Det är svårt att jobba som kulturskribent. Svårt om inte omöjligt att leva på. “Alla” säger det, och de som säger det säger att “alla” säger det. Dessutom verkar just kulturskribenter vara extra dåliga på att få rimligt betalt - särskilt kulturskribenter inom just mina områden (speciellt barn- och ungdomslitteratur och Fantasy). Vill man ha betalt så bör man skriva om Hertha Müller och inte om Pija Lindenbaum. Sen läser man det här också: “Why James Chartrand Wears Women’s Underpants“. Det i kombination med det här: “Ambitionsparadoxen” och det här “Hercule Poirot och löneförhandlingar” är helt enkelt så frustrerande att jag mår illa. Om någon som läser detta har hand om löne- eller arvodesförhandlingar så kan ni väl ta er i kragen?
.
Tills dess kanske jag borde byta namn till Oskar? Eller kanske Göran?
.
Publicerad 2009/12/16 8:03 under Läserskan.
Det är dåligt med uppdateringar nu, vilket beror på att det har varit mycket annat på sistone. Nu är jag dessutom sjuk och därav kommer detta stiltje. Jag kommer tillbaka om några dagar. Tills dess kan ni läsa om VF-kollegan Clara (a.k.a UnderbaraClara) sommarläsning här.
Apropå min kritik av hur AdLibris framställer bibliotekarien på sin barnavdelning, kolla in den här artikeln om hur bibliotekarier framställs på film. Visst blir du peppad på att fråga dessa biblioteksproffs om boktips?
‘
Ta för allt i världen och gör lite filmer med uppdaterade bibliotekarier i, vaa?
På sista tiden har jag läst en del böcker som innehåller destruktiva förhållanden. Det har varit mycket lärorikt eftersom litteraturen verkligen kan visa hur luriga och bedrägliga kränkande beteenden kan vara. Inte i någon av böckerna var fysisk misshandel särskilt framträdande. Det var inte det som gjorde förhållandena sjuka. Det var istället det andra, det vardagliga och sunkiga nedsättande och respektlösa som hade huvudrollen i dessa dåliga förhållanden.
*
“Dramacon 1″ av Svetlana Chmakova inleds med ett insiktsfullt porträtt av hur svårt det kan vara att göra slut med sin första pojkvän, trots att han flirtar med andra, manipulerar och trampar på en. Huvudpersonen Christie är på sitt första animékonvent. Inte nog med att hon är där som besökare för första gången, hon är också författare till en manga. Hennes tecknare är också hennes pojkvän - den första killen som bjöd ut henne. Under konventet får hon skäl att ifrågasätta både sina och hans känslor.
*
I “Vad är det för fel på dig” brottas Leigh med en relation där hennes bästa vän och hennes pojkvän hatar varandra. Men hon håller fast vid att det inte är några problem med det. Allt borde ju fungera helbra, allt fungerar ju helbra, eller? Om allt nu är så bra, varför känns saker så skeva? Inbillning? Det är klart att pojkvännen är upptagen och sen och glömmer hela tiden - han är ju intelligent och läser massor med kurser hela tiden. Inte konstigt att de inte hinner prata. Inte konstigt att han knappt hinner se på henne? Inte konstigt att han är irriterad hela tiden och knappt vill ha henne på sitt rum. Eller? Detta är en jättebra bok som beskriver förvirringen hos en tjej i ett förhållande där allt bara ska vara så bra för att killen var snäll för ett år sen att hon övertalar sig att blunda för hur läget är nu. Och oroa er inte, detta är inte en spoiler, det är bara bokens utgångspunkt.
*
I böckerna ovan var huvudrollsinnehavarna unga tjejer som brottades med sina första relationer. Det är inte Rebecka Finchs situation i “Aphrodite’s workshop for reluctant lovers” av Marika Cobbold (”Afrodites klinik för motvilliga älskande” på svenska). Tvärtom. Hon har varit med om för många “Den här gången blir det annorlunda”-förhållanden. Och ja, det är en chick-lit bok, inte ens den bästa sådana. I så fall hade jag läst ut den. Nu ligger den på paus. För det intressantaste var början, när Rebecka insåg att hon blev lättad när hennes sambo missade tåget till romantikens stad Paris. När hon ser på sitt idylliska förhållande och sitt tidskriftsuppslagshem med nya ögon och inser att mannen i hennes liv sänker henne. Och varför. Relationsdynamiken och dess skevhet är så bra beskriven att det inte gör så mycket att jag tycker att resten av boken verkar bara en smula underhållande. Det var värt att läsa ändå.
Mumintrollet fyller 65 år i år, men det är knappast pensionsdax. Förvånansvärt många har missat mumins storhet, oftast för att de var för unga när de läste böckerna eller såg mumin (dockteatern) på TV. Varken muminböckerna eller de tecknade serierna tycks egentligen riktade till unga barn. Jag ser det snarare som något att njuta av från 12 år och uppå. Det finns så många undertexter och resonemang i berättelserna som åker över huvudet på en annars, på det där sättet att man vet att det finns något dolt, något man missar. Inte konstigt om man blir skeptisk då. Nä, läs böckerna som ungdom eller vuxen istället och gärna på sommaren, då är de som bäst tycker jag.
*
*
För oss som redan är övertygade muminfans produceras en massa jubileumsvaror. Arabia ger ut en jubileumsmugg, “Nattseglats”, man kan tapetsera väggarna med mumin (min personliga favorit är den här tapeten) och skaffa en jublieumskökshandduk. Själv kommer jag nog mest att satsa på ett varv till av muminserierna. Mums!
*
*
Ett intressant längre reportage om mumin och Tove Jansson finns här.
Ska du på loppis i sommar? Glöm inte att kolla in boklådorna - det går att göra väldigt roliga fynd där. Till exempel:
*
*
“En världsomsegling under havet” av Jules Verne med klassisk häftig framsida (utseendet förförde mig fullständigt) och “Cherry Ames: Privatsköterska” av Helen Wells. Amerikanska Cherry Ames är en klassisk sjuksköterskekaraktär som Wells började skriva om för att uppmuntra tjejer att bli sjuksköterskor i svallvågorna av 2:a världskriget. Första boken kom ut 1943 och sen rullade det på tills 1968 då den sista boken gavs ut. Min mamma hade några Cherry-böcker när jag växte upp och jag blev förförd. Jag lånade ytterligare några från en kompis mamma och läste alla jag kunde komma åt. Propagandan fungerade på mig: Jag funderade på att bli sköterska såpass att jag lärde mig att gå snabbt - för på sjukhus kan det bli bråttom men man får aldrig springa. Springande sköterskor kan oroa patienterna förklarades det i böckerna.
*
Men sköterska blev jag inte och det tror jag är för väl, det ligger nog inte för mig. När jag läser Cherry nu är det lika delar en nostalgiupplevelse och en insikt i den tidens ideal för unga kvinnor. Det är nästan som att läsa en skvallertidning - jag myser och förfasas om vartannat.
*
Jag hittade också:
*
*
“Husmoderns presentbok: Bakning och karamellkokning” från 1930 och “Husmoderns köksalmanack” från 1953. Båda för att jag är helt fascinerad av hur hemkulturen såg ut under 1900-talets första del. “Husmoderns köcksalmanack” innehåller många viktiga och intressanta instruktioner. Till exempel får man veta att när chefen och hans fru kommer på besök gäller det att hålla tungan rätt i mun när man planerar menyn. Vi får också veta att “en kvinna travar gärna vidare i gamla kända spår, men en man ser på det hela med friska ögon” när han börjar experimentera i köket. Ett extra plus också för reklamen däri, med slogans som: “Det är smöret som göret” och “Fammarps Champignoner med den fräscha aromen”. Vill man “säkra garderoben mot mal och deras larver - spruta med DDT (förstärkt med Octa-klor)”. Bland all historia från 50-talet finns också helt gångbara tips och trix som man kan ha användning av än idag. Bland annat finns det väldigt bra spartips.
*
Almanackan i all ära - bakboken är ändå i en klass för sig. Det finns 25 recept på olika pepparkakor. Jag får veta hur man vet om mjölet är av bästa kvalitet och att “Korinter, russin m.m. skall omsorgsfullt sköljas före användningen”. Det finns inga utsatta ungstemperaturer, eftersom man bakade i vedeldad ugn då, så det är medelvarm, varm, lätt värmd, het o.s.v ugn som gäller. Det ska bli väldigt intressant att baka utifrån de recepten. Visste ni förresten att man kan baka studenter? Hur smakar det?
*
Ibland kan lättlästa böcker kännas torra, som om de mest är tillverkade för att tvinga folk att läsa och inte författade för att vara en medryckande upplevelse. Men det finns författare som lyckas ta det lättlästa formatet och göra det till sitt eget. “Hemligheter” av Alison Prince hade nog inte varit lika bra som en vanlig roman. Hon använder de korta och skenbart enkla meningarna för att illustrera hur huvudpersonen kämpar för att dölja alkoholismen i familjen - inte bara för omvärlden utan också för sig själv. Det är oerhört fint och insiktsfull skrivet.
Min senaste recension där jag skriver om senaste Twilight-boken finns här. Kommer det fler bokserier i Twilightvärlden? Vad tror ni?
*
*
Apropå Twilight så vet den som följt den här bloggen att jag tycker att böckerna om Bella är helt ok. Däremot ställer jag mig helt kallsinnig till filmerna. De är osammanhängande och alla pratar så lååååångsamt med syrsspels-framkallande tystander mellan meningarna och så har de typ bara 4 ansiktsuttryck var att skifta mellan. Därför kändes det lite bra att läsa att Mr R. Pattinson själv håller med om att filmerna är ganska obegripliga när de ska stå på egen hand.
*
Jag börjar förresten (heeelt baserat på skvallertidningar såklart) tycka att Robert Pattinson inte verkar må så bra av all uppmärksamhet. Ibland verkar han rätt konstig. Det skulle nog jag också göra om jag hade den pressen på mig, så jag tycker synd om honom. Men är han attraktiv? Njä. Inte med alla “JAG VILL VARA IFRED” och “LÅT MIG FLY”-signaler som han skickar ut. Not cute i mina ögon. Och stackars lilla 18-årige Taylor Lautner och hans stackars kropp, undrar vad karusellen och vikt-berg-och-dal-banan gör med hans kroppsuppfattning.
*
För mig får alla fansen ha både Lautner och Pattinson för sig själva (nån som tänker “1 down, 5 000 000 to go!”?). Kristen Stewart verkar vara den som klarar pressen bäst, hon är klart coolast av trion tycker jag. Men kanske handlar det bara om att hon hanterar det annorlunda. Apropå det- varför tjatar alla om “Team Jacob” och “Team Edward”? Personligen har jag alltid tillhört “Team Bella”.
Annons
Jannice skrev en så bra bloggkommentar här att jag tycker att den ska få publiceras i en egen post:
*
“Tänkte ge ett boktips så här i sommartider. Det är en ganska gammal bok, men nog så bra. Vitterväder av Börje Lindström, skräck/norrland/sommarsverige. Jag läste den första gången i mellanstadieålder, och sen har jag läst om den ett par gånger, den är verkligen så bra! Dessutom en av de få skräckböcker som jag har tyckt höll hela vägen…. skitläskig “trots” att det är en barn/ungdomsbok.”
*
Fast den är gammal så går den fortfarande att få tag på, både att köpa och på biblioteket såklart. Jag har också läst den och den var betydligt läskigare än jag var beredd på - på gott och ont. Jag kunde inte sluta läsa och jag kunde inte heller somna :-)
*
Om du vill ha en bok som luktar svensk sommar, där varje bild är en tavla och idyllen är så idyllisk att man nästan börjar gråta så är “Sommar” av Sara Lundberg helt rätt. Strunta i att det är en pekbok - den är så vacker att den passar vem som helst, och jag tror faktiskt att den till och med är mer idyllisk än Astrid Lindgrens Bullerbyn. “Sommar” är en riktig konstupplevelse för alla - även för de riktigt små såklart - samtidigt som den ger en inblick både i Sveriges kulturmiljö och i den svenska kulturens dröm om landet. Röda hus med vita knutar med andra ord!
*
*
Ett extra plus är att boken är miljömärkt. Alla barnböcker från nystartade Alvina förlag produceras med hänsyn till påverkan på miljön.
Annons
Min recension av Frida Åslunds “Fridas nya värld” har kommit upp på nätet. Läs, läs :-)
*
*
Namn: Pär Sundling
Familj: Två katter, en flickvän
Ålder: 27
Just nu: firar femårsjubileum med upplyst filmblogg, är aktuell med bibliotekariejobb i Stockholm
Kuriosa om dig själv: älskar te och musik, tränar BJJ
*
När är det som bäst att läsa?
Jag kan inte läsa när jag är trött för då somnar jag väldigt snart. Har tänkt på det ofta; att jag måste vara pigg för att kunna klara av läsning. Sen tycker jag nog också att årstiden och vädret gör sitt för att bestämma vilka de optimala förhållandena för läsning är. Vid en varm sommardag ligger jag helst i solen i nån park och läser, medan det vid en snöig vinterdag eller regnig oktoberkväll är soffan som gäller (med levande ljus och en rykande varm kopp te vid sidan). Läsning är som bäst, tycker jag, när man kan koppla av och dras in i bokens värld utan att det egna medvetande stretar emot. Om jag inte når detta sinnestillstånd, vilket jag nog sällan gör dessa dagar, blir skönlitteratur inte särskilt njutbar. Därför läser jag mest facklitteratur, artiklar och poesi nu förtiden.
*
Har du någonsin blivit förälskad i en karaktär i en bok? Vem i så fall och varför?
Nej, det tror jag inte. Jag blir mest förälskad i riktiga människor. Och vissa låtar.
*
Vilken bok älskar du att upptäcka igen?
När jag gick i tvåan i lågstadiet var jag väldigt rebellisk i skolan. Jag skulle alltid göra saker på sätt som läraren tyckte var “fel”. När vi i klassen skulle föreslå böcker för högläsningen valde jag “Staden som försvann” av Stephen King. Läraren tyckte självklart att den inte passade: den var för lång, för läskig och en vuxenbok. Jag minns inte vilken bok som valdes till slut, men uppeldad av lärarens orättvisa behandling tog jag hem boken och läste den under några skräkfyllda dagar och kvällar. Sen kunde jag berätta för mina klasskamrater om det hemska huset, den ruttnande kroppen som hängde flinandes från nån takbjälke därinne, samt en rad andra episoder som (ibland) gör herr King så läsvärd. Sen dess har jag läst den sju gånger och konstigt nog finner jag fortfarande saker som rubbar min tankevärld.
*
Det är också speciellt att gång på gång återupptäcka en bok som präglat min barndom så mycket när boken i sig just handlar om en författare som återupptäcker sin egen barndoms mörka landskap.
*
Vilken bok ska man undvika till varje pris?
Jag köpte en gång en psykologibok som jag inte minns namnet på. Den handlade iallafall om hur människor kunde sammanfattas i olika typer utifrån hur de handlade. Det hela var ett skrattretande koncept där exempelvis typen “pansarvagnen” var en sån som körde över folk pang på, medan “krypskytten” mer subtilt försökte sätta kuggar i hjulet i det dagliga livet. Den totala dumhet och brist på kritiskt tänkande som bokens författare visade upp fick mig att kasta bort den. Jag uppmanar alla att aldrig läsa den. Själv har jag lyckats bra eftersom jag ju inte ens minns vad den heter…
*
Vilken bok är ett måste att läsa för en tonåring?
Någon borde skriva en bok som får tonåringar att förstå att det finns ett liv efter tonåren. Men ingen lär lyckas med det. Ingen har lyckats övertyga mig om att det finns ett liv efter trettio.
*
Vilka tre böcker är dina favoriter genom tiderna?
När jag var tonåring läste jag “En dag i Ivan Denisovitjs liv” och “Brott och Straff”. Dessa har stannat kvar i mitt hjärta. För fem år sedan läste jag “Sjömannen som föll i onåd hos havet” av Yukio Mishima, och det var en helt fantastisk bok. Det få bli de tre.
*
Vilket är ditt bästa läsminne?
Jag vet inte, det är ärligt svårt att välja. Jag har många lässtunder jag minns med ömhet. Jag minns hur madrassen luktade när jag läste “Ingen tobak inget halleluja” i sommarstugan med Nick Caves “Tupelo” på högsta volym. Det var en fin dag. Senaste läsminnet är när jag febrig läste “Pestens tid” och världen runtomkring (alltså den verkliga världen) var i full fart med att uppgradera svininfluensan till pandemi-nivå. Själv hade jag nog bara nån vanlig feber. Men det var spännande att höra undergångsklockorna och i boken få en försmak av vad som skulle komma.
*
*
Hmm… En skola som i hemlighet utbildar kvinnliga legosoldater som tvingas ta in pojkar… Lovande grundplot för den här serien som tyvärr inte har hunnit så långt än. Men jag kommer att hålla ett öga på den ett tag, det kommer jag.
Jag kan inte komma över den här serien. Har tänkt på den hela kvällen. “Family Portrait by Clarissa” heter den och den är helt enkelt så bra. Ganska mörk, och gjord med fantastisk fingertoppskänsla. Inte är den lång heller, så vem som helst borde ha tid att läsa den. Gör det, tycker jag.
Åh, enda sen jag såg prequelen till Alan Wake:Bright falls har jag suktat efter spelet. Jag blev uppslukad av historien direkt. Den är mörk och mystisk och oförutsägbar. När jag i DNs lyriska recension dessutom fick reda på att spelets manusförfattare är Rhianna Pratchett, dottern till Terry Pratchett - min absoluta favoritförfattare i alla kategorier - ja, då började jag närmast steppa av upphetsning. MEN, ja, det finns ett för min del stort men: Det jäkla spelet ges bara ut till Xbox 360. Jag har inget Xbox 360. Och Xbox 360 är dyyyrt. Spelet är också dyyyrt. Men. På Något Sätt. Ska Det Gå. Jag vill uppleva den berättelsen. Jag ska uppleva den berättelsen.
.
(Säger hon, börjar tala om sig själv i andra person och dreglar ned tangentbordet. Dags för en kall dusch tror jag.)
.
Titta vad snyggt det är!
.
.
Annons
*
*
Min recension av Nene Ormes “Udda verklighet” har publicerats på webben nu. Jag är så glad både över boken och över författaren av många skäl. Dels är de, tillsammans med nystartade Styxx förlag (imprint till Kabusa) ett tecken på att svensk fantastisk litteratur är på frammarsch, något som jag har väntat på sen jag började läsa vuxenfantasy i 12-års-åldern. Det är fullt möjligt att coola Nene Ormes kommer att ge oss fler fascinerande fantasiresor i framtiden. Dels är det en riktigt bra bok.
*
Men när ni läser boken: Tänk på att det svarta på kanten av sidorna färgar av sig när det blir fuktigt. Kanske inte det bästa när man ligger på stranden och just har badat. Men snyggt är det!
*
Namn: Moa Eriksson
Familj: Mamma, pappa, två småsystrar och en lillebror, Fanny, Josef och Filippa, 14, nästan 12 och 10 år gamla, och 3 små kissemissar.
Ålder: 15, fyller 16 i oktober.
Gör: Pluggar, börjar första året på gymnasiet till hösten på Omvårdnadsprogrammet och bloggar på http://enbartmoa.blogg.se
Kuriosa: Jadu, det är nästan så jag måste slå upp kuriosa för att riktigt veta vad jag ska skriva, vad är det som är speciellt med mig? Om vägen ur från anorexins mörker är rubriken på min blogg, för det är precis vad jag är! Jag kämpar till tusen för att en dag vara frisk och kunna hjälpa andra flickor och pojkar som snubblat på bananskalet som kallas ätstörning, redan nu försöker jag göra allt vad jag kan för att, samtidigt som min egen behandling fortskrider, peppa andra, friska som sjuka, till att må lite bättre.
När är det som bäst att läsa?
På kvällen, efter tandborstningen och efter att man lyckats torka bort de sista sminkresterna. Iklädd en mysig pyjamas och inbäddad i duntäcket. Med sänglampan tänd (som inte längre existerar i mitt rum, hemskt!) och en trevlig bok. Ni måste väl hålla med om att det bästa sättet att somna är när ögonen slår ihop gång på gång efter att man legat och läst i flera timmar?
Har du någonsin blivit förälskad i en karaktär i en bok? Vem i så fall och varför?
Haha, jadu, jag läste första Harry Potter-boken som 7 åring, när jag var ungefär i den åldern skrev jag i min dagbok; HEMLIGT! Jag är kär i Harry Potter!
Det var verkligen min drömvärld, att få komma bort från den riktiga livet till något som inte ska existera egentligen, där alla är bra och snälla. Jag antar att det snyggaste jag visste år 2001 var runda glasögon och blixtformade ärr?
Vilken bok älskar du att upptäcka igen?
Jag läser många av mina böcker om och om igen, det är lika kul varje gång. De mest lästa är väl de där som man bara läser, man behöver inte tänka, man vet redan slutet, jag vet inte riktigt vad jag ska dra för exempel… “Sanning och Konsekvens”- böckerna av Cathy Hopkins och “Killar, kompisar och…” av samma författare är hemskt vällästa likaså Kitty-böckerna.
Vilken bok ska man undvika till varje pris?
Finns det sånna böcker? Jag vill då påstå att jag har läst en hel del böcker, men det är inte många som aldrig har blivit utlästa, alla får sin chans!
Vilken bok är ett måste att läsa för en tonåring?
Hemskt unikt svar här alltså; Twilight-böckerna av Stephanie Meyer! Den enda person som lyckats undgå att se filmen/läsa böckerna, massa smisk på dig! Helt, helt underbara är de ju! Hur förklarar man dem? Som en vanlig kärlekshistoria med tre droppar extra spänning som stavas vampyr vilket helt plötsligt ändrar om storyn och gör den extremt spännande! När sista boken kom ut, “Så länge vi båda andas”, var jag nära tårar när jag fick veta att vissa hade lyckats köpa boken innan release datumet, jag skrek av glädje när pappa kom hem med den och två dagar senare var även den utläst. Så du som inte läst boken, det spelar ingen roll om du råkar vara 50+ och inte längre räknar dig själv som tonåring, LÄS DEM!
Vilka tre böcker är dina favoriter genom tiderna?
Oj, bara tre böcker? Ska vi säga tre bokserier?
- “Sagan om klanen Otori”, fem böcker som jag och två vänner kunde disskutera i evigheter, om och om igen. Undra om jag ska plocka fram dem igen?…
- Harry Potter -serien, även dessa böcker är så nötta att pärmen lossnar på vissa av dem, jag tror jag räknade att jag hade läst de tre första böckerna sju gånger, och då var jag…11 kanske?
- Och självklart Twilight serien, som jag redan förklarat, u n d e r b a r a !
Vilket är ditt bästa läsminne?
Oj, det måste nog ha varit när jag låg i vardagsrummet under en mysig filt tillsammans med de sista sidorna ur “Sagan om klanen Otori - Vid hägerns skarpa skri”. Pappa spelade någon gammal musik och jag tyckte det var så sorglitgt att boken tog slut, Takeo hade ju blivit min vän, jag kunde inte bara slå ihop sidorna och sedan gå därifrån för att lämna honom helt ensam. Oj, vad väl jag kommer ihåg det där, det var så hemskt tragiskt och allt var så hemskt. När jag, efter många “vilominuter”, ändå hade läst ut boken var jag inte sen på att springa uppför trappen och hämta den första boken, Över näktergalens golv och åter igen läsa igenom dem.
.
.
Ingen kan ha missat det vid det här laget. Jag är en stolt boknörd. Förmodligen är rätt många av er också det, i alla fall på någon nivå. Missuppfatta mig inte - det är en klockren komplimang. Jag älskar nördighet. Det har kanske också varit svårt att missa att jag är feminist. Och nu har jag hittat en blogg som kombinerar generell nördighet och feminism. Den heter “Roleplaying is so Gay” (ingen aning om varför den heter så) och har en helt underbart bra och relativt kort introduktions”kurs” till nördfeminismen. Det är en glädje att läsa, så jag tycker att ni ska ta och göra det också. Det är ju dessutom helt graaaaatis ;-)
*
Sommar på stranden i boknördens tecken
*
Och om du känner dig träffad: Kolla in Geek Women Unite (Sweden) på Facebook. Där finns också Geek Women Unite (Västerbotten), men den gruppen är än så länge ganska sömnig. Kanske har du lust att pigga upp den?
*
Missa inte heller Proud Nerdy Geekgirls (PNG) där jag och ett gäng andra nördar sam-bloggar om passionerade specialintressen och annat relevant.
*
Annons
*
Namn: Michael Öhrnberg
Familj: -
Ålder: 34
Just nu: alltid aktuell med beats, breaks & big smiles 2.0. I alla fall för de trogna 15 läsarna.
Kuriosa om dig själv:
Dalmas i exil som lever för sin skivsamling, zombie comics och Dr. Pepper. Planerar nu en flytt från Göteborg samtidigt som jag har bestämt mig för att se alla Woody Allens filmer i kronologisk ordning. Frågan är bara var jag ska flytta och när jag ska hinna se filmerna.
När är det som bäst att läsa?
I sängen, i soffan, på spårvagnen, väntandes på en kompis på stan m.m. Det finns enligt mig inga dåliga stunder att läsa. Jag har alltid en bok med mig och läser när helst jag kommer åt.
Har du någonsin blivit förälskad i en karaktär i en bok? Vem i så fall och varför/varför inte?
Jag har känt medlidande med karaktärer. De har gjort mig glad, ledsen, arg och illamående. Men jag har nog aldrig blivit förälskad i en karaktär. Kan inte riktigt svara på varför.
Vilken bok älskar du att upptäcka igen?
Det finns ett par stycken som jag alltid återkommer till. Men en av de absoluta favoriterna är Microserfs av Douglas Coupland. Har läst den boken ett tiotal gånger minst och tröttnar aldrig.
Vilken bok ska man undvika till varje pris?
Dan Browns samlade verk. Tycker inte att det krävs en närmare förklaring på det. Låt även gärna Angela’s Ashes av Dan McCourt och Pojken som kallades Det av Dan Pelzer vila på hyllan. Angela’s Ashes är nog den absolut tråkigaste bok jag någonsin läst och serien av Dan Pelzer är, trots sitt i grunden viktiga budskap, dåligt skriven och det finns klart bättre böcker i det ämnet. Läs då hellre Please, Daddy, No av Stuart Howarth. Den berör samma ämne, men känns betydligt mer ärlig och utan självmedömkan.
Vilken bok är ett måste att läsa för en tonåring?
Väldigt svår fråga då jag nog inte ens när jag var tonåring läste typisk tonårslitteratur. Jag får väl istället nämna två böcker som var viktig för mig som tonåring, och som öppnade mina ögon för orättvisorna i världen och hjälpte till att forma mig till den jag är idag. Och det var The Autobiography of Malcolm X samt Soul on Ice av Eldridge Cleaver.
Vilka tre böcker är dina favoriter genom tiderna?
Även det är nästintill omöjligt att svara på, men just idag så får det nog bli (utan inbördes rangordning):
High Fidelity av Nick Hornby
The Dice Man (Tärningsspelaren) av Luke Rhinehart
American Psycho av Bret Easton Ellis
Tillsammans har dessa tre böcker nog allt vad jag söker inom litteraturen. Humor, nördar, musik, våld, tankeställare och ren läsglädje.
Vilket är ditt bästa läsminne?
Det finns alldeles för många sådana för att nämna någon enskild. Jag måste nog ta fram valfri Sherlock Holmes bok av Sir Arthur Conan Doyle då det nog var han som i tidiga år väckte ett intresse för litteratur som lever kvar än idag.
*
Eftersom jag är i grunden nyfiken så kommer det att bli en ny följetong här i bloggen. Det går ut på att jag kommer att skicka frågor om böcker och läsning till en blandad kompott av coola och intressanta människor. Sen kommer jag att publicera deras svar här på bloggen. Det blir spännande tankar och intressanta boktips. Jag är pepp!
Jag har fixat en Läserskan-sida på Facebook. Det bara sitter där och väntar på att du ska klicka Gilla/Like. Perfekt för dig som gillar Läserskan men som inte vill ha RSS-feeden på din Wall (så som det blir om man använder NetworkedBlogs där Läserskan också finns med).
‘
Välkommen!
‘
Annons
Umeå Studentradio kommer att göra en maratonsändning under Yran. Under maratonsändningen kommer de att ha tävlingar med helt grymma priser varje halvtimme. Bland priserna finns festivalbiljetter till Roskilde. Lyssna och tävla! Frekvensen är 102,3.
*
*
Ta ut ditt drömlag och du har chansen att vinna en resa för två till EM-kvalmatchen Holland-Sverige
 Sök! Nu 55933 annonser |
|
|
> Annonsera |
Annons:
Umeå
RSS
Hmm. Du kanske har rätt, else. :-)
(Anmäl kommentar)
18 december, 2009 kl 22:04
o nej, stå på dig som den du är, unik (t.o.m. första träffen i google :)
(Anmäl kommentar)
18 december, 2009 kl 17:54