VF

För två år sedan dog min mamma. För två år sedan var jag sju kilo lättare. På bara två år har min kropp förändrats. Jag har så ont. I axlar och ben. Jag är ständigt sockersugen. Kilona har långsamt smygit sig på. Mycket på grund av en stillasittande och ganska ensam livsstil. Med också en hel del omedvetet tröstätande. Men jag är så less på det! Jag hatar att mina favoritklänningar inte längre passar. Jag vill ha tillbaks min gamla kropp - för nu mår ju själen ganska bra igen, men min stela otränade kropp håller mig fången i det förgångna. Jag är ju bara 23 år gammal - jag borde studsa ur sängen på morgonen!

Och så tänker jag på att min mamma skötte sig exemplariskt under alla år. Även när hon hade småbarn tog hon sig tid att träna flera gånger i veckan. Valde att äta balanserat och hälsosamt. Inte för att bli smal men för att må bra. Orka med allting. Så vill jag också göra. Och med hjälp av massa bra böcker och insikter om att nu får det faktiskt vara nog har jag redan gått ner de första fyra kilona. Genom att äta regelbundet; mer fett och mindre kolhydrater. Genom att träna två gånger i veckan men också röra på mig varje dag. Genom att skratta mer och vara gladare. Min kropp -min starka friska unga kropp - börjar bli allt mer synkad med min själ.

Jag är helt övertygad om att sorg kan sätta sig i kroppen. Min sorg sitter i axlarna. Jag är full av knutor och triggerpunkter.  Och varje gång någon bearbetar dem blir jag ledsen och olustig. Jag är så tacksam att min man är utbildad massör. Han kan massera och trycka tills varje liten knuta knutit upp sig. Tills kroppen inte håller mig fången mer.

Nu ska jag ut och åka längdskidor i gnistrande februarisol! Det känns gott i hela mig.

Åh! Bästa helgen på länge. Tog långledigt från datorn och hade det fint med familjen istället. Jakob fyllde år i lördags och vi hade stort baluns för honom. Idag kom bästa Emma hit ut och vi åkte långskidor och pratade oss snurriga. Nu är den bästa årstiden. Vårvintern. Då det är snö, men rätt varmt i solen. Man kan åka skidor utan att bli kall om kinderna och sätta sig i en snödriva och sola. Om några veckor är det dessutom skare som gör att man kan promenera överallt i skogen, över åkrar och ängar som man inte ens kan nå på sommaren. Snön blir slät och hård som asfalt.

Ljuvligheter.

Jag blev tillfrågad av Radar Magazine att samla mina favoritlåtar i en enda lista. Jag samlade nästan alla mina bästa vilka visade sig vara uteslutande kvinnor. Låtarna och listan hittar ni här

På glamour.se hittar ni mina bästa loppisfynd och desssutom tipsen på hur jag hittat dem!

Två små tips denna grå tisdagmorgon. Nu drar jag och tränar sedan väntar en lång dag med massor av spännande möten. Blir nog bra. Ännu bättre blir det när jag kommer hem igen.

Klickade in på cancersjuka Gustavs insamling idag och blev så glad! På bara några dagar har över 100 000 kronor kommit in. Hans mål är uppnått. Det här får mig att fundera över vad vi människor egentligen kan göra med våra pengar om vi bara vill. Köpa ekologiskt istället för besprutat, skänka slantar till Haiti, välja att konsumera tjänster istället för prylar, donera till forskning, sjuka eller arbetslösa. Skänka en slant till en vän som har dålig ekonomi. Många bäckar små…och vet ni. Företag är skiträdda för konsumenter! Konsumenter har mer makt än alla företag i världen. Och några överblivna slantar i plånboken kan bidra till en viktig insats. För miljön, för en vän eller för en svårt sjuk pojke. Det är så lätt att man glömmer bort det. Då är det fint att bli påmind.

Ganska snart efter att mamma hade dött reste vi till varma landet. Jag ser på bilderna och märker att jag trots allt utstrålade mycket glädje och livslust.

 Hur kan det vara så tänker jag.  Hur kunde jag känna så, precis efter att någonting så tufft hade hänt? Jo, för att sorg går hand i hand med glädje. Och rätt vad det är så sitter man och skrattar mitt i gråten. Det måste man, för tillslut är sorgkvoten fylld. I alla fall just för den stunden.

Man får skratta i elände. Man får skratta åt död. Men man ska inte försöka släta över någon annans sorg. Det är inte tröst. Att trösta är att fråga och lyssna. Inte komma med råd eller uppmuntran.

Säg inte, tiden läker alla sår, hon hade ju ändå så ont, en dag känns det här lättare, du borde inte gräva ner dig.  Det får bara den som själv sörjer säga. Om sig själv. När den har lust. Och därefter ändra sig, om den har lust med det.

I min gamla blogg var jag modigare. Vågade publicera  bilder utan att tänka; vad ska folk tänka? Jag är så less på att tänka på det. Så bilderna åker fram. Sorgsna gamla semesterminnen som ändå utstrålar glädje och livslust. Sådant är livet.

Inatt kom vi hem klockan fem. Jakobs band hade spelning och det tog ett bra tag att rigga ner allt. Hemma i huset var det 11 (!)grader inomhus. Vi gjorde en dunderbrasa och gick och la oss med långkalsonger och tjocksockar, tre täcken och två morjärvsfiltar. Som jag frusit inatt. Med jämna mellanrum har vi stigit upp och eldat. Nu är det 16 härliga grader här inne. Ehum.

Detta har Melker gjort i veckan:

Ätit upp en halv cheddarost som stod på matbordet. Ca 500g

Ätit 200 gram smör som han knyckte från köket medan jag gjorde upp eld.

Tuggat sönder min eltandborste + laddare. (Han är väldigt miljömedveten)

Ritat ett mästerverk i sängen, genom att gnaga i timmar på en penna utan kork

Bajsat i soffan

Snott två knäckebröd ur brödskrinet

Samt tuggat sönder en tvättsvamp, en basker och slickat i sig hälften av innehållet i min handkrämstub.

Tack för det, bannade odåga.

…och så här skrev Anna efter förra inlägget

Min pojke Gustav ligger för döden i cancer och han startade en insamling på barncancerfonden när han gjorde en benmärgstransplantation i höstas. Jag önskar att du på något sätt kan bidra till att målet uppnås före han dör eftersom du har så många läsare. Här är länken till insamlingen där man kan lämna ett bidrag.

Och självklart vill jag göra det. Annas blogg är så sorglig att jag knappt klarar av att läsa. Men pengar ska jag skänka, det första jag gör imorgon. Snälla gör det ni också.  Skicka böner, stöd och varma tankar till denna familj. Och skicka pengar till Barncancerfonden så att vi någon gång ska kunna utrota denna djävla sjukdom.

Ps, visste ni förresten att staten nästan inte lägger några pengar på cancerrelaterad forskning? De är beroende av bidrag från frivilliga givare. Som du och jag!

Inatt var det precis två år sedan mamma dog. Jag har ingen vidare lust att blogga så vi hörs lite senare i veckan.

Dagens Media skriver om min tidning idag. Läs här vettja!

  När jag var sex år gammal och lekte med min bästis hittad vi en öronpropp på cykelbanan. Jag visste inte vad det var men min två år äldre kompis förklarade myndigt att detta var en kondom. Jag visste inte heller vad en kondom var - men av vännens reaktion förstod jag att upptäckten var oerhörd. Vi stod kvar en lång stund och blängde misstänksamt på alla män som passerade. Någon av dem kanske letade efter sin borttappade kondom? Men se den hade vi gömt i fickan. Skyll dej själv gubbe, tänkte jag.

En tjejkompis hade en natt en härlig dröm där hon tuggade tuggummi. Men i gryningen vaknade hon och märkte till sin förvåning att hon faktiskt hade ett tuggummi i munnen på riktigt. Hon trevande med fingrarna och plockade ut en öronpropp. Smask.

När Sixten var valp skulle jag plocka upp en skitlort från gräsmattan och upptäckte då ett nio centimeter långt föremål inbakat i lorten. Vid närmare inspektion visade det sig vara en öronpropp som gått rakt igenom tarmsystemet.  Den brukar jag nu låna ut till vänner med extra långa hörselgångar.

För några veckor sedan klippte vi klorna på Melker. Han blev så förskräckt att han tömde analsäckarna - och ut kom en smutsig öronpropp. Jag blev otroligt stolt eftersom jag aldrig tidigare mött någon som så framgångsrikt kunnat sortera med rumpan. Att få fram ett specifikt föremål och inga andra slaggprodukter är knepigt för de flesta. Men inte för min lilla hund -grabben är en naturbegåvning!

Nu avrundar jag med ett litet proppstips: Ska man på konsert och glömt propparna kan man smyga in på toa och sno åt sig en bit av soppåsen. De görs i ett tunt plastmaterial som är skönt och ljuddämpande för örat. Det körde jag jämt med när jag gick musikestet.

En liten hälsning från mig till dig.

Den här kvällen blev ju alldeles för deppig. Det finns en bortre gräns för hur mycket man kan ligga under ett täcke i frossa och huttra. Så jag klev upp och bakade tre sockerkakor.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - baka är bra för alla hjärtesorger och åkommor. Man behöver inte ens äta upp det man bakar. Det mest jag gör åker rakt in i frysboxen. Man blir glad ändå.

Nu sitter jag för fullt och planerar vårens tidningsutgivningar. Jag har lyssnat noga på alla era tips och åsikter. Ibland är det svårt att veta vad man ska göra av dem eftersom hälften av tipsen motsäger varandra. Man får väl helt enkelt lita på sin magkänsla. Det är ju den som hjälpt mig hit.

I alla fall. Nu sitter jag och spånar vad tidningen ska heta. Det här är ju det svåraste av allt. För inte kan den väl heta Underbaraclara? Nej det tycker inte jag. Men vad tycker ni? Kan ni inte komma med lite förslag på vad min tidning ska heta? Det förslag jag väljer belönas med en present av något slag. Snälla, kom med förslag, tips och idéer - för hos mig är det tomt i huvudet på denna front. Var inte blyga - tala ut!

Visste ni att kycklingen vi äter till lunchsalladen, fredagsmiddagen och i curryröran på baguetten bara har levt fem veckor? Fem veckor gammal kyckling. Död i dag om den föddes kring tredje advent. Och hur tror ni att kycklingarna har det i livet då? Inte så trevligt va! I Sverige är det tillåtet att hålla 25 kycklingar på 1 kvm stor yta. Många kycklingar får smärtsamma benproblem på grund av att de växer för fort.

När de efter fem veckor slaktas hängs de upp och ner i benen vid fullt medvetande. Det är förstås oerhört smärtsamt för de djur som har benproblem. Därefter doppas deras huvuden i strömförande vatten för att de ska bedövas innan deras halsar skärs upp och kycklingarna förblöder till döds

Smaklig måltid vänner!

 TÄVLINGEN ÄR NU AVSLUTAD

Det här är väskan jag använder varje dag. Så himla fin. Liksom lagom i storleken. Och så ser den ut som en gammaldags skolväska ska se ut. Den kommer från kii.se och idag har ni chansen att vinna ett alldeles eget exemplar, fast ljusbrunt istället för svart. Tävlingen avslutas när 200 kommentarer kommit in.

Det jag vill att ni ska göra är att berätta vad ni drömmer om ska hända under 2010. På ett personligt plan eller världsligt  spelar ingen roll. Men lämna en kommentar så lottar jag ut en till någon av er!

TÄVLINGEN ÄR NU AVSLUTAD

Så härligt. Dagen började med simtur och bastubad. Det är bäst om man kan träna före jobbet tycker jag, efteråt är jag så trött nämligen. Det blir för jobbigt.

Nu sitter jag på kontoret. Har ätit världens mest svårtuggade vitkålssallad till lunch. Den magra lunchen beror på att Melker åt upp det jag egentligen skulle ätit! Han klättrade i smyg upp på matbordet och åt direkt ur stekpannan. Förgrymmade onge! De ble la snickerboa för han hela dan.

Jag vill uppmana alla kattälskare att gå in på katthemmetkompis hemsida och göra en liten donation. Katthemmet i Nybro, där ideella tar hand övergivna katter har nämligen tragiskt brunnit ner. Har ni en slant, eller kattsand eller mat till övers kan ni skänka det här.

Donationer till Melker undanbedes. Han klarar sig så bra ändå som synes.

  Jag hade två tydliga yrkesdrömmar som liten; att få jobba med radio samt att ha en egen tidning som bär mitt namn. Där jag själv får bestämma innehållet. Nu har båda blivit verklighet under en och samma vecka. Det är makalöst. Tack Gud!

Dagens gladaste nyhet är alltså denna: Claras Jul blev en braksuccé -så i mars har min alldeles egen tidning premiär. Under våren är tre nummer inplanerade och jag kommer ha roligast någonsin att göra dem. Kan ni förstå hur kul det är att jobba med sitt största intresse? Jag känner mig så rikt välsignad.

Men jag behöver er hjälp: Vad vill ni läsa om? Vad gillade ni med Claras Jul? Vad vill ni se mer av? Vad fattades och vad får jag absolut inte plocka bort?  Har ni något önskereportage? Har ni åsikter om typsnitt, format  - ja vad som helst - sjung ut vänner! Nu har ni chansen att påverka.

Jag sitter i kö till Skatteverket idag. Hatar telefonköer. Jag har plats 134 i kön. Låter det lovande eller?

En annan irriterande sak är att jag i helgen upptäckte smördeg i frysen som jag tänkte baka piroger av. Jag fick ett infall och granskade ingredienserna och gissa vad; den innehöll inte ett spår av smör!  Hur kan det få heta smördeg utan att innehålla smör? Finns det ingen lag på det? Typ som att kaffe inte får heta kaffe om det bara innehåller…bark? Smördeg man gör själv består till hälften av smör, kanske också en aning margarin för sprödheten. Men inte Findus skitdåliga smördeg. Nej där fyller man ut med massa konstigheter för att pressa priset. Nu vet jag i alla fall vad jag inte ska köpa nästa gång!

Jag och programledaren Erica

Jag har en rolig nyhet för alla er som läser min blogg:  Nästa vecka är det premiär för mitt program i radio. En hel programserie närmare bestämt. Ett pysselprogram i 20 delar som spelas in hemma i mitt kök. Det är världens drömprojekt! Varje vecka hittar jag på ett nytt roligt pyssel. Tänk att man kan jobba med det!  Programmet heter Pikant och är småputtrigt hemtrevligt och riktigt fint att lyssna på när man till exempel bakar bullar eller ligger hemma sjuk. Varje måndag klockan 16 och tisdag förmiddag kommer programmet att sändas i P4, med start nästa vecka. Och ni som inte bor i norr kommer självklart kunna lyssna på nätet istället. Jag fixar länkar!

Jag har haft världens längsta julhelg tror jag. Festligheter från dan före dan före dan till trettondagsafton. Men nu är det dags för verklighet igen. Det känns riktigt skönt. Man ska vara ledig och kalasa så länge att man börjar längta jobb igen - då är man utvilad. Titta vad fint jag har haft det

Iskyla och porlande vatten

Röda små hus med frosttäckta fönster

Snötyngda träd och stugor

 Hundar iklädda stickade tröjor. Fjantigt men nödvändigt.

I januari köpte vi hus och det var en enda lång väntan på att få flytta

I februari levde Sixten fortfarande

I mars var vi på barnkalas

I april flyttade vi in och började renovera huset

 I maj blev det klänningsdags och jag putsade alla fönster

 I juni plockade jag in blommor och anlade ett trädgårdsland

Och sommarnätterna var våldsamt vackra

I juli njöt jag lysande utsikter

Men blev sedan tvungen att avliva min Sixten

I augusti var det skördetid

 I september hämtade vi en ny liten familjefarbror, Melker

 I oktober kände jag mig lite spansk sådär

 I början av november var jag i Kristianstad och sedan Stockholm

och slutet av november ägnades åt att göra en jultidning

Och i december utkom den med sitt första nummer

Förra årskrönikan hittar ni här. Då skrev jag :

Urs vilket omvälvande år det varit. Jag ber att 2009 ska bli lugnare och gladare och tryggare. Det ber jag.

Och pris ske Gud, så blev det!

Fick jag en kommentar som sa. Godtyckligagatan skriver det jag känner och ritar min nya frisyr