VF

Jag vaknade i morse av att det lät som att någon duschade i sovrummet och tömde en baklastare med stenblock bredvid sängen. Men det var bara ösregnet och åskan som lät. Det bästa morgonljud jag vet! För det betyder att man utan dåligt samvete kan stanna inne hela dagen och mysa. Så jag låg kvar i sängen, med lite bär från trädgården och sista kapitlen i boken Vit Oleander. Fy farao vad bra den var!

Att komma hem till sin trädgård när man varit bortrest ett längre tag är en upplevelse av skräckblandad förtjusning. Vad har dött och vad har klarat sig? Något vi hade i överflöd var i alla fall jordgubbar och smultron. Så nu frossar vi.

Idag har jag varit inne i stan och träffat vänner. Och gjort massor av fina loppisklänningsfynd. Och tyvärr inte tagit ett enda kort. Det är så snopet när man kommer hem efter att ha kånkat en tung kamera en hel dag och ändå saknar bilder. Vad ska man då blogga om? Blogginlägg utan bilder kan ju kännas lite nakna, helt klart. Så här kommer en helt random bild bara för att. På utsikten från vårt köksfönster. Jag gillaren! Här är det härligt att stå och baka bullar. Men man får stänga fönstret förstås när det är dags för jäsning. Annars får man plattbulle till fikat.

Jag gjorde ju ytterligare ett bra tekannafynd på en loppis häromdagen. Lycka. Den ska stå på vedspisen och puttra i vinter. Jag har letat på loppisar och antikaffärer efter en sån här. Men där har den ibland varit så dyr som över 500 kronor. Det funkar inte för en snåljåp  som mig. Då är den ju inget fynd. Den här fick jag betala strax över 50-lappen för så då hade jag ju inget att gnälla på.

Jag har gjort ett till helt osannolikt fynd. En tekanna från servisen Koka Blå som kostar skjortan på alla antikaffärer. Jag fick min, i princip i mint condition, för 70 kronor. Den är så vacker att den får stå i köksfönstret och pryda sin plats istället för gömd i ett skåp. He ska va glesbygd’n för att sådana fynd ska göras!

Men allt som är nytt är fint

Stolen från loppis, köket från färgburken, klänningen från Rules by Mary. Och myggbetten på bena. De kommer från myggorna och är sprillans nya.

Det går fort fram i köket nu. Imorgon ska vi kakla ovanför diskbänken. Pappa ska komma och lära mig hur man gör så att jag kan göra det själv sedan. Bra sås reder sig själv. Så småningom alltså.

Här ser ni en skymt av köksskåpen som alltså fick behålla sin lindblomsgröna färg som är ganska typisk för 50-talet.  Bänkskivan är en nyproduktion av klassikern Virrvarr av Sigvard Bernadotte.

När det gäller färgsättning har jag haft filosofin; så lite vitt som möjligt. Jag vill ha det ljust men inte vitt. Det känns inte särskilt tidstypiskt nämligen. Istället har jag valt ljusa färger som gifter sig fint med varandra.  Bilderna är lite missvisande för i verkligheten är golvet träfärgat och fernissat. Det ger värme till hela köket.   Boaseringen har fått en gråblå högblank färg och tapeterna är rutiga. De matchar fint till bänkskivan. Dörrarnas speglar fick vara vita men runtomkring målade jag högblankt lindblomsgrönt. Köksinredningen ger köket en genuin  trettiotal-femtiotalskänsla. Man kan tro att den alltid suttit i huset. Jag är toknöjd! Fler bilder kommer så fort det blivit lite mer färdigt.

Det händer så mycket spännande (jobbmässigt) i mitt liv just nu.  Jag önskar att jag kunde berätta allt. Men jag håller på det lite. Till hösten får ni se i alla fall! Under tiden ska jag ha en lång skön ledighet. Jag har nog aldrig varit så trött som jag är nu. I skriande behov av semester. När jag kom hem efter några dagars ledighet förra veckan hade jag 150 mail som väntade. Ni som mailat men inte får svar - jag är ledsen men jag hinner helt enkelt inte. Det känns som att jag ska gå i tusen bitar av alla som drar i mig. Det är ju förstås inte någons fel - det bara blir så när det kör ihop sig för mycket. Dock har ni som mailat i prenumerationsärenden fått hjälp! Jag har vidarefodrat meddelandena.

Tidningen som skulle komma ut till midsommar blir uppskjuten till september, på grund av tidsbrist. Så ni som väntar på att få beställa får sjå er lite.  Tack i alla fall för att ni är så rara och hör av er. Vad era mail än handlar om. Ni är kalas och alla tiders!

Jag avslutar med en bild på två fina loppisfynd. En plåtburk som jag köpte för en femma samt en grädd(?)kanna som kostade trettio kronor.

Jag har slitit som ett djur i trädgården idag. Varit på plantskolan och köpt sex syrener, himmelsblå och korallrosa samt femton häggmispelplantor för att förlänga häcken på gården. Det var ett himla sjå att få ner dem i (o)gräsmattan. Syrenerna hann  jag inte ens börja med för häggmispeln tog sån tid. Men fint blir det. Speciellt om sisådär fem år när hela kalaset hunnit växa på sig lite. I trädgården är det de lååånga perspektiven som gäller. Och det är frustrerande för mig som alltid vill ha allt nu! Men det är en bra övning antar jag och bara att vara i trädgården och arbeta gör mig lycklig och lugn. Jag förstår varför trädgårdsarbete andevänds som terapiform för deppade.

Det regnar här hemma så jag tittar på bilder jag tagit tidigare. Från soliga sommarkvällar. Åh! Det finns så mycket i världen som är vackert. Gamla krocketklubbor. Blommor arrangerade i en zinkbalja. Knastrande grus. Gröna gräsplättar. Enkla saker. Men vackra saker.

Jag älskar färg. Både på inredning och kläder. Och det mest fantastiska är när man kombinerar färg med färg (och inte med svart och vitt som är vanligast) För det är då det blir magi!

Hemma i min farmors gamla hus fullkomligt exploderar bostaden i färger, att vara där är som en vitamininjektion, ungefär.  När vi renoverar hemma hos oss står farmors hus förebild. Det var mindre ängsligt förr. Tro’t eller ej. Inga Simon och Tomas kom hem och utsåg ens hem till landets fulaste. Och inredningstidningar fanns inte. Då fick man inreda efter eget huvud istället för andras.

En idé från senaste numret av min tidning är att sy ett draperi av kökshanddukar. Det är himla somrigt och fint i ett gammalt hus eller en stuga. Bara att nåla ihop ett gäng och sy fast dem med raksöm.

 En annan idé är att göra ett nytt överdrag till en lampsärm. Jag draperade bara handduken över en befintlig skärm och fäste ihop det med ett fint snöre. Tog ca fyra sekunder.

I går och i dag har jag ägnat mig åt att riva kök. Det är härligt att jobba med händerna när bara huvudet jobbat sista tiden. Jag har rivit ut köksfläkt, knackat kakel, plockat ner taket. Slängt ut den trasiga diskmaskinen och dragit ut ungefär sju kilo spik ur taket. Plus hittat massa läbbiga grejer bakom köksfläkten

Jag blev så glad när vi bakom ett skåp fann dessa gamla tapeter. Då visste jag att vi var på rätt spår med renoveringen för jag har tänkt att tapetsera något liknande.

 Vi tänker nämligen renovera i 30/50-talsstil i köket. Till vår stora glädje har vi hittat ett originalkök från just den tiden som vi ska hämta i helgen. Vi är nog lite byggnadsvårdsnördar båda två. Kommer bli dötjusigt

 Helgen har varit supertrevlig. Vi var på besök hos Jakobs mormor. Som vanligt massor av god mat och intressanta samtal.

 På Valborg arbetade jag hela förmiddagen med att fota och baka till tidningen. Åh jag önskar att jag hade en fotoassistent som kunde hjälpa mig. Det är så sjukt besvärligt att göra allt själv. Men titta vad somrigt och fint det ser ut på bilden, en sneakpeak från tidningen. Den ska ni beställa förstås! Och skynda på nu, sista beställningsdatum närmar sig med stormsteg. För detaljer om beställning klicka här. För er som vill beställa direkt med sms klicka här

Jag kilade in en snabbis på en loppis när jag körde hem från stan idag. Till min glädje gjorde jag två fantastiska fynd. En plåtburk för en femma och en handdriven elvisp av äldre modell som jag betalade tio kronor för. Jag har tidigare sett en liknande på en antikaffärer för 120 kronor. Det jag anser vara helgerån. En tia är mer min melodi.

Nu ska jag använda burken till mina kardemummaskorpor och vispen till äggtoddy och grädde - vad annars?

I helgen har jag fortsatt fira. Igår hade jag en bloggledig dag - den första på jag vet inte hur länge - och var hos pappa och umgicks med släkt och familj. Jag fick flera fina presenter, bla en till kokbok, en fantastisk gjutjärnspanna från mormor och morfar och massor av torkat renkött av pappa. Och en helt makalös present av Jakob - jag har aldrig blivit så chockad i mitt liv - men om den lovar jag att berätta mer sen!

Förra veckan hade jag besök av en fotograf som fotade ett stort reportage om mig och mitt hem till ett magasin som kommer ut i augusti. Tjoho vad roligt!

Och i måndags gjorde Magasin Vera en intervju med mig som finns att läsa här. Läs själva tidningen också - den har parollen ” En bra tjejtidning”. Det är väl lovvärt!?

 Jag gjorde ett annat toppenfynd igår. En korgstol som jag länge varit på jakt efter. Vilken lycka! Den står nu i vardagsrummet och knarrar. Melker har redan ätit bort en bra bit.

Ett fiffigt litet tips till den som syr mycket är att fästa ett sidenband i nåldynan och knyta fast den runt handleden. Då slipper man leta (och svära).

Hur tekoppen känns i handen

Hur glasyren är liksom sprucken där

Hur duken stryker mot fingertoppen

Hur luften luktar här

Hur det knäpper i alla väggar

Hur golven knarrar på ett särskilt vis

att jag vet var plåsterna ligger

och precis så varm blir min spis

…det måste vara hemkänsla.

När jag var i min farmors hus förra veckan hittade jag den här fina urgamla krukan i blått. Lite lagom sprucken sådär.

Jag körde ner en pelargon och nu står den bredvid skivspelaren och söker vara lite vacker.