VF

86-åriga Birgit ser
till katternas väl

LÄNETS ÄLDSTA FODERVÄRD? Birgit Eriksson, 86 år, är van vid att ta hand om djur, inte minst efter alla år som jordbrukarhustru utanför Sävar. Hennes hjärta klappar för djurens väl och på ålderns höst ställer hon upp som fodervärd åt utsatta katter som väntar på att bli omplacerade i lämpliga hem. Men det kommer inte att bli lätt att skiljas från bästisen Mysan…FOTO: VILJO THORNBERG

UMEÅ Förra året fick cirka 400 övergiva katter via Djurskyddets försorg ett nytt hem i Västerbotten.
Fodervärdarna utgör ett viktigt led i räddningskedjan i avvaktan på missarnas placering.
– Katter är trevligt sällskap, säger fodervärden Birgit Eriksson, 86 år, som tillfälligt adopterat kattmamman Mysan.

Kom! Kom!
Birgit Eriksson gläntar försiktigt på dörren till linneskåpet. Hon försöker locka fram sin vän som tagit en förmiddagssiesta på några nymanglade lakan och slätstrukna örngott
– Hon är verkligen en trevlig katt, säger Birgit när hon med barnmorskeförsiktiga händer lyfter fram Mysan ur familjelinnets gömmor.

Alltid gillat katter
När föreningen Djurskyddet kom med Mysan för cirka fyra veckor sedan var det upptakten till Birgits fjärde uppdrag som fodervärd åt omhändertagna katter. Alla de tre kissarna före Mysan har fått nya hem i djurvänliga familjer.
– Jag har alltid gillat katter, säger Birgit som svar på frågan varför hon svarade på en annons där Djurskyddet efterlyste nya fodervärdar.
Birgit är van vid att ta hand om djur, inte minst efter alla år som jordbrukarhustru utanför Sävar. Hennes hjärta klappar för djurens väl och på ålderns höst ställer hon upp som fodervärd åt utsatta katter som väntar på att bli omplacerade i lämpliga hem.

160 omhändertaga i år
Under fjolåret omhändertog Djurskyddet i Västerbotten cirka 400 katter som via olika fodervärdar placerades ut i nya hem. Bara i sommar, från maj till och med augusti, har Djurskyddet omhändertagit 160 katter.
Utöver djurskyddsorganisationer finns det också privatpersoner som i organiserade former omhändertar övergivna katter och placerar kissarna i nya hem.
– Vi behöver hela tiden nya fodervärdar, säger Jennie Åström från Djurskyddet och tillägger att hennes förening kan gå in och sponsra både kattmat och kattsand om fodervärden anser sig sakna ekonomiska möjligheter att ta hand om en katt.

Inga bidrag
Djurskyddet är en ideell förening vars ekonomi i huvudsak vilar på medlemsavgifter och privata gåvor. Gåvorna kan vara allt från pengar till djurmat och djurprylar.
Umeå kommun har inte gett ett öre i bidrag till Djurskyddet.
– Det kan nog vara riktigt men jag tror inte heller att det har kommit någon officiell förfrågan till kommunen, säger vice ordföranden i miljö- och hälsoskyddsnämnden Mattias Larsson (c) och tillägger att de ideella krafterna inom till exempel Djurskyddet gör ett mycket bra arbete med sitt djurengagemang.
Vice ordföranden säger till VF att han är beredd att förutsättningslöst diskutera bidragsfrågan om det kommer en sådan förfrågan, men politikerna måste även få klart för sig vad som är kommunens ansvar.
– Länsstyrelsen får huvudansvaret för djurtillsynen efter den lagändring som sker vid årsskiftet, säger Mattias Larsson.
En pelargonia i jätteformat ler på vardagsrumsbordet när Mysan kommer tassande och stryker sig efter Birgits ben. De två har redan blivit ett och som det anstår riktiga väninnor brukar de också systerlikt dela på kalvsyltan till lunch. Den som Birgit brukar köpa när de två ska förgylla vardagen.
– Vi pratar också mycket med varandra, säger Birgit och lägger till att det är rena hälsan att ha en tillgiven katt hemma. Något som passar inte minst ensamma pensionärer.

Delar det mesta
Mysan har ett förflutet i ett stökigt hem och Djurskyddets ambition är att hitta en hemvist åt henne utanför stan, där hon får gå som ensamkatt med tillgång till utevistelse. Men frågan är vad Mysan och Birgit tycker om de planerna: bästisarna som numera även delar säng om natten.
– Hon är verkligen en trevlig katt…

• Kommentera
• Tipsa en vän
•  Skriv ut