VF

Nä, nu har det hänt igen. För att förtydliga.

Till de som blev arga, ledsna eller kränkta över att jag skrev illa om mikrovågsugnar i förra inlägget ber jag om ursäkt. Jag visste inte att så många mikrovågsugnar läser min blogg.

För visst är ni väl mikrovågsugnar? Hur kan ni annars bli arga över att jag är nedlåtande mot Er? Jag nämnde ju inte er i inlägget. Antingen är ni mikrovågsugnar eller så identifierar ni er så starkt med er ugn att ni inte klarar av att den blir kritiserad, för då tror ni att någon kritiserar er?

 Har ni mer sorg, ilska, besvikelse, hatmail eller okvädningsord på lager åt mig - langa hit dem. Jag blir inte ledsen. Era åsikter har inget med mig att göra.  Jag önskar bara att ni kunde resonera likadant.

Visste ni att under krisåret 2009 har SE Banken avsatt mer pengar till chefsbonusar är vad de kommer göra i vinst? Samma sak gäller förlusttyngda Swedbank. Under detta år har bankbonusarna tom. ökat! Trots att vi är mitt uppe i en finanskris orsakad av -just det - bankerna. Jag är så väldigt glad att jag lämnat Swedbank. Har noll och intet förtroende för dem. Vi är istället med i den medlemsägda banken JAK. Där kan man låna pengar utan ränta och det var på det sättet vi köpte vårat hus. Samtidigt sparar vi våra pengar där och möjliggör således att andra kan låna av oss utan ränta. Det känns bara helrätt! Dock måste man ju också vara med i en traditionell bank för att kunna använda kontokort och få sin lön utbetald. Då valde vi Icabanken. Mest för att de har supersnabb internetservice. Du kan utföra precis alla dina tjänster via nätet, det är aldrig telefonkö och det är öppet dygnet runt. Sådant gör mig lite gladare. När man vill fråga Swedbank någonting sitter man i telefonkö i en halvtimme för att sedan få reda på att den där frågan kan vi inte svara på över telefon. Du får komma till vårat kontor istället. Det stängde dock för en halvtimma sedan och ligger fem mil bort. Hooray!

Jag slutar aldrig förvånas över inavlade svenska Elle. Pinsamt ofta kramas samma personer ihjäl i alla deras tidningar. Ett exempel är Lovisa Burfitt. När jag fortfarande läste ELLE så stod det om henne i var och vartannat nummer. Undrar om någon på redaktionen är bästa kompis med Burfitt? Inte för att hon inte är bra, men kom igen. Det finns ju andra som är ännu bättre. Nu har de  i alla fall utsett årets bäst klädda. Och på listan med de bäst klädda har de placerat Elsa Billgren som Årets Vintage, Ida Pyk som Årets t-shirt och Filippa Berg som Årets bohem. Krystade genrer? Jamen alla tre bloggar ju på ELLE.se! Då måste de inkluderas. Men missförstå mig inte. Jag tycker till exempel att valet av fantastiska Elsa Billgren är klockrent. Men alltihop sammantaget gör att Elle känns inskränkt och oseriöst. Ungefär som resten av modesverige. Sällan eller aldrig skrivs kritiska recensioner av svenskt mode. I alla fall aldrig av svenska modejournalister. De stryker bara medhårs. Jämför man dem med svenska nöjesskribenter förstår man snart hur absurt det är. Där råder nämligen ingen brist på folk som har åsikter.

Men den svenska modeindustrin utgörs av en liten klick där ingen vill stöta sig med någon för alla känner alla. Journalisten är bästa kompis med  grundaren av det kända märket vars lillebrors flickvän är en känd stylist vars bästa kompis driver en stor modeblogg på den kända tidningen…ja så fortsätter det i all oändlighet.  Kanske är det därför jag inte längre läser svenska modemagasin?

Isabelle Ståhl skriver en debattartikel i Expressen om hemmafrutrenden.

“Plötsligt vill trendiga bloggtjejer som Underbaraclara och Niotillfem laga perfekt glaserade muffins ur mormors kokbok och sy lapptäcken och väggbonader, snarare än att gå ut och festa och förverkliga sig själva. Att gifta sig ungt, ha puffiga kjolar har blivit hippt igen.”

Jag slutar aldrig förvåna mig över att kvinnligt självförverkligande bara får se ut på ett enda sätt för att vara rätt. Hur frigörande är det?  Många människor som inte tänkt längre än näsan räcker tror att självförverkligande alltid ligger i att festa, vara sexuellt frigjord samt göra karriär i en stor stad. Jag kommer från en vanlig svennebanan-bakgrund. Den största revolt jag kunde göra mot allt som förväntades av mig var att bli frälst, gifta mig ung, och flytta ut på landet. Visst hade jag kunnat dra till Stockholm, hyrt en lägenhet i andrahand och tagit ett extrajobb för att finansiera mitt festande.  Men då  jag inte sysslat med mitt självförverkligande. Då hade jag sysslat med någon annans. Jag hade absolut inte haft  den karriär eller den inkomst jag har idag. Och jag vet att jag hade varit väldigt olycklig.

Det händer rätt ofta att jag får kritik, i synnerhet av folk som kallar sig mina sk bloggvänner. Syrliga inlägg om att husmorsbloggar är bakåtsträvande. Det tar jag med ro. För jag vet att jag minst av allt är bakåtsträvande. Dels för att jag är en av få stora bloggare som ens skriver om feminism och berör dessa svåra frågor. Men framförallt för att jag är ett bra exempel på någon som förverkligat sin egen dröm. Inte någon annans.

Jag förstår mig inte på Gina Tricots val av underklädesmodell. Är det meningen att de hundratusentals kvinnor som handlar där ska kunna identifiera sig med den här tjejen? Hon som har lår som buktar inåt?

Eller Lindex val av Caroline Winberg som modell för märket. Som är så smal att hon snart går av.

Förbannade fega skitföretag. De gömmer sig bakom anorektiska tjejer för att låna lite status till sina högst mediokra plagg. För en riktigt smal brud skänker den där moderiktiga känslan som plaggen i sig inte förmår göra. Trä vad skit som helst över huvudet på en modell. Det kan vara en sopsäck, eller en lappkåta. Addera snorhöga klackar och kalla det för faaaashion!

Ps.  Kom inte och jama om att “det finns faktiskt tjejer som är så där naturligt smala….” för det skiter jag ärligt talat i. Jag skulle vilja se några riktigt naturligt feta människor. I en enda annons. Någonsin.

Kan det går för sig? VA ?!

Förresten. Apropå det. Kolla här på något sjukt

 Jag går på dagis och en av pojkarna använder fula ord som jag inte förstår. Knulla. Fitta. Jag är rädd för honom trots att han bara är tre år gammal.  När hans mamma hämtar honom har hon ett blåöga

Jag går i första klass när en kompis berättar att en man ringt till henne när hon varit ensam hemma. Han ville fotografera henne naken. Hon förstår inte varför.

 Jag går i högstadiet och folk skvallrar om killen som står åtalad för gruppvåldtäkt. Många tvekar och säger; fast den där tjejen knullar ju runt med alla…

Jag och min syster är i Barcelona. Vi sitter på en parkbänk och dricker kaffe. En bit därifrån står en ung man med en cykel. Han verkade vänta på något, för han har stått där länge. Plötsligt upptäcker jag att han har snoppen framme. Han tillfredsställer sig själv medan han ser på oss. Jag blir så djuriskt djävla förbannad. Så jag reser mig upp och går fram och säger fy fan du är så djävla vidrig och dessutom har du en liten snopp. Jag känner mig lite tuffare men på kvällen kan jag inte somna

Jag jobbar i butik och när jag ska hem sent är det kolsvart ute. Jag är rädd. Alla talar om hagamannen. En kund berättar att hon tar kökskniven med sig när hon ska slänga soporna. Och en natt när hon är hon ute möter hon en man som hon inbillar sig är hagamannen. I vild skräck rusar hon hem.

 Jag väntar på tunnelbanan. En kvinna kommer gående. Hon är fint fixad i håret och bär mörka solglasögon. Men någonting i hennes gångstil avslöjar henne. Hon verkar ha ont i höften. Och över munnen syns stora svarta märken. Omsorgsfullt översminkade

Kvinnovåld, säger de. Är en kvinnofråga.

Hur kan det vara en kvinnofråga när det är männen som slår?

Det här är det värsta jag vet. När man köper ett gammalt hus och sliter ut allt som är fint. Spegeldörrar, roliga tapeter, udda kakel. Målar hela skiten vitt och lägger in trägolv. Som att våldta huset ju! Sedan säljer man det dyrt när husets själ är ordentligt fördriven

En annan sak jag stör mig på är alla helvita hem i inredningstidningarna. Man säger “vi ville bevara den gamla lantliga stilen så vi målade allting vitt”

Fel fel fel. Det fanns ingen förr i tiden som var så korka att hon målade allting vitt. Då blev ju allt skitigt! Så otroligt opraktiskt. Det var murrigt och mörkt och så var det med den saken. Måla gärna vitt om ni vill. Men det är ett modernt påfund.

Jahaja. Här fick ni en dos inrednings-pms till livs på kvällskanten.

Vet du vad jag tycker om dig som läser?

Jo att du som inte är kristen är en idiot!

Tänka sig. Vilket hallaballå det skulle bli om jag skrev så. Ändå är det många många som behagar skriva så till mig. Att jag är en idiot som är kristen.  Någon påpekar att jag verkar vara för smart för att vara kristen. Vissa undrar hur jag som är så “himla vettig” kan vara så knäpp att jag tror på Gud.

Då har jag bara en liten fråga till er: Har det aldrig slagit er att anledningen till att just jag är en sådan “vettig tjej” kanske är att jag är kristen? Att det går hand i hand hos mig.  Även fast du kanske inte tror det.

Människor är inte legofigurer som man enkelt kan plocka isär i olika bitar.  Vi är virvlande sockerkakssmetar. Det går inte att skilja gulan från vitan och mjölet från sockret. Vissa saker är oskiljaktiga.

Och att säga så där till mig är lika logiskt som att säga till någon: Du är jättetrevlig och dum i hela huvudet.

 Ni har all rätt i världen att tycka att jag är dum i huvudet. Varsågod. Men ifall ni tycker att jag är vettig så får ni bara acceptera att det finns vettiga människor som tror på Gud. Så det så!

Det tråkigaste med seriestarter och säsongspremiärer är att man upptäcker hur mycket fett alla kvinnor sprutat in i kinderna under sommaruppehållet. Alla kända kvinnor ser numera ut som riktiga babyfaces. Fett i kinderna är grejen liksom. Madonna är ett bra exempel på de onaturliga bullarna. Carolina Gynning  ett annat.

Fast det är varken givande eller kul att peka finger åt andra kvinnor. Det intressanta är ju förstås att fundera på varför branchen vill att vuxna kvinnor ska ha lika mycket fett i kinderna som en nyfödd bebis. Och lika lite kroppsbehåring.

Vi som är födda på 80 och 90-talet har vuxit upp med budskapet att den högsta lyckan som finns är valfrihet. Elevens val, gymnasielinje, klassinriktning. Vi laddar hem teveserier när det passar oss. Vi väljer vad vi vill se och när vi vill se det. Vi har växt upp med söndagsöppet, Seven Eleven, ja till och med öppet på julafton. Men vet ni vad jag har upptäckt? Det finns en stor glädje i att inte behöva välja.

Där vi bor finns det bara en liten affär. Allt jag vill ha finns inte där. Och det är bara att acceptera. Jag springer inte runt i andra mataffärer utan gillar läget. Om jag blir sugen på godis klockan åtta på tisdagskvällen är butiken stängd. Vill jag ha godis måste jag köra flera mil och då struntar jag i det.  Jag måste inte själv kämpa med min karaktär och vela hit och dit. Beslutet är redan fattat och det är underbart. Den dag jag vill skicka mina barn till skolan så måste jag inte grubbla och utvärdera ett tiotal. Det finns ett enda alternativ och jag kan först försöka vara nöjd med det.

Valfrihet är inte höjden av lycka.

Valfrihet är inte höjden av olycka.

Men friheten att ibland slippa välja. Det är bra grejer det.

Det tröttaste jag vet är bloggar som bara provocerar. Jag har mycket svårt att bli upprörd på varken Kissie, Dessie eller Blondinbella. Vissa av sakerna de skriver skulle man kunna gå i taket av. Men när någon så uppenbart bara vill provocera så blir man ju såklart inte ett dugg provocerad. Om en i övrigt vettig människa skrev det som tex Kissie skriver så skulle jag kanske reagera. Men i det här faller så känner jag mest ett starkt behov av att gäspa. Det är inte meningen att vara nedlåtande eller hånfull. Jag har ingenting alls emot Kissie. Hon är bara genuint ointressant. Gör mig varken arg eller upprörd. Jag känner mig likgiltig.

Jag hoppas och tror att den här typen av bloggar så småningom kommer ta kål på sig själva. För det är lite samma sak som med Big Brother. Första åren var det väldigt spännande. Sensationellt att se någon pippa och snacka skit i tv. Men ganska snart så kände man istället den där bekanta känslan av trötthet.

 När någonting har som enda poäng att chockera och provocera finns det ett tydligt bäst före datum. Snart är läsarna mättade. De har vant sig. Slutat bli chockerade. Och slutar läsa.

 Alex Schulman gick från att vara “nätmobbare” till fin familjefar i bloggvärlden. Och han har aldrig haft fler läsare. Det om något bevisar väl min tes.

Några av er som läser verkar sitta därhemma och tänka

Den där Underbaraclara, hon är inte så god och from som hon vill verka. Ni sitter nog därhemma och känner er anklagade.  Hon med sin höga moral, hon som ska verka så kristen, hon som ska vara så himla duktig, hon är minsann inte ett dugg bättre än mig.

Och så fort jag gör eller skriver något minsta tvivelaktigt så blir ni skadeglada! Triumferade skadeglada. Ni insinuerar att jag är omoralisk och falsk. Ni påstår att jag är fördömande.  Att jag utger mig för att vara bättre än jag är. Att jag är beviset på att kristna inte alls är bättre än andra människor. Och alltid lyser er skadeglädje igenom. Du är minsann inte så djävla bra som du tror.  Du är inte bättre än mig.

Men hörni. Jag har en nyhet till er :

JAG ÄR INTE BÄTTRE. JAG ÄR INTE PERFEKT. JAG ÄR MEDVETEN OCH HÖGST VILLIG ATT ERKÄNNA DET

I sjäva verker är alla utom just ni medvetna om det.  Jag har aldrig påstått att jag är bättre än er. Varken jag eller någon annan normal läsare av den här bloggen tror att jag är perfekt. Så sluta sparka in öppna dörrar. Sluta triumfera när jag klantar mig. Det finns inget att triumfera över. Jag erkänner direkt.

Det  verkar dock som att ni bli provocerade av mina livsval. Ni tror kanske att jag dömer alla som inte är kristna, nykterister, och äter ekologiskt?  Och eftersom ni tror att jag fördömer er så skyndar ni er att fördöma mig. För säkerhetsskull.

Men ni lägger av med det nu va? Det finns inga perfekta människor. Kristna är inte perfekta. Kristna erkänner att de är ofullkomliga. Det är därför vi behöver Gud!

Vi är alla fulla av både skit och solsken

Sagt om Vanna Rosenberg i allt om barn:

Hon är tjejen från fina akademikerfamiljen som lyckats bli en av våra få riktigt roliga kvinnliga skådisar

Till skillnad från alla riktigt roliga manliga skådisar som det dräller av, eller?

När jag blir intervjuvad får jag nästan alltid frågan: Vad är dina bästa bloggtips?

Då brukar jag svara någonting politisk korrekt som typ:

Skriv om det du brinner för

Nischa dig

Ta mycket bilder

men allt det där är ju en ful fet lögn. Det finns tre bra knep om du vill blir en stor bloggare:

Du ska vara

smal

snygg

och rik

Bloggvärlden är precis lika ytlig som verkligheten.

Fast ggr hundra ungefär

Det spelar ingen roll om du har en gullig vintagestil eller en plastig Gynninglook. Om du skriver om polkadots eller läppförstoringar. Dessa tre kriterier finns där ändå. Och även fast ingen kan förstå var dina pengar kommer ifrån ska du spendera dem som om du vore rik.

 Måste. hämta. spypåse

En politiker som gör mig alldeles matt av ilska är Jan Björklund. Har aldrig hört någon så okunnig politiker. Han kan ingenting om hur barn och inlärning fungerar och verkar vara ute efter att skapa segregation i samhället med skolpolitiken from hell. I alla fall. Nu har han lagt fram ett nytt förslag som säger att man inte längre ska ha möjlighet att läsa upp sina gymnasiebetyg på komvux. För att det är slöseri med samhällets resurser. Detta kan vara ett av de sämre förslag han klämt fram. Det finns många anledningar till varför man kan behöva läsa upp sina gymnasiebetyg. Det beror inte på att svenska ungdomar är slöa idioter.  Man kan till exempel drabbas av sjukdom eller personliga kriser. Och det ska man inte straffas för. Jag mådde väldigt dåligt under gymnasiet eftersom att min mamma var sjuk. Det gjorde att jag inte orkade plugga särskilt mycket och därigenom  fick jag sämre betyg. Om jag skulle vilja bli psykolog eller jurist skulle jag behöva läsa upp mina betyg. Men med Jan Björklunds förslag så går det inte.

En av mina hjärtefrågor är längtan efter ett tryggt och medmänskligt Sverige. Jag vet att det är en klyscha. Men den är ju sann. Ett samhälle som låter människor få fler chanser. Som inte krossar lågstadiebarns självkänsla genom att införa betyg från ettan. Som inte gör det svårt att vidarutbilda sig. Att förändra sig. Utvecklas. För fler chanser är aldrig slöseri med samhällets resurser. Tvärtom den bästa inversteringen.

Jag har god lust att ta den där Jan Björklund hårt i örat och ge honom bakläxa, kvarsittning, skamvrån, smisk på stjärten och alla möjliga förlegade metoder som brukade användas för att bestraffa skolbarn förr i tiden

Men jag är till skillnad från Janne inte så förtjust i gamla tiders skolor utan tror på ett helt nytt skolsystem. Fjärran från betygsångest för lågstadiebarn, elitklasser och komvuxförbud.

Vet du om att den där billiga fläskfilen från Danmark som du köper på ICA kommer från grisar som står i en liten bur hela sitt liv? En bur som är så liten att de inte ens kan vända sig om. Och grisarnas svansar klipps regelrätt av. Klipp Klipp. För annars blir grisarna kannibaler och tuggar på varandras svansar när de står trångt och inte har tillgång till hö. För hö har de ju inte tillgång till. Trots att grisar behöver hö för att inte få magsår. Men vem bryr sig om en gris med magsår när man bara vill grilla lite billig fläskfile till fredagsmiddagen? Vet du om att många grisar inte ens kan gå. Därför att de aldrig har fått gå. De hasar sig fram till slakten och får därigenom stora sår på rumpan. Men vem bryr sig om en grisrumpa? Julskinka som är så gott!

När jag hör hur människor behandlar djur så tappar jag nästan hoppet om mänskligheten. Jag tänker att det måste vara en gruvligt stor synd att behandla djur som varor istället för levande varelser. Och jag tänker att jag aldrig mer vill handla på Ica eller Coop eller Hemköp, eller Willys eller Lidl. Någon av alla dessa kedjor som inte bryr sig ett dugg om hur djuren har det. Som köper in kött från samvetslösa producenter. Som skiter i allt förutom hur mycket pengar de kan tjäna. Hur rika de kan bli på sina köttfabriker.

 Jag tänker så här: Konsumentmakt är ett kraftfullt medel.

Gör något. För djuren. För din egen hälsa. För miljön. För din plånbok

En vegetarisk kost hjälper dig med det

Oavsett vad jag skriver om så är det alltid någon som blir kränkt och sårad och skyller på mig. Ett klockrent exempel är när jag skev om boken Den hemliga kocken och berättade att vanilinsocker är skit. Då trillade dessa kommentarer in.

Det är ju inget fel i det du säger om…vaniljen. Men när ens föräldrar håller på att skiljas och man knappt orkar med skolan, då blir det faktiskt bara ännu värre av att läsa ett sådant här inlägg.

Och sedan detta:

å trevligt att du kan stressa upp oss ensamstående mammor som inte hinner läsa Boken eller handla rätt. Ja - ENSAMSTÅENDE MAMMOR FINNS ÄNNU - och vi är inte som dom i TVn.

Och till er vill jag bara säga. Att jag är hemskt ledsen att vanilinsocker gör er upprivna. Det var ju förstås inte min tanke. För hur ska jag veta att just ensamstående mammor stressas av vanilinsocker? Och hur ska jag veta att skilsmässobarn mår ännu sämre om jag berättar att vanilin är granröta? Det är ju helt omöjligt för mig att räkna ut. Men det som gör mig så beklämd är att dessa människor verkligen lider. För de tror att människor som jag har makten över deras liv. Makten över hur de ska må. En människa som blir helt förkrossad av ett inlägg om vanilinsocker måste verkligen ha det jobbigt jämt. Och känns sig fruktansvärt maktlös.

Men jag har goda nyheter: Ni har makten över erat eget liv! Ni kan aldrig styra över vad människor säger till er. Men ni kan välja hur ni vill reagera. Alla människor- ensamstående mammor eller inte - är själva ansvariga för hur stressade de väljer att bli. Om man blir uppjagad över en vanililinartikel så är det helt upp till en själv. Det ansvaret och makten tillhör varje människa. Det är förstås inte lätt som en plätt att lära sig. Men det är ännu svårare att gå igenom livet och tro att andra människor har ansvar för hur man själv mår.  Att man är ett viljelöst offer.

Om man inte tar ansvar för sina egna känslor. Sina egna reaktioner. Vem i hela friden ska göra det då?

Underbaraclara?

Om folk dricker eller inte har jag ingen åsikt om, alla gör som de vill.
Du är så präktig att du snart kommer att explodera, herregud. Du är så ung, varför kan du inte bara ta det lite lungt, tant blir du hur som helst med tiden. Allt detta med att visa upp sig när du putsar fönster och bakar och nu en predikan om nykterhet, det är bakåtsträvande.

Skriver Jenny till mig

Men varför varför måste man supa och knulla runt när man är ung? Varför varför är samhället så snävt tillskuret att man inte får baka bullar och vara nykter utan att någon ska bli upprörd över det?

 Varför anses det bra och vidsynt att dricka alkohol?

Varför är man en präktig tant för att man är rädd om andra? Och sig själv.

Jag tänker inte vara rebellisk och självdestruktiv bara för att det är så man ska vara när man är ung.

För vet du Jenny. Att jag gjort så mycket som är både rebelliskt och självdestruktivt.

Och det var helt enkelt skittrist

och gjorde jätteont

och tänk Jenny

om det jag gör nu

är den riktiga  revolten

mot ett samhälle med

ålderdomliga värderingar

Idag har jag rusat runt på stan och gjort ärenden. Jobbigt. Just nu ligger jag och lurar i min vän Emmas lägenhet. Hon är på trettioårskalas och jag har fått bada i hennes badkar. Vilken fröjd menar jag. Vi har ju inget riktigt badrum i vårat hus så att ligga i ett rent badrum i ett vattenfyllt och kokhett badkar känns ganska underbart.

Nyss ringde radiotjänst mig för tredje gången på en månad och undrade varför jag inte betalt tv avgift

- För att vi inte har någon tv svarade jag (för tredje gången)

- Jaha? (med misstroende i rösten) det lät ju verkligen märkligt

- Näe det förstår jag inte? Det finns väl andra saker att göra än att glo på tv hela dagarna?

- Jasså det tycker du? Är du medveten om att det är lag på att betala tv-avgift ?

- Ja och jag skulle hemskt gärna betala avgiften om jag bara hade en tv. Men (här tippar rösten över och blir irri) DET HAR JAG INTE! AV IDEOLOGISKA SKÄL drämmer jag till med. Fast det är ju en lögn. För vilken ideologi skulle det vara?

- Nåja. Då säger vi väl så då

- Jatack och adjö

Jag vet att de bara gör sitt jobb och jag är medveten om att “Jag har ingen tv” förmodligen är den lamaste ursäkten i boken. Men det är ju sant. Ändå känner jag mig som en riktig skurk för att jag inte betalat avgiften.

Jag får väl lägga en snigel i ögat som straff.

Ibland blir jag så less på läsare som menar att jag förskönar verkligheten. Att jag verkar leva i någon slags lyckobubbla. Med rosa moln, ytligheter och påklistrade leenden.

Jag blir jävligt förbannad på det. Vad tror ni? Min mamma har precis dött. Tror ni att jag bara har glömt det och lever vidare i sockervaddsfluff som om inget hade hänt? Tror ni inte att jag hundra gånger dagligen får ont i magen av sorg och vill lägga mig ner och dö? Tror ni inte att det är en kamp att ta sig ur sängen många morgnar? Tror ni inte att jag är trött och ledsen och finnig och har fett hår ibland? Tror ni inte att jag är mer än vad som syns i den här bloggen?

Har tanken aldrig föresvävat er att jag kanske inte vill visa allting? Att dessa sidor är någonting jag vill behålla för mig själv? Att jag kanske inte vill fota bilder på mig själv i långkalsonger och lägga ut för tiotusentals människor. Har ni själva lust att göra det kanske?

Tänk ett steg till innan ni klagar. Tänk efter hur ni själva skulle må i min situation. Och fråga er om ni verkligen skulle vilja lämna ut er själva för grannar, gamla klasskompisar, din tandläkare, kompisars föräldrar, kollegor, släktingar och vilt främmande människor. Bara för att några bloggläsare kräver det?

Jag är hemskt ledsen att jag inte kan tillfredsställa er minsta vink. Men jag har fullt upp med att överleva.

Om jag låter sur som ättika så är det för att det är stämmer.

Ph värde 1,0

Den här kommentaren fick jag igår av någon som kallar sig Skit i det du. Angånde att jag putsar fönster i en fin klänning.

Vem fan tvättar fönster i en fin klänning då? men det kanske är din städ-klänning? Man tar ju på sig dåliga kläder när man gör skitjobb, inte står du väl och steker mat i festkläder också?

Johoorå. Tänk för att jag gör det. Jag köper inte fina klänningar för att ha dem som garderobsvärmare. Jag använder dem.  Och det är bra mycket roligare att putsa fönster i en fin klänning än i fula byxor.  För när jag tar på mig en fin klänning så blir jag någon annan. Igår kände jag mig som präktiga Malin i Saltkråkan. Då putsade jag fönsterna lika duktigt som Malin hade gjort det och då blev det nästan som en lek. Och ibland när jag ska göra någonting riktigt otäckt tänker jag att jag är Pippi Långstrump. Leker att jag är henne. Och då blir jag tuffare. Ibland behöver jag vara Samantha i SATC. Ibland Åsne Seierstad. Ibland är jag Madonna. Ibland en bondmora. Och när jag lagar mat är jag förstås Leila.

Jag leker mig igenom livet. Gestaltar andra personer. Förgyller min egen vardag. Och klädsel är bara ett av de uttryck jag använder. Som levnadskonstnär. Ungefär.

Det är helt fantastiskt!

(Skit i det du borde prova)