VF

Rena friskvården lyssna på Paggan

MALENA ERNMANS seger i lördags rubbar inte min uppfattning om Melodifestivalen en millimeter, även om den stärkte min tilltro till svenska folkets goda omdöme. Själv blev jag sittande i grubbel över hur jag kunde bli så glad för något jag bryr mig så lite om och det begriper jag fortfarande inte.
Att finalen sen fått snudd på storpolitiska följder var ännu mer oväntat än Ernmans seger.
Hela affären med rysk protest, blomster, krumbukter och ursäkter är en storm i ett vattenglas.
Nog för att det mer än en gång funnits fog för att be om ursäkt för dålig humor i SVT. Men det är till oss tittare ursäkterna i så fall ska riktas, inte ryska ambassaden.

KAN POLITIK vara friskvård? Tydligen.
Min huvudvärk hade i alla fall släppt och jag kände mig klart uppiggad sen jag lyssnat på Leif Pagrotsky i onsdags.
Den effekten kan det ha att höra på folk som kan reda ut knepiga saker på ett begripligt sätt och vet själva vad de tycker. Som Paggan. Ändå har jag intrycket att hans kapacitet inte utnyttjas fullt ut av nuvarande partitopp.
Antagligen är han för självständig. Tänker för kritiskt. Det betyg han gav åt internationell socialdemokrati var inte översvallande vilket givetvis också drabbar den svenska.
Finanskrisen borde ju vara rena guldläget för socialdemokratin. Intressant nog är det, som Pagrotsky sa, ändå inte därifrån som de skarpaste attackerna kommer utan från liberala ekonomer typ Paul Krugman.
Och så länge det inte finns någon tung vänsterkritik, än mindre något utarbetat vänsteralternativ, är det förstås heller inte underligt om Fredrik Reinfeldt och Anders Borg fortsätter att vinna opinionspoäng, även om de egentligen inte borde det.
Fast det var det inte Pagrotsky som sa; det jag som säger det.

TYVÄRR HAR JAG inte läst Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”. Och efter att ha sett filmen känner jag mig knappast tänd på att göra det heller.
Handlingen är bitvis ologisk och hälften så mycket sadistiskt sex hade varit mer än nog.
Men jag skulle  ljuga om jag sa mig inte vara berörd av Noomi Rapace som Lisbeth Salander. För hennes skull är filmen sevärd. Och för Sven Bertil Taubes.

SKIDSÄSONGEN kan nu summeras. Och det är ganska enkelt: Televisionen har slösat bort oändligt många fler sändningstimmar på den än vad våra blågula framgångar motiverat.
Så jag instämmer med DN:s tevekrönikör Johan Croneman:
Måste man verkligen sända ALLT bara för att man kan?

VÅRA SVENSKA politiker vet nog oftast vad de gör. Fast när det gäller försvarspolitiken på senare år kan man faktiskt undra.
Nu kanske den håller på att vridas åt rätt håll igen, men det är så dags.
En hastig blick på kartan borde ju exempelvis ha räckt för att inse att Gotland är den sista bit av fosterlandet som skulle lämnas försvarslöst.
Ändå är det precis vad som skett. Alla militära enheter är borta och att nu placera fjorton moderna stridsvagnar  – obemannade! – i ett garage på ön ändrar ju inte mycket till det bättre.
Sverige vill försvara sig, kan försvara sig och skall försvara sig. Så vill jag minnas det hette när jag gjorde lumpen. Gäller denna stolta paroll verkligen fullt ut fortfarande?
Vore jag gotlänning på heltid skulle jag i alla fall inte lita ett dugg på det.

NÄSTAN ALLTING har en egen dag numera. Kanelbullen, våfflorna och i morgon Världsvattendagen.
Fira den gärna med att spola upp ett glas kallt vatten ur kranen och njut det sen i djupa klunkar.
Rent och gott vatten är faktiskt ingen självklarhet i alla delar av världen.

Rosin Rankar| Bra & Dåligt
Bra: Che Guevara på Filmstaden, Anders Björck på Folkets Bio. Den politiska spännvidden i det lokala filmutbudet just nu går verkligen inte att klaga på.
Dåligt: Att busslinjerna 83 och 84 ska dras in. Vi är många som vill ha Antikrundan kvar!

• Kommentera
• Tipsa en vän
•  Skriv ut