Återigen diskuteras den så kallade hemmafrutrenden. Den här gången i DN. Och eftersom jag är frontpersonen för hela kalaset är det jag som ständigt nämns som exempel. Låt mig berätta lite om hur jag tänker. Även om jaggjort det förut. Men här är en annan vinkel:
Min skräckvision av vuxenlivet är att jobba heltid, jämt vara trött och redan på onsdag längta till fredag. Bara ha fyra veckors semester och stressa för att hinna umgås med barnen. Aldrig ha tid med sånt som är roligt på riktigt. Jag har sett trötthet och tomhet i ögonen på vuxna som nästa dukar under av stressen. Och jag vill leva annorlunda. Det är därför jag och Jakob har valt att leva så här. Vi vill aldrig jobba heltid med småbarn. Vi vill inte ha ett dyrt huslån att amortera på. Vi vill ha en bostad vi har råd med även om vi bara jobbar halvtid. Vi vill ha tid att göra palt om vi längtar efter det. Inte träla oss igenom livet. Inte leva med blodsmak i munnen. Jag tänker aldrig jobba 9-5 om jag kan slippa. Det är inte för att jag är lat eller utan ambitioner. Det är för att jag är klok. Ärlig mot mig själv och med vad jag orkar.
Vi har vuxit upp i en tid när man sagt till människor; det går att jobba hur mycket som helst, skaffa hur många barn som helst, konsumera hur mycket som helst - samtidigt! Men det är en lögn. Jag tror att det är en stor lögn att man kan göra allt samtidigt och lyckas med det. Något måste stå tillbaka i alla fall en tid. Och jag tror inte att den här myten hjälper människor. Jag tror att den gör prestationskraven större. Man tänker; jag borde ju kunna ro iland allt det här - ändå gör jag det inte. Det måste vara fel på mig. Istället för att ifrågasätta ett system som är vansinnigt.
Det handlar inte om att jag vill tillbaka i tiden. Jag är glad att jag inte måste virka mina mensskydd och torka mig i stjärten med en skrabbsticka. Det handlar snarare om att jag vill till framtiden. Till en tid när man på ett rimligt sätt kan kombinera arbete med familj. Jag har ingen vilja att anpassa mig efter en arbetsmarknad som utformades när enbart män jobbade och fick all markservice av frun. Jag är en varm förespråkare för sex timmars arbetsdag. I det ljuset måste man också se mitt val att undvika halvfabrikat, odla egna grönsaker, göra långkok och baka bröd. Jag har valt att bygga ett liv där jag hinner det. Och jag förstår att alla inte vill eller hinner det. Jag tror inte att det är rimligt med tanke på hur genomsnittssvensken lever idag. Men så är jag ju också stark motståndare till hur genomsnittssvensken lever idag.
Ps. Till ni som stör er på femtiotalsstilen på bloggen - den är en estetisk fråga. Jag tycker att det är snyggt. Jag önskar inte att allt skulle vara som på den tiden. Inte tror väl någon att lajvare i medeltidskläder på riktigt vill ha tillbaka pesten, bödlar och avlatsbrev?
Hemmaföräldrars nätverk har kämpat länge nu för att föräldrar ska kunna få en bättre balans mellan arbete och familj. Inte genom att gå tillbaka till något gammalt utan genom att skapa en bättre och modernare familjepolitik - utifrån hur det ser ut nu. Lösningen heter valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ. Sedan måste attityden i arbetslivet förändras. Det ska vara okej för de föräldrar som vill att stanna hemma längre några år och ändå vara välkomna tillbaka i yrkeslivet igen. Gör hemmatiden till en merit i en cv, som i USA.
Vilka kloka ord! Jag har själv hoppat av från stresskarusellen som höll på att göra mig vansinnig. Bor i ett rött hus på landet, är hemma när barnen kommer från skolan, njuter av stillheten och naturen. Varför är många så rädda för stillhet och eftertanke? Nej,fler borde kunna ha möjlighet att vara hemma. Hemmafru eller hemmaman, det är inte alls “fult”. Snarare hoppas jag att det är kultur som kan växa fram igen någon gång.
Mycket väl sagt! Själv sitter jag här med spänningshuvudvärk en söndag och önskar att jag inte kände mig så pressad hela tiden. Det var härligt att läsa dina välformulerade tankar om livet i Sverige 2010. Heja dig och din man som gör er det liv ni vill ha!
Jag tycker att det är beundrande att du vågar stå på dig mot idealen som råder idag vilket ibland leder till att kvinnor känner press och förväntnigar att åstadkomma orimliga resultat.
Samtidigt kan jag inte undgå att att känna en liten nedsättande ton mot 8-17-människor, som att det vore ettsämre sätt att leva. Att dessa människor omedvetet fastnat i ett ekorrhjul som bryter ned dem och de inte ser fördelarna med livsval som ditt. För min del är det viktigt att ständigt sträva att bli det bästa man kan bli, att använda sin potential och förmåga att göra saker som kanske kan förändra världen till det bättre. För mig är detta meningen med livet. Detta betyder att man ibland att man kan arbeta dygnet runt för att nå dit och jag ser ingen skam med detta, utan det är definitivt tvärtom. Det är sådana kvinnor som kommer bli förebilder, precis som du som vågar gå din egen väg. Men att din väg leder rakt in i ett ålderdomligt ideal där kvinnor begränsades till hemmet tycker jag är tråkigt
Så himla bra skrivet clara. Tänkt dessa tankar ofta och du har ju så rätt i att man själv faktiskt kan bestämma hur man vill leva, man är ju inte tvungen att stressa genom livet och känna alla dessa krav hela tiden. Brukar aldrig kommentera men kände mig tvungen denna gång. Tack för för bra läsning och delandet av dina tankar!
Kan man inte bara få göra som man vill? Det är alltid så många som har åsikter om andras beslut. Vill jag jobba heltid är det ok, vill jag vara hemma är det ok, vill min man vara hemma eller jobba heltid så är det väl ändå vårt beslut och ingen annans. Sverige har en tendens alltid vilja ha alla i samma fålla och ge otroligt lite utrymme för andra lösningar.
Mycket bra skrivet Clara! Om det skulle fungera så vore livet underbart. Jag tycker att det är bra att du visar vilket fantastiskt liv man faktiskt kan ha utanför storstädernas myller. När man väl har kommit in i det, är det svårt att inte dras med i detta virrvarr av måsten - plugg, karriär, bostadsrätt, semestrar och barn som sällan träffar sina föräldrar. Du inspirerar!
Håller med dig. Är fyrabarnsmamma själv och har tillsammans med min man att här jobbas det inte heltid x 2 så länge barnen är små. Och med små menas upp till skolåldern. Min yngsta är 6 år (jag är 37) och NU jobbar vi faktiskt heltid båda två för första gången … nånsin. Dock med flexibla jobb, och stor medvetenhet om att familjen, orken och vilan är viktigast. Och en fundering om att gå ner i tid, båda två, till 75%. Men vi får se. Önskar ibland att jag hade haft vett tänka som du när jag var yngre. Men jag är rotad stads-mänska, även vi numera bor nära skogen och landet utanför storstan. Är mycket tacksam att din röst hörs. Och glad!
PS. Min dotter kommer få din tidning lagom till sin födelsdag. :-)
Jag tycker att ditt inlägg här är klockrent Clara. Jag kan inte mer än att hålla mig dig för du har verkligen slagit huvudet på spiken. Om jag kunde skulle jag leva som du. Tyvärr kan jag inte det för tillfället. Men det kommer. Det vet jag, för det är det jag vill :)
Jag blir glad när jag läser ditt blogginlägg. Friheten att bestämma över sitt liv är viktigt. Då gäller det att göra val och prioritera. Det är beundransvärt! Jag tycker du är väldigt kreativ.
Vadå hemmafru? hur antikt är inte det ordet. Bara för att man inte följer “normen” eller det etablerade i dagens samhälle.
Jag tycker det är så tråkigt att så många som driver den här debatten drivs av ett sådant förakt och…ja…ett hat gentemot hemmafrun och de ideal som hon stod/står för. Allt det jobb som det innebar och fortfarande innebär att ta hand om barn och ett hem och allt annat runt omkring är det inte många som respekterar, vilket innebär att inte många respekterar allt det som våra mor- och farmödrar och andra kvinnor åstadkom under deras livstid. Det innebär också att de sysslor som förknippas med kvinnor och hemmet fortfarande räknas som något som inte är eftersträvansvärt. Jag menar inte att de förhållanden som andra generationer med kvinnor har levt under har varit de ultimata ur ett genusperspektiv men att racka ner på hemmafrun och det hon har utfört och att göra det till något fult innebär också att man nedvärderar kvinnans historia och det som hon/vi har associerats med.
Underbart! Det är många som skrivit och rosat dig, kan bara hålla med. Tror klart på kortare arbetsvecka, mer fritid att tillbringa med det och dem man älskar. Är föräldraledig från ett jobb där obetald övertid var status. Har sökt nytt jobb nu :-)
Åh äntligen någon som uttrycker precis vad jag känner. Folk blir verkligen provocerade av den här inställningen och nästa gång jag diskuterar detta ska jag hänvisa till ditt inlägg!
åh vad du är bra clara! känner precis som du, jag vill inte jobba ihjäl mig o definitivt inte 8-17, jag hade dött av tristess med dessa tidiga morgnar och enformiga tider! jag jobbar halvtid i djuraffär och har nog ett av dom bästa jobben som finns! dessvärre är ju lönen inte så hög som man önskar och jag kan inte göra långresor till thailand varje vinter eller köpa dyra skor o väskor, eller smälla 1000 spänn på en utekväll.. men man vänjer sig att leva med dom tillgångar man har.. jag shoppar mycket, men billigt o smart ;)
jag får ofta känslan av att folk tycker att man är lat som inte jobbar mer, men varför jobba mer än man behöver?! tjänar jag mer handlar jag mer och det behövs ju faktiskt inte! :)
Bra inlägg!
Men helt ärligt, sluta klaga. Är det jobbigt att jobba heltid och ha barn? Tycket folk verkligen att ni jobbar omänskligt mycket?
Sätt er på ett plan och gör en studieresa utomlands. I princip vilket land som helst, får ni se hur svårt ni har det.
Vill ni gå ner till 50%, vem stoppar er?
Jag är pappa till en 1½månad gammal pojke, och bor på Malta. Vi har också valt att min tjej är hemma, vilket vi är nöjda med. Jag jobbar ganska mycket, och gillar att mitt jobb, vilket är tur, eftersom vi inte har mycket till val. När min son föddes hade jag 8 timmars betald pappaledighet, medan hon har 3 månaders betald mammaledighet. Sedan kan jag berätta att en snittmaltes jobbar inte 40h/veckan, utan 45-50, och har väll en snittlön på typ 1400 euro.
Är det jobbigt i Sverige? Ges det inte utrymme att göra vad man vill? Och gällande det någon skrev att folk på stenåldern jobbade 3-5 timmar om dagen?Tror du det satt med fötterna korsade och filosoferade för att inte bränna ut sig sen?
Du satte ungefär ord på precis hur jag känner just nu. Jag jobbar 8-16 fem dagar i veckan på en fabrik som ligger en timma hemifrån. Jag är trött precis dygnet runt och längtar till helgen så tidigt som på måndag. Jag lever för mina två lediga dagar då jag faktiskt är tillräckligt pigg för att lägga ner energi på de där roliga sakerna jag tycker om.
Jag längtar efter halvtid men så fort jag pratar om det så tycker folk att jag gnäller och borde vara glad för att jag har ett jobb. Såklart är jag det! Jag vet hur svårt det är att ens få jobb nu för tiden, men det gör mig inte piggare på bussen hem om dagarna.
Åh, vad du kan sätta ord på tankar!
Så här tycker varenda kotte i Sverige, egentligen.
För vem kan låta bli att hålla med?
Du är helt galet fantastisk!
Sen så är det säkert många från vår generation (är född på 80-talet) som sett begreppet “utbränd” träda fram och varit med om att vuxna i vår omgivning, mammor, pappor, farbröder, morbröder osv. dukat under på grund av stress och press. Jag har sett min mamma gå in i väggen på grund av att hon jobbat för mycket och det är ett tillstånd jag aldrig vill genomlida. Då jobbar jag hellre mindre, tjänar kanske mindre pengar, samtidigt som jag har tid till att andas och ta det lugnt mellan varven.
Kunde inte sagt det bättre själv! Känner precis som du en skräck inför att jämt vara trött och inte ha tid och energi att vara närvarande och njuta av livet. Vill känna att jag lever här och nu och inte behöver vänta med det tills jag blir pensionär. Som du skriver, det handlar inte om lathet, det handlar om en längtan efter att ha energi till sina nära och kära, är det inte konstigt att vi spenderar mer tid med våra jobbarkompisar än våra familjer och vänner?
Sa skont att lasa ditt inlagg! Jag haller fullstandigt med att man inte ska leva for att bara jobba, jobba, jobba. Anda gor sa manga det och det far mej att kanna mej lat & bortskamd ibland. Men vi har val bara valt olika. Heja dej!
Borde ha tillagt att jag är från Finland så rikssvenska partier har jag inte sådär jättebra koll på :) Men hoppas ändå svenska folket kunde göra detta till en fråga i det kommande valet! Inte införa 6 timmars arbetsdag, så naiv är jag inte att jag tror det går (nationalekonom till utbildningen och allt), men skapa en politik som gör det möjligt att välja själv! Underlätta för småföretagare, skapa fler arbetsplatser och låta folk jobba deltid om de själva vill det!
Jag sällar mig till övriga kommentatörer som tycker det var huvudet på spiken. Så bra skrivet! För egen del har jag ett jobb som jag älskar, och skulle gärna arbeta heltid om jobbet ifråga låg på rimligt avstånd från mitt hem. Det gör det nu inte utan jag pendlar 5 timmar/ dag. Jag jobbar nu 50% - men det är ingen höjdare för ekonomin, eller för pensionen heller. Svår ekvation det där. Men min lösning i framtiden är att hitta en arbetsplats närmare hem alt. starta eget - då kan jag tänka mig att jobba mera.
P.S Ifall alla gick ner lite i arbetstid skulle vi kunna fördela arbetet på ett annat sätt och fler skulle kunna få jobb. Också en av fördelarna med kortare arbetsdagar. Till skillnad från dagens läge då så få som möjligt ska hinna så mycket som möjligt.
Heja heja!
Jag förespråkar också 6 timmars arbetsdag. Och det är inte heller för att jag är lat, snarare mån om min hälsa. Jag jobbade under ett år 8 timmar (och ibland mer) per dag fem och sex dagar i veckan, och arbetet i sig var visserligen stressigt, men gud vilken dålig psykisk och fysisk hälsa jag hade under det året. Det var verkligen äta-sova-skita-jobba. Hann inte med något annat. Efter jobbet var jag så trött att jag inte orkade göra någonting. Jag orkade aldrig träffa mina vänner, på helgerna ville jag ju vila upp mig. Och mitt blodtryck, som alltid legat i underkant, sköt plötsligt i höjden. Hela jag blev en annan människa, en maskin som hade tunnelseende på arbete. Och då hade jag inte sambo/man/kille, eller barn. Förstår inte hur dagens familjer får ihop det. Nej fy, hurra för 6 timmars arbetsdag och lyckligare, hälsosammare människor.
Sex timmars arbetsdag är inte realistiskt att införa. Det har till och med “arbetarpartiet” socialdemokraterna insett. Vi är färre unga idag som ska försörja allt fler äldre, den ekvationen kräver att vi jobbar mer och längre om vi ska kunna behålla välfärden. Visst låter det fint att “dela på jobben”, men det fungerar inte i praktiken, särskilt inte med jobb som kräver lång utbildning. Däremot anser jag att politiken ska ge människor valmöjligheter för att kunna förverkliga sina drömmar. Den som vill jobba 12 timmar och dagen - fine, den som vill jobba 3 timmar om dagen - helt okej. Det är upp till var och en att avtala med sin arbetsgivare. Människor vet bättre än politiker, därför är jag liberal.
Och till Benita: varken miljöpartiet eller vänsterpartiet har suttit i regeringen någon gång i sveriges historia, därför kallas det ett vänsterexperiment.
Klockrent Clara, som alltid!
Jag är så glad för att det finns sådana som du, som tänker själva och som erbjuder ett alternativ till det jag alltid trott varit det enda alternativet.
Du inspirerar mig till att välja smartare, det går ju! :)
TACK!
älskar att du tar upp det här! även om alla klagar på att de ständigt är less på sina jobb är det nästan skamligt att inte jobba 100% om man inte absolut har en bra anledning! galna värld.
För de som kommenterar och önskar att det fanns ett parti som strävar efter sex timmars arbetsdag: miljöpartiet har detta på sin politiska agenda, och uppnår förhoppningsvis resultat efter valet i höst. http://www.mp.se/templates/mct_177.aspx?number=174028 (hoppas att länken blev rätt nu)
Kramar!
En sak till, är det inte konstigt att SÅ många människor faktiskt VILL jobba endast 6 timmar om dagen, men INGET parti och ingen fackförening tycker det är en bra idé. Jag fattar ju att befolkningen måste jobba mera för att ha råd att försörja alla som INTE jobbar, men samtidigt är ju så många arbetslösa…om tre personer går ner till deltid ger det ju utrymme att anställa en person till. Det om något borde vara en prioriterad fråga i valen, och hur man kunde göra det möjligt för arbetsgivarna. Idag har vi ett väldigt oflexibelt klimat vad gäller nyanställningar, det blir helt enkelt för dyrt och krångligt för små arbetsgivare. Visa mig det parti som prioriterar detta och jag lovar att de har min röst!
Åh du har så rätt Clara. Första gången jag kommenterar din blogg, fast jag läser den varje dag. Men dethär var ett ämne som verkligen berör. Jag vill inte heller jobba heltid, springa mellan jobb-dagis-affär, stressa och aldrig ha tid med sånt jag tycker om. Jag har hellre mindre pengar och mera tid. Just nu jobbar jag 50% men mitt långtidsmål är att få jobba 6 timmar om dagen. Tyvärr är jag ekonom till utbildningen så det kanske inte går. Min man älskar att jobba, han kan inte tänka sig något annat. Så könsstereotypt vi kommer att få det om jag är hemma och han försörjer mig! Men vi är fortfarande hemskt jämställda, vi gör bara det som vi råkar vara bra på och tycker om…frihet att välja, precis som du sa. Sen att flera män borde prioritera familjeliv framför jobb, det är också mycket sant men en helt annan diskussion tycker jag.
[…] vill jag gärna uppmärksamma Underbara Claras inlägg ”Vill jag vara hemmafru?” Det finns mycket i det postmoderna samhället som inte alls fungerar särskilt bra. Ett av de […]
ja, en systemändring skulle ju verkligen behövas. jag läste nyss ut en grym antologi om elin wägner, och hon hade en massa intressanta tankar, om liknande saker. hon rekommenderas att läsa!
Tack för ett bra och nödvändigt inlägg! Och jag önskar verkligen att V kommer att driva frågan om sextimmarsarbetsdag i valet. Själv jobbar jag heltid och drömmer om att få gå ner i deltid…
Ack ja. Så klokt så klokt! Jag har precis börjat jobba ordentligt efter att ha pluggat i flera år, och det är såå skönt att ha jobb och roligt också. Men jag blir så fruktansvärt trött, och jag bor med min sambo och har inga barn och inga egentliga måsten. Men jag förstååår inte hur det skulle kunna gå till, att orka ta hand om barn också i denna trötthet!?? Jag orkar knappt med mig själv..
Åh, jag håller helt och hållet med dig. Klokt. Jag går ut gymnasiet nu om en månad, jag läser IB vilket är en engelskspråkig linje, som är mycket krävande. Jag har fått ge upp ungefär allt som jag tycker om och som får mig att må bra (förutom min finafina pojkvän som stöttar mig, även om min stressiga livsstil går ut över honom), för att klara mig igenom dessa tre år. Och jag trodde aldrig att man kan må så dåligt, både psykiskt och fysiskt av stress.
Det är helt sjukt att folk förväntar sig att bara för att man är intelligent ska man bli “någonting stort”. Ännu sjukare är att ett arbete räknas bara som “stort” om man tjänar bra och har en hög position inom ett erkänt företag. För mig är det stort att må bra, kunna gå igenom livet med ett leende på läpparna, och känna sig älskad. Och för att kunna göra detta, måste man prioritera sig själv istället för arbetet.
När män väljer att ägna timmar åt att ömt vårda en surdeg så är det trendigt. När kvinnor gör detsamma är det bakåtsträvande och nästan lika fult som att säga att man är nazist.
Wow! Äntligen en populär offentlig person som vågar säga detta! Och på ett så självklart sätt! Jag är en mamma till 4 barn och har varit hemmamamma till dem från start. Har jobbat lite också, men då har pappan varit hemma. Har aldrig heller kunnat tänka mig ett svenssonliv där all min pigga alerta tid går till ett arbete, medan mina barn ska va på dagis. Och sedan ska de och maken bara se mig kvällar och helger då jag är trött och sliten. ALDRIG! Har blivit ifrågasatt av många, men också insett att det ofta bottnat i avundsjuka att jag vågat gå en annan väg. Nu jobbar jag som dagmamma åt min minsta tjej + ett par barn till. Får fortfarande vara hemma och hinna med både, barn, hem och man.Och jag finns hemma när mina skolbarn kommer hem och kan höra hur deras dag varit. Trivs så bra!!! Och jag gillar din blogg som jag nyligen fick tips om!:) En fråga bara: Hur kan jag länka hit från min blogg? Hur jag än försöker blir det bara en länk till Folkbladet. Mystiskt./Maria
Carina, du skrev: “Alla man pratar med säger samma sak - de vill ha mer tid till sitt liv, men om nån gör slag i slag är det fult. Helt vrickat!”
För uttrycka mig milt. Jag HATAR det här landet. Tänker dagligen på nackdelarna jämförande fördelarna och vi är ett löjligt folk i det mesta. Socialt handikappade är vi svenskar. Varför dömmer folk en när man gör slag i saken som du säger? Jo, pga av jantelagen. Det är dags att avsäga sig den här patetiska låtsas-ödmjukheten som finns i det här landet som handlar om att man inte får sticka ut. Det är allvar nu! Jag är så sjukt trött på det här. Om du är för högljudd på bussen så tror folk att du har downs syndrom eller är knarkare. Det handlar om likriktighet, att sättas på plats och att uppfylla plikter. Om detta är vad det är att vara svensk, då konverterar jag till ny nationalitet. Jag vet inte om ni tycker jag är komisk när jag skriver så här, men jag är fullt seriös! Det e ett så tungt ok att bära att hålla uppe ett sken och nu är d nok!
Du gör verkligen skäl för ditt namn Clara, du är UNDERBAR! Det rä så skönt att hör aen motröst till alla som tjatar på en att stressa lite till, jobba lite extra, ta på helgen det man inte hinner i veckan och samtidigt ändå hinna ha ett socialt liv, träna och intressen. Jag är flera år äldre än du och känner att jag har långt kvar till att inte bara intellektuellt hålla med dig utan faktiskt leva som jag tycker. Jag stressar, stressar, stressar och har jämt ångest över att HINNA MED. Du är verkligen underbar!
När man talar om trollen :): http://www.expressen.se/Nyheter/1.1980726/vansterpartiets-krav-sex-timmars-arbetsdag
Tråkigt att partistyrelsen var emot. De törs väl inte driva sina frågor allt för hårt, för att inte “skrämma iväg” väljare. Tråkigt tycker jag. De som har vänsteråsikter röstar ju på (V) för att de är just vänster och driver vänsterfrågor.
Jag sitter och nickar och ler när jag läser för att det här är det mest logiska jag läst på mycket länge. Det är viktigt, rätt och bra och jag håller med dig i allting som du skriver.
KLOK DU ÄR!
Jag håller med om så mycket. Jag vill inte ha ett jobb där jag bara ska längta efter helgen. Bara man själv har makt över sitt liv, jag tror att många missar det, konstigt nog.
Otroligt vad många som håller med om detta du tar upp! Jag är 100% med dig. Det är bara så hemskt att så många lever i en järnbur av system som bestämmer vårt sätt att leva. Snälla Clara, starta ett parti och framför denna frågan och jag tror hur många som helst är trötta på hur vårt “moderna” samhälle resonerar om tid, pengar, jobb. Jag tror på dig :)
Haha, tyvärr tror jag att de flesta tror att lajvare är allmänt dumma i huvudet och onormala, så det är nog inte så långsökt att de tror att vi vill ha tillbaka pest och pina.
För övrigt ett skarpt och klockrent inlägg som alltid! Du är en krutkvinna Clara! Jag älskar det och inspireras mängder!
/En helt “normal” lajvare, som äälskar din stil och llivsfilosofi!
Ja, det är väl inte så konstigt om man vill vara hemma mer - med eller utan barn. Det är 2010 och vi jobbar fortfarande 40 h i veckan minst. Jag vill ha ett jobb, för jag behöver den sociala biten och uppskattningen man får, men jag vill också ha ett liv utanför jobbet. Vem vill vara en robot vars enda syfte är att jobba? Alla man pratar med säger samma sak - de vill ha mer tid till sitt liv, men om nån gör slag i slag är det fult. Helt vrickat! Alla är trötta på att jobba så mycket och när man väl jobbat hela veckan används helgen mest bara till att vila upp sig för att orka med nästa vecka… Jag är övertygad om att nästan alla skulle må bättre av om vi hade 35 eller 30 h vecka. Men inga partier tycker tydligen det är intressant fråga längre.
Jättebra skrivet! Sex timmars arbetsdag skulle leda till ett mycket humanare samhällsklimat. Fritiden är det viktigaste i livet - arbetet är bara till för att möjliggöra fritiden (även om man såklart kan älska sitt jobb också).
Clara, mitt hjärta började verkligen banka hårt när jag läste det här. “Jag brinner upp inifrån!” tänkte jag! Det här, det är det bästa och viktigaste som jag har läst på mycket länge. Jag önskar att jag kunde ringa på hos dig och ge dig en stor kram som tack för att du håller fast bra tankar i mig och hjälper mig att hitta rätt väg! Jag tänker så mycket som inte riktigt når ända fram, jag liksom trevar efter det men kan inte riktigt komma på vad det egentligen är jag vill tänka. Och så kommer du och skriver en sådan här text, den här texten, och allting faller på plats. Det är ju exakt såhär jag också tänker och vill - fastän jag inte riktigt förstått det! Jag är inte alls bekväm med tanken på att ge upp allt jag älskar att göra, för att jobba ihjäl mig. Då sänker jag hellre min levnadsstandard, i andras ögon mätt - men får säkert högre levnadsstandard i mina ögon mätt. För det är ju det som räknas. Åh, jag önskar att jag kände dig, jag skulle verkligen behöva en klok vän, haha :)
CLARA: DU är så fin och peppig och rar. Du känner ju mig redan :) Var glad att du inte känner mig i verkligheten för då skulle du även se mina dåliga sidor- :P
Jag håller helt med! Jag är hemma med våra 2 barn och folk tror att man inte har några ambitioner. Jag vill att våra barn ska växa upp i lugn och ro och kunna känna att vi finns där för dem. Skönt att det finns fler som tänker likadant.
Huvet på spiken!
Man kan ju tycka att industrialismen och samhällets utveckling borde resultera i mindre arbete och inte mer… Att producera 1 kilo potatis eller ett par jeans tar färre timmar idag än för 100 år sedan. Men ändå ska vi jobba (minst) 40 timmar i veckan och bara ha 5 veckors semester. Samtidigt går folk arbetslösa och lever skrämmande nära fattigdom. Vore det då inte mycket bättre att vi alla delar på det arbetet som måste utföras OCH de resurser som detta arbete ger. I dag är det tyvärr så att många offrar sin tid och sliter ut sina kroppar för att andra ska bli rika.
Lite mindre prylar och mer tid för vänner och familj!
Hej Clara!
Tack för orden, tack å lov att det är fler än jag som känner och tänker så här. När jag tog upp den här frågan i skolan för en tid sen blev jag nästan bemött med förakt,detta av andra kvinnor i olika åldrar. Det är helt enkelt tabu att säga öppet om man inte vill jobba heltid, att man vill vara hemma med barnen och att man njuter av hushållssysslor.
Tack för en inspirerande blogg. Kram / Terese M, Sundsvall
Mycket klokt skrivet och vettiga tankar. Jag håller med! Ett liv som bara består av arbete är inget liv - det är slaveri.
Ang. någons kommentar om “vänsterexperimentet”: varför envisas alliansanhämgare med att använda den typen av ord för att förlöjliga och förvränga vänsterpolitik? De rödgröna har regerar tillsammans förr, många, många fler år än Alliansen, så något “experiment” är det knappast. Om det är något som är ett experiment så är det i så fall Alliansen. Dessutom ett misslyckat sådant.
Åh, Clara. Jag är tårögd.
Du är så klok och så oändligt fin och bra och framförallt snäll mot dig själv. Jag vill lära mig det.
Du är en fantastisk förebild och så himla vettig.
Bra skrivet och jag förstår inte det där med att man blir kallad för hemmafru om man gillar att baka, plantera blommor,pyssla osv. vad tusan, hemmafru är ju bara om man går hemma hela dagarna och passar sina barn, dessutom så hette det väl hemmafru förr i tiden? du är klok du rara clara!
Jag har fyra barn och ser det som en enorm ynnest att ha varit hemma med dem sen scratch. Nu i mogen ålder har jag börjat ta för mig av kakan som har med jobb att göra. Men det är viktigt att veta att det är ett aktivt val man gör. Det är sannerligen inte ett offer som många tillskriver en. De vill gärna projicera offerrollen på mig när de hör att jag varit hemma med mina barn i 15 år. OCh när de märker att jag inte är ett offer verkar en del bli arga och tro att jag är stormrik och att det bara är “de rika” förunnat att kunna göra som jag. Visst jag offrar arbetslivet under barnens småbarnsår. För mig var det inget annat. Att ha karriär samtidigt som små barn var för mig otänkbart och valet jag gjorde, avsteget, är det bästa jag gjort. I min värld. I andras betraktas jag som en bakåtsträvare, ett offer eller whatever de tolkar in. Jag bjuder på det. Jag är feminist och har varit “hemmafru”. Det är inget jag skäms för men samtidigt en väldigt väldigt väldigt missförstådd och ensam roll
Du talar som en sann kristdemokrat. Synd bara att du röstar på vänsterexperimentet. Tråkigt.
CLARA: hur vet DU var jag röstar på? Jag visste inte att kd förespråkar sex timmars arbetsdag och att både män och kvinnor tar hand om ungarna tillsammans?
För mig skulle det tvärtom aldrig funka att jobba deltid och leva det liv som jag vill leva. Jag ser istället till att jobba med något jag älskar, som känns givande varje dag. Och på så sätt undviker jag stress och tristess. Men man får ju helt klart väga saker emot varandra, för jag håller helt med dig om att vi inte kan få allt.
Tack Clara. Dina tankar är som friska vårvindar jag kängtat efter och känner igen mig i, jag tycker du är modig. Fram för mer ork till palt i våra liv./ Lev o Må!
Så som du resonerar är väldigt klokt och bra, jag är säker på att väldigt många vill ha det som du. Inklusive mig själv. Men det finns ett stort men, hur gör man med pensionen? Alla pratar om hur svårt det blir för “oss” som inte jobbar häcken av oss. Man kommer inte ha tillräckligt med ATP poäng osv. Hur gör man om man inte kan pensionsspara tillräckligt för att veta att man är säker? Hur gör du och vad har du för tankar? Tack för en superduper bra blogg, du är klok och inspirerande!
CLARA: Tack snälla! Ja det kan vara kymmigt med pensionen. Man får väl lägga undan lite mer hela sitt liv. Även om det är svårt när man redan tjänar lite. Måste klura på det där…
Klokt, mycket klokt. Jag tänker samma. Vill samma. Ungefär. Men hur gör man när man är själv med två små kids att ta hand om och försörja? Det kostar ju att leva liksom… Men, vem vet, kanske jag är närmare lösningen än jag har något endaste aning om. Det kan jag hoppas! :)
Hur kan folk påstå att du förespråkar en hemmafru-livsstil när det klart och tydligt märks att du jämt jobbar med diverse? Blir man hemmafru för att man gillar att plantera blommor och baka bröd trots att man jobbar? Bara för att man tycker att det var estetiskt snyggare och kanske lite minde hektiskt förr betyder inte att man vill tillbaka till deras kvinnoideal…
Helt rätt! Jag håller med dig och många med oss. Sedan om det finns människor som tycker att livet ska levas på ett annat sätt så är det fritt fram att göra det, men det är löjligt när man börjar kritisera varandras val. Tack Clara för att du är så fin!
Åh så bra skrivet! Precis så! Det som artikeln i DN inte verkar behandla är att man tar med sig de delar av “traditionerna” man vill ha, resten lämnar man. Svårare är det inte!
Wohouu! Härligt! Tack för dessa rader, nu känner jag mig inte som en alien längre! Fortsätt vara den du är och säg alltid vad du tycker och tänker, för det stärker något så oerhört!
Precis, vi lajvare tar gladeligen allt det härliga med medeltiden - sångerna, musiken, maten, kläderna, stämningen - och lämnar det tråkiga som sjukdomar, omänskligt tungt arbete och kort livstid. Man kan säkert göra detsamma gällande många andra saker.
Åh, ja, jag håller med dig i varenda ord! Jag vill kunna ha ork att vara med mina barn och vara en egen människa också med intressen. Det sägs att man på stenåldern jobbade mellan 3-5 timmar om dagen med att skaffa mat osv. Vi jobbar 8 timmar, och ovanpå det ska vi skaffa mat och så vidare. Det måste finnas ett bättre liv än det och jag tänker precis som dig hitta det! Du är så himla inspirerande! Heja dig!
Amen to that! Det är precis så jag vill få leva mitt liv, och hoppas en dag få mod och styrka att göra en ändring. Jag vill LEVA mitt liv - inte leva för att arbeta. Livet är så mycket större än så. Jag är värd så mycket mer än det. Konsumtionshetsen gör mig rädd och lätt illamående, och det är så uppfriskande att få ges glimtar av ett liv som levs annorlunda.
Tack för en underbar blogg!!
Hej Clara!
Du är en förebild vad gäller livsstil. Jag vill aldrig jobba heltid igen. äta jobba sova dö. Fick vila upp mig på helgen för att orka med en ny arbetsvecka. Nej usch!
Jag vill inte leva för att jobba utan jobba för att kunna leva!
tack! snälla du för att du vågar leva som du vill. det är modigt att våga frångå normer. jag önskar själv att jag var lite mer som du. jag älskar dock (oftast!)mitt 9-5-jobb. men visst skulle jag mycket gärna jobbar två timmar mindre om dagen.
Det här var det bästa jag läst på länge, och jag håller med dig till 100% procent Clara, TROTS att jag är 70-talist… ;-) Själv är jag ensamstående mamma och har det ekonomiskt lite knepigt, men funderar ändå på att göra vissa förändringar för att kunna gå ner till deltidsarbete. Tiden tillsammans med mitt barn är nämligen värd bra mycket mer än alla slantar i världen…
Njut av ditt härliga självvalda liv Clara, du är värd allt gott!
Det är precis det här som är din bästa styrka. Du är sannerligen klok och jag är så glad att en så fin person med så vettiga tankar och åsikter får plats och får synas. För det är sådana som dig man vill se.
Stor peppkram och kärlek.
Och med den texten sätter du ord på de tankar som många av oss andra också har. Ett stort, varmt tack till dig för det! Ofta talas om “rätten till heltid” i fackliga sammanhang men jag tycker att det börjar bli hög tid att diskutera rätten till deltid också. Tror att det här är på väg. :)
underbara kloka Clara!!
du satte ord på mina tankar!!
artikeln i DN var skrattretande enligt mig. och du slår huvudet på spiken. vi lever i ett vansinnigt samhälle, med prestationskrav och det här med yta. nu generaliserar jag vilt, men alla måste kunna klara av att jobba heltid, ha en bra barnuppfostran hemma, baka och laga mat från grunden, ha ett så fint hem som möjligt, må så bra och ha egentid och det ena med det andra. det är galet. jag vill inte ha ett liv där jag susar igenom utan eftertanke och tid för lugn och att leva i nuet. jag har blivit stressallergisk. verkligen dösjuk. så nu letar jag efter ett liv som passar mig. och återigen, tack för att du skrev det här så bra, jag svamlar mest känner jag. ha en underbar helg!
Preach it sister!!! Jag och alla i min bekantsskapskrets lever under samma devis! Det är helt dumt att slösa bort livet till att jobba sig sönderstressad. Nej jag vill aldrig jobba heltid, hellre vill jag och min man vara både hemmafru och hemmaman på deltid. Det blir mer livskvalitet då!
Vi välkomnar våra läsares röster i debatten och är angelägna om att en mångfald av röster och åsikter kommer till tals på folkbladet.nu. För att kunna delta i samtalet på ett sätt som bidrar till konversationen för dina medläsare vill vi att du känner till våra regler:
Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om ras,religion, språk, kön eller sexuell läggning. Angrepp på enskilda individer accepteras inte och det är inte heller tillåtet att spekulera eller ta ställning i skuldfrågan i artiklar om brott eller olyckor.
Dina kommentarer kan komma att publiceras i vår papperstidning.
Tänk på att om du gör ett inlägg som strider mot lagen så kan du själv komma att hållas ansvarig för det.
I och med att du klickar på "Skicka kommentar" medger du att du har läst och godkänt reglerna gällande kommentering.
Det här med att vara gravid. Jag gillare. Det enda jag verkligen inte gillar är hur ont man har i kroppen. Igår fick Jakob hjälpa mig ur sängen. Vända mig, lyfta upp mig. Tur att han har jobbat både med gamlingar och som personlig assistent. Han vet hur man gör. Det i kombination med att också vara hälsocoach och blivande sjukgymnast borde väl göra en dåliga situationen så bra som möjligt?
Jag ska i alla fall till barnmorskan om några dagar så jag hoppas att hon ska ge mig lite hjälp och råd. Och så tänkte jag boka tid hos en osteopat. Det måste bli ett slut på det här nu! Ska bli frisk och normal igen. Läste att man kan få sitta i rullstol om man har riktiga problem med foglossning och så långt ska det absolut inte få gå. Över min döda kropp! Hur gjorde alla ni som har haft problem med ryggont och foglossning under graviditeten? Vad kan lindra besvären? Tacksam för råd!
Alltså. Svenska äpplen. Älskarem. De är så goda och liksom täta i konsistensen. Och sura. De flesta äpplen är annars så där kvalmigt söta att man nästan storknar. Jag älskar sur frukt så sura svenska äpplen är en hit! Hittade billiga på torget förra veckan.
Jag önskar att min trädgård var full av äppelträd men det är den inte. Så fy vad sugen jag blir på att palla när jag går förbi trädgårdar med dignande äppelträd där hälften ligger på marken och ruttnar bort. Så sorgligt. Jag skulle gärna plocka rent träden åt dem.
Nästa år ska jag plantera ett fint familjeträd. Med flera olika inympade sorters på. Till bebisen i magen tror jag.
Förresten, om ni inte har något för er så vill jag varmt rekommendera den gamla Hasse och Tage- klassikern Äppelkriget. Otroligt mysig film. Finns att hyra.
Söndagen har varit en rysligt bra dag. Regn och kallt. Te i sängen med chokladbitar samt Jane Eyre och Melker. Så här sitter Melker och iakttar mig när jag läser. En decimeter från ansiktet. Han har inte vett att inte stirra.
Jakob var precis som vanligt arbetsam i trädgården. Höststädning kallas det.
Fram på dagen gjorde jag en utflykt och hittade en underbar tillfällig loppis som drevs av två gamla tanter. Massor av hemvävda textilier för en guldpeng stycket. Jag köpte tre fina femtiotalsgardiner i tunn bomull. Perfekta för köket.
Sedan besökte jag en ekobondes gårdsbutik inte långt ifrån oss. Där bunkrade jag massor av grönt inför vintern. Sånt som jag själv inte fått i landet. Massor av vitlök, kruspersilja, dill, vanlig gul lök, rotselleri, broccoli och blomkål. Fick dock inte tag i allt så jag ska dit igen någon annan dag. Jag hade förstås kunnat köpa samma varor på bondens marknad på lördagen men det är så otroligt mycket billigare att handla direkt från gårdsbutikerna på landet. Plus att man kan passa på att fråga odlaren om råd och få massor av tips och fina ideér.
Och trots att jag har morötter själv var jag tvungen att köpa på mig lite till. Titta bara så vackra de är. Gula, orangea och plommonlila.
Resten av dagen spenderade jag i köket med att repa kryddor, förvälla grönsaker och frysa in i lagom portionsförpackningar. Nu får bebben i magen fantastiska vitaminbomber. Älskar eko! Älskar att bunkra! Älskar att känna mig som en husmoder som klarar vilken svältperiod som än må komma!
Efter att svärfar och pappa hjälpt oss så mycket på fredagen tog vi helg. Storstädade och slocknade vid nio. På lördagsmorgonen steg jag upp med ny pepp och ork och bakade frukostbröd. Testade ett nytt recept som var så gott att man pep när man åt det. Ska greja receptet åt er.
Jag har rätt dålig aptit så därför blir jag överlycklig så fort jag känner mig sugen på något.
Indiskt blev det den här gången. Så vi for in till stan och frossade.
Sedan blev det en sväng på bondens marknad och så avslutade vi med middag hos min svärmor. Bra dag!
Igår hade jag en lyxig dag - en skön kontrast till alla gummistövlar och långkalsonger som präglat den här sommaren. Var bjuden till hufvudstaden för att gå premiärfesten för magasinet YourLife som jag numera samarbetar med. Jag åt en härlig lunch på Sturehof med Carlina Geijer och Jennifer Jansch, sedan strosade jag omkring i affärer. Där stötte jag helt oförhappandes på favoriten Miriam! Så avslutade jag dagen med coctailparty på Historiska museet. Å så många coola kvinnor som var där. Nästan alla jag gillar och ser upp till; Carina Nunstedt, Amelia Adamo, Linda Skugge, Ann Söderlund och förstås trevliga Carina Berg. Plus massor av annat trevligt branschfolk. Så träffade jag flera underbara bloggläsare och precis innan jag skulle fara därifrån stötte jag på Kicki Norman. Också en “gammal” tidningsräv som jobbat precis överallt och som alltid ställer upp med råd och dåd när jag frågar. Och som bara så där supergeneröst skickade mig ett Diorgloss som peppresent i vintras när jag var ledsen.
Jag som själv varit trött efter allt för många knäppa påhopp i kommentarsfältet sista tiden fick massor av ny inspiration av dessa kvinnor, som ofta får ta oförtjänt mycket skit men ändå lyckas hålla huvudet högt och bara jobba på. Sånt inspirerar mig massor!
Och som alltid efter ett besök i Stockholm är det skönt att komma hem. Hem och vila och sparka av mig klackarna och klä på mig långkalsonger och gummistövlar istället.
Visst gillar jag stan men inget klår landet.
Pst! Nu är min mammablogghos Yourlife igång på hemsidan så missa inte att kolla in där!
Hörni. Det kom bort lite här i graviditetsyran, men ni har väl inte missat att jag instiftat ett stipendie på 5000 kronor som alla bloggande tjejer kan söka och nominera andra bloggare till? Sätt igång att blogga om det och uppmuntra era läsare att nominera just er! Var inte blyga.
Hej vänner! Från och med måndag så mammabloggar jag åt nya livstilsmagasinet Yourlife. Det kommer jag göra ändå tills ungen tittar ut. Jag kommer självklart skriva lite mammigt här också men de stora funderingarna och det riktiga grottandet i ämnet hittar ni på Underbaraclaras mammaliv på yourlife.nu. Där hittar ni förstås massor av andra blogginlägg också. Och fina bilder precis som på den här bloggen. Man kan säga att det kommer bli dubbelt så mycket läsning i höst för den som gillar min blogg! Här är en liten minintervju med mig inför nya bloggen.
Det känns roligt och spännande att vara med i det här nya Bonnierprojektet (och när Carina Nunstedt kallar så svarar man). Yourlife kommer med sitt första pappersnummer nästa vecka och där är det ett stort hemma hos reportage från mitt hus plus ett ingående personporträtt. Köp magasinet - det ska då jag göra!
Igår var Melkers kompis Leo här. Det var intressant. Melker försökte rida på Leo men då blev han rejält tillplattad. Fast inte hindrade det Melker inte för han är världens envisaste stackare. Snart red han av hjärtans lust igen. Men då tog Leo Melkers ben och låg och åt det och var så mallig. Och försökte han ta tillbaka benet lät Leo som en borr. Ett egendomligt sätt att morra på.
Och Melker som är rätt trög och aldrig själv vaktar ben stod och såg eftertänksamt på den morrande borren som satte i sig hans favoritben. Så kan vänner tydligen också göra.
Det är fint att få besök av sin moster en regnig dag. Äta soppa och surra och avsluta med vaniljhjärtan. Det var förra månadagen det. Idag sitter jag och skriver och förbereder spännande jobbmöten. Det är soligt men kallt. Och roligt att börja arbeta igen.
Ja, det är sant det några av er redan listat ut och gissat: Vi väntar barn! Jag är gravid! På tjocken! På smällen! Jag har en deg på jäsning, en bulle i ugnen.
Och nu är magen så stor att det inte går att dölja längre.
Idag är det Claradagen och vad passar då bättre än att tillkännage något särskilt roligt jag har instiftat - nämligen UnderbaraClara-stipendiet. Det är ett stipendie på 5000 kronor som alla bloggande tjejer kan söka.
Varför ett stipendie till tjejer som bloggar?
Det har grymtats en del om att tjejer mest bloggar om yta och lättviktiga ämnen. Men alla som läser bloggar vet vilket storartat arbete många tjejer utför. De är fina kompisar och förebilder för sina läsare. De inspirerar och stöttar. Vissa är driftiga och gör stor business av sin blogg - andra bloggar modigt om tabubelagda och svåra ämnen. Någon inspirerar med sitt tuffa sätt att skriva - eller sitt varma sätt att bry sig om sina läsare. Det finns alltså många anledningar till att hylla och lyfta fram bloggtjejerna som en tillgång i samhället. Vare sig deras huvudfokus är mode eller politik.
Vem kan bli nominerad?
Jag har instiftat stipendiet så att alla bloggande tjejer kan söka. Man kan också nominera en annan bloggare. Den nominerade bloggen kan vara hur liten eller stor som helst. Det vi bedömer är innehållet. Jag vill hylla tjejer som på ett eller annat sätt använder sin blogg för att göra en insats för andra tjejer och kvinnor.
Hur gör man för att bli nominerad?
Vill man nominera en blogg ska man skicka ett mail till Underbaraclarastipendiet@gmail.com med en motivering på högst hundra ord, samt länkar till två blogginlägg som visar på varför just den här bloggaren borde vinna. Nominera kan man göra till den 31 Augusti.
Hur utses vinnaren?
Jag läser personligen igenom alla nomineringar och väljer sedan ut fem finalister. Deras bloggar presenteras därefter på min bloggen. För att utse den slutgiltiga vinnaren tar jag hjälp av tre driftiga unga kvinnor. Bloggaren och copywritern Sandra Beijer med bloggen Niotillfem, Aftonbladetkrönikören och journalisten Annika Marklund med bloggen Beautifulones samt programledaren och radiopersonligheten Cissi Wallin. Vinnaren får självklart stipendiet - men de övriga finalisterna får också ett litet pris.
Ikväll hade jag glädjen att få hänga med barndomsvänner! Varav endast en fastnade i kameran…
Flera av mina vänner har barn och jag är så stolt över dem - sickna barn de har fått! Att vara med barn är bland det bästa som i världen finns. Klappa och prata och leka. En av de saker jag gillar allra bäst är att barn är så oförfalskade. Till och med när de ljuger är de sanningsenliga. Man förstår precis vad de är ute efter. Och det finns inget så fint som när en unge man tycker om lägger armarna kring ens hals och nynnar “Aaa vad jag ääälskar dig Clara”. Utan baktankar eller rädsla att bli avvisad. Bara ren och skär kärlek.
Dessutom är det rätt fantastiskt när man ber en liten unge att le sitt vackraste leende och titta in i kameran. Det här är vad man får. Världens vackraste leende!
Idag har vi haft långväga besök av vår kompis Ludvig plus frun Arum, de bor i vanliga fall i Tokyo. Jag bjöd på smulpaj med jordgubbar och hallon. Men lyckade inte få en enda bild på det.
Det ösregnade hela gårdagen och jag hittade äntligen energin att baka, städa, sätta upp gardiner och göra fint här hemma. Hela natten fortsatte regnet att smattra mot rutorna men på morgonen strax innan sju lyste solen på klarblå himmel.
Jag steg upp och gick ut och plockade bär med hunden. Klockan åtta var jag inne igen med 2 liter hallon.
När jag rensat och frusit in hallonen gick jag ut i landet och plockade smultron och jordgubbar. Och det var den morgonen!
När vi var hos mormor plockade vi blåbär. På en timme fick jag och Jakob ihop 20 liter av våra favoritbär.
Det var bra men det går inte att jämföra med den sommar vi plockade 120 liter blåbär. Vi till och med sålde bort en del. Det är synd att inte fler unga människor plockar bär. Det är så sorgligt när bär får ruttna i skogen. Att plocka själv kräver så lite och ger så himla mycket. Inte minst motion. Man blir vältränad och får dessutom med sig gratis mat hem - en himla skillnad mot ett joggingpass i skogen. Men kanske är det ovana som gör att man inte plockar bär? Jag har ju fått bärplockning med modersmjölken. Vi har plockat tillsammans hela familjen i många år. Hallon, blåbär, lite lingon och framförallt hjortron. Jag känner mig sällan så nöjd som när jag har frysen full av bär!
När jag plockar är jag effektiv och använder mig av plockare. Att det blir mer att rensa stör mig inte. Att rensa bär är trevligt. Det gör man med sommarpratarna i bakgrunden och använder ett sådant här galler. Man behöver inga förkunskaper för att plocka och självklart kan man plocka för hand utan varken galler eller plockare.
Blåbär hittar man i granskog och på hyggen. Lingon gillar halvskuggan på tallhedar och i gles barrskog. Hallon växer ofta i dikesrenar och åkerkanter. Hjortron växer på myrar och är rätt besvärliga att plocka. Myggbiten och blöt får man räkna med att bli - men själva bären är stora och ger stor belöning för ansträngningen.
Har precis kommit hem från några dagars vistelse hos min mormor och morfar. De bor i ett hus vid en sjö, några mil från Jokkmokk. Det är alltid så bra att komma dit. Äta sig mätt på brunsås och potatis. Trycka i sig ett dussintal bullar. Vila och lösa korsord. Det jag framförallt uppskattar är att det aldrig händer någonting där. Det är i stort sett samma saker jag gör där nu som när jag var liten. Mormor och morfar är trygga och fasta. De finns kvar och förändras inte mycket. Förutom att de blir äldre förstås. De är en trygg punkt att återvända till. Efter allt som förändrats sedan min mamma dog har jag känt hur skönt det är med upprepningar, trygghet och fasta rutiner. Jag värdesätter det mer än äventyr och nyheter.
Ja, och jag tänkte apropå rutiner bara säga att det har varit ett väldigt ojämnt bloggflöde i sommar. Men snart nu i Augusti börjar jag på allvar igen. Håll ut!
Jag tycker alltid att det är så faschinerande när människor säger att de föredrar naturliga färger och sedan bara klär sig och inreder i vitt och beige. När är naturen enbart vi och beige? Ja det skulle väl vara på vintern då. Men då är ju himlen å andra sidan så gnistrande turkos att man nästan blir blind. Och himlen ofta alldeles rosa innan skymningen.
Naturliga färger kan ju lika gärna vara chockrosa, snorgrönt och knallrött. Som rallarrosor och nyutslagna björkar. Som blodfärgade pelargoner och knallblå sommarhimlar. Som stockrosor och stilla sjöar.
Jag gillar också naturens färger. Speciellt de färger som är ikväll
Något har hänt med mina matlagningsskills. Sedan igår har jag nämligen
- Gjort en stor sats oätliga rågbullar
- Bränt vid 3 liter rabarbersaft (så i år blir jag helt utan)
- Stekt och bränt ett helt lass små sojaplättar
Nu känner jag mig fasligt hungrig men vågar absolut inte göra någonting. Risken är väl att jag bränner ner det nya köket. Och ni som önskat att se bilder på köket- jag lovar - de kommer men det dröjer lite för ännu är inte alla skåp helt färdigmålade. Kanske nästa vecka att det kommer lite bilduppdateringar.
Umeå
RSS
Hemmaföräldrars nätverk har kämpat länge nu för att föräldrar ska kunna få en bättre balans mellan arbete och familj. Inte genom att gå tillbaka till något gammalt utan genom att skapa en bättre och modernare familjepolitik - utifrån hur det ser ut nu. Lösningen heter valfrihet och många olika barnomsorgsalternativ. Sedan måste attityden i arbetslivet förändras. Det ska vara okej för de föräldrar som vill att stanna hemma längre några år och ändå vara välkomna tillbaka i yrkeslivet igen. Gör hemmatiden till en merit i en cv, som i USA.
(Anmäl kommentar)
26 juni, 2010 kl 0:17
[…] läste jag en krönika av Clara Lidström i Folkbladet som jag tyckte väldigt mycket om. Jag känner igen mig till stor del. RSS […]
(Anmäl kommentar)
13 juni, 2010 kl 20:20
Vilka kloka ord! Jag har själv hoppat av från stresskarusellen som höll på att göra mig vansinnig. Bor i ett rött hus på landet, är hemma när barnen kommer från skolan, njuter av stillheten och naturen. Varför är många så rädda för stillhet och eftertanke? Nej,fler borde kunna ha möjlighet att vara hemma. Hemmafru eller hemmaman, det är inte alls “fult”. Snarare hoppas jag att det är kultur som kan växa fram igen någon gång.
(Anmäl kommentar)
7 juni, 2010 kl 16:20
Takk
(Anmäl kommentar)
20 maj, 2010 kl 20:47
Hej! Väl skrivet. Jag har en fråga; är det så att din man jobbar HALVtid och du är hemma?
CLARA: Nej han pluggar 100 procent och jag jobbar hundra procent. Varför tror du det?
(Anmäl kommentar)
19 maj, 2010 kl 10:41
Mycket väl sagt! Själv sitter jag här med spänningshuvudvärk en söndag och önskar att jag inte kände mig så pressad hela tiden. Det var härligt att läsa dina välformulerade tankar om livet i Sverige 2010. Heja dig och din man som gör er det liv ni vill ha!
(Anmäl kommentar)
16 maj, 2010 kl 16:50
Å jaaa! Jag har också en sån där romantisk bild av mitt framtida liv. Långt bort, långt från allt, inne i skogen.
Men sen skulle jag få lappsjuka.
Bra skrivet. Tack!
(Anmäl kommentar)
16 maj, 2010 kl 16:49
Du är modig Clara. Inte många som vågar stå upp för det idealet längre nu när det är så “fult” att vara hemma.
Du är en förebild för oss alla, inte bara kvinnor utan även män.
(Anmäl kommentar)
15 maj, 2010 kl 22:51
Jag tycker att det är beundrande att du vågar stå på dig mot idealen som råder idag vilket ibland leder till att kvinnor känner press och förväntnigar att åstadkomma orimliga resultat.
Samtidigt kan jag inte undgå att att känna en liten nedsättande ton mot 8-17-människor, som att det vore ettsämre sätt att leva. Att dessa människor omedvetet fastnat i ett ekorrhjul som bryter ned dem och de inte ser fördelarna med livsval som ditt. För min del är det viktigt att ständigt sträva att bli det bästa man kan bli, att använda sin potential och förmåga att göra saker som kanske kan förändra världen till det bättre. För mig är detta meningen med livet. Detta betyder att man ibland att man kan arbeta dygnet runt för att nå dit och jag ser ingen skam med detta, utan det är definitivt tvärtom. Det är sådana kvinnor som kommer bli förebilder, precis som du som vågar gå din egen väg. Men att din väg leder rakt in i ett ålderdomligt ideal där kvinnor begränsades till hemmet tycker jag är tråkigt
(Anmäl kommentar)
15 maj, 2010 kl 20:46
Så himla bra skrivet clara. Tänkt dessa tankar ofta och du har ju så rätt i att man själv faktiskt kan bestämma hur man vill leva, man är ju inte tvungen att stressa genom livet och känna alla dessa krav hela tiden. Brukar aldrig kommentera men kände mig tvungen denna gång. Tack för för bra läsning och delandet av dina tankar!
(Anmäl kommentar)
15 maj, 2010 kl 12:03
Härligt Clara! Exakt så som jag försöker leva. Njuta av livet.
(Anmäl kommentar)
14 maj, 2010 kl 10:13
Kan man inte bara få göra som man vill? Det är alltid så många som har åsikter om andras beslut. Vill jag jobba heltid är det ok, vill jag vara hemma är det ok, vill min man vara hemma eller jobba heltid så är det väl ändå vårt beslut och ingen annans. Sverige har en tendens alltid vilja ha alla i samma fålla och ge otroligt lite utrymme för andra lösningar.
(Anmäl kommentar)
13 maj, 2010 kl 21:40
Mycket bra skrivet Clara! Om det skulle fungera så vore livet underbart. Jag tycker att det är bra att du visar vilket fantastiskt liv man faktiskt kan ha utanför storstädernas myller. När man väl har kommit in i det, är det svårt att inte dras med i detta virrvarr av måsten - plugg, karriär, bostadsrätt, semestrar och barn som sällan träffar sina föräldrar. Du inspirerar!
(Anmäl kommentar)
13 maj, 2010 kl 16:21
Haha, såg att dotra mi varit inne och redan tipsat om mitt inlägg från några dagar sedan.
För övrigt kan jag nog bara hålla med om allt!
(Anmäl kommentar)
12 maj, 2010 kl 16:35
Håller med dig. Är fyrabarnsmamma själv och har tillsammans med min man att här jobbas det inte heltid x 2 så länge barnen är små. Och med små menas upp till skolåldern. Min yngsta är 6 år (jag är 37) och NU jobbar vi faktiskt heltid båda två för första gången … nånsin. Dock med flexibla jobb, och stor medvetenhet om att familjen, orken och vilan är viktigast. Och en fundering om att gå ner i tid, båda två, till 75%. Men vi får se. Önskar ibland att jag hade haft vett tänka som du när jag var yngre. Men jag är rotad stads-mänska, även vi numera bor nära skogen och landet utanför storstan. Är mycket tacksam att din röst hörs. Och glad!
PS. Min dotter kommer få din tidning lagom till sin födelsdag. :-)
(Anmäl kommentar)
12 maj, 2010 kl 11:27
Riktigt bra skrivet!
(Anmäl kommentar)
11 maj, 2010 kl 22:07
Jag tycker att ditt inlägg här är klockrent Clara. Jag kan inte mer än att hålla mig dig för du har verkligen slagit huvudet på spiken. Om jag kunde skulle jag leva som du. Tyvärr kan jag inte det för tillfället. Men det kommer. Det vet jag, för det är det jag vill :)
(Anmäl kommentar)
11 maj, 2010 kl 15:09
Det tycker jag låter alldeles utmärkt, håller med! heja Clara, du är guld!
(Anmäl kommentar)
11 maj, 2010 kl 12:52
jag är 19 år och har precis gått in i väggen. Jag önskar att mitt liv såg ut lite mer som ditt. Jag tycker du är ganska fantastisk. Och himlans klok.
(Anmäl kommentar)
10 maj, 2010 kl 22:23
Jag blir glad när jag läser ditt blogginlägg. Friheten att bestämma över sitt liv är viktigt. Då gäller det att göra val och prioritera. Det är beundransvärt! Jag tycker du är väldigt kreativ.
Vadå hemmafru? hur antikt är inte det ordet. Bara för att man inte följer “normen” eller det etablerade i dagens samhälle.
(Anmäl kommentar)
10 maj, 2010 kl 21:23
Jag tycker det är så tråkigt att så många som driver den här debatten drivs av ett sådant förakt och…ja…ett hat gentemot hemmafrun och de ideal som hon stod/står för. Allt det jobb som det innebar och fortfarande innebär att ta hand om barn och ett hem och allt annat runt omkring är det inte många som respekterar, vilket innebär att inte många respekterar allt det som våra mor- och farmödrar och andra kvinnor åstadkom under deras livstid. Det innebär också att de sysslor som förknippas med kvinnor och hemmet fortfarande räknas som något som inte är eftersträvansvärt. Jag menar inte att de förhållanden som andra generationer med kvinnor har levt under har varit de ultimata ur ett genusperspektiv men att racka ner på hemmafrun och det hon har utfört och att göra det till något fult innebär också att man nedvärderar kvinnans historia och det som hon/vi har associerats med.
(Anmäl kommentar)
10 maj, 2010 kl 16:29
Heja dig!
Var som du är. Det behövs. Du vågar sticka ut och även om ajg inte är så duktig på marmelad själv så beundrar jag din flit.
Hurra!
(Anmäl kommentar)
10 maj, 2010 kl 14:20
Du är underbar Clara! Stå på dig. Älskar din blogg.
(Anmäl kommentar)
10 maj, 2010 kl 13:08
Underbart! Det är många som skrivit och rosat dig, kan bara hålla med. Tror klart på kortare arbetsvecka, mer fritid att tillbringa med det och dem man älskar. Är föräldraledig från ett jobb där obetald övertid var status. Har sökt nytt jobb nu :-)
(Anmäl kommentar)
10 maj, 2010 kl 10:42
Helt underbart skrivet. Håller med vartenda ord. :)
(Anmäl kommentar)
10 maj, 2010 kl 10:02
Åh äntligen någon som uttrycker precis vad jag känner. Folk blir verkligen provocerade av den här inställningen och nästa gång jag diskuterar detta ska jag hänvisa till ditt inlägg!
(Anmäl kommentar)
10 maj, 2010 kl 10:02
åh vad du är bra clara! känner precis som du, jag vill inte jobba ihjäl mig o definitivt inte 8-17, jag hade dött av tristess med dessa tidiga morgnar och enformiga tider! jag jobbar halvtid i djuraffär och har nog ett av dom bästa jobben som finns! dessvärre är ju lönen inte så hög som man önskar och jag kan inte göra långresor till thailand varje vinter eller köpa dyra skor o väskor, eller smälla 1000 spänn på en utekväll.. men man vänjer sig att leva med dom tillgångar man har.. jag shoppar mycket, men billigt o smart ;)
jag får ofta känslan av att folk tycker att man är lat som inte jobbar mer, men varför jobba mer än man behöver?! tjänar jag mer handlar jag mer och det behövs ju faktiskt inte! :)
(Anmäl kommentar)
10 maj, 2010 kl 9:49
Bra inlägg!
Men helt ärligt, sluta klaga. Är det jobbigt att jobba heltid och ha barn? Tycket folk verkligen att ni jobbar omänskligt mycket?
Sätt er på ett plan och gör en studieresa utomlands. I princip vilket land som helst, får ni se hur svårt ni har det.
Vill ni gå ner till 50%, vem stoppar er?
Jag är pappa till en 1½månad gammal pojke, och bor på Malta. Vi har också valt att min tjej är hemma, vilket vi är nöjda med. Jag jobbar ganska mycket, och gillar att mitt jobb, vilket är tur, eftersom vi inte har mycket till val. När min son föddes hade jag 8 timmars betald pappaledighet, medan hon har 3 månaders betald mammaledighet. Sedan kan jag berätta att en snittmaltes jobbar inte 40h/veckan, utan 45-50, och har väll en snittlön på typ 1400 euro.
Är det jobbigt i Sverige? Ges det inte utrymme att göra vad man vill? Och gällande det någon skrev att folk på stenåldern jobbade 3-5 timmar om dagen?Tror du det satt med fötterna korsade och filosoferade för att inte bränna ut sig sen?
(Anmäl kommentar)
10 maj, 2010 kl 4:04
Du satte ungefär ord på precis hur jag känner just nu. Jag jobbar 8-16 fem dagar i veckan på en fabrik som ligger en timma hemifrån. Jag är trött precis dygnet runt och längtar till helgen så tidigt som på måndag. Jag lever för mina två lediga dagar då jag faktiskt är tillräckligt pigg för att lägga ner energi på de där roliga sakerna jag tycker om.
Jag längtar efter halvtid men så fort jag pratar om det så tycker folk att jag gnäller och borde vara glad för att jag har ett jobb. Såklart är jag det! Jag vet hur svårt det är att ens få jobb nu för tiden, men det gör mig inte piggare på bussen hem om dagarna.
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 21:19
Åh, vad du kan sätta ord på tankar!
Så här tycker varenda kotte i Sverige, egentligen.
För vem kan låta bli att hålla med?
Du är helt galet fantastisk!
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 20:51
Sen så är det säkert många från vår generation (är född på 80-talet) som sett begreppet “utbränd” träda fram och varit med om att vuxna i vår omgivning, mammor, pappor, farbröder, morbröder osv. dukat under på grund av stress och press. Jag har sett min mamma gå in i väggen på grund av att hon jobbat för mycket och det är ett tillstånd jag aldrig vill genomlida. Då jobbar jag hellre mindre, tjänar kanske mindre pengar, samtidigt som jag har tid till att andas och ta det lugnt mellan varven.
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 20:16
Ditt bästa inlägg någonsin! TACK! Varför förstår inte människor detta! Systemet är helt fel. Vi lever bara ett liv.
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 18:52
Tack.
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 18:26
Du är så bra! Kram
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 17:07
Suveränt tjejen! Jag känner precis samma sak och äntligen förstår jag att det inte behöver betyda att man är lat. Detta var rena Budorden!
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 15:01
Kunde inte sagt det bättre själv! Känner precis som du en skräck inför att jämt vara trött och inte ha tid och energi att vara närvarande och njuta av livet. Vill känna att jag lever här och nu och inte behöver vänta med det tills jag blir pensionär. Som du skriver, det handlar inte om lathet, det handlar om en längtan efter att ha energi till sina nära och kära, är det inte konstigt att vi spenderar mer tid med våra jobbarkompisar än våra familjer och vänner?
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 14:33
Sa skont att lasa ditt inlagg! Jag haller fullstandigt med att man inte ska leva for att bara jobba, jobba, jobba. Anda gor sa manga det och det far mej att kanna mej lat & bortskamd ibland. Men vi har val bara valt olika. Heja dej!
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 11:02
Borde ha tillagt att jag är från Finland så rikssvenska partier har jag inte sådär jättebra koll på :) Men hoppas ändå svenska folket kunde göra detta till en fråga i det kommande valet! Inte införa 6 timmars arbetsdag, så naiv är jag inte att jag tror det går (nationalekonom till utbildningen och allt), men skapa en politik som gör det möjligt att välja själv! Underlätta för småföretagare, skapa fler arbetsplatser och låta folk jobba deltid om de själva vill det!
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 10:24
Jag sällar mig till övriga kommentatörer som tycker det var huvudet på spiken. Så bra skrivet! För egen del har jag ett jobb som jag älskar, och skulle gärna arbeta heltid om jobbet ifråga låg på rimligt avstånd från mitt hem. Det gör det nu inte utan jag pendlar 5 timmar/ dag. Jag jobbar nu 50% - men det är ingen höjdare för ekonomin, eller för pensionen heller. Svår ekvation det där. Men min lösning i framtiden är att hitta en arbetsplats närmare hem alt. starta eget - då kan jag tänka mig att jobba mera.
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 5:27
P.S Ifall alla gick ner lite i arbetstid skulle vi kunna fördela arbetet på ett annat sätt och fler skulle kunna få jobb. Också en av fördelarna med kortare arbetsdagar. Till skillnad från dagens läge då så få som möjligt ska hinna så mycket som möjligt.
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 1:08
Heja heja!
Jag förespråkar också 6 timmars arbetsdag. Och det är inte heller för att jag är lat, snarare mån om min hälsa. Jag jobbade under ett år 8 timmar (och ibland mer) per dag fem och sex dagar i veckan, och arbetet i sig var visserligen stressigt, men gud vilken dålig psykisk och fysisk hälsa jag hade under det året. Det var verkligen äta-sova-skita-jobba. Hann inte med något annat. Efter jobbet var jag så trött att jag inte orkade göra någonting. Jag orkade aldrig träffa mina vänner, på helgerna ville jag ju vila upp mig. Och mitt blodtryck, som alltid legat i underkant, sköt plötsligt i höjden. Hela jag blev en annan människa, en maskin som hade tunnelseende på arbete. Och då hade jag inte sambo/man/kille, eller barn. Förstår inte hur dagens familjer får ihop det. Nej fy, hurra för 6 timmars arbetsdag och lyckligare, hälsosammare människor.
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 1:06
Sex timmars arbetsdag är inte realistiskt att införa. Det har till och med “arbetarpartiet” socialdemokraterna insett. Vi är färre unga idag som ska försörja allt fler äldre, den ekvationen kräver att vi jobbar mer och längre om vi ska kunna behålla välfärden. Visst låter det fint att “dela på jobben”, men det fungerar inte i praktiken, särskilt inte med jobb som kräver lång utbildning. Däremot anser jag att politiken ska ge människor valmöjligheter för att kunna förverkliga sina drömmar. Den som vill jobba 12 timmar och dagen - fine, den som vill jobba 3 timmar om dagen - helt okej. Det är upp till var och en att avtala med sin arbetsgivare. Människor vet bättre än politiker, därför är jag liberal.
Och till Benita: varken miljöpartiet eller vänsterpartiet har suttit i regeringen någon gång i sveriges historia, därför kallas det ett vänsterexperiment.
(Anmäl kommentar)
9 maj, 2010 kl 1:00
Charlotta, Feministiskt Initiativ vill införa sex timmars arbetsdag. Spana in det vettja!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 23:44
Klockrent Clara, som alltid!
Jag är så glad för att det finns sådana som du, som tänker själva och som erbjuder ett alternativ till det jag alltid trott varit det enda alternativet.
Du inspirerar mig till att välja smartare, det går ju! :)
TACK!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 22:52
älskar att du tar upp det här! även om alla klagar på att de ständigt är less på sina jobb är det nästan skamligt att inte jobba 100% om man inte absolut har en bra anledning! galna värld.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 22:51
För de som kommenterar och önskar att det fanns ett parti som strävar efter sex timmars arbetsdag: miljöpartiet har detta på sin politiska agenda, och uppnår förhoppningsvis resultat efter valet i höst. http://www.mp.se/templates/mct_177.aspx?number=174028 (hoppas att länken blev rätt nu)
Kramar!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 20:45
Du är så himla vettig.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 20:42
Tack!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 19:51
En sak till, är det inte konstigt att SÅ många människor faktiskt VILL jobba endast 6 timmar om dagen, men INGET parti och ingen fackförening tycker det är en bra idé. Jag fattar ju att befolkningen måste jobba mera för att ha råd att försörja alla som INTE jobbar, men samtidigt är ju så många arbetslösa…om tre personer går ner till deltid ger det ju utrymme att anställa en person till. Det om något borde vara en prioriterad fråga i valen, och hur man kunde göra det möjligt för arbetsgivarna. Idag har vi ett väldigt oflexibelt klimat vad gäller nyanställningar, det blir helt enkelt för dyrt och krångligt för små arbetsgivare. Visa mig det parti som prioriterar detta och jag lovar att de har min röst!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 19:47
Åh du har så rätt Clara. Första gången jag kommenterar din blogg, fast jag läser den varje dag. Men dethär var ett ämne som verkligen berör. Jag vill inte heller jobba heltid, springa mellan jobb-dagis-affär, stressa och aldrig ha tid med sånt jag tycker om. Jag har hellre mindre pengar och mera tid. Just nu jobbar jag 50% men mitt långtidsmål är att få jobba 6 timmar om dagen. Tyvärr är jag ekonom till utbildningen så det kanske inte går. Min man älskar att jobba, han kan inte tänka sig något annat. Så könsstereotypt vi kommer att få det om jag är hemma och han försörjer mig! Men vi är fortfarande hemskt jämställda, vi gör bara det som vi råkar vara bra på och tycker om…frihet att välja, precis som du sa. Sen att flera män borde prioritera familjeliv framför jobb, det är också mycket sant men en helt annan diskussion tycker jag.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 19:44
[…] vill jag gärna uppmärksamma Underbara Claras inlägg ”Vill jag vara hemmafru?” Det finns mycket i det postmoderna samhället som inte alls fungerar särskilt bra. Ett av de […]
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 18:39
ja, en systemändring skulle ju verkligen behövas. jag läste nyss ut en grym antologi om elin wägner, och hon hade en massa intressanta tankar, om liknande saker. hon rekommenderas att läsa!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 18:24
High five!!!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 17:34
Tack för ett bra och nödvändigt inlägg! Och jag önskar verkligen att V kommer att driva frågan om sextimmarsarbetsdag i valet. Själv jobbar jag heltid och drömmer om att få gå ner i deltid…
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 17:11
Ack ja. Så klokt så klokt! Jag har precis börjat jobba ordentligt efter att ha pluggat i flera år, och det är såå skönt att ha jobb och roligt också. Men jag blir så fruktansvärt trött, och jag bor med min sambo och har inga barn och inga egentliga måsten. Men jag förstååår inte hur det skulle kunna gå till, att orka ta hand om barn också i denna trötthet!?? Jag orkar knappt med mig själv..
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 16:57
KLockrent uttalande och så otroligt rätt!
Kvalitet och inte kvantitet, det är så vi borde leva livet.
Kram
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 16:53
Fantastiskt bra sagt!!!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 16:12
Åh, jag håller helt och hållet med dig. Klokt. Jag går ut gymnasiet nu om en månad, jag läser IB vilket är en engelskspråkig linje, som är mycket krävande. Jag har fått ge upp ungefär allt som jag tycker om och som får mig att må bra (förutom min finafina pojkvän som stöttar mig, även om min stressiga livsstil går ut över honom), för att klara mig igenom dessa tre år. Och jag trodde aldrig att man kan må så dåligt, både psykiskt och fysiskt av stress.
Det är helt sjukt att folk förväntar sig att bara för att man är intelligent ska man bli “någonting stort”. Ännu sjukare är att ett arbete räknas bara som “stort” om man tjänar bra och har en hög position inom ett erkänt företag. För mig är det stort att må bra, kunna gå igenom livet med ett leende på läpparna, och känna sig älskad. Och för att kunna göra detta, måste man prioritera sig själv istället för arbetet.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 15:45
När män väljer att ägna timmar åt att ömt vårda en surdeg så är det trendigt. När kvinnor gör detsamma är det bakåtsträvande och nästan lika fult som att säga att man är nazist.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 15:31
Wow! Äntligen en populär offentlig person som vågar säga detta! Och på ett så självklart sätt! Jag är en mamma till 4 barn och har varit hemmamamma till dem från start. Har jobbat lite också, men då har pappan varit hemma. Har aldrig heller kunnat tänka mig ett svenssonliv där all min pigga alerta tid går till ett arbete, medan mina barn ska va på dagis. Och sedan ska de och maken bara se mig kvällar och helger då jag är trött och sliten. ALDRIG! Har blivit ifrågasatt av många, men också insett att det ofta bottnat i avundsjuka att jag vågat gå en annan väg. Nu jobbar jag som dagmamma åt min minsta tjej + ett par barn till. Får fortfarande vara hemma och hinna med både, barn, hem och man.Och jag finns hemma när mina skolbarn kommer hem och kan höra hur deras dag varit. Trivs så bra!!! Och jag gillar din blogg som jag nyligen fick tips om!:) En fråga bara: Hur kan jag länka hit från min blogg? Hur jag än försöker blir det bara en länk till Folkbladet. Mystiskt./Maria
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 14:53
Vilket fantastiskt bra inlägg Clara!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 14:22
Jag länkade detta inlägg till min facebook. Tack för en bra, läsvärd blogg! :) Hemmafru for the win!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 13:01
Carina, du skrev: “Alla man pratar med säger samma sak - de vill ha mer tid till sitt liv, men om nån gör slag i slag är det fult. Helt vrickat!”
För uttrycka mig milt. Jag HATAR det här landet. Tänker dagligen på nackdelarna jämförande fördelarna och vi är ett löjligt folk i det mesta. Socialt handikappade är vi svenskar. Varför dömmer folk en när man gör slag i saken som du säger? Jo, pga av jantelagen. Det är dags att avsäga sig den här patetiska låtsas-ödmjukheten som finns i det här landet som handlar om att man inte får sticka ut. Det är allvar nu! Jag är så sjukt trött på det här. Om du är för högljudd på bussen så tror folk att du har downs syndrom eller är knarkare. Det handlar om likriktighet, att sättas på plats och att uppfylla plikter. Om detta är vad det är att vara svensk, då konverterar jag till ny nationalitet. Jag vet inte om ni tycker jag är komisk när jag skriver så här, men jag är fullt seriös! Det e ett så tungt ok att bära att hålla uppe ett sken och nu är d nok!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 12:38
Vackert, roligt & smart. TACK!!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 12:32
Du gör verkligen skäl för ditt namn Clara, du är UNDERBAR! Det rä så skönt att hör aen motröst till alla som tjatar på en att stressa lite till, jobba lite extra, ta på helgen det man inte hinner i veckan och samtidigt ändå hinna ha ett socialt liv, träna och intressen. Jag är flera år äldre än du och känner att jag har långt kvar till att inte bara intellektuellt hålla med dig utan faktiskt leva som jag tycker. Jag stressar, stressar, stressar och har jämt ångest över att HINNA MED. Du är verkligen underbar!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 12:14
När man talar om trollen :): http://www.expressen.se/Nyheter/1.1980726/vansterpartiets-krav-sex-timmars-arbetsdag
Tråkigt att partistyrelsen var emot. De törs väl inte driva sina frågor allt för hårt, för att inte “skrämma iväg” väljare. Tråkigt tycker jag. De som har vänsteråsikter röstar ju på (V) för att de är just vänster och driver vänsterfrågor.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 12:09
Jag sitter och nickar och ler när jag läser för att det här är det mest logiska jag läst på mycket länge. Det är viktigt, rätt och bra och jag håller med dig i allting som du skriver.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 11:56
KLOK DU ÄR!
Jag håller med om så mycket. Jag vill inte ha ett jobb där jag bara ska längta efter helgen. Bara man själv har makt över sitt liv, jag tror att många missar det, konstigt nog.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 11:49
Otroligt vad många som håller med om detta du tar upp! Jag är 100% med dig. Det är bara så hemskt att så många lever i en järnbur av system som bestämmer vårt sätt att leva. Snälla Clara, starta ett parti och framför denna frågan och jag tror hur många som helst är trötta på hur vårt “moderna” samhälle resonerar om tid, pengar, jobb. Jag tror på dig :)
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 11:48
Haha, tyvärr tror jag att de flesta tror att lajvare är allmänt dumma i huvudet och onormala, så det är nog inte så långsökt att de tror att vi vill ha tillbaka pest och pina.
För övrigt ett skarpt och klockrent inlägg som alltid! Du är en krutkvinna Clara! Jag älskar det och inspireras mängder!
/En helt “normal” lajvare, som äälskar din stil och llivsfilosofi!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 10:05
Ja, det är väl inte så konstigt om man vill vara hemma mer - med eller utan barn. Det är 2010 och vi jobbar fortfarande 40 h i veckan minst. Jag vill ha ett jobb, för jag behöver den sociala biten och uppskattningen man får, men jag vill också ha ett liv utanför jobbet. Vem vill vara en robot vars enda syfte är att jobba? Alla man pratar med säger samma sak - de vill ha mer tid till sitt liv, men om nån gör slag i slag är det fult. Helt vrickat! Alla är trötta på att jobba så mycket och när man väl jobbat hela veckan används helgen mest bara till att vila upp sig för att orka med nästa vecka… Jag är övertygad om att nästan alla skulle må bättre av om vi hade 35 eller 30 h vecka. Men inga partier tycker tydligen det är intressant fråga längre.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 9:20
Jättebra skrivet! Sex timmars arbetsdag skulle leda till ett mycket humanare samhällsklimat. Fritiden är det viktigaste i livet - arbetet är bara till för att möjliggöra fritiden (även om man såklart kan älska sitt jobb också).
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 9:17
Clara, mitt hjärta började verkligen banka hårt när jag läste det här. “Jag brinner upp inifrån!” tänkte jag! Det här, det är det bästa och viktigaste som jag har läst på mycket länge. Jag önskar att jag kunde ringa på hos dig och ge dig en stor kram som tack för att du håller fast bra tankar i mig och hjälper mig att hitta rätt väg! Jag tänker så mycket som inte riktigt når ända fram, jag liksom trevar efter det men kan inte riktigt komma på vad det egentligen är jag vill tänka. Och så kommer du och skriver en sådan här text, den här texten, och allting faller på plats. Det är ju exakt såhär jag också tänker och vill - fastän jag inte riktigt förstått det! Jag är inte alls bekväm med tanken på att ge upp allt jag älskar att göra, för att jobba ihjäl mig. Då sänker jag hellre min levnadsstandard, i andras ögon mätt - men får säkert högre levnadsstandard i mina ögon mätt. För det är ju det som räknas. Åh, jag önskar att jag kände dig, jag skulle verkligen behöva en klok vän, haha :)
CLARA: DU är så fin och peppig och rar. Du känner ju mig redan :) Var glad att du inte känner mig i verkligheten för då skulle du även se mina dåliga sidor- :P
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 9:04
Så rätt! Fint skrivet! You go girl!!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 8:46
Jag håller helt med! Jag är hemma med våra 2 barn och folk tror att man inte har några ambitioner. Jag vill att våra barn ska växa upp i lugn och ro och kunna känna att vi finns där för dem. Skönt att det finns fler som tänker likadant.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 8:20
Huvet på spiken!
Man kan ju tycka att industrialismen och samhällets utveckling borde resultera i mindre arbete och inte mer… Att producera 1 kilo potatis eller ett par jeans tar färre timmar idag än för 100 år sedan. Men ändå ska vi jobba (minst) 40 timmar i veckan och bara ha 5 veckors semester. Samtidigt går folk arbetslösa och lever skrämmande nära fattigdom. Vore det då inte mycket bättre att vi alla delar på det arbetet som måste utföras OCH de resurser som detta arbete ger. I dag är det tyvärr så att många offrar sin tid och sliter ut sina kroppar för att andra ska bli rika.
Lite mindre prylar och mer tid för vänner och familj!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 5:01
Du är så jävla bra. Hör du det? (ser blir det ju egentligen)
så jävla bra.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 1:44
Hej Clara!
Tack för orden, tack å lov att det är fler än jag som känner och tänker så här. När jag tog upp den här frågan i skolan för en tid sen blev jag nästan bemött med förakt,detta av andra kvinnor i olika åldrar. Det är helt enkelt tabu att säga öppet om man inte vill jobba heltid, att man vill vara hemma med barnen och att man njuter av hushållssysslor.
Tack för en inspirerande blogg. Kram / Terese M, Sundsvall
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 1:21
Hm… Ursäkta skrivfelen. Kommenterar från en mobil med touchskärm och då blir det som det blir. :P
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 1:09
Mycket klokt skrivet och vettiga tankar. Jag håller med! Ett liv som bara består av arbete är inget liv - det är slaveri.
Ang. någons kommentar om “vänsterexperimentet”: varför envisas alliansanhämgare med att använda den typen av ord för att förlöjliga och förvränga vänsterpolitik? De rödgröna har regerar tillsammans förr, många, många fler år än Alliansen, så något “experiment” är det knappast. Om det är något som är ett experiment så är det i så fall Alliansen. Dessutom ett misslyckat sådant.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 1:00
En kul sak är att det här påminner lite om ett inlägg min mamma skrev på sin blogg idag. Där ligger infallsvinkeln visserligen på förskolor, men ni är inne på liknande spår. Här finns inlägget om du är intresserad: http://hemsktmycketbarn.blogspot.com/2010/05/nej-de-behover-inte-vara-pa-dagis-mer.html
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 0:41
Åh, Clara. Jag är tårögd.
Du är så klok och så oändligt fin och bra och framförallt snäll mot dig själv. Jag vill lära mig det.
Du är en fantastisk förebild och så himla vettig.
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 0:14
Bra skrivet och jag förstår inte det där med att man blir kallad för hemmafru om man gillar att baka, plantera blommor,pyssla osv. vad tusan, hemmafru är ju bara om man går hemma hela dagarna och passar sina barn, dessutom så hette det väl hemmafru förr i tiden? du är klok du rara clara!
(Anmäl kommentar)
8 maj, 2010 kl 0:03
Jag har fyra barn och ser det som en enorm ynnest att ha varit hemma med dem sen scratch. Nu i mogen ålder har jag börjat ta för mig av kakan som har med jobb att göra. Men det är viktigt att veta att det är ett aktivt val man gör. Det är sannerligen inte ett offer som många tillskriver en. De vill gärna projicera offerrollen på mig när de hör att jag varit hemma med mina barn i 15 år. OCh när de märker att jag inte är ett offer verkar en del bli arga och tro att jag är stormrik och att det bara är “de rika” förunnat att kunna göra som jag. Visst jag offrar arbetslivet under barnens småbarnsår. För mig var det inget annat. Att ha karriär samtidigt som små barn var för mig otänkbart och valet jag gjorde, avsteget, är det bästa jag gjort. I min värld. I andras betraktas jag som en bakåtsträvare, ett offer eller whatever de tolkar in. Jag bjuder på det. Jag är feminist och har varit “hemmafru”. Det är inget jag skäms för men samtidigt en väldigt väldigt väldigt missförstådd och ensam roll
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 23:39
Du talar som en sann kristdemokrat. Synd bara att du röstar på vänsterexperimentet. Tråkigt.
CLARA: hur vet DU var jag röstar på? Jag visste inte att kd förespråkar sex timmars arbetsdag och att både män och kvinnor tar hand om ungarna tillsammans?
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 23:39
För mig skulle det tvärtom aldrig funka att jobba deltid och leva det liv som jag vill leva. Jag ser istället till att jobba med något jag älskar, som känns givande varje dag. Och på så sätt undviker jag stress och tristess. Men man får ju helt klart väga saker emot varandra, för jag håller helt med dig om att vi inte kan få allt.
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 23:28
Tack! Fantastiskt underbart skrivet från hjärtat!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 23:18
Bra skrivet.
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 23:10
jag håller med dig & jag tycker du är otroligt smart!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 23:02
Tack Clara. Dina tankar är som friska vårvindar jag kängtat efter och känner igen mig i, jag tycker du är modig. Fram för mer ork till palt i våra liv./ Lev o Må!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 22:38
Så som du resonerar är väldigt klokt och bra, jag är säker på att väldigt många vill ha det som du. Inklusive mig själv. Men det finns ett stort men, hur gör man med pensionen? Alla pratar om hur svårt det blir för “oss” som inte jobbar häcken av oss. Man kommer inte ha tillräckligt med ATP poäng osv. Hur gör man om man inte kan pensionsspara tillräckligt för att veta att man är säker? Hur gör du och vad har du för tankar? Tack för en superduper bra blogg, du är klok och inspirerande!
CLARA: Tack snälla! Ja det kan vara kymmigt med pensionen. Man får väl lägga undan lite mer hela sitt liv. Även om det är svårt när man redan tjänar lite. Måste klura på det där…
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 22:37
Klokt, mycket klokt. Jag tänker samma. Vill samma. Ungefär. Men hur gör man när man är själv med två små kids att ta hand om och försörja? Det kostar ju att leva liksom… Men, vem vet, kanske jag är närmare lösningen än jag har något endaste aning om. Det kan jag hoppas! :)
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 22:27
Hur kan folk påstå att du förespråkar en hemmafru-livsstil när det klart och tydligt märks att du jämt jobbar med diverse? Blir man hemmafru för att man gillar att plantera blommor och baka bröd trots att man jobbar? Bara för att man tycker att det var estetiskt snyggare och kanske lite minde hektiskt förr betyder inte att man vill tillbaka till deras kvinnoideal…
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 22:10
Helt rätt! Jag håller med dig och många med oss. Sedan om det finns människor som tycker att livet ska levas på ett annat sätt så är det fritt fram att göra det, men det är löjligt när man börjar kritisera varandras val. Tack Clara för att du är så fin!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 22:04
Åh så bra skrivet! Precis så! Det som artikeln i DN inte verkar behandla är att man tar med sig de delar av “traditionerna” man vill ha, resten lämnar man. Svårare är det inte!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 22:01
Wohouu! Härligt! Tack för dessa rader, nu känner jag mig inte som en alien längre! Fortsätt vara den du är och säg alltid vad du tycker och tänker, för det stärker något så oerhört!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 21:47
Precis, vi lajvare tar gladeligen allt det härliga med medeltiden - sångerna, musiken, maten, kläderna, stämningen - och lämnar det tråkiga som sjukdomar, omänskligt tungt arbete och kort livstid. Man kan säkert göra detsamma gällande många andra saker.
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 21:46
Jag tycker också lajv-liknelsen var kul!!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 21:27
Du är så himla klok!!! Detta ska jag spara.
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 21:19
Fan vad du är bra! Clara, jag är helt med i ditt resonemang! Tack för all inspiration du ger mig :)
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 21:17
Åh, ja, jag håller med dig i varenda ord! Jag vill kunna ha ork att vara med mina barn och vara en egen människa också med intressen. Det sägs att man på stenåldern jobbade mellan 3-5 timmar om dagen med att skaffa mat osv. Vi jobbar 8 timmar, och ovanpå det ska vi skaffa mat och så vidare. Det måste finnas ett bättre liv än det och jag tänker precis som dig hitta det! Du är så himla inspirerande! Heja dig!
Och lajvarliknelsen var kul!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 21:12
Amen to that! Det är precis så jag vill få leva mitt liv, och hoppas en dag få mod och styrka att göra en ändring. Jag vill LEVA mitt liv - inte leva för att arbeta. Livet är så mycket större än så. Jag är värd så mycket mer än det. Konsumtionshetsen gör mig rädd och lätt illamående, och det är så uppfriskande att få ges glimtar av ett liv som levs annorlunda.
Tack för en underbar blogg!!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 21:04
Hej Clara!
Du är en förebild vad gäller livsstil. Jag vill aldrig jobba heltid igen. äta jobba sova dö. Fick vila upp mig på helgen för att orka med en ny arbetsvecka. Nej usch!
Jag vill inte leva för att jobba utan jobba för att kunna leva!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 20:58
Jo!
Där satt den.
Tack Clara!
Varma fjällhälsningar från en som långsamt bygger ett nytt liv. Där vi får plats som vi är.
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 20:30
Håller med dig! Många visa ord där! Du verkar väldigt smart och sund! Fortsätt med det!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 20:24
ÅH vad du är BRA! Kunde inte sagt det bättre själv. Men jag antar att det är därför du har så mycket publicitet - för att du är bra på det du gör.
Du är viktig! Ber för dig.
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 20:19
Heja!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 20:15
Word! :-)
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 20:13
Du är bäst Clara! :)
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 20:09
tack! snälla du för att du vågar leva som du vill. det är modigt att våga frångå normer. jag önskar själv att jag var lite mer som du. jag älskar dock (oftast!)mitt 9-5-jobb. men visst skulle jag mycket gärna jobbar två timmar mindre om dagen.
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 20:06
Det här var det bästa jag läst på länge, och jag håller med dig till 100% procent Clara, TROTS att jag är 70-talist… ;-) Själv är jag ensamstående mamma och har det ekonomiskt lite knepigt, men funderar ändå på att göra vissa förändringar för att kunna gå ner till deltidsarbete. Tiden tillsammans med mitt barn är nämligen värd bra mycket mer än alla slantar i världen…
Njut av ditt härliga självvalda liv Clara, du är värd allt gott!
Kramar från Matilda
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 20:04
Det är precis det här som är din bästa styrka. Du är sannerligen klok och jag är så glad att en så fin person med så vettiga tankar och åsikter får plats och får synas. För det är sådana som dig man vill se.
Stor peppkram och kärlek.
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 20:03
Och med den texten sätter du ord på de tankar som många av oss andra också har. Ett stort, varmt tack till dig för det! Ofta talas om “rätten till heltid” i fackliga sammanhang men jag tycker att det börjar bli hög tid att diskutera rätten till deltid också. Tror att det här är på väg. :)
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 19:55
underbara kloka Clara!!
du satte ord på mina tankar!!
artikeln i DN var skrattretande enligt mig. och du slår huvudet på spiken. vi lever i ett vansinnigt samhälle, med prestationskrav och det här med yta. nu generaliserar jag vilt, men alla måste kunna klara av att jobba heltid, ha en bra barnuppfostran hemma, baka och laga mat från grunden, ha ett så fint hem som möjligt, må så bra och ha egentid och det ena med det andra. det är galet. jag vill inte ha ett liv där jag susar igenom utan eftertanke och tid för lugn och att leva i nuet. jag har blivit stressallergisk. verkligen dösjuk. så nu letar jag efter ett liv som passar mig. och återigen, tack för att du skrev det här så bra, jag svamlar mest känner jag. ha en underbar helg!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 19:46
Du är fruktansvärt klok. Jag tror att det handlar om rädsla hos folk. Rädsla för att deras val är fel när du verkar må så bra.
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 19:45
Preach it sister!!! Jag och alla i min bekantsskapskrets lever under samma devis! Det är helt dumt att slösa bort livet till att jobba sig sönderstressad. Nej jag vill aldrig jobba heltid, hellre vill jag och min man vara både hemmafru och hemmaman på deltid. Det blir mer livskvalitet då!
(Anmäl kommentar)
7 maj, 2010 kl 19:44