VF

Nyanserat porträtt av Stieg Larsson

KOMPANJONER. Stieg Larsson och Kurdo Baksi inledde ett samarabete mellan deras tidningar Expo och Svartvitt 1998. FOTO: JAN COLLSIÖÖ 

BOK
KURDO BAKSI
”Min vän Stieg Larsson”
Norstedts 

HISTORIEN OM Stieg Larsson är medialt nästan för bra för att vara sann. Bara det faktum att en person går upp med tre tjocka manus till ett bokförlag är ovanligt, att han dessutom dör innan böckerna kommer ut och att de blir världssuccéer är osannolikt.
Sedan följer filmer och en arvs-tvist och man anar att en filmregissör skulle kunna skapa en film bara om detta.
Men det tar inte slut där, för när Kurdo Baksi presenterar en bok om sin vän Stieg Larsson  blir det nya rubriker.
Hur ofta blir det bråk kring en vänbok?
Det var uppenbarligen något extra med Stieg Larsson.

ATT KURDO BAKSIS bok ”Min vän Stieg Larsson” har skapat rubriker beror dock inte på att han varit ute efter att smutskasta Stieg Larsson. Snarare visar han att kärleken inte behöver göra en person blind. Man kan tycka om en människa och ända se brister och felsteg.
Det är givetvis ett ärligt och moget sätt att se sina vänner och det gör den här boken så mycket intressantare än om Kurdo Baksi nöjt sig med att stryka bilden av Stieg Larsson medhårs.
Det som skapat mest skriverier är Kurdo Baksis version av vad Stieg Larsson skrev på TT och att han skulle ha skrivit om sig själv utan att ha berättat om det för sina chefer. Han poängterar också att Stieg Larsson inte skrev så mycket vilket är begripligt med tanke på att han i första hand skulle göra illustrationer.
Men visst tar Kurdo Baksi av Stieg Larssons helgongloria när det gäller TT och jag kan givetvis inte bedöma hur rättvist det är. Samtidigt har väl ingen påstått att Stieg Larsson var en stjärnreporter på TT?
Stieg Larssons stora bedrifter handlar om ”Millennium”-böckerna och om verksamheten kring Expo och där är Kurdo Baksi mer utförlig. Expo ville kartlägga högerextremismen och vi får en bild av hur flitig och kompromisslös Stieg Larsson var. Han tålde inte orättvisor och kunde inte överse med att människor behandlades illa.
Kurdo understryker också att Stieg Larsson var helt utan prestige. Han kunde skriva debattartiklar men överlät sedan åt andra att signera dem. Kom det fotografer försvann han ofta.

PARADOXALT NOG var han inte alltid lätt att arbeta med och han såg kanske inte alltid medarbetarnas situation. Dessutom bestod redaktionen, trots ämnet och Stiegs kamp för kvinnors rättigheter, märkligt nog mest av vita män.
Kanske hann Stieg Larsson inte med sådant, trots den enorma arbetskapaciteten. Han jobbade på TT, drev Expo på kvällar, föreläste, skrev faktaböcker och emellanåt pratade han lite tyst om att han faktiskt skrev någon sorts deckare.
Allt har dock ett pris och för Stieg Larsson var det uppenbarligen hälsan. Han misskötte sig och brydde sig inte om sin kropp.

SÅ VISST ÄR det en kritisk vänbok, men det är även en tunn bok. Med 170 glesa sidor presenterar Kurdo Baksi sin version av Stieg Larsson och man kan lätt se stora områden där andra böcker kan komplettera bilden.
Att Stieg Larsson kommer fortsätta att vara aktuell kan vi vara helt säkra på.

• Kommentera
• Tipsa en vän
•  Skriv ut