Jag går på dagis och en av pojkarna använder fula ord som jag inte förstår. Knulla. Fitta. Jag är rädd för honom trots att han bara är tre år gammal. När hans mamma hämtar honom har hon ett blåöga
Jag går i första klass när en kompis berättar att en man ringt till henne när hon varit ensam hemma. Han ville fotografera henne naken. Hon förstår inte varför.
Jag går i högstadiet och folk skvallrar om killen som står åtalad för gruppvåldtäkt. Många tvekar och säger; fast den där tjejen knullar ju runt med alla…
Jag och min syster är i Barcelona. Vi sitter på en parkbänk och dricker kaffe. En bit därifrån står en ung man med en cykel. Han verkade vänta på något, för han har stått där länge. Plötsligt upptäcker jag att han har snoppen framme. Han tillfredsställer sig själv medan han ser på oss. Jag blir så djuriskt djävla förbannad. Så jag reser mig upp och går fram och säger fy fan du är så djävla vidrig och dessutom har du en liten snopp. Jag känner mig lite tuffare men på kvällen kan jag inte somna
Jag jobbar i butik och när jag ska hem sent är det kolsvart ute. Jag är rädd. Alla talar om hagamannen. En kund berättar att hon tar kökskniven med sig när hon ska slänga soporna. Och en natt när hon är hon ute möter hon en man som hon inbillar sig är hagamannen. I vild skräck rusar hon hem.
Jag väntar på tunnelbanan. En kvinna kommer gående. Hon är fint fixad i håret och bär mörka solglasögon. Men någonting i hennes gångstil avslöjar henne. Hon verkar ha ont i höften. Och över munnen syns stora svarta märken. Omsorgsfullt översminkade
Kvinnovåld, säger de. Är en kvinnofråga.
Hur kan det vara en kvinnofråga när det är männen som slår?
Malin: Jag fick frågan varför fler män än kvinnor begick våldtäkt. Många olika saker kallas idag våldtäkt och därmed måste man veta vilken av dem som åsyftas för att kunna svara på den frågan - Dina påståenden att jag skulle vara “opåläst” är helt grundlösa och du ger ingen som helst motivering till dem. Snarare är det så enkelt att du inte gillar dem och det var ju därför detta är ett kvinnoproblem också. För kvinnorna lyssnar bara på vad de gillar att höra - Så sluta klaga på att män inte bryr sig om ni inte klarar av att öppna öronen och lyssna. Varför är det ett kvinnorproblem, THIS IS WHY!
Enligt Clara Lidström är psykisk misshandel straffbar, OM DU KAN BEVISA DEN. Men den lämnar inga synliga ärr eller blåmärken, därför går det aldrig till åtal. Där står alltså ord mot ord. Och eftersom vi lever i ett kvinnosamhälle…..
Clara till Svedje: MEN KÄRA NÅN! Precis så är det med all misshandel av kvinnor i hemmet. Det är alltid ord mot ord och det är ofta så att det inte finns ärr eller blåmärken som kan bevisa ngt. Jag tycker allt det här pratet om Kvinnosamhälle är så djävla korkat och dumt. Om man inte är imbecill utan gör en analys djupare än en vattenpöl så ser man verkligheten. Dessa påståenden är så befängda och ogrundade så det går inte att diskutera emot. Man får bara ignorera så jag kör på det tills vidare
Erik: Va? Vad snicksnackar du om? Vad menar du att en specificering av vilken sorts våldtäkt det innebär skulle förklara?
Erik snicksnackar toknonsens och jag förstår inte varför alla dessa begåvade motdebattörer ens bemödar sig att svara hans opålästa och dåliga argument.
Om jag skulle förklara patriarkatet….Det låter som om patriarkatet vore någon slags obestridbar matematisk formel som vissa av oss är för dumma för att förstå. Patriarkatet är en ide som visserligen innehåller en del skarpa iakttagelser men som håller endast i feministiska cirkelresonemang.
Ja det är fruktansvärt när människor misshandlar varandra. Eftersom män är överrepresenterade vid våldsbrott kanske samhället borde satsa resurser på att hjälpa unga män som känner sig frustrerade och tydligen inte har något annat språk att tillgå än våld.
Clara: Vem har sagt att man inte ska hjälpa män? Det är ju precis det jag är ute efter. MÄN behöver hjälpen mest. Inte kvinnorna.
sammy: Nej sammy jag frågade inte efter vilka män som begår våldtäkter, jag frågade efter VILKEN sorts våldtäkt. Clara frågade varför fler våldtäkter begås av en man, för att kunna svara på det måste jag veta hur våldtäkten såg ut eftersom så många olika saker kallas våldtäkt idag och de sker inte av samma orsak. Så vad jag eftefrågade var en beskrivning av våldtäkten ifråga. Din statistik kan gälla vad som helst mellan pedofili och hustruplikter i mellanöstern. Du måste precisera vilken sorts våldtäkt jag skall svara på.
Clara Lidström: Där har du svaret på varför kvinnovåld blir en kvinnofråga raring. Precis samma svar gav en vän som jobbar med brottsförebyggande vars arbetsplats har föreläsare på ämnet kvinnovåld. - De föreläsningarna handlar också om att prata om patriarkat och liknande abstrakta höga nivåer. - Det är därför det är en kvinnofråga. Sådant ger inget resultat. Det spelar ingen roll om det är så eller inte, det ger inte debatten eller DIG någon förståelse av någonting - Jag har aldrig sagt samhället är kvinnodominerat, jag har sagt att konsumtion via reklampengarna till 80% är det, det är ingen åsikt utan kommer direkt från ansvariga för reklamplatserna, det är heller inte deras åsikt utan de måste rätta sig efter annonsköparna. Nåt utrymme för skilda uppfattningar finns inte. Det är som att säga Dr Phil kan säga vad han vill, Klart han kan men med en publik dominerad av kvinnor vad tror du händer med hans lön isåfall? Patriarkat eller inte.
Personligen så tror jag att det är många fler kvinnor som utövar psykisk och fysisk misshandel mot män än tvärtom. Detta baserar jag på möten med riktiga människor i den reella världen. Statistiken i dessa fall ljuger Oss blåa, prova själv att fråga män och kvinnor i din omgivning så som jag har gjort. Män är ofta misshandlade men de anmäler aldrig då de är vana att bli trampade på och dominerade av kvinnor.
Erik: Du efterlyste lite med fakta om VILKA sorts män står för sexualbrotten. Det här kanske kan hjälpa dig.
Män ålder 15-19: Inomhus: 81 Utomhus: 39 Antal kvinnor under samma år: 1.
Män åldern 20 -29: Inomhus: 147 Utomhus: 34, Antal kvinnor samma ålder under samma år:1, män ålder 30-29 inomhus: 131, utomhus: 10, antal kvinnor samma år: 1,
män 40-49 år inomhus 66, utomhus 4, antal kvinnor samma år: 0,
män 50-59 år inomhus: 40, utomhus: 3, antal kvinnor samma år: 0,
män 60- inomhus 13, utomhus 2, anta kvinnor samma år: 0. Totalt misstänkta för våldtäkt detta år: Män: 504, Kvinnor: 3
Erik: Det är uppenbart att vi tycker olika på den här punkten och det är ok. Om jag skulle förklara patriarkatet för dig skulle det ta en hel dag och det är ändå inte säkert att vi skulle förstå varandra. Det är ok.Man får tycka och tänka olika och våra verklighetsuppfattningar befinner sig bevisligen på olika planeter!
Clara Lidström: Fortsättning. Varför tror jag fler män än kvinnor våldtar? Det beror dels på vilken sorts våldtäkt du menar och dels på vad vi (samhället) anser och skrivit våldtäkt vara för någonting i lagboken. - Så här såg siffrorna ut i en studie på Collegestudenter. Det var 94% killar och 98% tjejer som varit med om oönskade sexuella handlingar och 46% av tjejerna samt 63% av killarna som haft önskade regelrätta samlag. Det är alltså inte så att tjejer är mer noga med att få samtycke än killar. Anledningen killarna är de som mest fälls för sexbrott hittar du alltså i våra raggningsmönster. Tjejer är mer nogräknade gällande VEM de har sex med. Killarna har en mycket högre acceptans av att ha haft sex med vem som helst. Är dessa mönster nåt nytt? I evolutionspsykologiska experiment skickade man en tjej och kille runt kvarteret för att fråga mötande om de vill ha sex, gifta sig eller dejta vederbörande. - Resultatet blev precis som förväntat.
Clara Lidström: Den som tystar mig och män i allmänhet är samma som styr vad som är populärt eller inte att säga och sälja (dvs publiken). Om något inte är populärt säljer det inte och därmed så får man mindre av det i en markandsekonomi - Ni kvinnor styr 80% av konsumtionen i landet (Enligt chefer för reklamplatser i TV). Alltså är det mest vad kvinnor är intresserade av att höra som överhuvudtaget kommer att höras, vad kvinnor inte vill höra säljs inte, det är inte lönsamt/populärt. - Kan du för övrigt förklara vad du menar med att mäns dominans genomsyrar samhället? Var ser du mäns dominans någonstans? Obama blev inte president bortsett kvinnors önskan. Tvärtom, kvinnor ville ju i stor majoritet ha Obama som president. Hade kvinnor inte velat haft Obama hade det blivit Hillary. Kvinnors dominans avgjorde vem det blev.
Erik: Vem är det som tystar dig? Vem är det som tystar alla män? Jag förstår inte vad du menar. Mäns dominans genomsyrar ju hela samhället.
Varför tror du att det är fler män än kvinnor som våldtar och begår våldsbrott? Vad är din förklaring till att män är så enormt överrepresenterade ? Beror det på att fler män än kvinnor föds till idioter, beror det på samhällsstrukturer eller är det slumpen som gör att det ser ut såhär i precis alla samhällen i hela världen? Vore intressant att höra din förklaringsmodell
“Det handlar om Mäns Våld mot kvinnor och det faktum att det betraktas som ett kvinnoproblem.”
Ursäkta? “Det” betraktas? Vadå det? Av vem är det som betraktandet sker? Så länge kvinnor bara lyssnar på kvinnor är det faktiskt inte lite fult att klaga över att män inte säger mer. Först tystas vi, sedan blir det klagan över vår tystnad. Bestäm er, skall mannen vara tyst eller inte?
“Att kvinnor i allmänhet ska ta ansvar för vad en grupp män ställer till med.
Nej absolut inte Clara! Kvinnor skall inte ta ansvar för någon som helst grupp män.
Däremot så skall kvinnor ta ansvar för sina egna pojkvänner. Detta helt enkelt för att ansvar är en produkt av makt och jag har inte mer talan/makt över din pojkvän än du har. Tvärtom faktiskt, enligt experter på marknadsföring så bestämmer du mycket mer än exempelvis din pojkväns killkompisar.
Du kan givetvis inte ha ansvar för mannen på gatan men poängen är det kan inte jag heller för mannen på gatan har jag ingen makt över.
Ebba: Självklart är mörkertalet enormt. Både bland män och kvinnor. Jag påstår inte alls att det är lättare / svårare för män att anmäla. Det är svårt för alla som lever i våldsamma förhållanden att vågadet som det här inlägget handlar om. Det handlar om Mäns Våld mot kvinnor och det faktum att det betraktas som ett kvinnoproblem. Att kvinnor i allmänhet ska ta ansvar för vad en grupp män ställer till med.
Tillägg: Självklart är vad jag hör och statistik olika saker, problemet när det gäller statistik i just den här frågan är att det är så ofantligt mycket våld som inte anmäls, det kan vara som statistiken säger, men det kan också var helt andra siffror. Och om vi nu ska grunda oss på de ideal som är uppsatta för de olika grupperna i samhället (alltså fortsätta bortse från vad jag tidigare skrivit) så skulle man kunna tänka såhär,att som man anmäla att man blivit slagen utan en kvinna kanske inte utåt sätt anses så statusfullt. (Och varför fastnar vi vid våld man-kvinna och kvinna-man? självirritation)
Okej, där satte du dit mig. Men, låt nu säga att jag aldrig sagt det där om individerna(vilket jag i och för sig tycker är viktigt, men alla människor bär på tvetydighet). Vad säger du då om vad jag skrev om feminism?
Ebba: Vad du hör är en sak. Vad fakta och statistik säger om mäns våld mot kvinnor är en annan. Men hur var det nu? Om det verkligen bara är en fråga om individer borde du väl inte heller tycka att det är ett problem att det är så få invandrare på höga poster? Allt hänger väl bara på individen i så fall eller hur menade du?
Är alldeles för sent svar på ditt svar: Nästan undantagslöst kan jag inte gå med på, faktum är att jag hör lika mycket om kvinnor som slåss som män som slåss, och sedan tycker jag helt enkelt att vi i första hand är individer och inte kön, religion, läggning, kultur,…..
Skillnader mellan dessa grupper bör poängteras lika mycket som skillnader mellan könen, det är där jag tycker feminismen brister. Är det inte jämlikhet man ska kämpa för? (och där med också jämstäldhet) Är det inte lika hemska att det knappt sitter några invandrare på höga poster som bristen på kvinnor, om inte värre, det sitter fler kvinnor i riksdagen än invandrare.
Robin: Hedersvåld innebär att om du inte mördar/misshandlar blir du bestraffad. Sverige har ingen motsvarighet till detta så sådana jämförelser är usla. - De förteelser du däremot pratar om är inte specifika för Sverige och kan sålunda inte kopplas till svensk kultur. När du säger “inbyggda i vår kultur” vilken kultur menar du då egentligen? Vi Sverige? Vi Europa? Vi USA? Vi världen? - Avslutningvis du säger 99% av alla sexualbrott begås av en man? Vad skulle det säga om män? Du har ju helt ignorerat att diskutera hur stor del av alla män som begår sexualbrott. OM 10 zigenare/romer är tjuvar är zigenare ett tjuvfolk då? Jag trodde vi kommit bort från strukturellt motiverade beskyllningar av den rasistiska sorten idag.
Det är lätt att blunda för sin egen kulturs våldsbeteende! Jämför mot bland annat hedersvåld som vi gärna och lätt sätter en titel hänvisad till en specifik kultur på! Vanligt traditionellt “svenskt” kvinnovåld skall däremot genast läggas på individnivå. Det är fel! Vi kommer aldrig att kunna göra något om vi inte inser att våldet MOT kvinnor från MÄN är ett problem inbyggd i vår kultur! 99 % av alla sexualbrott begås av män. Brott utförda av MÄN. Det känns så vansinnigt frustrerande att alla mina väninnor är rädda att gå ut om kvällarna! Gatorna tillhör dem inte. Det är så otroligt orättvist.
PS: Innan ni tjejer hoppar på mig för att jag säger fel saker så kom ihåg att det var en fråga som ställdes och det var många som kritiserade män inte uttalade sig här.
Jag förklarar VARFÖR det är en kvinnofråga och varför fler män inte uttalar sig och det gör jag för att någon frågade, därmed kan man anta att svar önskades och om så inte var fallet så har vi fått svaret varför det är en kvinnofråga.
“Hur kan det vara en kvinnofråga när det är männen som slår?”
Som MAN kan jag ställa en motfråga. Hur kan DNA-tester på nyfödda barn vara en mansfråga när det är kvinnorna som är otrogna?
En gissning är att dels så anser ni att det inte är alla kvinnor som är otrogna utan bara en liten del av dem.
Dels att när en kvinna en otrogen mot sin man är det inträffade inte andra kvinnors ansvar, männen får ta hand om de sina.
Med samma logik är det en kvinnofråga för
1) Männen som slår är bara några män, det är inte samma man som slår som ni tilltalar. Jag har ingen kontroll över andra män.
2) Det våld andra män brukar har jag lika mycket talan över som ni tjejer över den otrohet andra kvinnor begår. (bara för att nämna ett exempel)
Avslutningvis är detta en kvinnofråga för ämnet är till stor del terapi och om det var män som talade så skulle helt andra saker sägas än de ni vill höra. Detta handlar om ilska som terapi mot rädsla. Terapi är dock inte vad en man hade fokuserat på.
Bella: vad synd att du blir deppig av svordomarna. Det här är ingen kristen blogg. Jag är visserligen kristen med bloggen handlar om mig och mitt liv. Och i verkligheten svär jag tyvärr som en borstbindare. Och ibland slinker det med i bloggen och det känns inte som ett stort problem. Jag skulle vilja fråga dig var i bibeln du hittar dina bevekelsegrunder för att inte svära?
hej, först vill jag bara säga att jag älskar din blogg! jag är kristen själv, så nu tycker jag att det är lite.. konstigt, eller dumt, jag vet inte riktigt, men nåt sånt att du använder svärord. man blir liksom deppig av det på nåt sätt. btw, jag är ju bara 13 år, men jag ville iallafall säga det, för det här är väl en “kristen” blogg? ;) men jag älskar din blogg, och håller ju med själva inlägget så. men det är bara det med dom orden du använder ibland..
växte upp i en familj där det förekom misshandel dagligen, mestadels psykisk men ibland även fysisk.
Spelar ingen roll om personen i fråga är en familjemedlem eller främling, förstår bara inte hur man kan utsätta en medmänniska för smärta. Att man kan lämna sådana ärr i någon.
Spelar heller ingen roll om den utsatta är en människa eller ett djur. Det skär i mig så hiskeligt varje gång jag hör om våld i något sammanhang och jag önskar att jag kunde hindra alla som slår.
Maja: Jag säger inte att någon påstår att det är ok att kvinnor slår män. Jag säger bara att det är dags att ta upp det. Hur vet vi att det inte är så farligt? Hur vet vi att de kvinnor som slår sina män är betydligt färre än de män som slår sina kvinnor? Jag tycker att de flesta män jag träffar på nu på något sätt har blivit misshandlad av en tidigare flickvän och jag tror att det är lika vanligt som män som slår kvinnor. Dessutom har jag väldigt svårt att de hur allt våld skulle försvinna bara för att det blir ännumer uppmärksammat att män slår kvinnor. Vi vet att det är så. Vi vet också att män slår män och att kvinnor slår kvinnor. Att en kvinna säger att hon blivit misshandlad av sin man är något vi kan förstå och acceptera. Men om en man sagt till dig att han blivit slagen av sin flickvän, hur lätt hade du haft för att aceeptera den sanningen? Hade din första reaktion varit den samma som om en kvinna sagt det?
Lizzy: Idag hörde jag på radion att Nicole Kidman blivit FNs talesperson i världen mot kvinnovåld. Det är lite av DET jag pratar om. Att kvinnor alltid är de som ska uttala sig om mäns våld mot kvinnor. Varför kan inte en känd man som Brad Pitt göra det istället? Varför ska kvinnan överhuvudtaget ta det som en hjärtefråga. Det är ju inte kvinnorna som slår. Men när kvinnorna är de enda som uttalar sig, de som frågorna handlar om. Blir ju kvinnovåldet deras fråga. Om man inte är totalt blåögd så inser man det.
Vem är det som säger detta egentligen? Som sagt, kvinnovåld som term menar väl bara att det är kvinnor som utsätts.
Att det är bara kvinnor som kommenterar det här inlägget skulle vara nån slags indikation på att killar inte bryr sig… För f-n, tänk på vilket forum detta är. 99% av de som kommenterar inläggen här är kvinnor, oavsett ämne.
Lisa! Hör du vad du säger? Var någonstans säger vi att kvinnors våld mot män är okej? Men eftersom det i relation till män som misshandlar kvinnor är mycket få män som blir misshandlade av sina kvinnor kanske man ska fokusera på havet istället för vattenpölen! Och tar vi itu med våldet mot kvinnor tar vi ju tag i våldet mot alla människor. Men man ska börja någonstans, och gärna där det största problemen finns. Några fler synpunkter på det?
Är det inte väldigt talande att alla kommentarer till det här inlägget är skrivna av(efter vad jag kan se)kvinnor? Är så otroligt trött på att det alltid bara är kvinnor som driver den här frågan… Till alla män: Man the fuck up! Gör något för att visa att ni inte tycker att det är ok att män slår! Er röst behövs nämligen också.
Min vän och hennes storasyster går hem en kväll från en maskerad båda är utklädda till pojkarna i kizz. Storasyster är 15 min vän är 12 år. de kommer fram en blottare som visar snoppen för dem. Min kompis storasyster blir så himla arg så hon säger “jasså! du vill ha en autograf” så tar hon tag i blottarens snopp och skriver Jim Simons på den. sedan går de iväg. jag tycker de här är det bästa och modigaste jag hört i mitt liv!
Lisa, Kristin:
Men varför är de individer som slår nästan undantagslöst män och inte kvinnor?
Det finns ingen som säger att alla män slår. Men män slår mer än kvinnor. Frågan är bara varför. Män blir visserligen också slagna. Nästan alltid av andra män. Det här ÄR en fråga om kön, och kan man inte se det så kan man aldrig lösa det heller
Kristin: Mäns våld mot kvinnor är en helt annan typ av våld, och att förminska det till ett individproblem vore förödande som gör att vi ALDRIG kommer kunna förändra. Enligt BRÅ misshandlas nästan 9 kvinnor i timmen i Sverige. Av män. Det våld som män utsätter kvinnor för är det yttersta uttrycket för att män är det könet med makt. Man slår för att skapa kontroll. Det kan handla om psykiskt våld, såväl som slag och sexualiserat våld.
Det är skit att det finns våld överhuvudtaget. Våld i krogköer osv. Men som sagt, det är en helt annan typ av våld, där män slår män. Att män slår kvinnor är en könsmaktsfråga.
Intressant att det bara är kvinnovåldet som tas upp. Våldet mot män då? Från kvinnor? Varför pratar vi inte om det?
I min värld måste det vara så mycket värre att bli slagen av sin fru/flickvän/sambo, för det får man inte prata om som man. Inte får man försvara sig heller. För då är det plötsligt kvinnovåld.
När får det lov att vara synd om männen?
Jag undrar varför det läggs så stor vikt på kön när det gäller olika slags brott. Bara för att några av alla män har hamnat snett i livet och inte förstår att man gör fel när man misshandlar andra, fysiskt som psykiskt, kan man ju inte anklaga ALLA män. Är det en man som slår är det ju inte enbart för att han är man som han slår. Det finns kvinnor som slår också, även om det inte är ett lika uppenbart problem i vårt samhälle. Jag tycker att Ebba skrev det väldigt bra: “Det är individer som slår. Varför överhuvudtaget lägga någon vikt vid könet på våldsföraren?”
Låt mig ta det från början: Från födseln lär vi kvinnor och män att bete sig olika. Vi är (ofta omedvetet) mer mottagliga för flickors signaler än pojkarnas. Om flickor gråter tillfredställer vi oftare deras behov av tröst, medan vi förväntar oss att pojkar ska vara mer tåliga. När barnen blir äldre leder detta till skillnader mellan könen, kvinnor blir mer omhändertagande och männen blir mer dominanta. Detta leder ofta till en klyfta mellan kvinnors och mäns sätt att kommunicera i vuxen ålder. Män har (ofta) inte lärt sig hur de ska få utlopp för sina känslor. Då är ofta våld den logiska vägen att gå, då man känner att man “fått ut” känslorna. Det är det som är felet med hela systemet. Könsrollerna. De har ABSOLUT ingen poäng och ingen mår bättre av dem. Ingen människa är ond från födseln, allting beror på situation och uppväxtmiljö och föräldrarnas ideal. Sen måste man ALLTID stå för sina handlingar, för det är i princip bara män som utför våldshandlingar. Tänk över det en stund.
Jag extrajobbar på en bensinmack. Som återkommande kund har vi en man som är dömd för våldtäkt. Jag vill kräkas på honom, skrika och svära över hur förbannat avskyvärd jag tycker att han är. Istället ler jag och säger: “Hej. Var det bra så?”
Jag såg en “fantastisk” föreläsning i går kväll med Kapten Klänning. En man med hjärtat och hjärnan på plats. Många saker har etsat sig fast. Bland annat att var sjunde minut blir en kvinna våldtagen i Sverige. Var sjunde minut! Helt sjukt! Hur kan det få fortsätta? Varför gör vi så lite?
Ebba: Men varför är de individer som slår nästan undantagslöst män och inte kvinnor? Kan man inte ställa den frågan kan man heller aldrig lösa problemet
Det finns ingen som säger att alla män slår. Men män slår mer än kvinnor. Frågan är bara varför
Du rytar alltid ifrån om saker jag går och funderar på, men inte kan formulera på ett vettigt sätt. Så himla bra! Och så himla bra att det är så många som läser vad du skriver!
Klockrent skrivet, mitt i prick! Men det jag skulle vilja veta är hur man kan göra för att hjälpa, göra något åt det? Kan du inte skriva ett inlägg om det? Så att vi kvinnor/tjejer kan hjälpas åt!
Observera att jag inte skrev som jag gjorde och menade att det är mer synd om killar som har en större risk att råka ut för våld än tjejer. Jag skrev det utifrån att det är killar som slåss. Och slåss på både killar och tjejer. Och det är grunden, vi bygger ett samhälle där killar är de som är kriminella, de som slåss, de som våldtar osv.
Ett inlägg som berör. Jag är själv engagerad inom jourverksamhet och det är ett ämne som alltid, och det med rätta, rör upp känslostormar. Boktips: Stephan Mendel-Enk - Med uppenbar känsla för stil: Ett reportage om manlighet.
Jag har hittat hit efter att ha blivit tipsad av en vän, jag läser inte bloggar, framförallt inte modebloggar som för kvinnan tillbaka till ett ojämställt hemmafruideal. Men din blogg träffar rakt i hjärtat; det är öppet, det är ärligt, varmt, mjukt, pastelligt och lite kitsch on the side! Dessutom kristet och feministiskt, det kan inte bli bättre!
Precis som du kom jag till tro i tonåren, det bästa som hänt mig! Dock upplever jag ibland att jag inte klarar att leva upp till det generösa, varma och vänliga ideal som jag så gärna vill. Jag tror själv att det beror på att jag är uppvuxen i en jagcentrerad och egocentrisk stadsmiljö och att det är svårt att distansera sig från det som sitter i ryggmärgen så att säga. Har du något tips på hur jag verkligen ska klara att bli “en bättre människa”?
Jag önskar dig en välsignad höstdag!
Som jourtjej så funderar jag mycket över varför det inte finns några killjourer. Varför finns det inga vettiga killar som engagerar sig i yngre killar och pratar om sånt här? Om sexualitet, om manlighet, om de problem som unga killar har och som gör att de en dag kanske växer upp till att bli män som slår kvinnor? Vi jourtjejer är ofta ute i skolorna och informerar om normaliseringsprocessen och har tjejgrupper där vi talar om saker som självkänsla, jämställdhet, sexualitet och systerskap - men vart finns de motsvarande grupperna för killar av killar? Vi kommer aldrig att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor om inte männen själva omdefinierar vad manlighet är och sinsemellan skapar en kultur där det inte är okej att slå någon, någonsin. Och så snabba som de flesta killar är på att framhålla att de aldrig skulle slå en tjej, så borde det tyckas vara dem mer angeläget än vad det verkar vara.
Jag vet inte vad det står i artikeln som Fookie hänvisar till. Däremot vet jag att brotten mot kvinnor sällan anmäls så man kanske inte ska lite alltför mkt på statistik utan istället läsa på om normaliseringsprocessen.
Sedan blir killar också slagna av andra killar. Inte av kvinnor. Alltså är det våldet i ännu större grad ett mansproblem.
Jag håller med alla att det är en verkligt viktigt fråga. Det är viktigt att fokus flyttas över på rätt plats i problematiken - alltså varför männen utövar våld.
Men sen tycker jag för det första inte om att många i bara farten drar alla män under en kam, det finns många män som aldrig skulle slå. Den stora massan (hoppas jag, utan att vidare känna till några siffror).
Och för det andra så går inte alla kvinnor omkring och är rädda. Åtminstone inte jag. Jag tror väl att det finns andra än jag också? Eller är jag bara dumt oförståndig?
Men alltså en viktig fråga. Viktigt att de som utsätts får ordentligt med stöd och viktigt att man tar tag i männens våld mot kvinnor…
första gången min kille slängde in mig i en vägg sa han att det var mitt fel för jag gjorde honom så arg. andra gången han putte ner mig på golvet sa han samma sak. hur faaaannn… kan man vara så funtad i huvudet?
jag sitter på en buss mellan malmö och oslo och läser något som berör mig. min respekt för män minskar för varje dag och som den personen som kommenterat om att alla borde skriva ner alla minnen, ja. det började jag göra nu precis, då kom tårarna. jag ska göra det i etapper. jag skriver en kommentar när jag är klar, om du vill läsa. att det ska vara så förbannat svårt. men tack för att alla dessa kvinnor finns!
okej, det här rev upp och skakade. jag sitter på en buss mellan malmö och oslo och tårar fälls. dessa män. jag har otroligt lite respekt kvar för män. som den första personen skrev så började jag ett word-dokument som skulle innehålla alla minnen som gjort mig till den jag är. det får nog göras i etapper, de är för jobbigt. jag skriver en kommentar när jag publicerar det, om du är intresserad. tack för att vi kvinnor har varandra!
Jag måste haka på detta ämne. Jag ska skriva ett inlägg och rada upp vad JAG råkat ut för och be mina läsare skriva vad de råkat utför, så får vi en liten genomsnittsstatistik hur vanligt det egentligen är hur ofta kvinnor blir utsatta för obehagliga saker bara för att de är kvinnor och flickor.
jag mår så dåligt av att läsa sånt här och samtidig är jag glad att någon tar upp ämnet. hur ska vi göra det till en fråga angelägen för alla människor?
Heja alla som orkar hjälpa de trasiga kvinnorna! Jag själv har gett upp efter att gång på gång sett kvinnor gå tillbaka, ljuga och själva psykiskt misshandla sina vänner och barn som försöker stötta och hjälpa. Har även jobbat i en kvinnojour och sett sidor som man ofta inte talar om. Till exempel kvinnor som i sin desperation efter kärlek börjar förfölja manliga poliser som hjälper dem, så att männen får problem i sina förhållanden.
Så än en gång;heja alla som orkar!!!
Vem är det som påstår att det är en kvinnofråga, undrar jag? Och på vilket sätt?
Namnet kommer väl bara av att det är kvinnor som utsätts för våld. Män slår även män, men det anses som mindre grovt än när män slår kvinnor. Vill du ha bort särbehandlingen, Clara, eller vad menar du med inlägget?
Mannen som satt och “tillfredställde sig själv” på bussen mitt emot mig och mina kompisar en kväll när jag var 15-16 år handlar nu nästan dagligen på samma affär som jag arbetar på. Och vad skall jag göra annat än att se glad ut, vara trevlig och hata?
Det är väldigt läskigt det här och bra du tar upp det! Jag dejtade en kille för någon månad sen som bodde 80 mil bort. Då jag var där märkte jag hur aggressiv han var mot mig ibland. Han kallade mig bland annat IQ-befriad. Jag behöll mitt lugn och stannade hela helgen. Då jag satt mig på bussen så lovade jag mig själv att aldrig träffa honom igen. Man måste lita på sin magkänsla då det gäller män. Nu har jag träffat en karl som stryker mig på ryggen och håller om mig hela natten. En snäll karl, som aldrig någonsin skulle göra mig illa. Puss!
hej clara!tycker det är jättebra att du tar upp detta ämne som alla är medvetna om men så få tänker på dagligen. vi (jag och en killkompis) pratade just om detta igår. han sa just de där orden du skrivit, att kvinnovåld kan väl inte vara en kvinnofråga..fler borde kanske försöka förstå vad som ligger i just ordet kvinnovåld. att det är kvinnorna som utsätts för våldet, inte dem som ska lösa det! för man säger ju aldrig till ett barn som br¨kar med ett syskon att du får skylla dig själv och nu får du lösa detta, det är ditt problem. nej det är förövaren som skall ändras, inte offret!!hälsningar mika
Jag hatar när vi (kvinnor) blir uppmanade att inte vara ute när det är mörkt och att ständigt vara på sin vakt. Uppmana männen att inte göra en jävla massa skit istället.
Jag håller med och är så vanvettigt arg över detta. Över rädslan och hur det faktiskt begränsar våra liv. Att inte gå ut på nätterna, hålla koll på drinken osv. Hu. Du skriver fantastiskt.
Jag tror nog de flesta har varit med om liknande historier och det är så rackans sorgligt. Men nej, det är inte en kvinnofråga. Och just därför försöker man bli av med begrepp som “kvinnovåld” och “kvinnomisshandel” för de är missvisande. Istället ska vi använda oss av MÄNS VÅLD MOT KVINNOR. För det är ju exakt vad det är
Clara, det träffar verkligen i magen det du skriver, särskilt som man känner igen allt. Det tror jag att de flesta av dina kvinnliga läsare gör. Kanske männen också för jag de flesta av oss känner nog en kvinna som blivit slagen, våldtagen, trakasserad eller på annat sätt utsatt för våld; vi kanske inte ens vet om det. Det är ju ingenting man talar öppet om, men det finns där. En nära släkting till mig blev misshandlad av sin man under många, långa år. Hon stannade för de hade två barn tillsammans. Hon ville inte utsätta dem för en jobbig skilsmässa. Att hon utsatte sig själv för livsfarliga situationer varje gång hon var hemma med sin fulla och drogpåverkade man, det brydde hon sig inte om. Och det är ju det som är problemet; den här frågan är bara VÅR. Inte männens. Vi ska lösa, fixa, stå ut. Att det kan få vara så är en synd. En del verkar tro att problemet ligger hos kvinnan som stannar, inte hos mannen som slår. Det får mitt blod att koka. Du är bäst som tar upp det här. /Cecilia
Angeläget ämne. Kvinnorjuren i Gävle får in flera nya kvinnor varje vecka som blivit spöade av sina män. OCh de flesta kvinnor söker inte hjälp. Frågan får mer och mer uppmärksamhet, men ändå för lite eftersom den får följdkonsekvenser. När jag pratar med män om det här får jag genast skyddssvar som -Alla män slår inte. -Män jag känner slår inte. Det första är sant, det andra tror de bara. Det här förekommer överallt och hela tiden. I Sveriges mest jämställda land. MÄn kan aldrig förstå den särskilda skräck som kvinnor behöver leva med. Det är större risk att bli utsatt för vål om man är kille, men de är inte rädda för det…
Det är helt sjukt. Mörkret är skrämmande, vinterhalvåret är en tid då jag håller mig inne, ska jag någonstans vill jag ha sällskap eller åka bil. Jag låser alltid bilen när vi satt oss, även dagtid faktiskt. Ljuset känns inte lika tryggt som det en gång gjorde.
Jag jobbar med våldsutsatta kvinnor och det gör jag för att jag brinner för kvinnors rätt. Det finns mycket med detta som gör mig rosenrasande och genomgalet arg. En sak är varför kvinnan som är ett brottsoffer/den utsatta/ lämna sitt hem medan förövaren/mannen kan bo kvar i lugn och ro utan att behöva genomgå varesig terapi eller byta identitet. Låt männen bo på en mansjour medan utredningen pågår, ge dem terapi och låt dem jobba med varför de slår. Vad gör dem så vanmäktiga att det behöver sätta sig och utöva makt mot sin partner. Det är de som ska ändra sitt beteende,kvinnorna har ofta levt under en enorm press och genomgått en gradvis förändring.Klart att hon ska ha stöd att återupprätta sin självkänsla men hon kan väl få bo kvar hemma? Det måste ju bli en mansfråga för vad är det som gör att vanmäktiga män så starkt behöver återupprätta makten? Dessutom behöver det bli en barnfråga för barnen lider enormt och små killar som ser våld blir ofta våldsamma vuxna män. Heja dig Clara!
Nope. Jag har hävdat det så länge nu.. Kvinnomisshandel är INTE ett kvinnligt problem utan ett manligt. Och det vore på sin plats om de ansvariga tog itu med problemet. Tack.
Vi välkomnar våra läsares röster i debatten och är angelägna om att en mångfald av röster och åsikter kommer till tals på folkbladet.nu. För att kunna delta i samtalet på ett sätt som bidrar till konversationen för dina medläsare vill vi att du känner till våra regler:
Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om ras,religion, språk, kön eller sexuell läggning. Angrepp på enskilda individer accepteras inte och det är inte heller tillåtet att spekulera eller ta ställning i skuldfrågan i artiklar om brott eller olyckor.
Dina kommentarer kan komma att publiceras i vår papperstidning.
Tänk på att om du gör ett inlägg som strider mot lagen så kan du själv komma att hållas ansvarig för det.
I och med att du klickar på "Skicka kommentar" medger du att du har läst och godkänt reglerna gällande kommentering.
Till de som blev arga, ledsna eller kränkta över att jag skrev illa om mikrovågsugnar i förra inlägget ber jag om ursäkt. Jag visste inte att så många mikrovågsugnar läser min blogg.
För visst är ni väl mikrovågsugnar? Hur kan ni annars bli arga över att jag är nedlåtande mot Er? Jag nämnde ju inte er i inlägget. Antingen är ni mikrovågsugnar eller så identifierar ni er så starkt med er ugn att ni inte klarar av att den blir kritiserad, för då tror ni att någon kritiserar er?
Har ni mer sorg, ilska, besvikelse, hatmail eller okvädningsord på lager åt mig - langa hit dem. Jag blir inte ledsen. Era åsikter har inget med mig att göra. Jag önskar bara att ni kunde resonera likadant.
Visste ni att under krisåret 2009 har SE Banken avsatt mer pengar till chefsbonusar är vad de kommer göra i vinst? Samma sak gäller förlusttyngda Swedbank. Under detta år har bankbonusarna tom. ökat! Trots att vi är mitt uppe i en finanskris orsakad av -just det - bankerna. Jag är så väldigt glad att jag lämnat Swedbank. Har noll och intet förtroende för dem. Vi är istället med i den medlemsägda banken JAK. Där kan man låna pengar utan ränta och det var på det sättet vi köpte vårat hus. Samtidigt sparar vi våra pengar där och möjliggör således att andra kan låna av oss utan ränta. Det känns bara helrätt! Dock måste man ju också vara med i en traditionell bank för att kunna använda kontokort och få sin lön utbetald. Då valde vi Icabanken. Mest för att de har supersnabb internetservice. Du kan utföra precis alla dina tjänster via nätet, det är aldrig telefonkö och det är öppet dygnet runt. Sådant gör mig lite gladare. När man vill fråga Swedbank någonting sitter man i telefonkö i en halvtimme för att sedan få reda på att den där frågan kan vi inte svara på över telefon. Du får komma till vårat kontor istället. Det stängde dock för en halvtimma sedan och ligger fem mil bort. Hooray!
Jag slutar aldrig förvånas över inavlade svenska Elle. Pinsamt ofta kramas samma personer ihjäl i alla deras tidningar. Ett exempel är Lovisa Burfitt. När jag fortfarande läste ELLE så stod det om henne i var och vartannat nummer. Undrar om någon på redaktionen är bästa kompis med Burfitt? Inte för att hon inte är bra, men kom igen. Det finns ju andra som är ännu bättre. Nu har de i alla fall utsett årets bäst klädda. Och på listan med de bäst klädda har de placerat Elsa Billgren som Årets Vintage, Ida Pyk som Årets t-shirt och Filippa Berg som Årets bohem. Krystade genrer? Jamen alla tre bloggar ju på ELLE.se! Då måste de inkluderas. Men missförstå mig inte. Jag tycker till exempel att valet av fantastiska Elsa Billgren är klockrent. Men alltihop sammantaget gör att Elle känns inskränkt och oseriöst. Ungefär som resten av modesverige. Sällan eller aldrig skrivs kritiska recensioner av svenskt mode. I alla fall aldrig av svenska modejournalister. De stryker bara medhårs. Jämför man dem med svenska nöjesskribenter förstår man snart hur absurt det är. Där råder nämligen ingen brist på folk som har åsikter.
Men den svenska modeindustrin utgörs av en liten klick där ingen vill stöta sig med någon för alla känner alla. Journalisten är bästa kompis med grundaren av det kända märket vars lillebrors flickvän är en känd stylist vars bästa kompis driver en stor modeblogg på den kända tidningen…ja så fortsätter det i all oändlighet. Kanske är det därför jag inte längre läser svenska modemagasin?
Isabelle Ståhl skriver endebattartikel i Expressen om hemmafrutrenden.
“Plötsligt vill trendiga bloggtjejer som Underbaraclara och Niotillfem laga perfekt glaserade muffins ur mormors kokbok och sy lapptäcken och väggbonader, snarare än att gå ut och festa och förverkliga sig själva.Att gifta sig ungt, ha puffiga kjolar har blivit hippt igen.”
Jag slutar aldrig förvåna mig över att kvinnligt självförverkligande bara får se ut på ett enda sätt för att vara rätt. Hur frigörande är det? Många människor som inte tänkt längre än näsan räcker tror att självförverkligande alltid ligger i att festa, vara sexuellt frigjord samt göra karriär i en stor stad. Jag kommer från en vanlig svennebanan-bakgrund. Den största revolt jag kunde göra mot allt som förväntades av mig var att bli frälst, gifta mig ung, och flytta ut på landet. Visst hade jag kunnat dra till Stockholm, hyrt en lägenhet i andrahand och tagit ett extrajobb för att finansiera mitt festande. Men då jag inte sysslat med mitt självförverkligande. Då hade jag sysslat med någon annans. Jag hade absolut inte haft den karriär eller den inkomst jag har idag. Och jag vet att jag hade varit väldigt olycklig.
Det händer rätt ofta att jag får kritik, i synnerhet av folk som kallar sig mina sk bloggvänner. Syrliga inlägg om att husmorsbloggar är bakåtsträvande. Det tar jag med ro. För jag vet att jag minst av allt är bakåtsträvande. Dels för att jag är en av få stora bloggare som ens skriver om feminism och berör dessa svåra frågor. Men framförallt för att jag är ett bra exempel på någon som förverkligat sin egen dröm. Inte någon annans.
Jag förstår mig inte på Gina Tricots val av underklädesmodell. Är det meningen att de hundratusentals kvinnor som handlar där ska kunna identifiera sig med den här tjejen? Hon som har lår som buktar inåt?
Eller Lindex val av Caroline Winberg som modell för märket. Som är så smal att hon snart går av.
Förbannade fega skitföretag. De gömmer sig bakom anorektiska tjejer för att låna lite status till sina högst mediokra plagg. För en riktigt smal brud skänker den där moderiktiga känslan som plaggen i sig inte förmår göra. Trä vad skit som helst över huvudet på en modell. Det kan vara en sopsäck, eller en lappkåta. Addera snorhöga klackar och kalla det för faaaashion!
Ps. Kom inte och jama om att “det finns faktiskt tjejer som är så där naturligt smala….” för det skiter jag ärligt talat i. Jag skulle vilja se några riktigt naturligt feta människor. I en enda annons. Någonsin.
Jag går på dagis och en av pojkarna använder fula ord som jag inte förstår. Knulla. Fitta. Jag är rädd för honom trots att han bara är tre år gammal. När hans mamma hämtar honom har hon ett blåöga
Jag går i första klass när en kompis berättar att en man ringt till henne när hon varit ensam hemma. Han ville fotografera henne naken. Hon förstår inte varför.
Jag går i högstadiet och folk skvallrar om killen som står åtalad för gruppvåldtäkt. Många tvekar och säger; fast den där tjejen knullar ju runt med alla…
Jag och min syster är i Barcelona. Vi sitter på en parkbänk och dricker kaffe. En bit därifrån står en ung man med en cykel. Han verkade vänta på något, för han har stått där länge. Plötsligt upptäcker jag att han har snoppen framme. Han tillfredsställer sig själv medan han ser på oss. Jag blir så djuriskt djävla förbannad. Så jag reser mig upp och går fram och säger fy fan du är så djävla vidrig och dessutom har du en liten snopp. Jag känner mig lite tuffare men på kvällen kan jag inte somna
Jag jobbar i butik och när jag ska hem sent är det kolsvart ute. Jag är rädd. Alla talar om hagamannen. En kund berättar att hon tar kökskniven med sig när hon ska slänga soporna. Och en natt när hon är hon ute möter hon en man som hon inbillar sig är hagamannen. I vild skräck rusar hon hem.
Jag väntar på tunnelbanan. En kvinna kommer gående. Hon är fint fixad i håret och bär mörka solglasögon. Men någonting i hennes gångstil avslöjar henne. Hon verkar ha ont i höften. Och över munnen syns stora svarta märken. Omsorgsfullt översminkade
Kvinnovåld, säger de. Är en kvinnofråga.
Hur kan det vara en kvinnofråga när det är männen som slår?
Det här är det värsta jag vet. När man köper ett gammalt hus och sliter ut allt som är fint. Spegeldörrar, roliga tapeter, udda kakel. Målar hela skiten vitt och lägger in trägolv. Som att våldta huset ju! Sedan säljer man det dyrt när husets själ är ordentligt fördriven
En annan sak jag stör mig på är alla helvita hem i inredningstidningarna. Man säger “vi ville bevara den gamla lantliga stilen så vi målade allting vitt”
Fel fel fel. Det fanns ingen förr i tiden som var så korka att hon målade allting vitt. Då blev ju allt skitigt! Så otroligt opraktiskt. Det var murrigt och mörkt och så var det med den saken. Måla gärna vitt om ni vill. Men det är ett modernt påfund.
Jahaja. Här fick ni en dos inrednings-pms till livs på kvällskanten.
Tänka sig. Vilket hallaballå det skulle bli om jag skrev så. Ändå är det många många som behagar skriva så till mig. Att jag är en idiot som är kristen. Någon påpekar att jag verkar vara för smart för att vara kristen. Vissa undrar hur jag som är så “himla vettig” kan vara så knäpp att jag tror på Gud.
Då har jag bara en liten fråga till er: Har det aldrig slagit er att anledningen till att just jag är en sådan “vettig tjej” kanske är att jag är kristen? Att det går hand i hand hos mig. Även fast du kanske inte tror det.
Människor är inte legofigurer som man enkelt kan plocka isär i olika bitar. Vi är virvlande sockerkakssmetar. Det går inte att skilja gulan från vitan och mjölet från sockret. Vissa saker är oskiljaktiga.
Och att säga så där till mig är lika logiskt som att säga till någon: Du är jättetrevlig och dum i hela huvudet.
Ni har all rätt i världen att tycka att jag är dum i huvudet. Varsågod. Men ifall ni tycker att jag är vettig så får ni bara acceptera att det finns vettiga människor som tror på Gud. Så det så!
Det tråkigaste med seriestarter och säsongspremiärer är att man upptäcker hur mycket fett alla kvinnor sprutat in i kinderna under sommaruppehållet. Alla kända kvinnor ser numera ut som riktiga babyfaces. Fett i kinderna är grejen liksom. Madonna är ett bra exempelpå de onaturliga bullarna. Carolina Gynning ett annat.
Fast det är varken givande eller kul att peka finger åt andra kvinnor. Det intressanta är ju förstås att fundera på varför branchen vill att vuxna kvinnor ska ha lika mycket fett i kinderna som en nyfödd bebis. Och lika lite kroppsbehåring.
Vi som är födda på 80 och 90-talet har vuxit upp med budskapet att den högsta lyckan som finns är valfrihet. Elevens val, gymnasielinje, klassinriktning. Vi laddar hem teveserier när det passar oss. Vi väljer vad vi vill se och när vi vill se det. Vi har växt upp med söndagsöppet, Seven Eleven, ja till och med öppet på julafton. Men vet ni vad jag har upptäckt? Det finns en stor glädje i att inte behöva välja.
Där vi bor finns det bara en liten affär. Allt jag vill ha finns inte där. Och det är bara att acceptera. Jag springer inte runt i andra mataffärer utan gillar läget. Om jag blir sugen på godis klockan åtta på tisdagskvällen är butiken stängd. Vill jag ha godis måste jag köra flera mil och då struntar jag i det. Jag måste inte själv kämpa med min karaktär och vela hit och dit. Beslutet är redan fattat och det är underbart. Den dag jag vill skicka mina barn till skolan så måste jag inte grubbla och utvärdera ett tiotal. Det finns ett enda alternativ och jag kan först försöka vara nöjd med det.
Valfrihet är inte höjden av lycka.
Valfrihet är inte höjden av olycka.
Men friheten att ibland slippa välja. Det är bra grejer det.
Det tröttaste jag vet är bloggar som bara provocerar. Jag har mycket svårt att bli upprörd på varken Kissie, Dessie eller Blondinbella. Vissa av sakerna de skriver skulle man kunna gå i taket av. Men när någon så uppenbart bara vill provocera så blir man ju såklart inte ett dugg provocerad. Om en i övrigt vettig människa skrev det som tex Kissie skriver så skulle jag kanske reagera. Men i det här faller så känner jag mest ett starkt behov av att gäspa. Det är inte meningen att vara nedlåtande eller hånfull. Jag har ingenting alls emot Kissie. Hon är bara genuint ointressant. Gör mig varken arg eller upprörd. Jag känner mig likgiltig.
Jag hoppas och tror att den här typen av bloggar så småningom kommer ta kål på sig själva. För det är lite samma sak som med Big Brother. Första åren var det väldigt spännande. Sensationellt att se någon pippa och snacka skit i tv. Men ganska snart så kände man istället den där bekanta känslan av trötthet.
När någonting har som enda poäng att chockera och provocera finns det ett tydligt bäst före datum. Snart är läsarna mättade. De har vant sig. Slutat bli chockerade. Och slutar läsa.
Alex Schulman gick från att vara “nätmobbare” till fin familjefar i bloggvärlden. Och han har aldrig haft fler läsare. Det om något bevisar väl min tes.
Några av er som läser verkar sitta därhemma och tänka
Den där Underbaraclara, hon är inte så god och from som hon vill verka. Ni sitter nog därhemma och känner er anklagade. Hon med sin höga moral, hon som ska verka så kristen, hon som ska vara så himla duktig, hon är minsann inte ett dugg bättre än mig.
Och så fort jag gör eller skriver något minsta tvivelaktigt så blir ni skadeglada! Triumferade skadeglada. Ni insinuerar att jag är omoralisk och falsk. Ni påstår att jag är fördömande. Att jag utger mig för att vara bättre än jag är. Att jag är beviset på att kristna inte alls är bättre än andra människor. Och alltid lyser er skadeglädje igenom. Du är minsann inte så djävla bra som du tror. Du är inte bättre än mig.
Men hörni. Jag har en nyhet till er :
JAG ÄR INTE BÄTTRE. JAG ÄR INTE PERFEKT. JAG ÄR MEDVETEN OCH HÖGST VILLIG ATT ERKÄNNA DET
I sjäva verker är alla utom just ni medvetna om det. Jag har aldrig påstått att jag är bättre än er. Varken jag eller någon annan normal läsare av den här bloggen tror att jag är perfekt. Så sluta sparka in öppna dörrar. Sluta triumfera när jag klantar mig. Det finns inget att triumfera över. Jag erkänner direkt.
Det verkar dock som att ni bli provocerade av mina livsval. Ni tror kanske att jag dömer alla som inte är kristna, nykterister, och äter ekologiskt? Och eftersom ni tror att jag fördömer er så skyndar ni er att fördöma mig. För säkerhetsskull.
Men ni lägger av med det nu va? Det finns inga perfekta människor. Kristna är inte perfekta. Kristna erkänner att de är ofullkomliga. Det är därför vi behöver Gud!
När jag blir intervjuvad får jag nästan alltid frågan: Vad är dina bästa bloggtips?
Då brukar jag svara någonting politisk korrekt som typ:
Skriv om det du brinner för
Nischa dig
Ta mycket bilder
men allt det där är ju en ful fet lögn. Det finns tre bra knep om du vill blir en stor bloggare:
Du ska vara
smal
snygg
och rik
Bloggvärlden är precis lika ytlig som verkligheten.
Fast ggr hundra ungefär
Det spelar ingen roll om du har en gullig vintagestil eller en plastig Gynninglook. Om du skriver om polkadots eller läppförstoringar. Dessa tre kriterier finns där ändå. Och även fast ingen kan förstå var dina pengar kommer ifrån ska du spendera dem som om du vore rik.
En politiker som gör mig alldeles matt av ilska är Jan Björklund. Har aldrig hört någon så okunnig politiker. Han kan ingenting om hur barn och inlärning fungerar och verkar vara ute efter att skapa segregation i samhället med skolpolitiken from hell. I alla fall. Nu har han lagt fram ett nytt förslag som säger att man inte längre ska ha möjlighet att läsa upp sina gymnasiebetyg på komvux. För att det är slöseri med samhällets resurser. Detta kan vara ett av de sämre förslag han klämt fram. Det finns många anledningar till varför man kan behöva läsa upp sina gymnasiebetyg. Det beror inte på att svenska ungdomar är slöa idioter. Man kan till exempel drabbas av sjukdom eller personliga kriser. Och det ska man inte straffas för. Jag mådde väldigt dåligt under gymnasiet eftersom att min mamma var sjuk. Det gjorde att jag inte orkade plugga särskilt mycket och därigenom fick jag sämre betyg. Om jag skulle vilja bli psykolog eller jurist skulle jag behöva läsa upp mina betyg. Men med Jan Björklunds förslag så går det inte.
En av mina hjärtefrågor är längtan efter ett tryggt och medmänskligt Sverige. Jag vet att det är en klyscha. Men den är ju sann. Ett samhälle som låter människor få fler chanser. Som inte krossar lågstadiebarns självkänsla genom att införa betyg från ettan. Som inte gör det svårt att vidarutbilda sig. Att förändra sig. Utvecklas. För fler chanser är aldrig slöseri med samhällets resurser. Tvärtom den bästa inversteringen.
Jag har god lust att ta den där Jan Björklund hårt i örat och ge honom bakläxa, kvarsittning, skamvrån, smisk på stjärten och alla möjliga förlegade metoder som brukade användas för att bestraffa skolbarn förr i tiden
Men jag är till skillnad från Janne inte så förtjust i gamla tiders skolor utan tror på ett helt nytt skolsystem. Fjärran från betygsångest för lågstadiebarn, elitklasser och komvuxförbud.
Vet du om att den där billiga fläskfilen från Danmark som du köper på ICA kommer från grisar som står i en liten bur hela sitt liv? En bur som är så liten att de inte ens kan vända sig om. Och grisarnas svansar klipps regelrätt av. Klipp Klipp. För annars blir grisarna kannibaler och tuggar på varandras svansar när de står trångt och inte har tillgång till hö. För hö har de ju inte tillgång till. Trots att grisar behöver hö för att inte få magsår. Men vem bryr sig om en gris med magsår när man bara vill grilla lite billig fläskfile till fredagsmiddagen? Vet du om att många grisar inte ens kan gå. Därför att de aldrig har fått gå. De hasar sig fram till slakten och får därigenom stora sår på rumpan. Men vem bryr sig om en grisrumpa? Julskinka som är så gott!
När jag hör hur människor behandlar djur så tappar jag nästan hoppet om mänskligheten. Jag tänker att det måste vara en gruvligt stor synd att behandla djur som varor istället för levande varelser. Och jag tänker att jag aldrig mer vill handla på Ica eller Coop eller Hemköp, eller Willys eller Lidl. Någon av alla dessa kedjor som inte bryr sig ett dugg om hur djuren har det. Som köper in kött från samvetslösa producenter. Som skiter i allt förutom hur mycket pengar de kan tjäna. Hur rika de kan bli på sina köttfabriker.
Jag tänker så här: Konsumentmakt är ett kraftfullt medel.
Gör något. För djuren. För din egen hälsa. För miljön. För din plånbok
Oavsett vad jag skriver om så är det alltid någon som blir kränkt och sårad och skyller på mig. Ett klockrent exempel är när jag skev om boken Den hemliga kocken och berättade att vanilinsocker är skit. Då trillade dessa kommentarer in.
Det är ju inget fel i det du säger om…vaniljen. Men när ens föräldrar håller på att skiljas och man knappt orkar med skolan, då blir det faktiskt bara ännu värre av att läsa ett sådant här inlägg.
Och sedan detta:
å trevligt att du kan stressa upp oss ensamstående mammor som inte hinner läsa Boken eller handla rätt. Ja - ENSAMSTÅENDE MAMMOR FINNS ÄNNU - och vi är inte som dom i TVn.
Och till er vill jag bara säga. Att jag är hemskt ledsen att vanilinsocker gör er upprivna. Det var ju förstås inte min tanke. För hur ska jag veta att just ensamstående mammor stressas av vanilinsocker? Och hur ska jag veta att skilsmässobarn mår ännu sämre om jag berättar att vanilin är granröta? Det är ju helt omöjligt för mig att räkna ut. Men det som gör mig så beklämd är att dessa människor verkligen lider. För de tror att människor som jag har makten över deras liv. Makten över hur de ska må. En människa som blir helt förkrossad av ett inlägg om vanilinsocker måste verkligen ha det jobbigt jämt. Och känns sig fruktansvärt maktlös.
Men jag har goda nyheter: Ni har makten över erat eget liv! Ni kan aldrig styra över vad människor säger till er. Men ni kan välja hur ni vill reagera. Alla människor- ensamstående mammor eller inte - är själva ansvariga för hur stressade de väljer att bli. Om man blir uppjagad över en vanililinartikel så är det helt upp till en själv. Det ansvaret och makten tillhör varje människa. Det är förstås inte lätt som en plätt att lära sig. Men det är ännu svårare att gå igenom livet och tro att andra människor har ansvar för hur man själv mår. Att man är ett viljelöst offer.
Om man inte tar ansvar för sina egna känslor. Sina egna reaktioner. Vem i hela friden ska göra det då?
Om folk dricker eller inte har jag ingen åsikt om, alla gör som de vill.
Du är så präktig att du snart kommer att explodera, herregud. Du är så ung, varför kan du inte bara ta det lite lungt, tant blir du hur som helst med tiden. Allt detta med att visa upp sig när du putsar fönster och bakar och nu en predikan om nykterhet, det är bakåtsträvande.
Skriver Jenny till mig
Men varför varför måste man supa och knulla runt när man är ung? Varför varför är samhället så snävt tillskuret att man inte får baka bullar och vara nykter utan att någon ska bli upprörd över det?
Varför anses det bra och vidsynt att dricka alkohol?
Varför är man en präktig tant för att man är rädd om andra? Och sig själv.
Jag tänker inte vara rebellisk och självdestruktiv bara för att det är så man ska vara när man är ung.
För vet du Jenny. Att jag gjort så mycket som är både rebelliskt och självdestruktivt.
Idag har jag rusat runt på stan och gjort ärenden. Jobbigt. Just nu ligger jag och lurar i min vän Emmas lägenhet. Hon är på trettioårskalas och jag har fått bada i hennes badkar. Vilken fröjd menar jag. Vi har ju inget riktigt badrum i vårat hus så att ligga i ett rent badrum i ett vattenfyllt och kokhett badkar känns ganska underbart.
Nyss ringde radiotjänst mig för tredje gången på en månad och undrade varför jag inte betalt tv avgift
- För att vi inte har någon tv svarade jag (för tredje gången)
- Jaha? (med misstroende i rösten) det lät ju verkligen märkligt
- Näe det förstår jag inte? Det finns väl andra saker att göra än att glo på tv hela dagarna?
- Jasså det tycker du? Är du medveten om att det är lag på att betala tv-avgift ?
- Ja och jag skulle hemskt gärna betala avgiften om jag bara hade en tv. Men (här tippar rösten över och blir irri) DET HAR JAG INTE! AV IDEOLOGISKA SKÄL drämmer jag till med. Fast det är ju en lögn. För vilken ideologi skulle det vara?
- Nåja. Då säger vi väl så då
- Jatack och adjö
Jag vet att de bara gör sitt jobb och jag är medveten om att “Jag har ingen tv” förmodligen är den lamaste ursäkten i boken. Men det är ju sant. Ändå känner jag mig som en riktig skurk för att jag inte betalat avgiften.
Ibland blir jag så less på läsare som menar att jag förskönar verkligheten. Att jag verkar leva i någon slags lyckobubbla. Med rosa moln, ytligheter och påklistrade leenden.
Jag blir jävligt förbannad på det. Vad tror ni? Min mamma har precis dött. Tror ni att jag bara har glömt det och lever vidare i sockervaddsfluff som om inget hade hänt? Tror ni inte att jag hundra gånger dagligen får ont i magen av sorg och vill lägga mig ner och dö? Tror ni inte att det är en kamp att ta sig ur sängen många morgnar? Tror ni inte att jag är trött och ledsen och finnig och har fett hår ibland? Tror ni inte att jag är mer än vad som syns i den här bloggen?
Har tanken aldrig föresvävat er att jag kanske inte vill visa allting? Att dessa sidor är någonting jag vill behålla för mig själv? Att jag kanske inte vill fota bilder på mig själv i långkalsonger och lägga ut för tiotusentals människor. Har ni själva lust att göra det kanske?
Tänk ett steg till innan ni klagar. Tänk efter hur ni själva skulle må i min situation. Och fråga er om ni verkligen skulle vilja lämna ut er själva för grannar, gamla klasskompisar, din tandläkare, kompisars föräldrar, kollegor, släktingar och vilt främmande människor. Bara för att några bloggläsare kräver det?
Jag är hemskt ledsen att jag inte kan tillfredsställa er minsta vink. Men jag har fullt upp med att överleva.
Om jag låter sur som ättika så är det för att det är stämmer.
Den här kommentaren fick jag igår av någon som kallar sig Skit i det du. Angånde att jag putsar fönster i en fin klänning.
Vem fan tvättar fönster i en fin klänning då? men det kanske är din städ-klänning? Man tar ju på sig dåliga kläder när man gör skitjobb, inte står du väl och steker mat i festkläder också?
Johoorå. Tänk för att jag gör det. Jag köper inte fina klänningar för att ha dem som garderobsvärmare. Jag använder dem. Och det är bra mycket roligare att putsa fönster i en fin klänning än i fula byxor. För när jag tar på mig en fin klänning så blir jag någon annan. Igår kände jag mig som präktiga Malin i Saltkråkan. Då putsade jag fönsterna lika duktigt som Malin hade gjort det och då blev det nästan som en lek. Och ibland när jag ska göra någonting riktigt otäckt tänker jag att jag är Pippi Långstrump. Leker att jag är henne. Och då blir jag tuffare. Ibland behöver jag vara Samantha i SATC. Ibland Åsne Seierstad. Ibland är jag Madonna. Ibland en bondmora. Och när jag lagar mat är jag förstås Leila.
Jag leker mig igenom livet. Gestaltar andra personer. Förgyller min egen vardag. Och klädsel är bara ett av de uttryck jag använder. Som levnadskonstnär. Ungefär.
Umeå
RSS
Malin: Jag fick frågan varför fler män än kvinnor begick våldtäkt. Många olika saker kallas idag våldtäkt och därmed måste man veta vilken av dem som åsyftas för att kunna svara på den frågan - Dina påståenden att jag skulle vara “opåläst” är helt grundlösa och du ger ingen som helst motivering till dem. Snarare är det så enkelt att du inte gillar dem och det var ju därför detta är ett kvinnoproblem också. För kvinnorna lyssnar bara på vad de gillar att höra - Så sluta klaga på att män inte bryr sig om ni inte klarar av att öppna öronen och lyssna. Varför är det ett kvinnorproblem, THIS IS WHY!
(Anmäl kommentar)
20 november, 2009 kl 3:32
Enligt Clara Lidström är psykisk misshandel straffbar, OM DU KAN BEVISA DEN. Men den lämnar inga synliga ärr eller blåmärken, därför går det aldrig till åtal. Där står alltså ord mot ord. Och eftersom vi lever i ett kvinnosamhälle…..
Clara till Svedje: MEN KÄRA NÅN! Precis så är det med all misshandel av kvinnor i hemmet. Det är alltid ord mot ord och det är ofta så att det inte finns ärr eller blåmärken som kan bevisa ngt. Jag tycker allt det här pratet om Kvinnosamhälle är så djävla korkat och dumt. Om man inte är imbecill utan gör en analys djupare än en vattenpöl så ser man verkligheten. Dessa påståenden är så befängda och ogrundade så det går inte att diskutera emot. Man får bara ignorera så jag kör på det tills vidare
(Anmäl kommentar)
20 november, 2009 kl 2:20
Erik: Va? Vad snicksnackar du om? Vad menar du att en specificering av vilken sorts våldtäkt det innebär skulle förklara?
Erik snicksnackar toknonsens och jag förstår inte varför alla dessa begåvade motdebattörer ens bemödar sig att svara hans opålästa och dåliga argument.
Nog! Säger jag. Nog!
(Anmäl kommentar)
19 november, 2009 kl 23:41
Om jag skulle förklara patriarkatet….Det låter som om patriarkatet vore någon slags obestridbar matematisk formel som vissa av oss är för dumma för att förstå. Patriarkatet är en ide som visserligen innehåller en del skarpa iakttagelser men som håller endast i feministiska cirkelresonemang.
Ja det är fruktansvärt när människor misshandlar varandra. Eftersom män är överrepresenterade vid våldsbrott kanske samhället borde satsa resurser på att hjälpa unga män som känner sig frustrerade och tydligen inte har något annat språk att tillgå än våld.
Clara: Vem har sagt att man inte ska hjälpa män? Det är ju precis det jag är ute efter. MÄN behöver hjälpen mest. Inte kvinnorna.
(Anmäl kommentar)
19 november, 2009 kl 19:27
sammy: Nej sammy jag frågade inte efter vilka män som begår våldtäkter, jag frågade efter VILKEN sorts våldtäkt. Clara frågade varför fler våldtäkter begås av en man, för att kunna svara på det måste jag veta hur våldtäkten såg ut eftersom så många olika saker kallas våldtäkt idag och de sker inte av samma orsak. Så vad jag eftefrågade var en beskrivning av våldtäkten ifråga. Din statistik kan gälla vad som helst mellan pedofili och hustruplikter i mellanöstern. Du måste precisera vilken sorts våldtäkt jag skall svara på.
(Anmäl kommentar)
19 november, 2009 kl 18:48
Clara Lidström: Där har du svaret på varför kvinnovåld blir en kvinnofråga raring. Precis samma svar gav en vän som jobbar med brottsförebyggande vars arbetsplats har föreläsare på ämnet kvinnovåld. - De föreläsningarna handlar också om att prata om patriarkat och liknande abstrakta höga nivåer. - Det är därför det är en kvinnofråga. Sådant ger inget resultat. Det spelar ingen roll om det är så eller inte, det ger inte debatten eller DIG någon förståelse av någonting - Jag har aldrig sagt samhället är kvinnodominerat, jag har sagt att konsumtion via reklampengarna till 80% är det, det är ingen åsikt utan kommer direkt från ansvariga för reklamplatserna, det är heller inte deras åsikt utan de måste rätta sig efter annonsköparna. Nåt utrymme för skilda uppfattningar finns inte. Det är som att säga Dr Phil kan säga vad han vill, Klart han kan men med en publik dominerad av kvinnor vad tror du händer med hans lön isåfall? Patriarkat eller inte.
(Anmäl kommentar)
19 november, 2009 kl 18:42
Personligen så tror jag att det är många fler kvinnor som utövar psykisk och fysisk misshandel mot män än tvärtom. Detta baserar jag på möten med riktiga människor i den reella världen. Statistiken i dessa fall ljuger Oss blåa, prova själv att fråga män och kvinnor i din omgivning så som jag har gjort. Män är ofta misshandlade men de anmäler aldrig då de är vana att bli trampade på och dominerade av kvinnor.
(Anmäl kommentar)
19 november, 2009 kl 17:02
Erik: Du efterlyste lite med fakta om VILKA sorts män står för sexualbrotten. Det här kanske kan hjälpa dig.
Män ålder 15-19: Inomhus: 81 Utomhus: 39 Antal kvinnor under samma år: 1.
Män åldern 20 -29: Inomhus: 147 Utomhus: 34, Antal kvinnor samma ålder under samma år:1, män ålder 30-29 inomhus: 131, utomhus: 10, antal kvinnor samma år: 1,
män 40-49 år inomhus 66, utomhus 4, antal kvinnor samma år: 0,
män 50-59 år inomhus: 40, utomhus: 3, antal kvinnor samma år: 0,
män 60- inomhus 13, utomhus 2, anta kvinnor samma år: 0. Totalt misstänkta för våldtäkt detta år: Män: 504, Kvinnor: 3
Källa Brottsförebyggande rådet.
(Anmäl kommentar)
19 november, 2009 kl 10:57
Erik: Det är uppenbart att vi tycker olika på den här punkten och det är ok. Om jag skulle förklara patriarkatet för dig skulle det ta en hel dag och det är ändå inte säkert att vi skulle förstå varandra. Det är ok.Man får tycka och tänka olika och våra verklighetsuppfattningar befinner sig bevisligen på olika planeter!
Tack för debatten.
(Anmäl kommentar)
19 november, 2009 kl 10:48
Clara Lidström: Fortsättning. Varför tror jag fler män än kvinnor våldtar? Det beror dels på vilken sorts våldtäkt du menar och dels på vad vi (samhället) anser och skrivit våldtäkt vara för någonting i lagboken. - Så här såg siffrorna ut i en studie på Collegestudenter. Det var 94% killar och 98% tjejer som varit med om oönskade sexuella handlingar och 46% av tjejerna samt 63% av killarna som haft önskade regelrätta samlag. Det är alltså inte så att tjejer är mer noga med att få samtycke än killar. Anledningen killarna är de som mest fälls för sexbrott hittar du alltså i våra raggningsmönster. Tjejer är mer nogräknade gällande VEM de har sex med. Killarna har en mycket högre acceptans av att ha haft sex med vem som helst. Är dessa mönster nåt nytt? I evolutionspsykologiska experiment skickade man en tjej och kille runt kvarteret för att fråga mötande om de vill ha sex, gifta sig eller dejta vederbörande. - Resultatet blev precis som förväntat.
(Anmäl kommentar)
19 november, 2009 kl 3:08
Clara Lidström: Den som tystar mig och män i allmänhet är samma som styr vad som är populärt eller inte att säga och sälja (dvs publiken). Om något inte är populärt säljer det inte och därmed så får man mindre av det i en markandsekonomi - Ni kvinnor styr 80% av konsumtionen i landet (Enligt chefer för reklamplatser i TV). Alltså är det mest vad kvinnor är intresserade av att höra som överhuvudtaget kommer att höras, vad kvinnor inte vill höra säljs inte, det är inte lönsamt/populärt. - Kan du för övrigt förklara vad du menar med att mäns dominans genomsyrar samhället? Var ser du mäns dominans någonstans? Obama blev inte president bortsett kvinnors önskan. Tvärtom, kvinnor ville ju i stor majoritet ha Obama som president. Hade kvinnor inte velat haft Obama hade det blivit Hillary. Kvinnors dominans avgjorde vem det blev.
(Anmäl kommentar)
19 november, 2009 kl 1:56
Erik: Vem är det som tystar dig? Vem är det som tystar alla män? Jag förstår inte vad du menar. Mäns dominans genomsyrar ju hela samhället.
Varför tror du att det är fler män än kvinnor som våldtar och begår våldsbrott? Vad är din förklaring till att män är så enormt överrepresenterade ? Beror det på att fler män än kvinnor föds till idioter, beror det på samhällsstrukturer eller är det slumpen som gör att det ser ut såhär i precis alla samhällen i hela världen? Vore intressant att höra din förklaringsmodell
(Anmäl kommentar)
18 november, 2009 kl 22:47
Clara Lidström:
“Det handlar om Mäns Våld mot kvinnor och det faktum att det betraktas som ett kvinnoproblem.”
Ursäkta? “Det” betraktas? Vadå det? Av vem är det som betraktandet sker? Så länge kvinnor bara lyssnar på kvinnor är det faktiskt inte lite fult att klaga över att män inte säger mer. Först tystas vi, sedan blir det klagan över vår tystnad. Bestäm er, skall mannen vara tyst eller inte?
“Att kvinnor i allmänhet ska ta ansvar för vad en grupp män ställer till med.
Nej absolut inte Clara! Kvinnor skall inte ta ansvar för någon som helst grupp män.
Däremot så skall kvinnor ta ansvar för sina egna pojkvänner. Detta helt enkelt för att ansvar är en produkt av makt och jag har inte mer talan/makt över din pojkvän än du har. Tvärtom faktiskt, enligt experter på marknadsföring så bestämmer du mycket mer än exempelvis din pojkväns killkompisar.
Du kan givetvis inte ha ansvar för mannen på gatan men poängen är det kan inte jag heller för mannen på gatan har jag ingen makt över.
(Anmäl kommentar)
18 november, 2009 kl 22:38
Ebba: Självklart är mörkertalet enormt. Både bland män och kvinnor. Jag påstår inte alls att det är lättare / svårare för män att anmäla. Det är svårt för alla som lever i våldsamma förhållanden att vågadet som det här inlägget handlar om. Det handlar om Mäns Våld mot kvinnor och det faktum att det betraktas som ett kvinnoproblem. Att kvinnor i allmänhet ska ta ansvar för vad en grupp män ställer till med.
Svedje: Psykisk misshandel är straffbart
(Anmäl kommentar)
18 november, 2009 kl 13:50
Om psykisk misshandel vore straffbar, skulle landet bestå av kvinnofängelser
(Anmäl kommentar)
18 november, 2009 kl 13:35
Tillägg: Självklart är vad jag hör och statistik olika saker, problemet när det gäller statistik i just den här frågan är att det är så ofantligt mycket våld som inte anmäls, det kan vara som statistiken säger, men det kan också var helt andra siffror. Och om vi nu ska grunda oss på de ideal som är uppsatta för de olika grupperna i samhället (alltså fortsätta bortse från vad jag tidigare skrivit) så skulle man kunna tänka såhär,att som man anmäla att man blivit slagen utan en kvinna kanske inte utåt sätt anses så statusfullt. (Och varför fastnar vi vid våld man-kvinna och kvinna-man? självirritation)
(Anmäl kommentar)
17 november, 2009 kl 23:52
Okej, där satte du dit mig. Men, låt nu säga att jag aldrig sagt det där om individerna(vilket jag i och för sig tycker är viktigt, men alla människor bär på tvetydighet). Vad säger du då om vad jag skrev om feminism?
(Anmäl kommentar)
17 november, 2009 kl 23:30
Ebba: Vad du hör är en sak. Vad fakta och statistik säger om mäns våld mot kvinnor är en annan. Men hur var det nu? Om det verkligen bara är en fråga om individer borde du väl inte heller tycka att det är ett problem att det är så få invandrare på höga poster? Allt hänger väl bara på individen i så fall eller hur menade du?
(Anmäl kommentar)
17 november, 2009 kl 23:04
Är alldeles för sent svar på ditt svar: Nästan undantagslöst kan jag inte gå med på, faktum är att jag hör lika mycket om kvinnor som slåss som män som slåss, och sedan tycker jag helt enkelt att vi i första hand är individer och inte kön, religion, läggning, kultur,…..
Skillnader mellan dessa grupper bör poängteras lika mycket som skillnader mellan könen, det är där jag tycker feminismen brister. Är det inte jämlikhet man ska kämpa för? (och där med också jämstäldhet) Är det inte lika hemska att det knappt sitter några invandrare på höga poster som bristen på kvinnor, om inte värre, det sitter fler kvinnor i riksdagen än invandrare.
(Anmäl kommentar)
17 november, 2009 kl 23:01
Robin: Hedersvåld innebär att om du inte mördar/misshandlar blir du bestraffad. Sverige har ingen motsvarighet till detta så sådana jämförelser är usla. - De förteelser du däremot pratar om är inte specifika för Sverige och kan sålunda inte kopplas till svensk kultur. När du säger “inbyggda i vår kultur” vilken kultur menar du då egentligen? Vi Sverige? Vi Europa? Vi USA? Vi världen? - Avslutningvis du säger 99% av alla sexualbrott begås av en man? Vad skulle det säga om män? Du har ju helt ignorerat att diskutera hur stor del av alla män som begår sexualbrott. OM 10 zigenare/romer är tjuvar är zigenare ett tjuvfolk då? Jag trodde vi kommit bort från strukturellt motiverade beskyllningar av den rasistiska sorten idag.
(Anmäl kommentar)
17 november, 2009 kl 16:38
http://www.aftonbladet.se/debatt/article5689056.ab
(Anmäl kommentar)
17 november, 2009 kl 11:29
Det är lätt att blunda för sin egen kulturs våldsbeteende! Jämför mot bland annat hedersvåld som vi gärna och lätt sätter en titel hänvisad till en specifik kultur på! Vanligt traditionellt “svenskt” kvinnovåld skall däremot genast läggas på individnivå. Det är fel! Vi kommer aldrig att kunna göra något om vi inte inser att våldet MOT kvinnor från MÄN är ett problem inbyggd i vår kultur! 99 % av alla sexualbrott begås av män. Brott utförda av MÄN. Det känns så vansinnigt frustrerande att alla mina väninnor är rädda att gå ut om kvällarna! Gatorna tillhör dem inte. Det är så otroligt orättvist.
(Anmäl kommentar)
17 november, 2009 kl 10:17
PS: Innan ni tjejer hoppar på mig för att jag säger fel saker så kom ihåg att det var en fråga som ställdes och det var många som kritiserade män inte uttalade sig här.
Jag förklarar VARFÖR det är en kvinnofråga och varför fler män inte uttalar sig och det gör jag för att någon frågade, därmed kan man anta att svar önskades och om så inte var fallet så har vi fått svaret varför det är en kvinnofråga.
(Anmäl kommentar)
17 november, 2009 kl 1:06
“Hur kan det vara en kvinnofråga när det är männen som slår?”
Som MAN kan jag ställa en motfråga. Hur kan DNA-tester på nyfödda barn vara en mansfråga när det är kvinnorna som är otrogna?
En gissning är att dels så anser ni att det inte är alla kvinnor som är otrogna utan bara en liten del av dem.
Dels att när en kvinna en otrogen mot sin man är det inträffade inte andra kvinnors ansvar, männen får ta hand om de sina.
Med samma logik är det en kvinnofråga för
1) Männen som slår är bara några män, det är inte samma man som slår som ni tilltalar. Jag har ingen kontroll över andra män.
2) Det våld andra män brukar har jag lika mycket talan över som ni tjejer över den otrohet andra kvinnor begår. (bara för att nämna ett exempel)
Avslutningvis är detta en kvinnofråga för ämnet är till stor del terapi och om det var män som talade så skulle helt andra saker sägas än de ni vill höra. Detta handlar om ilska som terapi mot rädsla. Terapi är dock inte vad en man hade fokuserat på.
(Anmäl kommentar)
17 november, 2009 kl 0:54
Svordomar: Då föreslår jag att du ger ett bättre svar till Bella, ett svar hon förtjänar. För jag har inget!
(Anmäl kommentar)
16 november, 2009 kl 21:29
Hej! Tack för bloggen - men tycker att Bella behöver ett bättre svar på svordomarna. Det finns massor av stöd för att inte svära!!!
(Anmäl kommentar)
16 november, 2009 kl 17:49
Jag gråter nu. allt är så hemskt ibland
(Anmäl kommentar)
14 november, 2009 kl 22:25
Bella: vad synd att du blir deppig av svordomarna. Det här är ingen kristen blogg. Jag är visserligen kristen med bloggen handlar om mig och mitt liv. Och i verkligheten svär jag tyvärr som en borstbindare. Och ibland slinker det med i bloggen och det känns inte som ett stort problem. Jag skulle vilja fråga dig var i bibeln du hittar dina bevekelsegrunder för att inte svära?
kram
(Anmäl kommentar)
14 november, 2009 kl 21:32
hej, först vill jag bara säga att jag älskar din blogg! jag är kristen själv, så nu tycker jag att det är lite.. konstigt, eller dumt, jag vet inte riktigt, men nåt sånt att du använder svärord. man blir liksom deppig av det på nåt sätt. btw, jag är ju bara 13 år, men jag ville iallafall säga det, för det här är väl en “kristen” blogg? ;) men jag älskar din blogg, och håller ju med själva inlägget så. men det är bara det med dom orden du använder ibland..
(Anmäl kommentar)
14 november, 2009 kl 21:21
växte upp i en familj där det förekom misshandel dagligen, mestadels psykisk men ibland även fysisk.
Spelar ingen roll om personen i fråga är en familjemedlem eller främling, förstår bara inte hur man kan utsätta en medmänniska för smärta. Att man kan lämna sådana ärr i någon.
Spelar heller ingen roll om den utsatta är en människa eller ett djur. Det skär i mig så hiskeligt varje gång jag hör om våld i något sammanhang och jag önskar att jag kunde hindra alla som slår.
(Anmäl kommentar)
14 november, 2009 kl 19:28
Maja: Jag säger inte att någon påstår att det är ok att kvinnor slår män. Jag säger bara att det är dags att ta upp det. Hur vet vi att det inte är så farligt? Hur vet vi att de kvinnor som slår sina män är betydligt färre än de män som slår sina kvinnor? Jag tycker att de flesta män jag träffar på nu på något sätt har blivit misshandlad av en tidigare flickvän och jag tror att det är lika vanligt som män som slår kvinnor. Dessutom har jag väldigt svårt att de hur allt våld skulle försvinna bara för att det blir ännumer uppmärksammat att män slår kvinnor. Vi vet att det är så. Vi vet också att män slår män och att kvinnor slår kvinnor. Att en kvinna säger att hon blivit misshandlad av sin man är något vi kan förstå och acceptera. Men om en man sagt till dig att han blivit slagen av sin flickvän, hur lätt hade du haft för att aceeptera den sanningen? Hade din första reaktion varit den samma som om en kvinna sagt det?
(Anmäl kommentar)
14 november, 2009 kl 17:20
Clara! Du är så fin och jag håller med dig i nästintill allt. Du är lite av en förebild för en liten 16 åring som jag!
(Anmäl kommentar)
14 november, 2009 kl 14:33
Lizzy: Idag hörde jag på radion att Nicole Kidman blivit FNs talesperson i världen mot kvinnovåld. Det är lite av DET jag pratar om. Att kvinnor alltid är de som ska uttala sig om mäns våld mot kvinnor. Varför kan inte en känd man som Brad Pitt göra det istället? Varför ska kvinnan överhuvudtaget ta det som en hjärtefråga. Det är ju inte kvinnorna som slår. Men när kvinnorna är de enda som uttalar sig, de som frågorna handlar om. Blir ju kvinnovåldet deras fråga. Om man inte är totalt blåögd så inser man det.
(Anmäl kommentar)
14 november, 2009 kl 14:27
Clara: “Kvinnovåld, säger de. Är en kvinnofråga.”
Vem är det som säger detta egentligen? Som sagt, kvinnovåld som term menar väl bara att det är kvinnor som utsätts.
Att det är bara kvinnor som kommenterar det här inlägget skulle vara nån slags indikation på att killar inte bryr sig… För f-n, tänk på vilket forum detta är. 99% av de som kommenterar inläggen här är kvinnor, oavsett ämne.
(Anmäl kommentar)
14 november, 2009 kl 13:07
Lisa! Hör du vad du säger? Var någonstans säger vi att kvinnors våld mot män är okej? Men eftersom det i relation till män som misshandlar kvinnor är mycket få män som blir misshandlade av sina kvinnor kanske man ska fokusera på havet istället för vattenpölen! Och tar vi itu med våldet mot kvinnor tar vi ju tag i våldet mot alla människor. Men man ska börja någonstans, och gärna där det största problemen finns. Några fler synpunkter på det?
(Anmäl kommentar)
14 november, 2009 kl 10:33
Ibland skäms man för att man e kille
(Anmäl kommentar)
13 november, 2009 kl 22:03
Är det inte väldigt talande att alla kommentarer till det här inlägget är skrivna av(efter vad jag kan se)kvinnor? Är så otroligt trött på att det alltid bara är kvinnor som driver den här frågan… Till alla män: Man the fuck up! Gör något för att visa att ni inte tycker att det är ok att män slår! Er röst behövs nämligen också.
(Anmäl kommentar)
13 november, 2009 kl 14:50
Min vän och hennes storasyster går hem en kväll från en maskerad båda är utklädda till pojkarna i kizz. Storasyster är 15 min vän är 12 år. de kommer fram en blottare som visar snoppen för dem. Min kompis storasyster blir så himla arg så hon säger “jasså! du vill ha en autograf” så tar hon tag i blottarens snopp och skriver Jim Simons på den. sedan går de iväg. jag tycker de här är det bästa och modigaste jag hört i mitt liv!
(Anmäl kommentar)
13 november, 2009 kl 13:07
Lisa, Kristin:
Men varför är de individer som slår nästan undantagslöst män och inte kvinnor?
Det finns ingen som säger att alla män slår. Men män slår mer än kvinnor. Frågan är bara varför. Män blir visserligen också slagna. Nästan alltid av andra män. Det här ÄR en fråga om kön, och kan man inte se det så kan man aldrig lösa det heller
(Anmäl kommentar)
13 november, 2009 kl 11:34
Kristin: Mäns våld mot kvinnor är en helt annan typ av våld, och att förminska det till ett individproblem vore förödande som gör att vi ALDRIG kommer kunna förändra. Enligt BRÅ misshandlas nästan 9 kvinnor i timmen i Sverige. Av män. Det våld som män utsätter kvinnor för är det yttersta uttrycket för att män är det könet med makt. Man slår för att skapa kontroll. Det kan handla om psykiskt våld, såväl som slag och sexualiserat våld.
Det är skit att det finns våld överhuvudtaget. Våld i krogköer osv. Men som sagt, det är en helt annan typ av våld, där män slår män. Att män slår kvinnor är en könsmaktsfråga.
(Anmäl kommentar)
13 november, 2009 kl 10:23
Intressant att det bara är kvinnovåldet som tas upp. Våldet mot män då? Från kvinnor? Varför pratar vi inte om det?
I min värld måste det vara så mycket värre att bli slagen av sin fru/flickvän/sambo, för det får man inte prata om som man. Inte får man försvara sig heller. För då är det plötsligt kvinnovåld.
När får det lov att vara synd om männen?
(Anmäl kommentar)
13 november, 2009 kl 10:21
Jag undrar varför det läggs så stor vikt på kön när det gäller olika slags brott. Bara för att några av alla män har hamnat snett i livet och inte förstår att man gör fel när man misshandlar andra, fysiskt som psykiskt, kan man ju inte anklaga ALLA män. Är det en man som slår är det ju inte enbart för att han är man som han slår. Det finns kvinnor som slår också, även om det inte är ett lika uppenbart problem i vårt samhälle. Jag tycker att Ebba skrev det väldigt bra: “Det är individer som slår. Varför överhuvudtaget lägga någon vikt vid könet på våldsföraren?”
(Anmäl kommentar)
13 november, 2009 kl 10:04
Låt mig ta det från början: Från födseln lär vi kvinnor och män att bete sig olika. Vi är (ofta omedvetet) mer mottagliga för flickors signaler än pojkarnas. Om flickor gråter tillfredställer vi oftare deras behov av tröst, medan vi förväntar oss att pojkar ska vara mer tåliga. När barnen blir äldre leder detta till skillnader mellan könen, kvinnor blir mer omhändertagande och männen blir mer dominanta. Detta leder ofta till en klyfta mellan kvinnors och mäns sätt att kommunicera i vuxen ålder. Män har (ofta) inte lärt sig hur de ska få utlopp för sina känslor. Då är ofta våld den logiska vägen att gå, då man känner att man “fått ut” känslorna. Det är det som är felet med hela systemet. Könsrollerna. De har ABSOLUT ingen poäng och ingen mår bättre av dem. Ingen människa är ond från födseln, allting beror på situation och uppväxtmiljö och föräldrarnas ideal. Sen måste man ALLTID stå för sina handlingar, för det är i princip bara män som utför våldshandlingar. Tänk över det en stund.
(Anmäl kommentar)
13 november, 2009 kl 1:27
Jag extrajobbar på en bensinmack. Som återkommande kund har vi en man som är dömd för våldtäkt. Jag vill kräkas på honom, skrika och svära över hur förbannat avskyvärd jag tycker att han är. Istället ler jag och säger: “Hej. Var det bra så?”
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 23:54
Det är riktigt jävligt. Och det värsta är att nog alla vi unga kvinnor i världens mest jämställda land nog kan berätta lika många historier.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 23:41
Jag såg en “fantastisk” föreläsning i går kväll med Kapten Klänning. En man med hjärtat och hjärnan på plats. Många saker har etsat sig fast. Bland annat att var sjunde minut blir en kvinna våldtagen i Sverige. Var sjunde minut! Helt sjukt! Hur kan det få fortsätta? Varför gör vi så lite?
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 23:26
just idag orkar jag inte säga mer än: word!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 22:33
Ebba: Men varför är de individer som slår nästan undantagslöst män och inte kvinnor? Kan man inte ställa den frågan kan man heller aldrig lösa problemet
Det finns ingen som säger att alla män slår. Men män slår mer än kvinnor. Frågan är bara varför
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 22:15
Det är inte män som slår, det är inte kvinnor som slår, det är individer som slår. Varför överhuvudtaget lägga någon vikt vid könet på våldsföraren?
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 21:42
http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/umea?videoId=1.1324176 I alla fall EN man som tänkt lite på saken.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 21:41
[…] 12, 2009 av Ema om Detta inlägg av Underbara Clara måste läsas. Jag är en sån där som ibland blir lite trött på alla snedvinklingar som kommer […]
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 21:12
Clara det där var fantastiskt rörande… tack för att du slänger ut en röst i vårat samhälle!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 20:00
Åh, du är så klok. Jag skulle inte kunnat säga det bättre själv, du har så rätt.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 19:36
Du rytar alltid ifrån om saker jag går och funderar på, men inte kan formulera på ett vettigt sätt. Så himla bra! Och så himla bra att det är så många som läser vad du skriver!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 19:10
ja du, där fick du verkligen mig att tänka om…
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 17:50
Äntligen någon som katergoriserar mest riktigt…!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 17:20
Klockrent skrivet, mitt i prick! Men det jag skulle vilja veta är hur man kan göra för att hjälpa, göra något åt det? Kan du inte skriva ett inlägg om det? Så att vi kvinnor/tjejer kan hjälpas åt!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 17:05
Observera att jag inte skrev som jag gjorde och menade att det är mer synd om killar som har en större risk att råka ut för våld än tjejer. Jag skrev det utifrån att det är killar som slåss. Och slåss på både killar och tjejer. Och det är grunden, vi bygger ett samhälle där killar är de som är kriminella, de som slåss, de som våldtar osv.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 16:41
Jättebra skrivet!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 16:08
Ett inlägg som berör. Jag är själv engagerad inom jourverksamhet och det är ett ämne som alltid, och det med rätta, rör upp känslostormar. Boktips: Stephan Mendel-Enk - Med uppenbar känsla för stil: Ett reportage om manlighet.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 15:22
Underbara, underbara Clara!
Jag har hittat hit efter att ha blivit tipsad av en vän, jag läser inte bloggar, framförallt inte modebloggar som för kvinnan tillbaka till ett ojämställt hemmafruideal. Men din blogg träffar rakt i hjärtat; det är öppet, det är ärligt, varmt, mjukt, pastelligt och lite kitsch on the side! Dessutom kristet och feministiskt, det kan inte bli bättre!
Precis som du kom jag till tro i tonåren, det bästa som hänt mig! Dock upplever jag ibland att jag inte klarar att leva upp till det generösa, varma och vänliga ideal som jag så gärna vill. Jag tror själv att det beror på att jag är uppvuxen i en jagcentrerad och egocentrisk stadsmiljö och att det är svårt att distansera sig från det som sitter i ryggmärgen så att säga. Har du något tips på hur jag verkligen ska klara att bli “en bättre människa”?
Jag önskar dig en välsignad höstdag!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 14:45
Mycket bra att du tar upp den här frågan.
En seriös debatt behövs.
BRA CLARA!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 14:25
väldigt bra skrivet!!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 13:44
Som jourtjej så funderar jag mycket över varför det inte finns några killjourer. Varför finns det inga vettiga killar som engagerar sig i yngre killar och pratar om sånt här? Om sexualitet, om manlighet, om de problem som unga killar har och som gör att de en dag kanske växer upp till att bli män som slår kvinnor? Vi jourtjejer är ofta ute i skolorna och informerar om normaliseringsprocessen och har tjejgrupper där vi talar om saker som självkänsla, jämställdhet, sexualitet och systerskap - men vart finns de motsvarande grupperna för killar av killar? Vi kommer aldrig att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor om inte männen själva omdefinierar vad manlighet är och sinsemellan skapar en kultur där det inte är okej att slå någon, någonsin. Och så snabba som de flesta killar är på att framhålla att de aldrig skulle slå en tjej, så borde det tyckas vara dem mer angeläget än vad det verkar vara.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 13:32
Jag vet inte vad det står i artikeln som Fookie hänvisar till. Däremot vet jag att brotten mot kvinnor sällan anmäls så man kanske inte ska lite alltför mkt på statistik utan istället läsa på om normaliseringsprocessen.
Sedan blir killar också slagna av andra killar. Inte av kvinnor. Alltså är det våldet i ännu större grad ett mansproblem.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 13:05
Jag håller med alla att det är en verkligt viktigt fråga. Det är viktigt att fokus flyttas över på rätt plats i problematiken - alltså varför männen utövar våld.
Men sen tycker jag för det första inte om att många i bara farten drar alla män under en kam, det finns många män som aldrig skulle slå. Den stora massan (hoppas jag, utan att vidare känna till några siffror).
Och för det andra så går inte alla kvinnor omkring och är rädda. Åtminstone inte jag. Jag tror väl att det finns andra än jag också? Eller är jag bara dumt oförståndig?
Men alltså en viktig fråga. Viktigt att de som utsätts får ordentligt med stöd och viktigt att man tar tag i männens våld mot kvinnor…
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 13:03
första gången min kille slängde in mig i en vägg sa han att det var mitt fel för jag gjorde honom så arg. andra gången han putte ner mig på golvet sa han samma sak. hur faaaannn… kan man vara så funtad i huvudet?
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 12:54
jag sitter på en buss mellan malmö och oslo och läser något som berör mig. min respekt för män minskar för varje dag och som den personen som kommenterat om att alla borde skriva ner alla minnen, ja. det började jag göra nu precis, då kom tårarna. jag ska göra det i etapper. jag skriver en kommentar när jag är klar, om du vill läsa. att det ska vara så förbannat svårt. men tack för att alla dessa kvinnor finns!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 12:39
okej, det här rev upp och skakade. jag sitter på en buss mellan malmö och oslo och tårar fälls. dessa män. jag har otroligt lite respekt kvar för män. som den första personen skrev så började jag ett word-dokument som skulle innehålla alla minnen som gjort mig till den jag är. det får nog göras i etapper, de är för jobbigt. jag skriver en kommentar när jag publicerar det, om du är intresserad. tack för att vi kvinnor har varandra!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 12:32
Jag måste haka på detta ämne. Jag ska skriva ett inlägg och rada upp vad JAG råkat ut för och be mina läsare skriva vad de råkat utför, så får vi en liten genomsnittsstatistik hur vanligt det egentligen är hur ofta kvinnor blir utsatta för obehagliga saker bara för att de är kvinnor och flickor.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 12:13
Åh. ont i magen.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 12:07
CLARA!!! Så himla bra skrivet! Och åh så förbannad man blir’!!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 11:48
Amen!
Det gjorde ont att läsa. Fan vad det gör ont.
Mitt i prick!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 10:33
jag mår så dåligt av att läsa sånt här och samtidig är jag glad att någon tar upp ämnet. hur ska vi göra det till en fråga angelägen för alla människor?
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 10:28
Bra skrivit Clara. Nyanserat och du knyter an till känslor kring ett viktigt ämne. Bra att någon (du) tar upp sånt. Fortsätt gör vad du gör så bra.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 10:24
Heja alla som orkar hjälpa de trasiga kvinnorna! Jag själv har gett upp efter att gång på gång sett kvinnor gå tillbaka, ljuga och själva psykiskt misshandla sina vänner och barn som försöker stötta och hjälpa. Har även jobbat i en kvinnojour och sett sidor som man ofta inte talar om. Till exempel kvinnor som i sin desperation efter kärlek börjar förfölja manliga poliser som hjälper dem, så att männen får problem i sina förhållanden.
Så än en gång;heja alla som orkar!!!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 10:15
Vem är det som påstår att det är en kvinnofråga, undrar jag? Och på vilket sätt?
Namnet kommer väl bara av att det är kvinnor som utsätts för våld. Män slår även män, men det anses som mindre grovt än när män slår kvinnor. Vill du ha bort särbehandlingen, Clara, eller vad menar du med inlägget?
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 9:51
Mannen som satt och “tillfredställde sig själv” på bussen mitt emot mig och mina kompisar en kväll när jag var 15-16 år handlar nu nästan dagligen på samma affär som jag arbetar på. Och vad skall jag göra annat än att se glad ut, vara trevlig och hata?
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 9:49
Som Elin Lundgren skriver nedan: Det är större risk att bli utsatt för våld som kille.
Men varför låter inte killarna rädslan styra sina liv i samma utsträckning? Sluta spä på paniken.
Läs Lisa Magnusson:
http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/lisamagnusson/article5993332.ab
http://blogg.aftonbladet.se/lisamagnusson/2009/10/radslans-geografi
Vägra vara rädda!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 9:40
Det är väldigt läskigt det här och bra du tar upp det! Jag dejtade en kille för någon månad sen som bodde 80 mil bort. Då jag var där märkte jag hur aggressiv han var mot mig ibland. Han kallade mig bland annat IQ-befriad. Jag behöll mitt lugn och stannade hela helgen. Då jag satt mig på bussen så lovade jag mig själv att aldrig träffa honom igen. Man måste lita på sin magkänsla då det gäller män. Nu har jag träffat en karl som stryker mig på ryggen och håller om mig hela natten. En snäll karl, som aldrig någonsin skulle göra mig illa. Puss!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 9:39
hej clara!tycker det är jättebra att du tar upp detta ämne som alla är medvetna om men så få tänker på dagligen. vi (jag och en killkompis) pratade just om detta igår. han sa just de där orden du skrivit, att kvinnovåld kan väl inte vara en kvinnofråga..fler borde kanske försöka förstå vad som ligger i just ordet kvinnovåld. att det är kvinnorna som utsätts för våldet, inte dem som ska lösa det! för man säger ju aldrig till ett barn som br¨kar med ett syskon att du får skylla dig själv och nu får du lösa detta, det är ditt problem. nej det är förövaren som skall ändras, inte offret!!hälsningar mika
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 9:37
VADÅ? ÄR DET FOLK SOM FORTFARANDE TYCKER ATT DETTA ÄR EN KVINNOFRÅGA? LEVER VI INTE I 2009?
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 9:34
Jag hatar när vi (kvinnor) blir uppmanade att inte vara ute när det är mörkt och att ständigt vara på sin vakt. Uppmana männen att inte göra en jävla massa skit istället.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 9:33
Bra skrivet Clara!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 9:21
Åh Clara, tack för dina hemska och nödvändiga ord. Som någon tidigare kommenterade, det träffar rakt i magen.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 9:17
Jag håller med och är så vanvettigt arg över detta. Över rädslan och hur det faktiskt begränsar våra liv. Att inte gå ut på nätterna, hålla koll på drinken osv. Hu. Du skriver fantastiskt.
kram
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 9:05
Jag tror nog de flesta har varit med om liknande historier och det är så rackans sorgligt. Men nej, det är inte en kvinnofråga. Och just därför försöker man bli av med begrepp som “kvinnovåld” och “kvinnomisshandel” för de är missvisande. Istället ska vi använda oss av MÄNS VÅLD MOT KVINNOR. För det är ju exakt vad det är
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 9:03
Jag ar så less att man ska gå omkring och vara radd hela tiden. Det tar så mycket energi att oroa sig konstant.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 8:34
Clara, det träffar verkligen i magen det du skriver, särskilt som man känner igen allt. Det tror jag att de flesta av dina kvinnliga läsare gör. Kanske männen också för jag de flesta av oss känner nog en kvinna som blivit slagen, våldtagen, trakasserad eller på annat sätt utsatt för våld; vi kanske inte ens vet om det. Det är ju ingenting man talar öppet om, men det finns där. En nära släkting till mig blev misshandlad av sin man under många, långa år. Hon stannade för de hade två barn tillsammans. Hon ville inte utsätta dem för en jobbig skilsmässa. Att hon utsatte sig själv för livsfarliga situationer varje gång hon var hemma med sin fulla och drogpåverkade man, det brydde hon sig inte om. Och det är ju det som är problemet; den här frågan är bara VÅR. Inte männens. Vi ska lösa, fixa, stå ut. Att det kan få vara så är en synd. En del verkar tro att problemet ligger hos kvinnan som stannar, inte hos mannen som slår. Det får mitt blod att koka. Du är bäst som tar upp det här. /Cecilia
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 8:24
det är så viktigt det du skriver om! Tack för att du skriver om det!
Kram på dig hjärtat
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 8:23
Angeläget ämne. Kvinnorjuren i Gävle får in flera nya kvinnor varje vecka som blivit spöade av sina män. OCh de flesta kvinnor söker inte hjälp. Frågan får mer och mer uppmärksamhet, men ändå för lite eftersom den får följdkonsekvenser. När jag pratar med män om det här får jag genast skyddssvar som -Alla män slår inte. -Män jag känner slår inte. Det första är sant, det andra tror de bara. Det här förekommer överallt och hela tiden. I Sveriges mest jämställda land. MÄn kan aldrig förstå den särskilda skräck som kvinnor behöver leva med. Det är större risk att bli utsatt för vål om man är kille, men de är inte rädda för det…
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 7:34
Det är helt sjukt. Mörkret är skrämmande, vinterhalvåret är en tid då jag håller mig inne, ska jag någonstans vill jag ha sällskap eller åka bil. Jag låser alltid bilen när vi satt oss, även dagtid faktiskt. Ljuset känns inte lika tryggt som det en gång gjorde.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 7:29
Jag jobbar med våldsutsatta kvinnor och det gör jag för att jag brinner för kvinnors rätt. Det finns mycket med detta som gör mig rosenrasande och genomgalet arg. En sak är varför kvinnan som är ett brottsoffer/den utsatta/ lämna sitt hem medan förövaren/mannen kan bo kvar i lugn och ro utan att behöva genomgå varesig terapi eller byta identitet. Låt männen bo på en mansjour medan utredningen pågår, ge dem terapi och låt dem jobba med varför de slår. Vad gör dem så vanmäktiga att det behöver sätta sig och utöva makt mot sin partner. Det är de som ska ändra sitt beteende,kvinnorna har ofta levt under en enorm press och genomgått en gradvis förändring.Klart att hon ska ha stöd att återupprätta sin självkänsla men hon kan väl få bo kvar hemma? Det måste ju bli en mansfråga för vad är det som gör att vanmäktiga män så starkt behöver återupprätta makten? Dessutom behöver det bli en barnfråga för barnen lider enormt och små killar som ser våld blir ofta våldsamma vuxna män. Heja dig Clara!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 7:20
Håller med! Som det är nu känns det som om vi kvinnor ska ställas till svars trots att det är männen som brukar våld & ofredar.
Tack för att du tar upp så viktiga saker, Clara, det berör verkligen. Världen behöver fler som du!
Många kramar!
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 7:17
Nope. Jag har hävdat det så länge nu.. Kvinnomisshandel är INTE ett kvinnligt problem utan ett manligt. Och det vore på sin plats om de ansvariga tog itu med problemet. Tack.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 7:14
Jag vet inte. Det är så orätt. Du skriver träffande.
(Anmäl kommentar)
12 november, 2009 kl 1:51