Umeå
Mat är ett sätt att beskriva status
EN NORMALSMART person siktar inte mot bakbloggen under en sockerfri vecka och läser inte om parmesandoftande pastarätter när havregrynsgröt står på middagsplaneringen.�
Ojämnt om paranoia
LADDAT MÖTE. Jan Karlsson och Henrik Ståhl känner sig båda jagade av den andra men till sist hittar de varandra. FOTO: ANDREAS NILSSON
TEATER
Vid världs ände
Profilteatern
Regi: Harald Leander.
Text: Morris Panych.
I rollerna: Lina Hognert, Henrik Ståhl, Jan Karlsson, Tobias Morin, Lena Nylén, Karin Malmberg, Frida Sandberg, Emil Nilsson-Mäki, Magnus Nilsson-Mäki.
PROFILTEATERN HAR i många år hållit en ordentligt hög lägstanivå och aldrig blivit ointressanta, men den här gången har man bottenkänning vid några tillfällen. En stor del av första akten förstår jag inte riktigt vad som pågår – eller ens varför jag ska bry mig.
”Vid världs ände” saknar en begriplig ingång och istället flackar jag med blicken och tänker att det måste vara fel på mig eftersom jag har så svårt att engagera mig. Det är som ett pärlband av scener som ibland blixtrar till men inte nödvändigtvis bildar en helhet.
DET ÄR ALLTSÅ ojämnt, det går från tristess till absurd komedi och landar gärna någon annanstans.
Men inga brister härrör från brist på fantasi, tvärtom, ”Vid världs ände” flödar av uppslag och infall. I det inledande mörkret tänker jag på spökerierna i ”En kvinna i svart”, sedan finns det konspirationsestetik som för tankarna till något Kafka-artat och så blir det absurd humor, fars som gränsar till buskis och en allmän förundran över livets tomhet. Det finns också lite skämt av den charmigt enkla sorten:
– Har du inte märkt det så är jag blind.
– Ja, där ser man.
Även rollerna drar åt olika håll, Lina Hognerts hotellvärdinna och den kommenterande kostymklädda kören är inte riktigt delar av samma idé.
Min förvirring är starkast under första akten för efter pausen blir det mer handgripligt och betydligt roligare. Främst får Lina Hognert ta ut svängarna ordentligt men även Lena Nyléns blinda kvinna bidrar till humorn.
I andra akten möts dessutom huvudpersonerna (spelade av Jan Karlsson och Henrik Ståhl) som är två män som tror sig vara förföljda av den andra. Det är deras paranoia och vilja till anonymitet som är filmens motor och som bildar temat om obetydligheten i ett komplext samhälle. Den samhällskommentaren är dock bättre på papperet än på scen – och varför känns det som om pjäsen behandlar gamla problem?
Eftersom det hela är så pass ojämnt betyder det att det finns insatser att applådera, som Jonas Holmberg och Lena Karlsson påhittiga musik, och Karin Höegs kostymer.
MEN DET ÄR något jag kommer att ta med mig från ”Vid världs ände” är det Ulla Karlssons underbara scenbygge som lösgör fantasin. Kanske är det till och med för bra, för någon gång tar skådespelarnas förflyttande mellan olika nivåer fokus från själva agerandet.
”Vid världs ände” är på gott och ont ett komplicerat bygge.
Av Lars Böhlin
lars.bohlin@folkbladet.nu
090/170192
Publicerad 2009/10/12 0:40 under Kultur & nöje, Scen.
2 kommentarer för “Ojämnt om paranoia”
Vi välkomnar våra läsares röster i debatten och är angelägna om att en mångfald av röster och åsikter kommer till tals på folkbladet.nu. För att kunna delta i samtalet på ett sätt som bidrar till konversationen för dina medläsare vill vi att du känner till våra regler:
Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om ras,religion, språk, kön eller sexuell läggning. Angrepp på enskilda individer accepteras inte och det är inte heller tillåtet att spekulera eller ta ställning i skuldfrågan i artiklar om brott eller olyckor.
Dina kommentarer kan komma att publiceras i vår papperstidning.
Tänk på att om du gör ett inlägg som strider mot lagen så kan du själv komma att hållas ansvarig för det.
I och med att du klickar på "Skicka kommentar" medger du att du har läst och godkänt reglerna gällande kommentering.
Rabih till sjukhus efter svåra smärtor
Rabih Jaber fick kraftiga magsmärtor och kräktes mitt under Let´s Dance-festen.
Med ett smärtsamt gallstensanfall tvingades han uppsöka sjukhus.
Finalister till berättarstipendium är klara
SKELLEFTEÅ Åtta personer från länet utvalda till finalomgången.
Mest lästa just nu
Mest kommenterade senaste veckan
Höjt bidrag till Norrlandsoperan
UMEÅ 1 667 000 kronor.
Så mycket får Norrlandsoperan i utökat bidrag.
Kristna författare lever i marginalen
DE SÅ KALLADE fyrtiotalisterna dominerade den litterära scenen under en räcka år i mitten av förra seklet.
Orkar vi mer ring-och-rösta-tv?
SVT TYCKER att man ska se tre pilotavsnitt av en ny komediserie och sedan rösta på den man tycker bäst om.
Skellefteåbo vann Robinson
SKELLEFTEÅ Skellefteåbon Hans Brettschneider vann årets Robinson-tävling i Tv4. Brettschneider som för flera program sedan röstades ut fick då en ny chans att ta sig tillbaka in i tävlingen. Det räckte för att han skulle komma igen och ta hem hela spelet.
Annons
Rabih tog revansch
LYCKSELE Han har haft mycket otur och fått en hel del kritik, men fredagskvällen var Rabihs kväll i Let’s dance. Han skramlade ihop till hela 16 poäng.
Mångsysslare som jobbat sig fram
Att karriären startade som sufflös på Västerbottensteatern är talande för Maria Möller.
Vem ska egentligen ta ansvar för musiken?
Jag har alltid tyckt att vad som sköljer ut ur högtalarna är minst lika avgörande för en fest som vad som hällts i bålen.
Salem al Fakir återvänder till Umeå Open
UMEÅ Salem al Fakir slog igenom 2007.
Samma år stod han på Iduns scen.
Nu återvänder han till Umeå open.
Pilgatan imponerar med hembakat och kultur
MITT UTE I STORSKOGEN, i Baklandet, tog gammfolket fram spadarna och grävde upp kulturen ur myrmarkerna.
Japanska Mono till Umeå Open
Umeå Open närmar sig och bokningen av artister fortsätter.
Nu står klart att japanska Mono kommer att spela på festivalen.
Måns Zelmerlöw är Romeo.Rabih nära utröstning
LYCKSELE Det var väldigt nära att Rabih skulle få ta flyget hem till Lycksele i fredagens Let’s dance.
Han och Peter Wahlbeck var de två som låg sämst till efter att telefonröster och juryröster sammanställts. Det blev Wahlbeck som fick åka hem.
Skadad Rabih dansar ändå
Förra fredagen gick juryn i Let’s dance hårt åt Rabih Jaber från Lycksele.
Sedan skadade han foten i början av veckan och det såg mörkt ut.
Men skam den som ger sig.
Samtal på bussen jag helst sluppit höra
EN AV DE spirande första dagarna på det nya året ägnar jag åt att åka Y-buss.
Filmer
Skivor
RSS
[…] dela: Hammars, eller den som företräds av de till stora delar samstämmiga teaterkritikerna Lars Böhlin och Ann Enström. (Hittills innehåller 100% av mina blogginlägg som 7:an-medarbetare länkar till […]
(Anmäl kommentar)
13 oktober, 2009 kl 14:20
En helt annan upplevelse!!!http://annasara.wordpress.com/
(Anmäl kommentar)
12 oktober, 2009 kl 18:26