VF

Årets skivor

Henrik Långs lista
1. Animal Collective ”Merriweather post pavilion”
Den oupphörligt kreativa gruppen levererade ett mästerverk, rikt på psykedeliska stämningar och melodier.

2. The xx ”XX”
Årets debut gjordes av dessa ynglingar från London, som
ledigt varvade lågmäld pop med r’n’b.

3. Richmond Fontaine ”We used to think the freeway sounded like a river”
Gripande amerikanska människoöden i countryrockformat. Willy Vlautins historieberättande firar triumfer.

4. St. Vincent ”Actor”
Annie Clarks oskuldsfulla stämma kolliderar med texter om desperation och utsatthet, i en fascinerande sångcykel.

5. Dirty Projectors ”Bitte orca”
Brooklynbandet vävde lekfullt samman skev indierock och afrobeat.

6. The Bear Quartet ”89”
Ett mäktigt tjugoårsjubileum: med nyfikenheten och integriteten som vapen utklassar BQ de flesta inhemska band.

7. Kylesa ”Static tensions”
Via en ohelig allians av sludge, doom och punk fick Kylesa ihop årets häftigaste metalalbum.

8. Fever Ray ”Fever Ray”
Olycksbådande mörker och glittriga refränger i KarinDreijer Anderssons senaste musikaliska inkarnation.

9. Phoenix ”Wolfgang Amadeus Phoenix”
Finslipade detaljer, en lyxig ljudbild och ett gäng själv häftande låtar från de franska popeleganterna.

10. Fontän ”Winterhwila”
Krautrock, nydisco och elektroniska ljudsjok i en sällsynt inspirerad blandning.

Bubblare:
• The Clientele – ”Bonfires on the heath”.
• Napalm Death – ”Time waits for no slave”.
• Jimi Tenor & Tony Allen – ”Inspiration information 4”.

Anna Wallentins lista
1. Pete Doherty “Grace/Wasteland”
Årets utan tvekan mest genialiskt nonchiga platta .

2. Antony and the Johnsons “The Crying Light”
Oerhört vacker platta som med ”I’m a bird now” i minnet inte känns hälften så nervig som den verkligen är.

3. DM Stith “Heavy Ghost” 
Vacker inspelning med suggestiva melodier där njutningens gastar kittlar nackhår till rysning.

4. Röyksopp ”Junior”
En norrmännens uppvisning av samarbetets genialitet. Slickt, välbalanserat och utsökt.

5. Grizzly Bear “Veckatimest”
Ett gränslöst album där kammarmusiker möter en ständigt skiftande popsättning. Kan stoltsera med ”Two Weeks”.

6. Monsters of Folk ”Mosters of Folk”
Supergruppen vars sound viskar om det svunna Traveling Wilburys. Yim Yames i lovligt reverb väl kompat av ytterligare tre amerikanska stjärnor.

7. Arctic Monkeys “Humbug” 
En av brittpopens mest intressanta språngbrädor det här året.

8. Beirut “March of the Zapotec” 
Viktig satellit på en popsuktande indiehimmel.

9. Esbjörn Hazelius ”Blunda och du ska få se”
Folkstjärna som äntligen träder fram med egen soloplatta. Ljuvliga melodier till skånsk skönsång.

10. Animal Collective  “Merriweather Post Pavilion”
Bandets åttonde album blandar tunga rytmer med innovativa poplager av ljud, melodislingor och stämmor.

Bubblare:
• Kings of Convenience  – ”Declaration of depenence” .
• Franz Ferdinand – ”Tonight: Franz Ferdinand”
• Josefine Lindstrand – ”There will be stars”.

Emma Lövgrens lista
Regina Spektor ”Far”
Regina Spektors pianopop har äntligen vuxit till sig, från bara bra till helt magnifik. Ett halvår senare är jag fortfarande trollbunden.

2. Fibes, Oh Fibes! “1987”
”1987” formligen bubblar av energi. Med en svulstig, ösig ljudbild och en sång som förmår hålla jämna steg spritter det hejdlöst i mina ben.

3. Deportees ”Under the pavement – the beach”
Skönt soulsvängiga låtar som passar ännu bättre i gemenskap med varandra.

4. Girls “The album”
Med sina utsökta poptongångar och ett rågat, men aldrig
överfyllt, mått genuint vemod i texterna landar San Fransisco-
duon rakt i mitt hjärta.

5. Melissa Horn “Säg ingenting till mig”
En stillsamt melodisk höstplatta med
texter på tema kärlek i absolut fokus. Precis som svensk visrock ska vara.

6. Röyksopp “Junior”
Dynamiskt och poppig electro när den begåvade duon slår till igen.

7. Fever Ray “Fever Ray”
Skickligt sammansatta elektroniska tongångar som präglas av stort vemod.

8. Black Eyed Peas ”The E.N.D. (the energy never dies)”
Min sommars musikaliska tema: glatt, medryckande och textmässigt väldigt banalt.

9. Jenny Wilson “Hardships”
Förut var det bara text. Nu adderar Jenny Wilson stark musik fylld av många små överraskningar som framträder först vid idogt lyssnande.

10. Mando Diao “Give me fire”
Perfekt avvägd blandning av nya spännande och gamla säkra kort.

Bubblare:
• David Guetta – “One Love”.
• Empire of the sun – “Walking on a dream”.
• A Camp – “Colonia”.

Daniel Nordströms lista
1. Moloken ”Our astral circle”
Umeåbandets fullängdsdebut är ett stycke magi. Moloken utforskar nya världar inom sin drömska doomcore. Ur detta föds en aldrig sinande ström av ljud och känslor. Detta är en platta att gråta och skratta till. I den ryms hela registret.

2. Candlemass “Death magic doom”
I en intervju kallade musikaliske motorn Leif Edling sig för ”The fucking Da Vinci of doom”. Han har ingen anledning att vara blygsam. Med Robert Lowe som sångare har Candlemass vuxit till en ännu starkare enhet.

3. Behemoth ”Evangelion”
Diaboliskt läckert förpackad och väl avvägd modern dödsmetal. Polackerna, med karismatiske Adam ”Nergal” Darski i spetsen, vågar nu också dra ner på tempot och inte alltid hamra på med besinningslöst övervåld.

4. Heaven & Hell “The devil you know”
Ronnie James Dio återförenades med sina forna kollegor i Black Sabbath och visade att han, sisådär 66,6 år gammal, ännu är i kalasform.

5. Lamb of God “Wrath”
Lamb of God har vuxit till en gigant inom den nya vågen av amerikansk metal. Bandet en av världens coolaste frontmän i Randy Blythe. Risken är att Idun i Umeå rivs under tidernas moshpit i mars.

6. Dark Funeral “Angelus exuro pro eternus”
Kolossen inom svensk black metal fortsätter, imponerande nog, att utvecklas. Här eldas det rejält under häxkitteln och plattan är den mest varierade och avancerade bandet hittills har gjort.

7. Scar Symmetry ”Dark matter dimensions”
Med två (!) nya sångare visar Avesta-gänget att det på allvar är redo att slåss om tronen om vilka som är Sveriges kungar inom melodiös dödsmetal.

8. Immortal ”All shall fall”
Inget black metal-band är så utskrattat som de panda-sminkade iskrigarna från norska Bergen. Få andra band är lika bra också. ”All shall fall” bevisas än en gång att det är ett av genrens bästa gäng.

9. Hypocrisy ”A taste of extreme divinity”
Det är i döds metal-veteranen Hyprocrisy som evighetsmaskinen Peter Tägtgren kommer allra bäst till sin rätt.

10. Daemonicus “Host of rotting flesh”
När det gäller dödsmetal, som har rötterna djupt förgrenade ner till genrens underjordiska skapelse, är de få som låter lika kargt och rått som Umeåbandet Daemonicus.

Bubblare:
• Slayer – ”World painted blood”.
• Raised Fist – ”Veil of ignorance”.
• Månegarm – ”Nattväsen”.

Johan Bäckströms lista
1. Brother Ali ”US”
Utan tvekan årets bästa album. Religiöst inspirerad hiphop utan ett enda snedsteg.

2. Eminem ”Relapse”
Efter i princip fem års rehab släpper Eminem ett känsloladdat, öppet Relapse och han är bättre än någonsin.

3. Knaan “Troubadour”
Somaliasonen blandar hiphop med afrikanska kryddor och skapar ett banbrytande sound. Detta kombinerat med de politiska texterna resulterar i en genuin platta.

4. Hilltop Hoods “State of the art”
Alla deras album har varit fantastiska och ”State of the art” blir diskografins höjdpunkt.

5. Mos Def “The Ecstatic”
Mos Def är tillbaka i den old-school-form vi är vana att höra honom i och allt blir läskigt rätt.

6. Clipse ”Til the casket drops”
Med beats från The Neptunes, gästspel av Kanye West och ett Clipse i toppform är det svårt att misslyckas.

7. Raekwon ”Only built 4 cuban linx… pt 2”
Raekwon skapar en klockren Wu-Tang-känsla och visar att föregångaren, tillika fullträffen, ”Only built 4 cuban linx” inte var en engångsföreteelse.

8. Asher Roth ”Asleep In the bread aisle”
Det är omöjligt att inte hänföras av denna collegerap som fått varje student i USA att vilja plugga ett extra år.

9. The Dream “Love vs money”
Det register denna producent visar är beundransvärt och skivan kommer under en lång tid framöver vara en inspirationskälla till genren.

10. Wale “Attention deficit”
Ett av hiphopens stora framtidsnamn redan innan släppet. Känns som början på en lysande karriär.

Bubblare:
• DOOM – ”Born like this”.
• Jay-Z – ”Blueprint 3”.
• Rick Ross – ”Deeper than rap”.

Olof Almqvists lista
1. Richmond Fontaine ”We used to think the freeway sounded like a river”
En kanontitel, en kvartett i sin livs form och en bunt tonsatta noveller om livet på den amerikanska skuggsidan. Klass rakt igenom.

2. Perssons Pack ”Öster om Heden”
Återkomsten håller allt den lovat: briljant lyrik, en storslagen kompkvartett och precis lagom stora gester.

3. Anthony & The Johnsons “The crying light”
Man bör inte jämföra Anthony Hegarty med andra musiker. Det räcker att konstatera att få som han kan kombinera egensinne med det omedelbart drabbande.

4. Tom Russell ”Blood and candle smoke”
Den grusiga strupen med den glödande pennan slår sig i slang med Calexico. Det kan förstås
inte misslyckas.

5. The Avett Brothers ”You & love & I”
Rick Rubin har förmått den spretiga trion att göra det alla hans adepter gör: renodla sitt uttryck och lita på låtarna. Det fungerar så också.

6. Wilco ”Wilco (The Album)”
Även om Wilco i stor utsträckning handlar om Jeff Tweedy, så låter det väldigt bandigt om den skeva rotrocken.

7. Thåström “Kärlek är för dom”
Thåströms ljudvärld dessa dagar är mörk, molande, och svår att skaka av sig.

8. Bonnie ‘Prince’ Billy “Beware”
Will Oldham är och förblir Will Oldham. Pris ske lov.

9. Pete Doherty ”Grace/Wasteland”
Doherty får sig sällan ens upp på scen numer, men i studion kan han fortfarande.

10. A Camp “Colonia”
Betagande pop av framträdande poprävar.

Bubblare:
• Kris Kristofferson – ”Closer to the bone”.
• Roseanne Cash – “The List”.
• Monsters of Folk – “Monsters of Folk”.

Olov H Baudins lista
1. U2 ”No line on the horizon”
Efter två trygga album skurna efter standardmall testade kvartetten ny mark med en tung och bitvis svårgenomtränglig yta. Därunder visade sig dock samma passionerade hjärta som alltid.

2. Salem ”Astronaut”
Elva genrefria sånger som säger en och samma sak: Salem älskar musik.

3. Animal Collective ”Merriweather post pavilion”
Nio månader. Så lång tid tog det innan den här aviga pärlan blänkte till. Nu kan jag inte få nog.

4. Bruce Springsteen ”Working on a dream”
Det var länge sedan den muntre lättvikts-Bruce tittade fram, men här gör han det med finess och en bunt charmiga blinkningar till några av 1960-talets största melodimakare.

5. The Bear Quartet ”89”
Faster harder Bear Quartet.

6. Kent ”Röd”
Majestätisk syntrock med texter som sätter fingret på de mörka strömningarna i Sverige 2009.

7. Two white horses ”Two white horses”
Rakt, enkelt, fantasirikt och lekfullt. Befriat från ramar och regler, men inte från känsla.

8. Deportees “Under the pavement – the beach”
Dramatisk soulpop framförd med lika delar kunnande och lidelse.

9. Pet shop boys ”Yes”
Årets bästa pop, särskilt sticket i ”More than a dream” (ett flyktigt ögonblick av total fulländning).

10. Kasabian “West Ryder pauper lunatic asylum”
Kasabian har strosat på tippen, samlat ihop brittpopskärvor och sedan limmat ihop allt på måfå. Fult, skitigt och elakt.

Bubblare:
• Alicia Keys – ”The Element of Freedom”.
•  Whitney Houston – ”I look to you”.
• Ingenting – ”Tomhet, idel tomhet”.

Johan Markgrens lista
1. The Bear Quartet ”89”
Med afrikatrummor och hårdrocksinfuenser gjorde äntligen BQ en skiva som matchar ”My War”. ”Northern” och ”Carry your weight” hör till det bästa de någonsin gjort.

2. Wilco ”Wilco (The album)”
Jeff Tweedy har aldrig skrivit bättre låtar. En lysande poptriumf med ”Wilco (The song)” som kronan på verket.

3. Local Natives ”Gorilla Manor”
Att göra årets bästa skäggiga indierock är värt en hel del. I år stod Local Natives för den bedriften.

4. Diana Jones ”Better times will come”
Nashvillesångerskans låtar är ofta lika mörka som vackra. Passar utmärkt i höstmörkret.

5. Deportees ”Under the pavement – the beach”
Vindelnkvartetten lyfte sin countrysoul mot oanade höjder och levererade ett urstarkt album som helt saknade svaga stunder.

6. Phoenix ”Wolfgang Amadeus Phoenix”
Extremt få band kan göra lika eleganta och svängiga poplåtar som anglofilerna Phoenix.

7. J. Tillman ”Year in the Kingdom”
Fleet Foxes trummis gjorde årets finaste lägereldssinger-songwriter.

8. Bob Dylan ”Together through life”
Han gör ju alltid bra skivor, men ”Together Through Life” känns extra lyckad. Årets bästa gubbsväng.

9. Empire Of The Sun “Walking on a dream”
Mest för ”We are the pepole” Årets kanske bästa låt.

10. Bat For Lashes “Two Suns”
Mest för ”Daniel” Årets kanske bästa låt.

Bubblare:
• Mattias Alkberg – ”Nerverna”.
• Grizzly Bear – Veckatimest”
• Bosque Brown – ”Baby”

Hanna Hörbergs lista
1. Melissa Horn “Säg ingenting till mig”
En kombination av opretentiös musik och poetiska texter som blir slående vacker. Har lyssnat på den konstant sedan den släpptes.

2. Deportees “Under the Pavement – the beach”
Deportees fortsätter leverera och utveckla sitt redan vinnande koncept.

3. Regina Spektor “Far”
Otroligt stämningsfyllt album.

4. Miss Li “Dancing the whole way home”
Miss Lis musik, med den fantastiska blandningen av pop, blues, jazz, folkmusik och kabaré, fortsätter att vara en succé.

5. As Tall As Lions ”You can’t take it with you”
Indie när den är som bäst.

6. Adam Heldring ”Mount Foreverest”
Har Spotify att tacka för denna musikaliska upptäckt. Årets nykomling.

7. Norah Jones ”The Fall”
Känns som att Norah Jones har hittat tillbaka till samma anda som i ”Feels like home”,
i positiv bemärkelse.

8. U2 “No line on the horizon”
Det är svårt att utesluta U2 i en sådan här lista.

9. A Camp ”Colonia”
Låten “Stronger than Jesus” väckte min nyfikenhet på musikprojektet
A Camp och jag har inte blivit besviken.

10. Amanda Jenssen ”Happyland”
Idol-stämpeln är officiellt borta, Amanda Jenssen definierar sig själv i sitt andra album ”Happyland”

Bubblare:
• Mika –”The boy who knew too much”.
• Switchfoot – ”Hello Hurricane”.
• Erik Hassle – ”Hassle”.

Jonas Lidströms lista
1. Animal Collective ”Merriweather post pavillion”
För att de är vår tids The Beatles, helt enkelt. Årets bästa, konstigaste, hittigaste och vackraste låtar samlade på ett ställe.

2. El Perro Del Mar ”Love is not pop”
För att den är så självklar i varje detalj. Och för att den sammanfattar så många bra saker vi fått från Göteborg.

3. Grizzly Bear ”Veckatimest”
För ett låtsnickrande som följer en helt unik stig genom traditionens snårskog.

4. Anna Järvinen “Man var bland molnen”
För det träiga och det luftiga. För Järvinens poetiska egensinne och alla magiska insatser av de mästerliga Dungen-musikerna.

5. Fever Ray “Fever Ray”
För att Karin Dreijer håller mystiken i musiken levande. Att den tillhörande liveshowen vägrar lämna näthinnan spelar säkert också in.

6. Jenny Wilson “Hardships!”
För att den är lika genomtänkt som den är funkig.

7. The XX ”XX”
För enkelheten, här-och-nu-känslan och duettrösternas perfekta passform.

8. Dirty Projectors “Bitte orca”
För att David Longstreth och Amber Coffman var 2009 års tuffaste gitarrister.

9. Dâm-Funk ”Toeachizown”
För kärleken till den analoga elektroniken.

10. Neko Case ”Middle cyclone”
För hennes skarpa röst och lika skarpa textrader.

Bubblare:
• Skriet – ”Skriet”.
• Loney Dear – ”Dear John”.
• Girls – ”Album”.

Niclas Holmlunds lista
1. Deportees ”Under the pavement – the beach”
Umeåbandets melodifyllda rock-pop-soul blev vårens soundtrack för mig. Passade utmärkt i en tid av pånyttfödelse.

2. Kent ”Röd”
Om Deportees var den skiva jag valde under hösten var Kents elektriska rock det jag helst lyssnade på under en snöfattig och mörk höst.

3. Phoenix ”Wolfgang Amadeus Phoenix”
Fransmännens snygga och luftiga pop mår bra av Umeåtrummisen Thomas Hedlunds känsla.

4. El Perro Del Mar “Love is not pop”
Sarah Assbring gjorde den luftigaste och mest omedelbara svenska popmusiken under året. Vackert på riktigt.

5. Fever Ray ”Fever Ray”
Karin Dreijers domedagselectro med sina mörka underströmmar är svår att värja sig mot.

6. DRIVE-BY TRUCKERS ”The fine print: A collection of oddities and rarities”
Mina favoritamerikaner gjorde det igen. Trots att de dammar av tidigare outgivet material gör de en ny rockskiva i världsklass.

7. Kings of Convenience ”Declaration of dependence”
Vid sidan om Fredrik Skavlan är popduon det bästa Norge har att erbjuda. Nya albumet har briljans och stämning i fin harmoni.

8. ANTONY AND THE JOHNSONS ”The crying light”
Ömsint och innerligt så det räcker och blir över. Storslaget likaså.

9. FLORENCE VALENTIN “Spring Ricco”
Stulet eller inte. Det här är årets svängigaste popalbum.

10. MARKUS KRUNEGÅRD ”Prinsen av Peking”
Krunegård släppte två starka album samma dag. Imponerande låtbyggen och fina texter fanns på både den här och på ”Lev som en gris, dö som en hund”.

Bubblare:
• Mattias Alkberg – ”Nerverna”.
• Two white horses – ”Two white horses”.
• Satan takes a holiday –”Satan takes a holiday”.

• Kommentera
• Tipsa en vän
•  Skriv ut