera en ny färgskala…ja hela tiden händer det något nytt. Poängen är inte att det måste bli bättre. Bara nytt och annorlunda och framförallt ge utlopp för all kreativitet som bubblar i huvud och händer.
När vi renoverar längtar jag ihjäl mig efter att bli färdig med de stora dragen. Så att jag kan börja pilla i detaljer. Börja skylta och styla och dona och experimentera igen. Sånt som är roligt på riktigt. Leka visual merchendiser.
Jag älskar färg. Både på inredning och kläder. Och det mest fantastiska är när man kombinerar färg med färg (och inte med svart och vitt som är vanligast) För det är då det blir magi!
Hemma i min farmors gamla hus fullkomligt exploderar bostaden i färger, att vara där är som en vitamininjektion, ungefär. När vi renoverar hemma hos oss står farmors hus förebild. Det var mindre ängsligt förr. Tro’t eller ej. Inga Simon och Tomas kom hem och utsåg ens hem till landets fulaste. Och inredningstidningar fanns inte. Då fick man inreda efter eget huvud istället för andras.
En idé från senaste numret av min tidning är att sy ett draperi av kökshanddukar. Det är himla somrigt och fint i ett gammalt hus eller en stuga. Bara att nåla ihop ett gäng och sy fast dem med raksöm.
En annan idé är att göra ett nytt överdrag till en lampsärm. Jag draperade bara handduken över en befintlig skärm och fäste ihop det med ett fint snöre. Tog ca fyra sekunder.