VF

Rädda den svenska modellen

LEDARE: Ratificera inte Lissabonfördraget innan kollektivavtalet och strejkrätten är garanterad.

EU:S STATS- och regeringschefer kom på toppmötet i Lissabon ifjol överens om ett nytt EU-fördrag. Det nya Lissabonfördraget motiveras med att det behöver skapas nya bättre arbetsformer för EU:s fortsatta utvidgning. Fördraget stärker institutioner i Bryssel och skapar ett ännu närmare samarbete kring fler frågor. I effektivitetens namn så begränsas varje enskilt medlemslands inflytande och det nationella vetot avskaffas inom de flesta områden. Det är en stor demokratiförlust, den försöker man kompensera genom att låta Europaparlamentet få beslutsrätt i fler frågor. Det är verkligen ingen demokrativinst att ge parlamentet mer att säga till om och begränsa de enskilda medlemsländernas inflytande. Mindre än hälften av EU-medborgarna röstar i parlamentsvalen, känslan av delaktighet är låg. Det är i de nationella valen som känslan av delaktighet och möjlighet till påverkan finns.
Innan fördraget kan börja gälla skall det ratificeras av alla EU-länderna antingen genom folkomröstning eller genom beslut i landets parlament. Vi är många som hoppats och trott att Mona Sahlin och socialdemokratin skulle avvakta med ratificeringsbeslutet till Claes Stråth presenterat sin utredning som LO-kongressen krävde. Stråths utredningen skall titta på hur Sverige kan anpassa den svenska modellen på arbetsmarknaden efter EG-domstolens dom i Laval och Rüffertmålen. I slutet på förra veckan gav dock Mona Sahlin besked; Lissabonfördraget skall ratificeras enligt planen, innan utredningen ens är klar.

VISST ÄR Lissabonfördraget i många stycken bättre än Nice, men det ändrar inte någonting i EG-domstolens beslut att sätta den fria rörligheten över fackliga rättigheter. EG-domstolens dom i det s.k Lavalmålet öppnar upp för lönedumping och fråntar fackföreningar rätten att vidta stridsåtgärder. Den överenskommelse om kollektivavtal och den svenska modell som alla parter var eniga om vid Sveriges inträde har EG-domstolen totalt struntat i. Professor Ronnie Eklund, som studerar Europeisk arbetsrätt vid Stockholms Universitet, menar även han att Lissabonfördraget inte löser problemen med t ex Lavaldomen. Även med det nya fördraget kommer domstolen att kunna sila alla de grundläggande rättigheterna genom fördragets fria rörligheter. T.o.m. EU-kommissionären Margot Wallström har tydligt uttryckt samma sak. Hon skrev i ett svar på Eva-Britt Svenssons, vänsterpartiets EU-parlamentariker, fråga den 4 oktober 2007  ”När det gäller förhållandet mellan grundläggande rättigheter och de fyra grundläggande friheterna - fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital - har EG-domstolen utvecklat tydliga principer. Kommissionen anser att denna rättspraxis inte på något sätt kommer att påverkas genom att stadgan görs juridiskt bindande.” Det är alltså tydligt att Lissabonfördraget inte på något sätt garanterar kollektivavtalets ställning och strejkrätten.

FÖR ATT fördraget ska godkännas i riksdagen krävs tre fjärdedelars majoritet. Socialdemokraterna har alltså avgörandet i sin hand. Genom att ställa krav på förbättringar och inte ratificera fördraget redan nu kan socialdemokratin tvinga högerregeringen att ta upp frågan med regeringscheferna i EU. Det är nu vi har möjligheten att kräva starka skrivningar som slår fast fackets rätt att hävda kollektivavtalen och strejkrätten.

DET NYA fördraget kan inte träda i kraft innan Irland haft en ny folkomröstning, vilken troligen kommer hösten 2009. Sverige behöver inte, som vanligt, vara bäst i klassen och rusa iväg med beslut. Irlands ”folkomröstningsnej” har föranlett en diskussion om nationella tillägg till fördraget, på så sätt skulle man ändå kunna få med irländarna resonerar man. Därför borde Sverige vara aktiva nu, vi skulle nu kunna kräva ett nationellt tillägg med anledning av Vaxholmsfallet. Domen kom då fördraget redan hade slutförhandlats, vilket skulle öppna ´för en möjlighet att ta upp frågan till diskussion om ett nationellt tillägg. Att högerregeringen inte lyfter ett finger för att få tillstånd ett nationellt tillägg ligger helt i linje med deras politik, varför skulle de vilja stärka den svenska arbetsmarknadsmodellen? (Även om de i valrörelsen hävdade att de älskade kollektivavtalen). Det är nu upp till socialdemokratin att rädda den svenska modellen. Det duger inte att skylla på högerregeringen och deras passivitet i frågan.
LENA SANDLIN

• Kommentera
• Tipsa en vän
•  Skriv ut