Jag tycker alltid att det är så faschinerande när människor säger att de föredrar naturliga färger och sedan bara klär sig och inreder i vitt och beige. När är naturen enbart vi och beige? Ja det skulle väl vara på vintern då. Men då är ju himlen å andra sidan så gnistrande turkos att man nästan blir blind. Och himlen ofta alldeles rosa innan skymningen.
Naturliga färger kan ju lika gärna vara chockrosa, snorgrönt och knallrött. Som rallarrosor och nyutslagna björkar. Som blodfärgade pelargoner och knallblå sommarhimlar. Som stockrosor och stilla sjöar.
Jag gillar också naturens färger. Speciellt de färger som är ikväll
Jag håller med, tycker att det är sååå trist att ingen vågar ha färger i sina hem (om vi nu snackar inredning alltså). Alla inreder ju självklart efter sin egen smak, men här i London där jag bor är det bara vitt, beige och ljust ljust grått. Tror att det är nån slags backlash på det plottriga engelska med spetsgardiner och krafs som fanns mycket förut.
Hej Clara! Rensade mitt badrumsskåp nyligen och det slog mig att alla mina hudkrämer och annat innehåller så mycket konstigheter att man blir alldeles yr. Men vad är bra och vad är sämre? Har du tips på “naturliga” produkter? Mvh//.Jenny
Ja! Så sant och tänkvärt!
När det handlar om natur, ljus och färger så måste jag passa på att fråga: jag har märkt att du då och då har fått frågor angående ditt fantastiska fotograferande, typ vilken kamera du använder, vilket objektiv, hur du gör oskärpan i vinjetten m.m. men har inte själv sett något svar eller kameratips från dig! Synd! Är detta ett medvetet ställningstagande eller svarar du på fotofrågor? (Eller har jag kanske missat något inlägg?) Jag är nämligen också väldigt nyfiken på det stilistiskt vackra korta skärpedjupet i dina makrobilder. Har du ett objektiv som möjliggör detta eller är du händig i efterarbetet av bilen - och om det är i photoshop eller liknande program du gör oskärpan - har du tips på hur man gör eller var man kan läsa vidare på om man är sugen på att utveckla sitt fotograferande? Tack för en bra, peppande och trevlig blogg!
Jaa underbar tanke. Naturen är verkligen färgsprakande ibland. Clara jag måste bara tacka dig för att du ger lite färg åt mitt kontorsliv! När jag har tråkigt och behöver en energikick brukar jag surfa in på din blogg och se om du skrivit nåt nytt. Dina inlägg ger mig energi, oavsett om de handlar om inredning, livsfrågor eller bara lite sminktips. tacktacktack! keep on going, du är inspirerande!
Måste bara få kommentera på Emilias inlägg om elitism:
Jag gillar inte heller den typen av elitism (Clara, du är inte inräknad i den elitistiska skaran) men jag måste däremot säga att när det gäller gamla hus så tycker jag att det handlar om mer än tycke och smak. Något som går bortom val av färger. Det handlar om ett kulturarv! Det fullständigt skär i mitt hjärta när jag läser om hur människor köper underbara timrade 1800-talshus och lägger in NYA trägolv och rostfri köksfläkt och hypermodernt allting. Det förstör husets själ! Vill man ha modernt tycker jag man kan köpa ett modernt hus, och lämna de (relativt få) gamla hus som finns kvar åt de som faktiskt vill bevara dem.
Visste ni att bomull finns i olika färger? man behöver alltså inte ta den vita och färga den, den finns i rött, gult och blått också! Undrar varför man inte använder sig av den mer?
Jag älskar också naturens färger när de är som färggladast. INgenting kan slå en blomma, de kan ju riktigt lysa med sin färg. Som blå riddarsporre, den lyser!
Jag älskar vitt =) Tycker det är så lugnt och harmoniskt. När jag var 10år fick jag välja tapeter och jag tog helt kritvita =) Alla undrade om jag ej ville ha mer färg men jag ville helt enkelt ha vitt. Jag tycker det är fint och enkelt och känns så rent och lugnt. Alla tycker olika =) Har en kompis som älskar grönt. Det är roligt att komma hem till henne för det är verkligen henne på något sätt =) Naturliga färger är nog olika för alla helt enkelt =) Jag älskar vinter och snö =) Kanske därför jag ser vitt som naturfärg och älskar vitt =) Jag har även provat färg hemma men tröttnar så fort! Vitt trivs jag alltid med =) Men det är roligt att alla tycker olika =) Det är så mysigt att hälsa på hos kompisar som alla har sin stil =)
Jag undrar… visst är det så att du bor i Umeå? Var någonstans i Umeå bor du? Det ser så vackert och fridfullt ut. Jag bor i Stockholm just nu men funderar på att flytta till Umeå och plugga. Vad tycker du, är det en bra idé?
CLARA: Jag är uppvuxen i Umeå men bor 5 mil bort nu. Klart du ska flytta hit och plugga! Umeå är en underbar studentstad.
Ja färger är fint…har haft hem som varit vita å beiga men sedan hem som färgexploderat i alla starka färger…men jag håller med..naturen är vacker!Allt gott
Jag blir lite trött på den där attityden som många som är lite vintage av sig, som har ett 50-tals kök och som klär sig i 50-tals kläder har. “Men gud, hur kan man ha ett modernt kök från Kvik och vita väggar!”, och som (smått elitistiskt) tycker det är såå fånigt att man har skor från Acne.
Nu syftar jag inte på just dig Clara, och jag tycker också om en äldre stil på mitt hem. Men jag blir trött på den där attityden. Jag struntar faktiskt i om nån renoverar ett äldre hus och har vita väggar och modernt kök, bara jag får göra som jag vill med mitt eget.
CLARA: Folk ska inreda precis hur de vill men i fallet med gamla hus tror jag mest att det är en fråga om att inte sabba ett kulturarv. Men visst finns det elitism, det märker jag också!
Jag gillar dikten Cecilia skrev, fint! Vem har skrivit den Cecilia? och Sep: Färgämnen finns ju i naturen också. Ta tex rödbeta, blåbär, mossor, svampar, frukter, allt kan man göra färg av :)
fast jag är ganska säker på att man menar materialets naturliga färg. det krävs ju mer färgämnen för att färga kläder röda, snorgröna eller svarta. just my ten cents.
När jag såg att min mamma och pappa hade målat om hela köket i mitt föräldrahem i vitt vitt vitt vitt vitt grät jag ögonen ur mig (inte inför dom då, de var toppnöjda) för att de ville ha mer natur och yta. Innan de hade de världens mysigaste kök med blå träpanel och en underbar rutig tapet, världens finaste väggar. De tog bort vårt kök, nu har vi ett kök som alla andra har, i vitt. TRÅKIGT. Jag håller med dig Clara, man ska värna om färgerna, färger gör så mycket.
vad jag har tänkt på det där! jag målar en del i olja och akryl, och om man gör himlen sådär knallrosa så känns det som att det ser så overkligt ut… fast det egentligen är så att naturen ser mycket mer overklig ut än tavlan. det där lät nog rörigt.
och sen tänker jag också att det kan ju vara föroreningar som färgar himlen, och att det också kan vara gud.
du har en skön inställning till livet känns det som Clara. härligt att få ta del av dina tankar och bilder på kläder. känner igen mig själv mycket i dig. tusen tack för dina ord och bilder =) (ps. kolla gärna in min blogg om du har lust och tid =) www.adinaskonst.blogspot.com
Håller med dej till 100 % Clara, helt sant! Visst är det vackert med de vita hemmen, men oj vad frustrerad jag skulle bli om jag behövde bo i ett. Färg är liv
När jag och pappa åker bil och himlen är ovanligt vacker. Allt från lysande rött till lent lila. Så ler han och säger: “Gud målar en tavla för oss. Titta!”
Oj, vad du har rätt! Jag håller med och önskar att min garderob hade haft lite snorgrönt och knallrött. Jag har, som mina rumskompisar sa igår, bara olika nyanser av svart. Nåväl. Det finns väl alltid tid att hitta något färgglatt längre fram…
Vi välkomnar våra läsares röster i debatten och är angelägna om att en mångfald av röster och åsikter kommer till tals på folkbladet.nu. För att kunna delta i samtalet på ett sätt som bidrar till konversationen för dina medläsare vill vi att du känner till våra regler:
Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om ras,religion, språk, kön eller sexuell läggning. Angrepp på enskilda individer accepteras inte och det är inte heller tillåtet att spekulera eller ta ställning i skuldfrågan i artiklar om brott eller olyckor.
Dina kommentarer kan komma att publiceras i vår papperstidning.
Tänk på att om du gör ett inlägg som strider mot lagen så kan du själv komma att hållas ansvarig för det.
I och med att du klickar på "Skicka kommentar" medger du att du har läst och godkänt reglerna gällande kommentering.
Det här med att vara gravid. Jag gillare. Det enda jag verkligen inte gillar är hur ont man har i kroppen. Igår fick Jakob hjälpa mig ur sängen. Vända mig, lyfta upp mig. Tur att han har jobbat både med gamlingar och som personlig assistent. Han vet hur man gör. Det i kombination med att också vara hälsocoach och blivande sjukgymnast borde väl göra en dåliga situationen så bra som möjligt?
Jag ska i alla fall till barnmorskan om några dagar så jag hoppas att hon ska ge mig lite hjälp och råd. Och så tänkte jag boka tid hos en osteopat. Det måste bli ett slut på det här nu! Ska bli frisk och normal igen. Läste att man kan få sitta i rullstol om man har riktiga problem med foglossning och så långt ska det absolut inte få gå. Över min döda kropp! Hur gjorde alla ni som har haft problem med ryggont och foglossning under graviditeten? Vad kan lindra besvären? Tacksam för råd!
Alltså. Svenska äpplen. Älskarem. De är så goda och liksom täta i konsistensen. Och sura. De flesta äpplen är annars så där kvalmigt söta att man nästan storknar. Jag älskar sur frukt så sura svenska äpplen är en hit! Hittade billiga på torget förra veckan.
Jag önskar att min trädgård var full av äppelträd men det är den inte. Så fy vad sugen jag blir på att palla när jag går förbi trädgårdar med dignande äppelträd där hälften ligger på marken och ruttnar bort. Så sorgligt. Jag skulle gärna plocka rent träden åt dem.
Nästa år ska jag plantera ett fint familjeträd. Med flera olika inympade sorters på. Till bebisen i magen tror jag.
Förresten, om ni inte har något för er så vill jag varmt rekommendera den gamla Hasse och Tage- klassikern Äppelkriget. Otroligt mysig film. Finns att hyra.
Söndagen har varit en rysligt bra dag. Regn och kallt. Te i sängen med chokladbitar samt Jane Eyre och Melker. Så här sitter Melker och iakttar mig när jag läser. En decimeter från ansiktet. Han har inte vett att inte stirra.
Jakob var precis som vanligt arbetsam i trädgården. Höststädning kallas det.
Fram på dagen gjorde jag en utflykt och hittade en underbar tillfällig loppis som drevs av två gamla tanter. Massor av hemvävda textilier för en guldpeng stycket. Jag köpte tre fina femtiotalsgardiner i tunn bomull. Perfekta för köket.
Sedan besökte jag en ekobondes gårdsbutik inte långt ifrån oss. Där bunkrade jag massor av grönt inför vintern. Sånt som jag själv inte fått i landet. Massor av vitlök, kruspersilja, dill, vanlig gul lök, rotselleri, broccoli och blomkål. Fick dock inte tag i allt så jag ska dit igen någon annan dag. Jag hade förstås kunnat köpa samma varor på bondens marknad på lördagen men det är så otroligt mycket billigare att handla direkt från gårdsbutikerna på landet. Plus att man kan passa på att fråga odlaren om råd och få massor av tips och fina ideér.
Och trots att jag har morötter själv var jag tvungen att köpa på mig lite till. Titta bara så vackra de är. Gula, orangea och plommonlila.
Resten av dagen spenderade jag i köket med att repa kryddor, förvälla grönsaker och frysa in i lagom portionsförpackningar. Nu får bebben i magen fantastiska vitaminbomber. Älskar eko! Älskar att bunkra! Älskar att känna mig som en husmoder som klarar vilken svältperiod som än må komma!
Efter att svärfar och pappa hjälpt oss så mycket på fredagen tog vi helg. Storstädade och slocknade vid nio. På lördagsmorgonen steg jag upp med ny pepp och ork och bakade frukostbröd. Testade ett nytt recept som var så gott att man pep när man åt det. Ska greja receptet åt er.
Jag har rätt dålig aptit så därför blir jag överlycklig så fort jag känner mig sugen på något.
Indiskt blev det den här gången. Så vi for in till stan och frossade.
Sedan blev det en sväng på bondens marknad och så avslutade vi med middag hos min svärmor. Bra dag!
Igår hade jag en lyxig dag - en skön kontrast till alla gummistövlar och långkalsonger som präglat den här sommaren. Var bjuden till hufvudstaden för att gå premiärfesten för magasinet YourLife som jag numera samarbetar med. Jag åt en härlig lunch på Sturehof med Carlina Geijer och Jennifer Jansch, sedan strosade jag omkring i affärer. Där stötte jag helt oförhappandes på favoriten Miriam! Så avslutade jag dagen med coctailparty på Historiska museet. Å så många coola kvinnor som var där. Nästan alla jag gillar och ser upp till; Carina Nunstedt, Amelia Adamo, Linda Skugge, Ann Söderlund och förstås trevliga Carina Berg. Plus massor av annat trevligt branschfolk. Så träffade jag flera underbara bloggläsare och precis innan jag skulle fara därifrån stötte jag på Kicki Norman. Också en “gammal” tidningsräv som jobbat precis överallt och som alltid ställer upp med råd och dåd när jag frågar. Och som bara så där supergeneröst skickade mig ett Diorgloss som peppresent i vintras när jag var ledsen.
Jag som själv varit trött efter allt för många knäppa påhopp i kommentarsfältet sista tiden fick massor av ny inspiration av dessa kvinnor, som ofta får ta oförtjänt mycket skit men ändå lyckas hålla huvudet högt och bara jobba på. Sånt inspirerar mig massor!
Och som alltid efter ett besök i Stockholm är det skönt att komma hem. Hem och vila och sparka av mig klackarna och klä på mig långkalsonger och gummistövlar istället.
Visst gillar jag stan men inget klår landet.
Pst! Nu är min mammablogghos Yourlife igång på hemsidan så missa inte att kolla in där!
Hörni. Det kom bort lite här i graviditetsyran, men ni har väl inte missat att jag instiftat ett stipendie på 5000 kronor som alla bloggande tjejer kan söka och nominera andra bloggare till? Sätt igång att blogga om det och uppmuntra era läsare att nominera just er! Var inte blyga.
Hej vänner! Från och med måndag så mammabloggar jag åt nya livstilsmagasinet Yourlife. Det kommer jag göra ändå tills ungen tittar ut. Jag kommer självklart skriva lite mammigt här också men de stora funderingarna och det riktiga grottandet i ämnet hittar ni på Underbaraclaras mammaliv på yourlife.nu. Där hittar ni förstås massor av andra blogginlägg också. Och fina bilder precis som på den här bloggen. Man kan säga att det kommer bli dubbelt så mycket läsning i höst för den som gillar min blogg! Här är en liten minintervju med mig inför nya bloggen.
Det känns roligt och spännande att vara med i det här nya Bonnierprojektet (och när Carina Nunstedt kallar så svarar man). Yourlife kommer med sitt första pappersnummer nästa vecka och där är det ett stort hemma hos reportage från mitt hus plus ett ingående personporträtt. Köp magasinet - det ska då jag göra!
Igår var Melkers kompis Leo här. Det var intressant. Melker försökte rida på Leo men då blev han rejält tillplattad. Fast inte hindrade det Melker inte för han är världens envisaste stackare. Snart red han av hjärtans lust igen. Men då tog Leo Melkers ben och låg och åt det och var så mallig. Och försökte han ta tillbaka benet lät Leo som en borr. Ett egendomligt sätt att morra på.
Och Melker som är rätt trög och aldrig själv vaktar ben stod och såg eftertänksamt på den morrande borren som satte i sig hans favoritben. Så kan vänner tydligen också göra.
Det är fint att få besök av sin moster en regnig dag. Äta soppa och surra och avsluta med vaniljhjärtan. Det var förra månadagen det. Idag sitter jag och skriver och förbereder spännande jobbmöten. Det är soligt men kallt. Och roligt att börja arbeta igen.
Ja, det är sant det några av er redan listat ut och gissat: Vi väntar barn! Jag är gravid! På tjocken! På smällen! Jag har en deg på jäsning, en bulle i ugnen.
Och nu är magen så stor att det inte går att dölja längre.
Idag är det Claradagen och vad passar då bättre än att tillkännage något särskilt roligt jag har instiftat - nämligen UnderbaraClara-stipendiet. Det är ett stipendie på 5000 kronor som alla bloggande tjejer kan söka.
Varför ett stipendie till tjejer som bloggar?
Det har grymtats en del om att tjejer mest bloggar om yta och lättviktiga ämnen. Men alla som läser bloggar vet vilket storartat arbete många tjejer utför. De är fina kompisar och förebilder för sina läsare. De inspirerar och stöttar. Vissa är driftiga och gör stor business av sin blogg - andra bloggar modigt om tabubelagda och svåra ämnen. Någon inspirerar med sitt tuffa sätt att skriva - eller sitt varma sätt att bry sig om sina läsare. Det finns alltså många anledningar till att hylla och lyfta fram bloggtjejerna som en tillgång i samhället. Vare sig deras huvudfokus är mode eller politik.
Vem kan bli nominerad?
Jag har instiftat stipendiet så att alla bloggande tjejer kan söka. Man kan också nominera en annan bloggare. Den nominerade bloggen kan vara hur liten eller stor som helst. Det vi bedömer är innehållet. Jag vill hylla tjejer som på ett eller annat sätt använder sin blogg för att göra en insats för andra tjejer och kvinnor.
Hur gör man för att bli nominerad?
Vill man nominera en blogg ska man skicka ett mail till Underbaraclarastipendiet@gmail.com med en motivering på högst hundra ord, samt länkar till två blogginlägg som visar på varför just den här bloggaren borde vinna. Nominera kan man göra till den 31 Augusti.
Hur utses vinnaren?
Jag läser personligen igenom alla nomineringar och väljer sedan ut fem finalister. Deras bloggar presenteras därefter på min bloggen. För att utse den slutgiltiga vinnaren tar jag hjälp av tre driftiga unga kvinnor. Bloggaren och copywritern Sandra Beijer med bloggen Niotillfem, Aftonbladetkrönikören och journalisten Annika Marklund med bloggen Beautifulones samt programledaren och radiopersonligheten Cissi Wallin. Vinnaren får självklart stipendiet - men de övriga finalisterna får också ett litet pris.
Ikväll hade jag glädjen att få hänga med barndomsvänner! Varav endast en fastnade i kameran…
Flera av mina vänner har barn och jag är så stolt över dem - sickna barn de har fått! Att vara med barn är bland det bästa som i världen finns. Klappa och prata och leka. En av de saker jag gillar allra bäst är att barn är så oförfalskade. Till och med när de ljuger är de sanningsenliga. Man förstår precis vad de är ute efter. Och det finns inget så fint som när en unge man tycker om lägger armarna kring ens hals och nynnar “Aaa vad jag ääälskar dig Clara”. Utan baktankar eller rädsla att bli avvisad. Bara ren och skär kärlek.
Dessutom är det rätt fantastiskt när man ber en liten unge att le sitt vackraste leende och titta in i kameran. Det här är vad man får. Världens vackraste leende!
Idag har vi haft långväga besök av vår kompis Ludvig plus frun Arum, de bor i vanliga fall i Tokyo. Jag bjöd på smulpaj med jordgubbar och hallon. Men lyckade inte få en enda bild på det.
Det ösregnade hela gårdagen och jag hittade äntligen energin att baka, städa, sätta upp gardiner och göra fint här hemma. Hela natten fortsatte regnet att smattra mot rutorna men på morgonen strax innan sju lyste solen på klarblå himmel.
Jag steg upp och gick ut och plockade bär med hunden. Klockan åtta var jag inne igen med 2 liter hallon.
När jag rensat och frusit in hallonen gick jag ut i landet och plockade smultron och jordgubbar. Och det var den morgonen!
När vi var hos mormor plockade vi blåbär. På en timme fick jag och Jakob ihop 20 liter av våra favoritbär.
Det var bra men det går inte att jämföra med den sommar vi plockade 120 liter blåbär. Vi till och med sålde bort en del. Det är synd att inte fler unga människor plockar bär. Det är så sorgligt när bär får ruttna i skogen. Att plocka själv kräver så lite och ger så himla mycket. Inte minst motion. Man blir vältränad och får dessutom med sig gratis mat hem - en himla skillnad mot ett joggingpass i skogen. Men kanske är det ovana som gör att man inte plockar bär? Jag har ju fått bärplockning med modersmjölken. Vi har plockat tillsammans hela familjen i många år. Hallon, blåbär, lite lingon och framförallt hjortron. Jag känner mig sällan så nöjd som när jag har frysen full av bär!
När jag plockar är jag effektiv och använder mig av plockare. Att det blir mer att rensa stör mig inte. Att rensa bär är trevligt. Det gör man med sommarpratarna i bakgrunden och använder ett sådant här galler. Man behöver inga förkunskaper för att plocka och självklart kan man plocka för hand utan varken galler eller plockare.
Blåbär hittar man i granskog och på hyggen. Lingon gillar halvskuggan på tallhedar och i gles barrskog. Hallon växer ofta i dikesrenar och åkerkanter. Hjortron växer på myrar och är rätt besvärliga att plocka. Myggbiten och blöt får man räkna med att bli - men själva bären är stora och ger stor belöning för ansträngningen.
Har precis kommit hem från några dagars vistelse hos min mormor och morfar. De bor i ett hus vid en sjö, några mil från Jokkmokk. Det är alltid så bra att komma dit. Äta sig mätt på brunsås och potatis. Trycka i sig ett dussintal bullar. Vila och lösa korsord. Det jag framförallt uppskattar är att det aldrig händer någonting där. Det är i stort sett samma saker jag gör där nu som när jag var liten. Mormor och morfar är trygga och fasta. De finns kvar och förändras inte mycket. Förutom att de blir äldre förstås. De är en trygg punkt att återvända till. Efter allt som förändrats sedan min mamma dog har jag känt hur skönt det är med upprepningar, trygghet och fasta rutiner. Jag värdesätter det mer än äventyr och nyheter.
Ja, och jag tänkte apropå rutiner bara säga att det har varit ett väldigt ojämnt bloggflöde i sommar. Men snart nu i Augusti börjar jag på allvar igen. Håll ut!
Jag tycker alltid att det är så faschinerande när människor säger att de föredrar naturliga färger och sedan bara klär sig och inreder i vitt och beige. När är naturen enbart vi och beige? Ja det skulle väl vara på vintern då. Men då är ju himlen å andra sidan så gnistrande turkos att man nästan blir blind. Och himlen ofta alldeles rosa innan skymningen.
Naturliga färger kan ju lika gärna vara chockrosa, snorgrönt och knallrött. Som rallarrosor och nyutslagna björkar. Som blodfärgade pelargoner och knallblå sommarhimlar. Som stockrosor och stilla sjöar.
Jag gillar också naturens färger. Speciellt de färger som är ikväll
Något har hänt med mina matlagningsskills. Sedan igår har jag nämligen
- Gjort en stor sats oätliga rågbullar
- Bränt vid 3 liter rabarbersaft (så i år blir jag helt utan)
- Stekt och bränt ett helt lass små sojaplättar
Nu känner jag mig fasligt hungrig men vågar absolut inte göra någonting. Risken är väl att jag bränner ner det nya köket. Och ni som önskat att se bilder på köket- jag lovar - de kommer men det dröjer lite för ännu är inte alla skåp helt färdigmålade. Kanske nästa vecka att det kommer lite bilduppdateringar.
Jag håller verkligen med! Naturens färger är ju alla färger!
(Anmäl kommentar)
6 augusti, 2010 kl 1:10
Jag håller med, tycker att det är sååå trist att ingen vågar ha färger i sina hem (om vi nu snackar inredning alltså). Alla inreder ju självklart efter sin egen smak, men här i London där jag bor är det bara vitt, beige och ljust ljust grått. Tror att det är nån slags backlash på det plottriga engelska med spetsgardiner och krafs som fanns mycket förut.
(Anmäl kommentar)
3 augusti, 2010 kl 21:27
så fint!
(Anmäl kommentar)
3 augusti, 2010 kl 14:43
Hej Clara! Rensade mitt badrumsskåp nyligen och det slog mig att alla mina hudkrämer och annat innehåller så mycket konstigheter att man blir alldeles yr. Men vad är bra och vad är sämre? Har du tips på “naturliga” produkter? Mvh//.Jenny
(Anmäl kommentar)
3 augusti, 2010 kl 11:14
Ja! Så sant och tänkvärt!
När det handlar om natur, ljus och färger så måste jag passa på att fråga: jag har märkt att du då och då har fått frågor angående ditt fantastiska fotograferande, typ vilken kamera du använder, vilket objektiv, hur du gör oskärpan i vinjetten m.m. men har inte själv sett något svar eller kameratips från dig! Synd! Är detta ett medvetet ställningstagande eller svarar du på fotofrågor? (Eller har jag kanske missat något inlägg?) Jag är nämligen också väldigt nyfiken på det stilistiskt vackra korta skärpedjupet i dina makrobilder. Har du ett objektiv som möjliggör detta eller är du händig i efterarbetet av bilen - och om det är i photoshop eller liknande program du gör oskärpan - har du tips på hur man gör eller var man kan läsa vidare på om man är sugen på att utveckla sitt fotograferande? Tack för en bra, peppande och trevlig blogg!
(Anmäl kommentar)
2 augusti, 2010 kl 19:05
Så sant så sant!!! Kram Madeleine
(Anmäl kommentar)
2 augusti, 2010 kl 14:00
Jaa underbar tanke. Naturen är verkligen färgsprakande ibland. Clara jag måste bara tacka dig för att du ger lite färg åt mitt kontorsliv! När jag har tråkigt och behöver en energikick brukar jag surfa in på din blogg och se om du skrivit nåt nytt. Dina inlägg ger mig energi, oavsett om de handlar om inredning, livsfrågor eller bara lite sminktips. tacktacktack! keep on going, du är inspirerande!
(Anmäl kommentar)
2 augusti, 2010 kl 13:32
Måste bara få kommentera på Emilias inlägg om elitism:
Jag gillar inte heller den typen av elitism (Clara, du är inte inräknad i den elitistiska skaran) men jag måste däremot säga att när det gäller gamla hus så tycker jag att det handlar om mer än tycke och smak. Något som går bortom val av färger. Det handlar om ett kulturarv! Det fullständigt skär i mitt hjärta när jag läser om hur människor köper underbara timrade 1800-talshus och lägger in NYA trägolv och rostfri köksfläkt och hypermodernt allting. Det förstör husets själ! Vill man ha modernt tycker jag man kan köpa ett modernt hus, och lämna de (relativt få) gamla hus som finns kvar åt de som faktiskt vill bevara dem.
(Anmäl kommentar)
1 augusti, 2010 kl 20:47
Visste ni att bomull finns i olika färger? man behöver alltså inte ta den vita och färga den, den finns i rött, gult och blått också! Undrar varför man inte använder sig av den mer?
(Anmäl kommentar)
1 augusti, 2010 kl 19:05
urfint.
(Anmäl kommentar)
1 augusti, 2010 kl 14:39
Jag älskar också naturens färger när de är som färggladast. INgenting kan slå en blomma, de kan ju riktigt lysa med sin färg. Som blå riddarsporre, den lyser!
(Anmäl kommentar)
1 augusti, 2010 kl 10:34
Vad fint skrivet, gillar detta inlägg. har inte tänkt på det heller. :)
(Anmäl kommentar)
31 juli, 2010 kl 20:11
Det är otroligt sant! Vi kan hitta alla tänkbara färger i naturen, bara vi själva som begränsar oss så…
(Anmäl kommentar)
31 juli, 2010 kl 17:22
Jag älskar vitt =) Tycker det är så lugnt och harmoniskt. När jag var 10år fick jag välja tapeter och jag tog helt kritvita =) Alla undrade om jag ej ville ha mer färg men jag ville helt enkelt ha vitt. Jag tycker det är fint och enkelt och känns så rent och lugnt. Alla tycker olika =) Har en kompis som älskar grönt. Det är roligt att komma hem till henne för det är verkligen henne på något sätt =) Naturliga färger är nog olika för alla helt enkelt =) Jag älskar vinter och snö =) Kanske därför jag ser vitt som naturfärg och älskar vitt =) Jag har även provat färg hemma men tröttnar så fort! Vitt trivs jag alltid med =) Men det är roligt att alla tycker olika =) Det är så mysigt att hälsa på hos kompisar som alla har sin stil =)
(Anmäl kommentar)
31 juli, 2010 kl 1:23
Sant, jag har aldrig tänkt på det på det sättet!
(Anmäl kommentar)
30 juli, 2010 kl 20:34
Jag undrar… visst är det så att du bor i Umeå? Var någonstans i Umeå bor du? Det ser så vackert och fridfullt ut. Jag bor i Stockholm just nu men funderar på att flytta till Umeå och plugga. Vad tycker du, är det en bra idé?
CLARA: Jag är uppvuxen i Umeå men bor 5 mil bort nu. Klart du ska flytta hit och plugga! Umeå är en underbar studentstad.
(Anmäl kommentar)
30 juli, 2010 kl 20:16
Ja färger är fint…har haft hem som varit vita å beiga men sedan hem som färgexploderat i alla starka färger…men jag håller med..naturen är vacker!Allt gott
(Anmäl kommentar)
30 juli, 2010 kl 18:41
Jag blir lite trött på den där attityden som många som är lite vintage av sig, som har ett 50-tals kök och som klär sig i 50-tals kläder har. “Men gud, hur kan man ha ett modernt kök från Kvik och vita väggar!”, och som (smått elitistiskt) tycker det är såå fånigt att man har skor från Acne.
Nu syftar jag inte på just dig Clara, och jag tycker också om en äldre stil på mitt hem. Men jag blir trött på den där attityden. Jag struntar faktiskt i om nån renoverar ett äldre hus och har vita väggar och modernt kök, bara jag får göra som jag vill med mitt eget.
CLARA: Folk ska inreda precis hur de vill men i fallet med gamla hus tror jag mest att det är en fråga om att inte sabba ett kulturarv. Men visst finns det elitism, det märker jag också!
(Anmäl kommentar)
30 juli, 2010 kl 15:14
jag håller med till 100%! har aldrig tänkt på det innan, så det blev en liten aha-upplevelse, trots att det är helt självklart. bra skrivet!
(Anmäl kommentar)
30 juli, 2010 kl 13:35
Jag gillar dikten Cecilia skrev, fint! Vem har skrivit den Cecilia? och Sep: Färgämnen finns ju i naturen också. Ta tex rödbeta, blåbär, mossor, svampar, frukter, allt kan man göra färg av :)
(Anmäl kommentar)
30 juli, 2010 kl 9:40
fast jag är ganska säker på att man menar materialets naturliga färg. det krävs ju mer färgämnen för att färga kläder röda, snorgröna eller svarta. just my ten cents.
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 23:50
När jag såg att min mamma och pappa hade målat om hela köket i mitt föräldrahem i vitt vitt vitt vitt vitt grät jag ögonen ur mig (inte inför dom då, de var toppnöjda) för att de ville ha mer natur och yta. Innan de hade de världens mysigaste kök med blå träpanel och en underbar rutig tapet, världens finaste väggar. De tog bort vårt kök, nu har vi ett kök som alla andra har, i vitt. TRÅKIGT. Jag håller med dig Clara, man ska värna om färgerna, färger gör så mycket.
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 22:19
Naturens färger är härliga. Vilken vacker bild!
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 20:49
vad jag har tänkt på det där! jag målar en del i olja och akryl, och om man gör himlen sådär knallrosa så känns det som att det ser så overkligt ut… fast det egentligen är så att naturen ser mycket mer overklig ut än tavlan. det där lät nog rörigt.
och sen tänker jag också att det kan ju vara föroreningar som färgar himlen, och att det också kan vara gud.
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 19:39
Jag har hört att det är föroreningar som färgar himlen till de där färgerna, inte så värst naturligt i sådanafall..
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 17:24
Så sant!
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 15:23
Ellerhur! Jag håller verkligen med. Är så trött på alla som ska måla allt allt allt i sitt hem vitt vitt vitt. Trist!
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 12:07
du har en skön inställning till livet känns det som Clara. härligt att få ta del av dina tankar och bilder på kläder. känner igen mig själv mycket i dig. tusen tack för dina ord och bilder =) (ps. kolla gärna in min blogg om du har lust och tid =) www.adinaskonst.blogspot.com
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 11:45
Håller med dej till 100 % Clara, helt sant! Visst är det vackert med de vita hemmen, men oj vad frustrerad jag skulle bli om jag behövde bo i ett. Färg är liv
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 9:48
“Vintern äro färger
i det vi kallar vitt;
skogars svarta grenar,
och molnens röda mitt,
kvällens blåa täcke,
och dimmans lila dis,
solens gula sken
mot sjöars blanka is.
Vintern äro färger,
ett spektrum utav köld;
en värld i snövit klädnad
i gnisterrodnad höljd.”
Haha, jag har tänkt just som du några gånger, särskilt på vintern. Skulle den vara vit och blek? Nej … Full av färger är den.
Kram!
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 9:46
Du är så klok så klok. Och det där är precis min melodi.
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 8:52
så vacker bild.
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 0:56
När jag och pappa åker bil och himlen är ovanligt vacker. Allt från lysande rött till lent lila. Så ler han och säger: “Gud målar en tavla för oss. Titta!”
(Anmäl kommentar)
29 juli, 2010 kl 0:14
Oj, vad du har rätt! Jag håller med och önskar att min garderob hade haft lite snorgrönt och knallrött. Jag har, som mina rumskompisar sa igår, bara olika nyanser av svart. Nåväl. Det finns väl alltid tid att hitta något färgglatt längre fram…
(Anmäl kommentar)
28 juli, 2010 kl 23:57
När jag tänker “Naturliga färger” ser jag framför mig växtfärgade garner.. Mest grön,gul, bruna ganska dova nyansen :)
(Anmäl kommentar)
28 juli, 2010 kl 23:11