VF

Blondinbella har fått en himla otrevlig kommentar på sin blogg från någon som kallar sig Emma.

 Hon skriver pressar du alltid brösten mot alla nya människor du posar med? Är det såhär du gör för att klättra på karriärsstegen

Ja ni hör ju själva vilken vidrig kommentar. Men minst lika otäckt är Blondinbellas svar:

 Är jag förvånad att det är en Emma och inte en Emil? Nej.  Så länge de här existerar kommer de aldrig att bli jämställt bland kvinnor och män. Jag är trött på snack om kvotering för att få in kvinnor till styrelser, det är inte männen som är problemet. Det är vi tjejer själva som jämt lägger krokben för varandra och när vi beter oss såhär och vem fan vill jobba med oss då?

 Kära Blondinbella.  Jag tycker inte heller att det är minsta konstigt att just en Emma och inte en Emil som skriver skit till dig - du har antagligen 90 procent kvinnliga läsare. Enkel statistik. Ta och räkna alla positiva kommentarer du får på din blogg.  Jag är övertygad om att det mesta berömmet faktiskt också kommer från tjejer. Och nu kanske du inte håller med mig när jag säger det här - men det är inte kommentarer som den där som är problemet - det är inlägg som dina. Eftersom det du gör är att slå fast hur dumma kvinnor är. Varför har du gått på den myten? Det är du alldeles för smart för. Ärligt talat tycker jag att det är rätt tramsigt att döma ut ett halva jordens befolkning bara för att några av idioterna på jorden är kvinnor. Idioter finns det gott om av båda könen. Men när du skriver det du skriver befäster den förljugna bilden av kvinnor som intriganta häxor. Som hatar att se andra kvinnor lyckas. Varför vill du vara med och befästa en så osann bild? Det finns faktiskt en fara i att reproducera en myt. Tillslut börjar folk tro att den är sann.

Jag kan erkänna att jag själv ibland fallit för myten om den bitchiga kvinnan som bara lägger krokben. Men oj vad jag blivit motbevisad på bloggen.  Jag är faktiskt lite chockad av hur många peppande, härliga och generösa tjejer det finns. Helt fantastiska. Som köper mina tidningar, som kommenterar på min blogg, som tipsar och mailar och hälsar och hejar.

Och vilka läser din blogg egentligen ? Vilka såg till att Bella & Tyrashow blev en hit? Vilka köper damkläderna från ditt märke Classified? Vilka shoppar sminkprylarna du tipsar på på Bellme? Vem betalar egentligen din lön? Alla godhjärtade män?

Tänk efter Bella. Kvinnor är din målgrupp och din fanbase. Bajsa dem inte i ansiktet för att du har fördomar om dem.  Idioter är inte idioter främst för att de har snippa. Utan för att de är - ja just det - idioter.

Ps, Om du inte tror mig ska du lyssna på sommarpratet med coola medieentreprenören Anna Carrfors Bråkenhielm Hon är inne på samma spår som mig.

Det har varit ett himla liv om att FI eldat upp 100 000 kronor. Vissa har tom hävdat att de borde skänkt bort pengarna till fattiga barn i Afrika istället.

 Jag ställer mig frågan, vad var meningen  med tilltaget? Jo att på ett effektivt sätt väcka intresse för och sätta ljuset på partiet FI och vad de står för. PR alltså. PR sysslar alla partier med. Och för små partier med liten budget måste det till kluriga saker för att få uppmärksamhet.  Och vad kan då vara klurigare än att elda upp 100 000 kronor? Andra partier bränner ju också pengar - på dyra reklamkampanjer i tv och på att affischera hela städer. Där bränns långt mer än 100 000 kronor kan jag lova. Och varför är det bättre att bränna pengar på det än på en klotgrill? Hundratusen är småpotatis för stora partier. Men inte kommer  väl någon till moderaterna och säger  - Kära nån så onödigt att ni gör PR för er själva. Själviskt! Barnsligt! Tänk så många barn i Afrika som kan äta sig mätta för dessa pengar.

Så vad tycker jag då om tilltaget att elda upp hundratusen kronor?  Jamen grattis Gudrun - du är ett PR-geni! Medier och människor gick rakt i din gillrade fälla.

Missförstå mig inte. Jag är inte rojalist. Men jag blir ilsk när jag hör så många knota om den överdrivet stora bevakningen av Viktoria och Daniels bröllop. Kära nån! Fotbolls-VM håller på en hel månad och för närvarande spelas tre matcher tre gånger om dagen. Med försnack och eftersnack. I två kanaler. Addera alla OS, Alpina Världscupen, Fotbolls-EM, Hockey-VM, skidskyttetävlingar, Vasaloppet - ja all bevakning kring sportevenemang. När skitnödiga killar i kostym snackar om “vattenbärare” och ritar i datorn för att visa vilken spelare som borde stått var för att göra mål. Grånade gubbar som diskuterar en sträckt vadmuskel på så fruktansvärt stort allvar att man undrar om det är frågan om ett tredje världskrig. Och detta gör dom på allra bästa sändningstid. Året om.Varje år.

Så jag kan inte alls förstå varför tung bevakning av ett kungabröllop - som endast sker var 35e år - kan väcka så ont blod.  Men kanske är det så att kärlek bröllop och flärd räknas som traditionellt kvinnliga intressen. Tramsiga intressen. Så oseriöst! Till skillnad från den (intellektuella?)  hockeyn och fotbollen, som är traditionellt manliga intressen med hög status. Ingen man med makt skäms för erkänna att han intresserar sig för fotbolls-VM. Nej det är bara naturligt -  trots att det är ett världsmästerskap som Sverige inte ens kvalificerat sig till.

Det är en dingdingvärld.

Om man sett Milleniumtriologin på teve, eller kanske Kommissarie Winter kan det hända att man reagerat på alla nakna (kvinnliga) kroppsdelar. Kommissarie Winter har en fru som fått fyra repliker men två sexscener och i Millenium humpas det och skumpas så att skinkorna dallrar.

Hur många djupt rynkiga och svårt acneärriade manliga skådisar finns det inte i dessa serier? De har flottiga pannor och putmagar. Men målas upp som värsta drömhunkarna. De får ligga med pangbrudarna som även när de passerat 40 fortfarande är vrålsnygga. Lena Endre, Marika Lagerkrantz, Sharon Dyall, Eva Fröling och Amanda Oms är bara några exempel. Fräscha och fläckfria utan ett enda acneärr eller överskottskilo.

Först reagerar man kanske inte över sexscenerna. Man är glad för en motvikt till all amerikans förljugen skit. Men ganska snart blir detta tvångsmässiga dokumentenande nästan komiskt. För svenska sexscener är ofta besvärande ingående. Och ändå ska de stå där helt okommenterade. Som för att bevisa hur frisläppta och obrydda vi är i Sverige. Fine, men om vi nu är så frisläppt kan man ju undra varför det aldrig visas helnäckande män?  Tror filmskapare inte att kvinnor skulle vilja se det? Eller är männen i serierna helt enkelt för gamla och oattraktiva för att exponeras? Vad handlar detta egentligen om? Och varför måste utvecklandet av det “naturliga filmsexet” ske på kvinnors bekostnad, till mäns nöje? Vad är det som är så nyskapande med det? Det är ju samma förljugna skit som jämt vanligt. Bara i en lite snyggare kostym.

Svensk filmindustri  - tillåt mig att spy en smula.

Jag är mycket skeptisk till lågenergilampor. De ska tydligen ska vara väldigt “miljösnälla” men det har jag svårt att förstå.  Bland annat av dessa anledningar:

 Kvicksilver är sedan länge förbjudet i Sverige. Men inte i lågenergilampor.  Konstigt nog eftersom vi har massor av lampor i hemmen. Och således massor av kvicksilver som bevisligen är mycket farligt för alla levande organismer.

Glödlampor drar visserligen mer energi  än lågenergilampor men genererar i sin tur mycket värme, vilket gör att man inte behöver ha lika varmt hemma. Dessutom har Sverige redan nu ett överskott på energi.

Det har under veckan rapporterats, bland annat i Ekot, att lågenergilampor kan avge skadlig strålning. Schweiziska strålskyddsmyndigheten (som står bakom studien) rekommenderar att man ska hålla ett avstånd på minst 30 centimeter till dessa lampor pgav strålningsrisken.  De säger också att ingen ordentlig studie har gjorts av vad som händer efter långvarig exponering, men nämner i intervjun i Ekot både rubbat immunförsvar och cancer. (Och under tiden detta utreds är vi alltså försökskaniner!)

Kvicksilverlampor som går sönder är en hälsofara. Om en varm lågenergilampa krossas bör man enligt kemikalieinspektionen snabbt öppna ett fönster, stänga dörren och lämna rummet i en halvtimme för att undvika inandning av det förångade kvicksilvret. En kall lampa ska samlas upp med ett styvt papper. Därefter ska golvet våttorkas och trasan ska läggas i en burk som förseglas och märks ”kan innehålla kvicksilver från en lågenergilampa”. Burken ska sedan lämnas till en återvinningscentral.

Allt sammantaget tycker jag det finns skäl till att vara skeptisk till dessa “miljövänliga” lampor. Faktum är att det enda miljösnälla jag kan komma på med dem är att de lyser så fult att människor helt låter bli att tända dem.

Ibland blir jag tokig av den här bloggvärlden. Jag  hittar en blogg med någon som bor mycket vackrare än jag själv. Som verkar ha massa kosing att anlita hantverkare för. Man läser om någon som är sådär provocerande naturligt smal och undrar varför man inte är likadan. En bloggare syr alla sina kläder själv och är förstås mer begåvad än Lars Wallin. En annan bloggare har precis det långa hår som jag vill ha men aldrig kan få. En kvinna har tre välartade barn och inte en bristning på magen. Och några har det perfekta förhållandet och vaknar magiskt kära vareviga morgon…oftast blir jag peppad, inspirerad och glad av att läsa bloggar men ibland blir jag också missunnsam, nedslagen och stressad. Man når ju omöjligt upp till den där nivån. Det är så lätt att jag glömmer att bloggare är vanliga människor med vanliga problem. Och ändå är jag ju själv en bloggare!

Så, för att påminna mig själv och andra: Bloggar visar bara upp fragment av verkligheten. För att vi inte orkar, vill eller vågar exponera mer. Då väljer man det vackraste. Det gör de allra flesta. Glöm inte bort det.

Ibland när man talar om våld mot kvinnor säger någon förnumstig människa “Gå efter första slaget”. Som om det vore ett rimligt riktmärke. Så naivt. Som att man bara går ifrån den som slår en. När en relation har urartat till den grad att man blir slagen är det inte lätt att gå. Gå istället vid första gliringen. När någon försöker manipulera dig. Gå när din partner är orimligt svartsjuk. Gå bara gå. Eller sök hjälp. Det är svårt nu men det är säkert ännu svårare sedan.

Att säga gå efter första slaget är lika konstruktivt som att be någon som drunknar att lära sig simma.

Varje kvinnodag hör man någon som säger, Vad orättvist. Varför finns det ingen mansdag?

 Jo därför att 365 dagar om året tillhör de män som styr i världen. De äger varenda dag på hela året. Varför är det så provocerande att det då finns en dag när man reflekterar lite extra över kvinnors situation? Och varför - VARFÖR - måste man poängtera att män har det minsann också svårt, så fort man pratar om att kvinnor kan ha det svårt?

Det finns väl ingen feminist som tvivlar på att män har det svårt. Feminism är att se att det finns patriarkala strukturer i samhället. Som gör att några få män styr över alla andra kvinnor och män. Som låser fast människor i föreställningar om hur de borde vara.  Detta är feminister - och många kvinnor överlag - engagerad i. Ändå lastas de för att de inte talar om mäns frigörelse i nog stor uträckning. Men kära nån - ta ditt ansvar som man. Gör något! Säg något! Tyck något! Engagera dig i jämställdhetsfrågor i din vardag. Stå upp för din rätt att visa känslor, gråta, vara barnledig etc. Eller vad du nu anser är problemet för dig som man i dagens samhälle. Och stå upp för kvinnornas frågor. Istället för att vara passiv och sedan blir sur på feminister. Varför ska kvinnor driva din frigörelse om inte du tänker driva deras? Jämställdhet är ingen kvinnofråga. Det är en mänsklig rättighet. Det är något som du och jag och alla ska ta ansvar för.

Nä, nu har det hänt igen. För att förtydliga.

Till de som blev arga, ledsna eller kränkta över att jag skrev illa om mikrovågsugnar i förra inlägget ber jag om ursäkt. Jag visste inte att så många mikrovågsugnar läser min blogg.

För visst är ni väl mikrovågsugnar? Hur kan ni annars bli arga över att jag är nedlåtande mot Er? Jag nämnde ju inte er i inlägget. Antingen är ni mikrovågsugnar eller så identifierar ni er så starkt med er ugn att ni inte klarar av att den blir kritiserad, för då tror ni att någon kritiserar er?

 Har ni mer sorg, ilska, besvikelse, hatmail eller okvädningsord på lager åt mig - langa hit dem. Jag blir inte ledsen. Era åsikter har inget med mig att göra.  Jag önskar bara att ni kunde resonera likadant.

Visste ni att under krisåret 2009 har SE Banken avsatt mer pengar till chefsbonusar är vad de kommer göra i vinst? Samma sak gäller förlusttyngda Swedbank. Under detta år har bankbonusarna tom. ökat! Trots att vi är mitt uppe i en finanskris orsakad av -just det - bankerna. Jag är så väldigt glad att jag lämnat Swedbank. Har noll och intet förtroende för dem. Vi är istället med i den medlemsägda banken JAK. Där kan man låna pengar utan ränta och det var på det sättet vi köpte vårat hus. Samtidigt sparar vi våra pengar där och möjliggör således att andra kan låna av oss utan ränta. Det känns bara helrätt! Dock måste man ju också vara med i en traditionell bank för att kunna använda kontokort och få sin lön utbetald. Då valde vi Icabanken. Mest för att de har supersnabb internetservice. Du kan utföra precis alla dina tjänster via nätet, det är aldrig telefonkö och det är öppet dygnet runt. Sådant gör mig lite gladare. När man vill fråga Swedbank någonting sitter man i telefonkö i en halvtimme för att sedan få reda på att den där frågan kan vi inte svara på över telefon. Du får komma till vårat kontor istället. Det stängde dock för en halvtimma sedan och ligger fem mil bort. Hooray!

Jag slutar aldrig förvånas över inavlade svenska Elle. Pinsamt ofta kramas samma personer ihjäl i alla deras tidningar. Ett exempel är Lovisa Burfitt. När jag fortfarande läste ELLE så stod det om henne i var och vartannat nummer. Undrar om någon på redaktionen är bästa kompis med Burfitt? Inte för att hon inte är bra, men kom igen. Det finns ju andra som är ännu bättre. Nu har de  i alla fall utsett årets bäst klädda. Och på listan med de bäst klädda har de placerat Elsa Billgren som Årets Vintage, Ida Pyk som Årets t-shirt och Filippa Berg som Årets bohem. Krystade genrer? Jamen alla tre bloggar ju på ELLE.se! Då måste de inkluderas. Men missförstå mig inte. Jag tycker till exempel att valet av fantastiska Elsa Billgren är klockrent. Men alltihop sammantaget gör att Elle känns inskränkt och oseriöst. Ungefär som resten av modesverige. Sällan eller aldrig skrivs kritiska recensioner av svenskt mode. I alla fall aldrig av svenska modejournalister. De stryker bara medhårs. Jämför man dem med svenska nöjesskribenter förstår man snart hur absurt det är. Där råder nämligen ingen brist på folk som har åsikter.

Men den svenska modeindustrin utgörs av en liten klick där ingen vill stöta sig med någon för alla känner alla. Journalisten är bästa kompis med  grundaren av det kända märket vars lillebrors flickvän är en känd stylist vars bästa kompis driver en stor modeblogg på den kända tidningen…ja så fortsätter det i all oändlighet.  Kanske är det därför jag inte längre läser svenska modemagasin?

Isabelle Ståhl skriver en debattartikel i Expressen om hemmafrutrenden.

“Plötsligt vill trendiga bloggtjejer som Underbaraclara och Niotillfem laga perfekt glaserade muffins ur mormors kokbok och sy lapptäcken och väggbonader, snarare än att gå ut och festa och förverkliga sig själva. Att gifta sig ungt, ha puffiga kjolar har blivit hippt igen.”

Jag slutar aldrig förvåna mig över att kvinnligt självförverkligande bara får se ut på ett enda sätt för att vara rätt. Hur frigörande är det?  Många människor som inte tänkt längre än näsan räcker tror att självförverkligande alltid ligger i att festa, vara sexuellt frigjord samt göra karriär i en stor stad. Jag kommer från en vanlig svennebanan-bakgrund. Den största revolt jag kunde göra mot allt som förväntades av mig var att bli frälst, gifta mig ung, och flytta ut på landet. Visst hade jag kunnat dra till Stockholm, hyrt en lägenhet i andrahand och tagit ett extrajobb för att finansiera mitt festande.  Men då  jag inte sysslat med mitt självförverkligande. Då hade jag sysslat med någon annans. Jag hade absolut inte haft  den karriär eller den inkomst jag har idag. Och jag vet att jag hade varit väldigt olycklig.

Det händer rätt ofta att jag får kritik, i synnerhet av folk som kallar sig mina sk bloggvänner. Syrliga inlägg om att husmorsbloggar är bakåtsträvande. Det tar jag med ro. För jag vet att jag minst av allt är bakåtsträvande. Dels för att jag är en av få stora bloggare som ens skriver om feminism och berör dessa svåra frågor. Men framförallt för att jag är ett bra exempel på någon som förverkligat sin egen dröm. Inte någon annans.

Jag förstår mig inte på Gina Tricots val av underklädesmodell. Är det meningen att de hundratusentals kvinnor som handlar där ska kunna identifiera sig med den här tjejen? Hon som har lår som buktar inåt?

Eller Lindex val av Caroline Winberg som modell för märket. Som är så smal att hon snart går av.

Förbannade fega skitföretag. De gömmer sig bakom anorektiska tjejer för att låna lite status till sina högst mediokra plagg. För en riktigt smal brud skänker den där moderiktiga känslan som plaggen i sig inte förmår göra. Trä vad skit som helst över huvudet på en modell. Det kan vara en sopsäck, eller en lappkåta. Addera snorhöga klackar och kalla det för faaaashion!

Ps.  Kom inte och jama om att “det finns faktiskt tjejer som är så där naturligt smala….” för det skiter jag ärligt talat i. Jag skulle vilja se några riktigt naturligt feta människor. I en enda annons. Någonsin.

Kan det går för sig? VA ?!

Förresten. Apropå det. Kolla här på något sjukt

 Jag går på dagis och en av pojkarna använder fula ord som jag inte förstår. Knulla. Fitta. Jag är rädd för honom trots att han bara är tre år gammal.  När hans mamma hämtar honom har hon ett blåöga

Jag går i första klass när en kompis berättar att en man ringt till henne när hon varit ensam hemma. Han ville fotografera henne naken. Hon förstår inte varför.

 Jag går i högstadiet och folk skvallrar om killen som står åtalad för gruppvåldtäkt. Många tvekar och säger; fast den där tjejen knullar ju runt med alla…

Jag och min syster är i Barcelona. Vi sitter på en parkbänk och dricker kaffe. En bit därifrån står en ung man med en cykel. Han verkade vänta på något, för han har stått där länge. Plötsligt upptäcker jag att han har snoppen framme. Han tillfredsställer sig själv medan han ser på oss. Jag blir så djuriskt djävla förbannad. Så jag reser mig upp och går fram och säger fy fan du är så djävla vidrig och dessutom har du en liten snopp. Jag känner mig lite tuffare men på kvällen kan jag inte somna

Jag jobbar i butik och när jag ska hem sent är det kolsvart ute. Jag är rädd. Alla talar om hagamannen. En kund berättar att hon tar kökskniven med sig när hon ska slänga soporna. Och en natt när hon är hon ute möter hon en man som hon inbillar sig är hagamannen. I vild skräck rusar hon hem.

 Jag väntar på tunnelbanan. En kvinna kommer gående. Hon är fint fixad i håret och bär mörka solglasögon. Men någonting i hennes gångstil avslöjar henne. Hon verkar ha ont i höften. Och över munnen syns stora svarta märken. Omsorgsfullt översminkade

Kvinnovåld, säger de. Är en kvinnofråga.

Hur kan det vara en kvinnofråga när det är männen som slår?

Det här är det värsta jag vet. När man köper ett gammalt hus och sliter ut allt som är fint. Spegeldörrar, roliga tapeter, udda kakel. Målar hela skiten vitt och lägger in trägolv. Som att våldta huset ju! Sedan säljer man det dyrt när husets själ är ordentligt fördriven

En annan sak jag stör mig på är alla helvita hem i inredningstidningarna. Man säger “vi ville bevara den gamla lantliga stilen så vi målade allting vitt”

Fel fel fel. Det fanns ingen förr i tiden som var så korka att hon målade allting vitt. Då blev ju allt skitigt! Så otroligt opraktiskt. Det var murrigt och mörkt och så var det med den saken. Måla gärna vitt om ni vill. Men det är ett modernt påfund.

Jahaja. Här fick ni en dos inrednings-pms till livs på kvällskanten.

Vet du vad jag tycker om dig som läser?

Jo att du som inte är kristen är en idiot!

Tänka sig. Vilket hallaballå det skulle bli om jag skrev så. Ändå är det många många som behagar skriva så till mig. Att jag är en idiot som är kristen.  Någon påpekar att jag verkar vara för smart för att vara kristen. Vissa undrar hur jag som är så “himla vettig” kan vara så knäpp att jag tror på Gud.

Då har jag bara en liten fråga till er: Har det aldrig slagit er att anledningen till att just jag är en sådan “vettig tjej” kanske är att jag är kristen? Att det går hand i hand hos mig.  Även fast du kanske inte tror det.

Människor är inte legofigurer som man enkelt kan plocka isär i olika bitar.  Vi är virvlande sockerkakssmetar. Det går inte att skilja gulan från vitan och mjölet från sockret. Vissa saker är oskiljaktiga.

Och att säga så där till mig är lika logiskt som att säga till någon: Du är jättetrevlig och dum i hela huvudet.

 Ni har all rätt i världen att tycka att jag är dum i huvudet. Varsågod. Men ifall ni tycker att jag är vettig så får ni bara acceptera att det finns vettiga människor som tror på Gud. Så det så!

Det tråkigaste med seriestarter och säsongspremiärer är att man upptäcker hur mycket fett alla kvinnor sprutat in i kinderna under sommaruppehållet. Alla kända kvinnor ser numera ut som riktiga babyfaces. Fett i kinderna är grejen liksom. Madonna är ett bra exempel på de onaturliga bullarna. Carolina Gynning  ett annat.

Fast det är varken givande eller kul att peka finger åt andra kvinnor. Det intressanta är ju förstås att fundera på varför branchen vill att vuxna kvinnor ska ha lika mycket fett i kinderna som en nyfödd bebis. Och lika lite kroppsbehåring.

Vi som är födda på 80 och 90-talet har vuxit upp med budskapet att den högsta lyckan som finns är valfrihet. Elevens val, gymnasielinje, klassinriktning. Vi laddar hem teveserier när det passar oss. Vi väljer vad vi vill se och när vi vill se det. Vi har växt upp med söndagsöppet, Seven Eleven, ja till och med öppet på julafton. Men vet ni vad jag har upptäckt? Det finns en stor glädje i att inte behöva välja.

Där vi bor finns det bara en liten affär. Allt jag vill ha finns inte där. Och det är bara att acceptera. Jag springer inte runt i andra mataffärer utan gillar läget. Om jag blir sugen på godis klockan åtta på tisdagskvällen är butiken stängd. Vill jag ha godis måste jag köra flera mil och då struntar jag i det.  Jag måste inte själv kämpa med min karaktär och vela hit och dit. Beslutet är redan fattat och det är underbart. Den dag jag vill skicka mina barn till skolan så måste jag inte grubbla och utvärdera ett tiotal. Det finns ett enda alternativ och jag kan först försöka vara nöjd med det.

Valfrihet är inte höjden av lycka.

Valfrihet är inte höjden av olycka.

Men friheten att ibland slippa välja. Det är bra grejer det.

Det tröttaste jag vet är bloggar som bara provocerar. Jag har mycket svårt att bli upprörd på varken Kissie, Dessie eller Blondinbella. Vissa av sakerna de skriver skulle man kunna gå i taket av. Men när någon så uppenbart bara vill provocera så blir man ju såklart inte ett dugg provocerad. Om en i övrigt vettig människa skrev det som tex Kissie skriver så skulle jag kanske reagera. Men i det här faller så känner jag mest ett starkt behov av att gäspa. Det är inte meningen att vara nedlåtande eller hånfull. Jag har ingenting alls emot Kissie. Hon är bara genuint ointressant. Gör mig varken arg eller upprörd. Jag känner mig likgiltig.

Jag hoppas och tror att den här typen av bloggar så småningom kommer ta kål på sig själva. För det är lite samma sak som med Big Brother. Första åren var det väldigt spännande. Sensationellt att se någon pippa och snacka skit i tv. Men ganska snart så kände man istället den där bekanta känslan av trötthet.

 När någonting har som enda poäng att chockera och provocera finns det ett tydligt bäst före datum. Snart är läsarna mättade. De har vant sig. Slutat bli chockerade. Och slutar läsa.

 Alex Schulman gick från att vara “nätmobbare” till fin familjefar i bloggvärlden. Och han har aldrig haft fler läsare. Det om något bevisar väl min tes.

Några av er som läser verkar sitta därhemma och tänka

Den där Underbaraclara, hon är inte så god och from som hon vill verka. Ni sitter nog därhemma och känner er anklagade.  Hon med sin höga moral, hon som ska verka så kristen, hon som ska vara så himla duktig, hon är minsann inte ett dugg bättre än mig.

Och så fort jag gör eller skriver något minsta tvivelaktigt så blir ni skadeglada! Triumferade skadeglada. Ni insinuerar att jag är omoralisk och falsk. Ni påstår att jag är fördömande.  Att jag utger mig för att vara bättre än jag är. Att jag är beviset på att kristna inte alls är bättre än andra människor. Och alltid lyser er skadeglädje igenom. Du är minsann inte så djävla bra som du tror.  Du är inte bättre än mig.

Men hörni. Jag har en nyhet till er :

JAG ÄR INTE BÄTTRE. JAG ÄR INTE PERFEKT. JAG ÄR MEDVETEN OCH HÖGST VILLIG ATT ERKÄNNA DET

I sjäva verker är alla utom just ni medvetna om det.  Jag har aldrig påstått att jag är bättre än er. Varken jag eller någon annan normal läsare av den här bloggen tror att jag är perfekt. Så sluta sparka in öppna dörrar. Sluta triumfera när jag klantar mig. Det finns inget att triumfera över. Jag erkänner direkt.

Det  verkar dock som att ni bli provocerade av mina livsval. Ni tror kanske att jag dömer alla som inte är kristna, nykterister, och äter ekologiskt?  Och eftersom ni tror att jag fördömer er så skyndar ni er att fördöma mig. För säkerhetsskull.

Men ni lägger av med det nu va? Det finns inga perfekta människor. Kristna är inte perfekta. Kristna erkänner att de är ofullkomliga. Det är därför vi behöver Gud!

Vi är alla fulla av både skit och solsken

Sagt om Vanna Rosenberg i allt om barn:

Hon är tjejen från fina akademikerfamiljen som lyckats bli en av våra få riktigt roliga kvinnliga skådisar

Till skillnad från alla riktigt roliga manliga skådisar som det dräller av, eller?