VF

Det här med att vara gravid. Jag gillare. Det enda jag verkligen inte gillar är hur ont man har i kroppen. Igår fick Jakob hjälpa mig ur sängen. Vända mig, lyfta upp mig. Tur att han har jobbat både med gamlingar och som personlig assistent. Han vet hur man gör.  Det i kombination med att också vara hälsocoach och blivande sjukgymnast borde väl göra en dåliga situationen så bra som möjligt?

Jag ska i alla fall till barnmorskan om några dagar så jag hoppas att hon ska ge mig lite hjälp och råd. Och så tänkte jag boka tid hos en osteopat. Det måste bli ett slut på det här nu! Ska bli frisk och normal igen. Läste att man kan få sitta i rullstol om man har riktiga problem med foglossning och så långt ska det absolut inte få gå. Över min döda kropp! Hur gjorde alla ni som har haft problem med ryggont och foglossning under graviditeten? Vad kan lindra besvären? Tacksam för råd!

Alltså. Svenska äpplen. Älskarem. De är så goda och liksom täta i konsistensen. Och sura. De flesta äpplen är annars så där kvalmigt söta att man nästan storknar. Jag älskar sur frukt så sura svenska äpplen är en hit! Hittade billiga på torget förra veckan.

Jag önskar att min trädgård var full av äppelträd men det är den inte. Så fy vad sugen jag blir på att palla när jag går förbi trädgårdar med dignande äppelträd där hälften ligger på marken och ruttnar bort. Så sorgligt. Jag skulle gärna plocka rent träden åt dem.

Nästa år ska jag plantera ett fint familjeträd. Med flera olika inympade sorters på. Till bebisen i magen tror jag.

Förresten, om ni inte har något för er så vill jag varmt rekommendera den gamla Hasse och Tage- klassikern Äppelkriget. Otroligt mysig film. Finns att hyra.

Såg att Favoritväskan jag tidigare bloggat om och så många av er frågat efter nu åter finns i Kiis webshop!

Hörni brudar. Imorgon är sista dagen att nominera någon till UnderbaraClara-stipendiet på 5000 kronor. Skynda göre! Läs mer om hur här.

Söndagen har varit en rysligt bra dag. Regn och kallt. Te i sängen med chokladbitar samt Jane Eyre och Melker. Så här sitter Melker och iakttar mig när jag läser. En decimeter från ansiktet. Han har inte vett att inte stirra.

 Jakob var precis som vanligt arbetsam i trädgården. Höststädning kallas det.

Fram på dagen gjorde jag en utflykt och hittade en underbar tillfällig loppis som drevs av två gamla tanter. Massor av hemvävda textilier för en guldpeng stycket. Jag köpte tre fina femtiotalsgardiner i tunn bomull. Perfekta för köket.

Sedan besökte jag en ekobondes gårdsbutik inte långt ifrån oss. Där bunkrade jag massor av grönt inför vintern. Sånt som jag själv inte fått i landet. Massor av vitlök, kruspersilja, dill, vanlig gul lök, rotselleri, broccoli och blomkål. Fick dock inte tag i allt så jag ska dit igen någon annan dag. Jag hade förstås kunnat köpa samma varor på bondens marknad på lördagen men det är så otroligt mycket billigare att handla direkt från gårdsbutikerna på landet. Plus att man kan passa på att fråga odlaren om råd och få massor av tips och fina ideér.

Och trots att jag har morötter själv var jag tvungen att köpa på mig lite till. Titta bara så vackra de är. Gula, orangea och plommonlila.

  Resten av dagen spenderade jag i köket med att repa kryddor, förvälla grönsaker och frysa in i lagom portionsförpackningar. Nu får bebben i magen fantastiska vitaminbomber. Älskar eko! Älskar att bunkra! Älskar att känna mig som en husmoder som klarar vilken svältperiod som än må komma!

Efter att svärfar och pappa hjälpt oss så mycket på fredagen tog vi helg. Storstädade och slocknade vid nio. På lördagsmorgonen steg jag upp med ny pepp och ork och bakade frukostbröd. Testade ett nytt recept som var så gott att man pep när man åt det. Ska greja receptet åt er.

Jag har rätt dålig aptit så därför blir jag överlycklig så fort jag känner mig sugen på något.

Indiskt blev det den här gången. Så vi for in till stan och frossade.

Sedan blev det en sväng på bondens marknad och så avslutade vi med middag hos min svärmor. Bra dag!

Igår hade jag en lyxig dag - en skön kontrast till alla gummistövlar och långkalsonger som präglat den här sommaren. Var bjuden till hufvudstaden för att gå premiärfesten för magasinet YourLife som jag numera samarbetar med. Jag åt en härlig lunch på Sturehof med Carlina Geijer och Jennifer Jansch, sedan strosade jag omkring i affärer. Där stötte jag helt oförhappandes på favoriten Miriam! Så avslutade jag dagen med coctailparty på Historiska museet. Å så många coola kvinnor som var där. Nästan alla jag gillar och ser upp till; Carina Nunstedt, Amelia Adamo, Linda Skugge, Ann Söderlund och förstås trevliga Carina Berg. Plus massor av annat trevligt branschfolk. Så träffade jag flera underbara bloggläsare och precis innan jag skulle fara därifrån stötte jag på Kicki Norman. Också en “gammal” tidningsräv som jobbat precis överallt och som alltid ställer upp med råd och dåd när jag frågar. Och som bara så där supergeneröst skickade mig ett Diorgloss som peppresent i vintras när jag var ledsen.

Jag som själv varit trött efter allt för många knäppa påhopp i kommentarsfältet sista tiden fick massor av ny inspiration av dessa kvinnor, som ofta får ta oförtjänt mycket skit men ändå lyckas hålla huvudet högt och bara jobba på. Sånt inspirerar mig massor!

Och som alltid efter ett besök i Stockholm är det skönt att komma hem. Hem och vila och sparka av mig klackarna och klä på mig långkalsonger och gummistövlar istället.

Visst gillar jag stan men inget klår landet.

 Pst! Nu är min mammablogg hos Yourlife igång på hemsidan så missa inte att kolla in där!

Hörni. Det kom bort lite här i graviditetsyran, men ni har väl inte missat att jag instiftat ett stipendie på 5000 kronor som alla bloggande tjejer kan söka och nominera andra bloggare till? Sätt igång att blogga om det och uppmuntra era läsare att nominera just er!  Var inte blyga.

Här är tävlingsreglerna.

Här kan man lyssna på radioprogramet från igår!

Hej vänner! Från och med måndag så mammabloggar jag åt nya livstilsmagasinet Yourlife. Det kommer jag göra ändå tills ungen tittar ut. Jag kommer självklart skriva lite mammigt här också men de stora funderingarna och det riktiga grottandet i ämnet hittar ni på Underbaraclaras mammaliv på yourlife.nu. Där hittar ni förstås massor av andra blogginlägg också. Och fina bilder precis som på den här bloggen. Man kan säga att det kommer bli dubbelt så mycket läsning i höst för den som gillar min blogg! Här är en liten minintervju med mig inför nya bloggen.

Det känns roligt och spännande att vara med i det här nya Bonnierprojektet (och när Carina Nunstedt kallar så svarar man). Yourlife kommer med sitt första pappersnummer nästa vecka och där är det ett stort hemma hos reportage från mitt hus plus ett ingående personporträtt. Köp magasinet - det ska då jag göra!

Igår var Melkers kompis Leo här. Det var intressant. Melker försökte rida på Leo men då blev han rejält tillplattad. Fast inte hindrade det Melker inte för han är världens envisaste stackare. Snart red han av hjärtans lust igen. Men då tog Leo Melkers ben och låg och åt det och var så mallig. Och försökte han ta tillbaka benet lät Leo som en borr. Ett egendomligt sätt att morra på.

Och Melker som är rätt trög och aldrig själv vaktar ben stod och såg eftertänksamt på den morrande borren som satte i sig hans favoritben. Så kan vänner tydligen också göra.

Det  är fint att få besök av sin moster en regnig dag. Äta soppa och surra och avsluta med vaniljhjärtan. Det var förra månadagen det. Idag sitter jag och skriver och förbereder spännande jobbmöten. Det är soligt men kallt. Och roligt att börja arbeta  igen.

Ja, det är sant det några av er redan listat ut och gissat: Vi väntar barn! Jag är gravid! På tjocken! På smällen! Jag har en deg på jäsning, en bulle i ugnen.

Och nu är magen så stor att det inte går att dölja längre.

Gissa vem som är glad?

Idag är det Claradagen och vad passar då bättre än att tillkännage något särskilt roligt jag har instiftat - nämligen UnderbaraClara-stipendiet. Det är ett stipendie på 5000 kronor som alla bloggande tjejer kan söka.

 Varför ett stipendie till tjejer som bloggar?

Det har grymtats en del om att tjejer mest bloggar om yta och lättviktiga ämnen. Men alla som läser bloggar vet vilket storartat arbete många tjejer utför. De är fina kompisar och förebilder för sina läsare. De inspirerar och stöttar. Vissa är driftiga och gör stor business av sin blogg - andra bloggar modigt om tabubelagda och svåra ämnen. Någon inspirerar med sitt tuffa sätt att skriva - eller sitt varma sätt att bry sig om sina läsare. Det finns alltså många anledningar till att hylla och lyfta fram bloggtjejerna som en tillgång i samhället.  Vare sig deras huvudfokus är mode eller politik.

 Vem kan bli nominerad?

 Jag har instiftat stipendiet så att alla bloggande tjejer kan söka. Man kan också nominera en annan bloggare. Den nominerade bloggen kan vara hur liten eller stor som helst. Det vi bedömer är innehållet. Jag vill hylla tjejer som på ett eller annat sätt använder sin blogg för att göra en insats för andra tjejer och kvinnor.

Hur gör man för att bli nominerad?

Vill man nominera en blogg ska man skicka ett mail till Underbaraclarastipendiet@gmail.com med en motivering på högst hundra ord, samt länkar till två blogginlägg som visar på varför just den här bloggaren borde vinna. Nominera kan man göra till den 31 Augusti.

Hur utses vinnaren?

 Jag läser personligen igenom alla nomineringar och väljer sedan ut fem finalister. Deras bloggar presenteras därefter på min bloggen. För att utse den slutgiltiga vinnaren tar jag hjälp av tre driftiga unga kvinnor. Bloggaren och copywritern Sandra Beijer med bloggen Niotillfem, Aftonbladetkrönikören och journalisten Annika Marklund med bloggen Beautifulones samt programledaren och radiopersonligheten Cissi Wallin. Vinnaren får självklart stipendiet - men de övriga finalisterna får också ett litet pris.

Nå vad väntar ni på - sätt igång och nominera!

Ikväll hade jag glädjen att få hänga med barndomsvänner! Varav endast en fastnade i kameran…

 Flera av mina vänner har barn och jag är så stolt över dem - sickna barn de har fått!  Att vara med barn är bland det bästa som i världen finns. Klappa och prata och leka. En av de saker jag gillar allra bäst är att barn är så oförfalskade. Till och med när de ljuger är de sanningsenliga. Man förstår precis vad de är ute efter. Och det finns inget så fint som när en unge man tycker om lägger armarna kring ens hals och nynnar  “Aaa vad jag ääälskar dig Clara”. Utan baktankar eller rädsla att bli avvisad. Bara ren och skär kärlek.

Dessutom är det rätt fantastiskt när man ber en liten unge att le sitt vackraste leende och titta in i kameran. Det här är vad man får. Världens vackraste leende!

Idag har vi haft långväga besök av vår kompis Ludvig plus frun Arum, de bor i vanliga fall i Tokyo. Jag bjöd på smulpaj med jordgubbar och hallon. Men lyckade inte få en enda bild på det.

 Istället fotade jag den ljuvliga Arum.

Som kom himla bra överens med farbror Melker.

Det ösregnade hela gårdagen och jag hittade äntligen energin att baka, städa, sätta upp gardiner och göra fint här hemma. Hela natten fortsatte regnet att smattra mot rutorna men på morgonen strax innan sju lyste solen på klarblå himmel.

Jag steg upp och gick ut och plockade bär med hunden. Klockan åtta var jag inne igen med 2 liter hallon.

När jag rensat och frusit in hallonen gick jag ut i landet och plockade smultron och jordgubbar. Och det var den morgonen!

När vi var hos mormor plockade vi blåbär. På en timme fick jag och Jakob ihop 20 liter av våra favoritbär.

Det var bra men det går inte att jämföra med den sommar vi plockade 120 liter blåbär. Vi till och med sålde bort en del. Det är synd att inte fler unga människor plockar bär. Det är så sorgligt när bär får ruttna i skogen. Att plocka själv kräver så lite och ger så himla mycket. Inte minst motion. Man blir vältränad och får dessutom med sig gratis mat hem - en himla skillnad mot ett joggingpass i skogen. Men kanske är det ovana som gör att man inte plockar bär? Jag har ju fått bärplockning med modersmjölken. Vi har plockat tillsammans hela familjen i många år. Hallon, blåbär, lite lingon och framförallt hjortron. Jag känner mig sällan så nöjd som när jag har frysen full av bär!

När jag plockar är jag effektiv och använder mig av plockare.  Att det blir mer att rensa stör mig inte. Att rensa bär är trevligt. Det gör man med sommarpratarna i bakgrunden och använder ett sådant här galler. Man behöver inga förkunskaper för att plocka och självklart kan man plocka för hand utan varken galler eller plockare.

Blåbär hittar man i granskog och på hyggen. Lingon gillar halvskuggan på tallhedar och i gles barrskog. Hallon växer ofta i dikesrenar och åkerkanter. Hjortron växer på myrar och är rätt besvärliga att plocka.  Myggbiten och blöt får man räkna med att bli - men själva bären är stora och ger stor belöning för ansträngningen.

Har precis kommit hem från några dagars vistelse hos min mormor och morfar. De bor i ett hus vid en sjö, några mil från Jokkmokk. Det är alltid så bra att komma dit. Äta sig mätt på brunsås och potatis. Trycka i sig ett dussintal bullar. Vila och lösa korsord. Det jag framförallt uppskattar är att det aldrig händer någonting där. Det är i stort sett samma saker jag gör där nu som när jag var liten. Mormor och morfar är trygga och fasta. De finns kvar och förändras inte mycket. Förutom att de blir äldre förstås. De är en trygg punkt att återvända till. Efter allt som förändrats sedan min mamma dog har jag känt hur skönt det är med upprepningar, trygghet och fasta rutiner. Jag värdesätter det mer än äventyr och nyheter.

Ja, och jag tänkte apropå rutiner bara säga att det har varit ett väldigt ojämnt bloggflöde i sommar. Men snart nu i Augusti börjar jag på allvar igen. Håll ut!

Jag tycker alltid att det är så faschinerande när människor säger att de föredrar naturliga färger och sedan bara klär sig och inreder i vitt och beige. När är naturen enbart vi och beige? Ja det skulle väl vara på vintern då. Men då är ju himlen å andra sidan så gnistrande turkos att man nästan blir blind. Och himlen ofta alldeles rosa innan skymningen.

Naturliga färger kan ju lika gärna vara chockrosa, snorgrönt och knallrött. Som rallarrosor och nyutslagna björkar. Som blodfärgade pelargoner och knallblå sommarhimlar.  Som stockrosor och  stilla sjöar.

Jag gillar också naturens färger. Speciellt de färger som är ikväll

Något har hänt med mina matlagningsskills. Sedan igår har jag nämligen

- Gjort en stor sats oätliga rågbullar

- Bränt vid 3 liter rabarbersaft (så i år blir jag helt utan)

- Stekt och bränt ett helt lass små sojaplättar

Nu känner jag mig fasligt hungrig men vågar absolut inte göra någonting. Risken är väl att jag bränner ner det nya köket. Och ni som önskat att se bilder på köket- jag lovar - de kommer men det dröjer lite för ännu är inte alla skåp helt färdigmålade. Kanske nästa vecka att det kommer lite bilduppdateringar.