Jag läste intervjun med Sofie Fahrman i senaste Café och blev irriterad. För Sofie hyllar budgetmode och menar att det är viktigt att visa billiga kläder som folk har råd med. Många journalister slår sig för bröstet av just den här anledningen. De verkar tycka att budgetmode är ädelt. Jag tycker inte att budgetmode är det minsta ädelt.
Jag tror inte på stora kedjor och billiga märken. Köper man en topp för 149 kronor kan man vara säker på att någon blivit utnyttjad. Jag tror inte på slit och släng. Jag tror inte på köp tre skor betala för två. Jag tror inte på kläder av så dålig kvalitet att de närmast är engångsplagg. Jag tror inte på multinationella företag och på att budget är lika med bäst.
Svenska journalister hyllar modevisningar med Ida Sjöstedt, Minimarket och Dagmar, men plaggen de sedan visar i tidningarna är från Top Shop och H&M. De stora kedjornas billiga priser underminerar hela designbranchen och gör det omöjligt för små designers att överleva. Och kunderna är inte stort bättre själva. För vi prioriterar kvantitet före kvalitet. Det viktigaste verkar vara att få shoppa mängder.
Jag tror inte på budgetjournalistik. Jag tycker att Elle är ädlare än Sofies Mode. Fast jag nästan inte har råd med någonting i Elle. För det är inte shoppingtips utan inspiration jag är ute efter. Och har man inte råd att impulsköpa något får man spara, längta och investera i sina kläder. Jag tror på en återgång till dyrare kläder. Kläder som handlar om kvalitet för livet. Jag tror på att sy upp plagg hos skräddare. På att köpa förre plagg till dyrare pris. På väskor handsydda av italienska hantverkare snarare än indiska småbarn. Och jag tror på miljövänligt budgetmode. Det ska baseras på secondhand, klädbytardagar och mormors garderob. På att fixa själv, styla och pyssla. Inte på stora kedjornas förmåga att tjäna maximalt på att någon annan blir utnyttjad. För det tror jag bara inte på. Aldrig i livet.
[…] dagens sommarpratare Isabella Lövin. Hon diskuterar konsumtion i samma banor som jag skrev om i Jag tror inte på billiga kläder. Hon är sjukt bra. Det säger ju sig självt. […]
Åhh vi tycker så lika!
Jag håller med om i princip allt i hela inlägget.
Vi är så egoistiska här, bara vi får köpa hur mycket kläder som helst för billigast möjliga så skiter vi fullständigt i vem som får betala resten. Jag tror att det beror lite på att Sverige inte upplevt riktigt svåra tider på bra länge, för vi var ju faktiskt inte med i Andra världskriget, även om det påverkade oss. Naturligtvis är krig inget önskvärt, men fan vad bra det skulle vara med lite ransoneringar. Alla bortskämda tonåringar med för mycket pengar i fickan skulle få sig en rejäl knäpp på näsan när saker plötsligt inte finns. Det går helt enkelt inte att få tag på, för det finns inte. Det skulle vara lite nyttigt för oss alla tror jag.
Åhh det här är så intressant, och jag skulle kunna diskutera det i evigheter! Men, jag tror också på färre, dyrare plagg, med högre kvalité. Som man gjorde förr, hur skulle det annars vara möjligt att använda 50 år gamla plagg idag?
“På väskor handsydda av italienska hantverkare snarare än indiska småbarn.”
Efter att ha läst Gomorra, av Roberto Saviano (fantastisk bok) - jag tror att det är i tredje kapitlet han skriver om förhållandena för de italienska hantverkarna - känns inte heller det som ett alternativ längre. Mer second hand alltså :)
[…] UndebaraClara har skrivit om hur man kan tänka kring konsumtion (kanske världens bästa blogg för övrigt, så ta och läs allt hon någonsin har skrivit när du ändå håller på). […]
Äntligen någon som säger något. “Ta tre betala för två, fast du bara behöver en.” Hemskt! Att barn måste lida för att vi ska se snygga ut.
Mycket bra skrivet UnderbaraClara.
Det är ju bara dumheter att tro att kvaliten följer priset.
Ett par levis kostar som fyra par batistini från Dressman och ingen kan väl på fullt allvar tro att levisjeansen räcker längre än fyra billigare jeans.
Det är nog så med de flesta kläder.
ETt inlägg helt i linje med mina egna åsikter…! Vi i västvärlden lever gott på någon annans bekostnad, helt klart. Varför inte gynna närproducerat och mer miljövänligt? Det kostar mer men räddar fler…
Hurra! äntligen finns det någon som vågar säga detta! rädda världen i all ära, men när det ska gå ut över den egna konsumtionen brukar de flesta sparka bakut. Det behövs folk som du clara, som får folk att förstå att vi kanske är tvungna att offra något själva också =)
Vart kommer alla hetska kommentatorer ifrån? Såhär har jag ALDRIG upplevt kommentarerna förut och jag förstår inte hur folk kan bli så upprörda över ett sådant sjukt BRA inlägg?! Jag förstår vad du menar Clara och jag håller helt med dig. Självklart är mindre konsumtion bättre och idag har vi inget alternativ med miljöförändringar hit och dit osv. Det är den väg vi MÅSTE gå oavsett vad det innebär för övrigt. Du är INTE trångsynt för fem öre. Du säger det trångsynta människor har svårt att höra: vi måste förändra vårt beteende. Och din blogg är lika fantastisk som du.
hurra for deg. vet ikke helt om jeg kan si at alt som er dyrt er bra, men jeg tror ikke det var det du mente heller. det er bedre for mennesker, miljøet, ressurser og oss selv tror jeg nok, å tenke over eget forbruk med annet enn bare lommeboken. bruk hodet og hjertet også.
Mycket väl talat Clara! Du är en utmärkt förebild för att se kanon ut med hemsytt, lånat och second hand. Det är inte okej att konsumera kläder som vi gör - människor far riktigt illa i de länder vi utnyttjar. Vi bara vänder ryggen till alla de som bor bredvid en flod där man kan se på vattnet vilken som är årets modefärg… Låna, byt, ge bort, sy om och älska era kläder till de är riktigt ingångna, då är de som bäst.
Har inte orkat läsa övriga kommentarer, så kanske säger jag samma sak som någon annan.
Kan hålla med en del om det du skriver, men att ett plagg är dyrt behöver inte betyda att den som tillverkat det fått bra betalt.
Rättvisemärkt gjorde för några år sedan en genomgång av de nya svenska modemärkena (typ Acne, Hope, Whyred mfl), där det visade sig att INGET av dessa företag hade några så kallade “uppförandekoder” eller liknande. De hade alltså ingen koll på hur deras kläder tillverkades, och vilka villkor som gällde för arbetarna i hos deras leverantörer.
Många av de stora kedjorna har däremot tvingats att börja ta hänsyn till dessa frågor, och kollar regelbundet upp sina leverantörer. Sen är det klart att arbetarna ändå inte har bra betalt, men kanske finns det saker som minimilön och rätt att ansluta sig till fackföreningar där.
Hej! Du har helt rätt, och åh vad jag önskar att jag kunde fynda sådär som du gör! Kan du inte dela med dig av de secondhandaffärer där du hittar kjolar för en femtiolapp och fina burkar för en tia? Jag har gissat att du bor i Umeå-trakten, vilket är helt perfekt, där är jag ofta. Om du redan tagit upp detta i bloggen tidigare ber jag om ursäkt och du får gärna länka dit! Tack för en finfin blog som ger massvis med inspiration!
jätte bra skrivet clara! jag håller helt med, alla borde arbeta tillsammans för att förbättra kvaliteten inte bara när det gäller kvaliteten på kläderna utan även livskvaliteten för de som syr dem! jag köper mycket secondhand, hittar kläder i uthus och hos mor och far föräldrar, jag syr även för att vara säker på att det går rätt till. och då får jag även det precis som jag vill ha det.
Håller med, etiskt sett, men måste säga att jag inte upplever själva kvalitén på “budgetkläderna” som ett problem. Visst tappar det billigaste billiga form och färg snabbare men det beror ju främst på materialet och betalar man 49:- för ett plagg så får man ju det man betalar för men generellt sett är det inte något problem att hitta dugliga kläder för max 200:- plagget. Och rent etiskt sett så är det än mer oschysst att tillverka kläder billigt=ge usel lön för att sen sälja dem dyrt under “gedigna” märken för att profitera på BÅDE producenter och konsumenter… Lagom är bäst. Om man köper plagg som bara håller för en användning bör man först och främst lära sig se skillnad på kvalitet och skräp, det är nog det största problemet. Jag tror aldrig att folk kommer gå in för att köpa kläder som de räknar på att använda i 10 år eller så. Etiskt eller inte, men man tröttnar faktiskt, om inte efter två säsonger så åtminstone efter fem… Men hoppas att branschen går åt rätt håll!
Vissa verkar ha läst ditt inlägg som fan läser bibeln. Skulle du ta hänsyn till alla människors livsvilkor när du skriver dina inlägg skulle det ju ta veckor för dig att skriva dem. Den stora majoriteten av sveriges befolkning har råd att köpa dyrare men färre kläder.
Åh Clara! Jag blir så upprörd så jag skriver om min kommentar för tredje gången för att få med allt jag vill ha sagt. Först och främst: WORD Sista´! Lyssna på Clara! Skicka Sofie och alla andra dussinbloggare till Umeå på kurs! Jag skäms över att leva i väst, att vara svensk och leva i ett land där man frontar tidningarna med artiklar som “Sommarens måste-köp!”. Jaha, folk svälter, men jag vill ju ha en ny tröja? Men kika igenom din garderob för tusan! Om jag bara ser till mig själv så tror jag att jag skulle kunna använda kläderna i min garderob fram till nyår utan att behöva tvätta ens. Så illa är det och jag skäms när jag tänker på det.Hur sjukt är det inte? Tydligt att den här världen är på väg utför! Sen att handla second-hand, se det som att köpa/hyra lägenhet till exempel. Den är oftast begegnad, men man BOR och LEVER där ändå. Och jag tror faktiskt att folk gör konstigare saker i sina lägenheter än i sina kläder… Man kan tvätta, sy om, färga om så behövs! Kreativitet kvinnor!
Nancy: Nej men om man har så lite pengar att lägga på kläder är ju inte det ett stort problem. Problemet är alla vi som har råd att köpa kvalitet och med samvete men ändå inte gör det. Det är DÄR problemet ligger,
Det finns många sätt att argumentera för imperialism. Om alternativet står mellan arbetslöshet och ett dåligt jobb kanske jobbet är bättre, men det kan ju lika gärna stå mellan ett dåligt jobb och ett bra jobb. Och i så fall är ju ett bra jobb mycket bättre. Det är upp till oss konsumenter. H&M har utökat sitt ekologiska sortiment efter påtryckningar från kunder, varför kan de inte göra samma sak igen? Jag tror på konsumentmakt!
Jag har definitivt ändrat åsikt sen jag var yngre, då jag kunde handla allt fint bara det var billigt och rea.
Rea är ett plus, men har jag råd lägger jag hellre mina pengar på ett plagg jag vet att jag kommer ha användning för. Topshop’s kläder har dock vad jag vet hållit kvaliten i min garderob. Hm är en annan femma.
Men låt oss höja våra duktiga designers till skyn, och spara sig en extra peng så man kan handla något fint man dessutom är ensam om, älskar och använder :)
Jag skrev inte heller moderiktiga kläder, många billiga kläder är producerade utomlands och säljs vidare i Sverige utan att vara moderiktiga för fem öre eller hypade i modebloggar. Ex. plagg som säljs hos Klädkällaren.
På bekostnad av fattiga? Hallå, det är det som är problemet (!), dessa jobb har skapats för de fattiga och det bästa är inte att ta bort dem helt och hållet, därför fungerar inte en bojkott i praktiken där produktionen avslutas och alla jobben försvinner. Det förvärrar ju situationen.
Det är inte heller så enkelt, har man kanske 300-800 kr i månaden att slösa på pengar (vilket ex. många studenter inte ens har) och köper ett plagg för de kommer det innebära att man får tolv nya plagg per år. Att man sedan måste ha kläder för olika väder, skor, ytterplagg, strumpor, underkläder, träningskläder, mössa, vantar och så vidare försvinner då i beräkningen, de finns det inte råd till…
NIC: Om du tagit dig tid att läsa mitt svar några kommentarer nedan så svarar jag på exakt det du skriver.
I övrigt tycker jag inte att man ska äta kött alls och jag tycker definitivt att människor borde börja odla sina egna grönsaker. Då skulle transportsträckorna minska drastiskt! Så det så!
Detta är något som jag själv funderar mer och mer på. Jag håller med dig i grunden, även om jag inte alltid lever som jag lär. Jag tror också att många i dagens Sverige har svårt att få det att gå ihop om de dissar H&M och ta tre betala för två. Då snackar jag inte om min egen målfrupp (även om jag som student också har en taskig inkomst). Jag menar den ensamstående mamman med 4 barn te x. Men det är bra att du tar upp det för det är något många väljer att blunda för (jag själv bl a). Jag tror att det viktigaste är att vi som konsumenter vågar ställa krav! Inte nöja oss!
FORTJUSANDE! sy klader av gras, ta over mormors klader, tillverka! va kreativ! jatte kul ide horre du, visst har du ratt att produktionen inte alltid gar ratt till. men i sanna fall bor vi nog odla vara gronsaker & slakta vara djur sjalva. Om man ska syna saker i sommarna sa finns det inte nog med fel, inbilla dig inte att det gar snyggt till bara for att plaggen ar dyra. alla utnytjas av varandra, och alltid hammnar nan i klam. tycker att du har ratt i en del, men ganska trangsynt. en person som tjanar minimum i manaden och har allt for lite tid till att sy och besoka mormor, uppskattar HM enormt.
Kristoffer: Med budgetmode menar jag kläder som är billiga i inköpspris. Inte per använvdning Pris per användning är jättebra, för det betýder att man använder sina kläder och itne bara använder någon enstaka gång!
Nancy: Moderiktiga kläder är ingen mänsklig rättighet. Varför ska svenskar kunna klä sig jämtställt på bekostnad av fattiga i andra länder? Väldigt många människor skulle ha råd att köpa dyrare kläder om de köpte färre. Och. Många dyrare kläder är också dåligt producerade, men om man låter kläder kosta lite mer har man ju råda att betala för fair trade och ekologiska kläder istället. Om konsumenterna ställer krav och slutar vara så blåögda kommer fabriker måsta skärpa sig. Så länge människor inte gör det kommer heller ingen förändring att ske.
jag håller med. jag tror det beror på att de flesta modebloggar handlar om konsumtion, att shoppa så mkt som möjligt, de handlar inte om mode. och för att kunna shoppa mycket, så behövs budgetalternativen. mode för mig innebär bland annat hållbarhet, det vet de flesta modebloggare inte vad det är. det är likadant med fenomenet trender, som också går ut på att konsumera nya kläder hela tiden. de flesta bloggar borde kallas för trendbloggar ist, pga att de bara flashar sina nya grejer hela tiden o hur trendiga de är, och det är därför de har en blogg, inte för att de är intresserade av mode.
Tyvärr är det ofta så att de dyrare märkeskläderna tillverkas under precis lika dåliga förhållanden, till och med ofta i samma fabriker - läs om inte annat No Logo av Naomi Klein. Därför kan jag tycka att det är mer etiskt att köpa märkeslösa gympaskor för 150 kr än att betala 1000 kr för ett par Converse tillverkade under samma förhållanden - då blir i alla fall vinsten mindre för dem.
Du förenklar och förbiser viktiga saker, det är inte svart och vitt. Förr i tiden var kläder en klassfråga, just pga att de var dyra och många fick de uppsydda. De blev en effektiv markör mellan folk med mer och folk med mindre pengar. Är detta något vi vill eftersträva? Studenter, ensamstående föräldrar, sjukskrivna och arbetslösa är viktiga grupper med svag ekonomi som kommer att markeras.
Sedan, det är inte så enkelt att man alltid ska bojkotta barnarbete, för jobbar inte barnen på fabrikerna finns det bara tiggeri och prostitution som alternativ. Därmed inte sagt att jag stödjer barnarbete (gud nej) men att arbeta mot bättre villkor och annan hjälp är mer realistiskt och humant än att kasta ut barnen på gatan och stänga fabrikerna.
Dyrare plagg är inte per defintion bättre och alla är inte intresserade av mode och design, ska dessa människor inte ha några alternativ?
Du är kvick med att skuldbelägga andras konsumtion men glömmer viktiga perspektiv.
Bra skrivet Clara!
Äger man bara kläder av bra kvalitet som man tycker om så behöver man inte ett så stort antal.
Frågan handlar väl inte bara om billiga kläder alltid är mer oetiska för så behöver det nog inte riktigt alltid vara, men självklart finns det mindre utrymme att betala ut rättvisa löner och använda miljövänliga processer om priset är lågt.
Det handlar väl snarare om att konsumenternas tankesätt måste ändras om jordens resurser ska räcka till oss alla. Man kan inte bara köpa och köpa för att det går och för att vissa saker är moderna. Man måste tänka efter och handla det man behöver och verkligen vill ha på lång sikt. Gör man få och medvetna köp så har man råd med dyrare varor och de som arbetar med tillverkningen kan få bättre betalt.
Använd din konsumentmakten för att visa att du är beredd att betala för högre kvalitet, rättvisa löner och miljövänlig tillverkning!
Helt rätt Clara! egentligen så är största delen av svenska folket rätt korkade eftersom de (vi) går på de stora klädkedjornas säljarknep och köper en “billig” klänning som är förstörd efter första tvätten. då var den ju inte billig egentligen.
till Anna (och ni andra som undrar) var man kan köpa bra basplagg med kvalité. mina basfavoriter hittar jag hos Gudrun Sjöden, och nygårdsanna. speciellt den sistnämnde, hon gör plagg med inställningen att de ska hålla i generationer framöver, så även om ett plagg kostar skjortan kan du förmodligen ha det hela livet. och då är det ju bra mycket billigare än ett basplagg för 149 kr på h&m som går sönder direkt. men vi konsumenter är de som styr hur det ska se ut i butikerna, vi konsumenter som kan ställa krav. fortsätter vi handla som vanvettiga hos de stora kedjorna så kommer de fortsätta tillverka kläder av taskig kvalité. jag tycker att det är dags att vi alla säger ifrån. det är upp till oss, inte dom.
Vad menar vi när vi snackar budgetmode egentligen? Jag är väkligt tveksam till att dyra plagg per automatik skulle vara mer etiska än billiga. Sen är ju kvalitetsfrågan viktigt. På bloggen “A suitable Wardrobe” menar skribenten att värdet på ett plagg kan man räkna ut så här: priset du betalade delat med hur många gånger du hade det på dig. Ett sådant budgetmode är jag för, det är att maximalt utnyttja sina plagg. Själv köper jag ganska få kläder (för att vara modeintresserad i alla fall) men de är dessutom ganska billiga eftersom jag hittat bra kanaler för att få bra på billiga kvalitetsplagg. Sen gäller det ju att man har en klädnisch som möjliggör ett sådant konsumtionsmönster.
Jag jobbar i affär och har hand om tidningsreturerna. Hitills har jag fått skicka tillbaka nästan alla Sofies Mode som vi fått. Jag drar slutsatsen att ingen vill läsa om vad Sofie tycker.
samtidigt som jag tycker att kvalitet är viktigare än kvantitet, har jag inte några pengar att köpa dyra kläder för, jag har knappt pengar att köpa billiga plagg för heller. Jag får investera i en såndär topp för 149 kronor för att jag inte har råd med något dyrare, och det känns så jäkla trist att jag nästan uppmuntrar barnarbete… Därför försöker jag numera att hitta alla mina kläder second-hand. det går oftast.
Helt sant! Om man bara äger kläder som man verkligen tycker om och som är av bra kvalitet så behöver man inte så många av dom.
Det här tankesättet är nog svårt för många att förstå idag, eftersom det heter att vi måste konsumera för att få en ekonomisk tillväxt och även för att alltid ha “rätt” saker. Men en ändring krävs för att vi ska kunna använda jordens resurser på rätt sätt.
Bra att du tar upp detta ämne! Tycker även att många modebloggar hyllar budgetshoppingen. Inget emot det. Jag handlar själv på dessa ställen iblan och förstår varför folk gör det: det är billigt (och trendigt). Dock försöker jag mer och mer inhandla plagg av högre kvalité som jag vet kommer hålla många år framöver. Samtidigt som man kan hoppas på att barnarbete o dyl inte förekommer hos dessa märken. Och, framför allt brukar jag försöka handla second hand (vilket dessutom är fantastiskt kul). Det jag arbetar mest med är att minska min konsumtion och tänka efter flera ggr innan jag köper något.
Det här ämnet är otroligt invecklat och intressant. Hoppas fler program och artiklar dyker upp gällande detta!
du är klok!
vet du vad? jag var i jokkmokk igår, men kupan hade sommarstängt. men morgondopp och ljuvlig midnattssol fick jag i stället! så jag är nöjd!
livet är bra!
som vanligt clara så säger du det jag går omkring och tänker. jag har verkligen gjort en radikal förändring i mitt sätt att tänka kring shopping det senaste åren och inte bara av humanitära eller miljöskäl, utan för att det oxå blir lite roligare om man inte bara springer in på HM och köper saker varje vecka (som jag gjorde förr) utan måste leta, tänka, längta även efter kläder. you rock. as usual. kram
Intressant i sammanhanget kan vara att känna till. Att Sveriges totala återförsäljarled, skulle kunna klara av att varuförsörja en befolkning på drygt 80 miljoner svenskar. Har du handlat något idag!??
Tack för tipset. Läste om Christina Ribel. Det är någon blandning som ska tvättas i 30 grader. Hur funkar det? Jag gillar egentligen bäst 100% bomullstrikå som tål 60 grader. Jag har lätt för att få fläckar på kläderna…
Åh himla bra tänk jag håller med till punkt och pricka. Men samtidigt är det svårt, vi matas med uppmaningar om att vara inne och ha senaste senaste stilen, köp det och dug och var “inne”! Alla har inte en symaskin och alla kan inte sy, inte ens för hand. Och alla har inte tid heller. Men, himla bra med såna som du Clara som visar att det finns alternativa sätt att vara “inne” på. Om man nu måste vara det.. vad nu “inne” betyder. Det är väldigt enkeltspårigt och opersonligt, det där S. Fahrman står för. Konsumtionshysterin hujeda mig. Heja Clara!
Ellen: Tack detsamma :)
Anna: Mitt bästa tips är
toppar från märket Christina Ribel, säljs bland annat genom Kii.se. De håller för alltid och tappar aldrig färg och form. De kostar en femhundring men håller i flera år!
Marina: Tack själv!
Elin: Hej! Jag menar inte att det är förbjudet att handla på H&M, men jag tycker att man ska se över sin konsumtion. Jag köper till 90 procent kläder på second hand, och många av dessa är säkert sydda av barn, men det spelar ingen roll därför att jag stöttar inte företaget som tillverkat kläderna när jag köper dem på secondhand. Det viktigaste man måste förstå är att jordens resurser är ändliga, vi kan inte fortsätta konsumera nytt på det här viset! Dessutom gör man det svårt för små designers att gå runt om man bara stöttar de stora kedjorna. Det är inte det minsta löjligt enligt mig!
Tjena på dig!
Erik: Tråkigare kommentar får man leta efter!
JOhanna: ja tyvärr tror jag att folk helt enkelt är okunniga, vilket är onödigt då det finns så mycket fakta att tillgå
Kristina: Det hoppas jag också på!
Sandra: Jag förstår vad du menar men det är ju själva min poäng, att det kanske finns en mening med att man sparar till ett plagg i ett år. Att det kan vara en bra sak. För miljön mår inte bra av att vi konsumerar som vi gör nu. Och vill man ha nytt oftare som jag ofta vill kan man ju alltid köpa second hand, och tycker man det är äckligt kan man ju sy! Det fick min mammas generation göra och de överlevde utmärkt.
Sandra: åh vad flott! Det ska jag kolla
Tanja: Ja, bra initiativ. Laga gamla saker och sy om är inte alls dumt! Ska börja leta efter starlettidningar nu!
Karro: Ja gör det! Tack för de fina orden
Anna: Ska kolla, tack för tipset!
Åh vad skönt att höra att någon mer tycker så!
Varför kan inte alla inse att det inte går att köpa jättebilliga produkter om alla inblandade fått rimligt betalt arbetat under hyggliga arbetsförhållanden? Konstigt…
Men alla har faktiskt, tyvärr, inte möjlighet till att köpa kvalitetskläder, och i så fall måste man kanske spara ett år innan man kan köpa något nytt. Tänker bland annat på mig själv som fattig student. Och tyvärr är jag inte heller en person som klarar av second hand, även om jag tycker att det är skitcoolt att folk kan fynda bland gamla kläder, men själv klarar jag helt enkelt inte av det av olika anledningar. Även om jag inte köper enorma mängder billiga kläder så vill jag ändå ha en del nytt då och då. Och icke att förglömma att Topshop har försäljning av Fair Trade- kläder, om man vill handla med lite godare samvete
Håller med dig helt och hållet. Såg faktiskt ett program på kunskapskanalen igår om just det du skrivit om, fast det gällde inte just kläder. Blev jätte upprörd.
Någonting jag tycker borde komma tillbaka lite mer är det där med att fixa trasiga kläder. Jag stoppar t ex trasiga strumpor. Mina kompisar tycker jag är lite charmigt knäpp, men hallå! Det och att sy om, jag samlar på gamla Starlet och där är det tips på hur man kan piffa upp gamla kläder i varje nummer. Det är inte så vanligt nu, och när man får pysseltips är det ofta nåt i stil med “ta en ny tröja och måla på den” snarare än typ “ta en gammal tishirt av fint kvalitet men med fläck på bröstet och måla nåt fint så fläcken inte syns”.
Hej!Gillar verkligen din blogg mne blev lite fundersam när jag läste det här inlägget. Hur menar du? Att du aldrig handlar på hm eller gina tricot? Att alla dina secondhandfynd är skräddarsydda? Hur vet du att dem inte är sytt av ett litet barn i kina? Du står för något du själv inte verkar följa…? Tycker bara att det var lite löjligt av dig att skriva som du gjorde. Självklart vill vi alla vara goda människor och ingen vill nog gå runt i en tröja som gjorts i en stor fabrik med barnarbete…men det lät precis som om du helt följde detta och aldrig skulle inköpa en tröja på hm..och det tror jag inte på.
Ha det fint!
O! Precis detta grubblade jag på i natt för då såg jag ett intressant program på Kunskapskanalen som handlade om konsumtion. Om det finns på nätet så rekommenderar jag det starkt. Jag är lika splittrad som den dokumentären.
Var hittar jag bastoppar i bra kvalité? Jag vet att de finns för jag har en men på den är det ett tryck “Gyllene tider Jubileumsturné” Tjockt och bra vävt och tröjan behåller formen. De man kan hitta på hm o cubus osv. är ju tunna som flor och blir konstiga efter en tvätt.
Någon som vet var man hittar enkla men formsydda tröjor med bra kvalité???
Åh, va härligt att du skriver om detta! Det är så sant, vi luras till att bara tänka på egen plånbok och inte på det viktiga, hur kan det vara så billigt? Hur länge kommer det hålla? Vad är det tillverkat av, och av vem? Jag skriver under på varje ord du skrev! Tack!
Vi välkomnar våra läsares röster i debatten och är angelägna om att en mångfald av röster och åsikter kommer till tals på folkbladet.nu. För att kunna delta i samtalet på ett sätt som bidrar till konversationen för dina medläsare vill vi att du känner till våra regler:
Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om ras,religion, språk, kön eller sexuell läggning. Angrepp på enskilda individer accepteras inte och det är inte heller tillåtet att spekulera eller ta ställning i skuldfrågan i artiklar om brott eller olyckor.
Dina kommentarer kan komma att publiceras i vår papperstidning.
Tänk på att om du gör ett inlägg som strider mot lagen så kan du själv komma att hållas ansvarig för det.
I och med att du klickar på "Skicka kommentar" medger du att du har läst och godkänt reglerna gällande kommentering.
Till de som blev arga, ledsna eller kränkta över att jag skrev illa om mikrovågsugnar i förra inlägget ber jag om ursäkt. Jag visste inte att så många mikrovågsugnar läser min blogg.
För visst är ni väl mikrovågsugnar? Hur kan ni annars bli arga över att jag är nedlåtande mot Er? Jag nämnde ju inte er i inlägget. Antingen är ni mikrovågsugnar eller så identifierar ni er så starkt med er ugn att ni inte klarar av att den blir kritiserad, för då tror ni att någon kritiserar er?
Har ni mer sorg, ilska, besvikelse, hatmail eller okvädningsord på lager åt mig - langa hit dem. Jag blir inte ledsen. Era åsikter har inget med mig att göra. Jag önskar bara att ni kunde resonera likadant.
Visste ni att under krisåret 2009 har SE Banken avsatt mer pengar till chefsbonusar är vad de kommer göra i vinst? Samma sak gäller förlusttyngda Swedbank. Under detta år har bankbonusarna tom. ökat! Trots att vi är mitt uppe i en finanskris orsakad av -just det - bankerna. Jag är så väldigt glad att jag lämnat Swedbank. Har noll och intet förtroende för dem. Vi är istället med i den medlemsägda banken JAK. Där kan man låna pengar utan ränta och det var på det sättet vi köpte vårat hus. Samtidigt sparar vi våra pengar där och möjliggör således att andra kan låna av oss utan ränta. Det känns bara helrätt! Dock måste man ju också vara med i en traditionell bank för att kunna använda kontokort och få sin lön utbetald. Då valde vi Icabanken. Mest för att de har supersnabb internetservice. Du kan utföra precis alla dina tjänster via nätet, det är aldrig telefonkö och det är öppet dygnet runt. Sådant gör mig lite gladare. När man vill fråga Swedbank någonting sitter man i telefonkö i en halvtimme för att sedan få reda på att den där frågan kan vi inte svara på över telefon. Du får komma till vårat kontor istället. Det stängde dock för en halvtimma sedan och ligger fem mil bort. Hooray!
Jag slutar aldrig förvånas över inavlade svenska Elle. Pinsamt ofta kramas samma personer ihjäl i alla deras tidningar. Ett exempel är Lovisa Burfitt. När jag fortfarande läste ELLE så stod det om henne i var och vartannat nummer. Undrar om någon på redaktionen är bästa kompis med Burfitt? Inte för att hon inte är bra, men kom igen. Det finns ju andra som är ännu bättre. Nu har de i alla fall utsett årets bäst klädda. Och på listan med de bäst klädda har de placerat Elsa Billgren som Årets Vintage, Ida Pyk som Årets t-shirt och Filippa Berg som Årets bohem. Krystade genrer? Jamen alla tre bloggar ju på ELLE.se! Då måste de inkluderas. Men missförstå mig inte. Jag tycker till exempel att valet av fantastiska Elsa Billgren är klockrent. Men alltihop sammantaget gör att Elle känns inskränkt och oseriöst. Ungefär som resten av modesverige. Sällan eller aldrig skrivs kritiska recensioner av svenskt mode. I alla fall aldrig av svenska modejournalister. De stryker bara medhårs. Jämför man dem med svenska nöjesskribenter förstår man snart hur absurt det är. Där råder nämligen ingen brist på folk som har åsikter.
Men den svenska modeindustrin utgörs av en liten klick där ingen vill stöta sig med någon för alla känner alla. Journalisten är bästa kompis med grundaren av det kända märket vars lillebrors flickvän är en känd stylist vars bästa kompis driver en stor modeblogg på den kända tidningen…ja så fortsätter det i all oändlighet. Kanske är det därför jag inte längre läser svenska modemagasin?
Isabelle Ståhl skriver endebattartikel i Expressen om hemmafrutrenden.
“Plötsligt vill trendiga bloggtjejer som Underbaraclara och Niotillfem laga perfekt glaserade muffins ur mormors kokbok och sy lapptäcken och väggbonader, snarare än att gå ut och festa och förverkliga sig själva.Att gifta sig ungt, ha puffiga kjolar har blivit hippt igen.”
Jag slutar aldrig förvåna mig över att kvinnligt självförverkligande bara får se ut på ett enda sätt för att vara rätt. Hur frigörande är det? Många människor som inte tänkt längre än näsan räcker tror att självförverkligande alltid ligger i att festa, vara sexuellt frigjord samt göra karriär i en stor stad. Jag kommer från en vanlig svennebanan-bakgrund. Den största revolt jag kunde göra mot allt som förväntades av mig var att bli frälst, gifta mig ung, och flytta ut på landet. Visst hade jag kunnat dra till Stockholm, hyrt en lägenhet i andrahand och tagit ett extrajobb för att finansiera mitt festande. Men då jag inte sysslat med mitt självförverkligande. Då hade jag sysslat med någon annans. Jag hade absolut inte haft den karriär eller den inkomst jag har idag. Och jag vet att jag hade varit väldigt olycklig.
Det händer rätt ofta att jag får kritik, i synnerhet av folk som kallar sig mina sk bloggvänner. Syrliga inlägg om att husmorsbloggar är bakåtsträvande. Det tar jag med ro. För jag vet att jag minst av allt är bakåtsträvande. Dels för att jag är en av få stora bloggare som ens skriver om feminism och berör dessa svåra frågor. Men framförallt för att jag är ett bra exempel på någon som förverkligat sin egen dröm. Inte någon annans.
Jag förstår mig inte på Gina Tricots val av underklädesmodell. Är det meningen att de hundratusentals kvinnor som handlar där ska kunna identifiera sig med den här tjejen? Hon som har lår som buktar inåt?
Eller Lindex val av Caroline Winberg som modell för märket. Som är så smal att hon snart går av.
Förbannade fega skitföretag. De gömmer sig bakom anorektiska tjejer för att låna lite status till sina högst mediokra plagg. För en riktigt smal brud skänker den där moderiktiga känslan som plaggen i sig inte förmår göra. Trä vad skit som helst över huvudet på en modell. Det kan vara en sopsäck, eller en lappkåta. Addera snorhöga klackar och kalla det för faaaashion!
Ps. Kom inte och jama om att “det finns faktiskt tjejer som är så där naturligt smala….” för det skiter jag ärligt talat i. Jag skulle vilja se några riktigt naturligt feta människor. I en enda annons. Någonsin.
Jag går på dagis och en av pojkarna använder fula ord som jag inte förstår. Knulla. Fitta. Jag är rädd för honom trots att han bara är tre år gammal. När hans mamma hämtar honom har hon ett blåöga
Jag går i första klass när en kompis berättar att en man ringt till henne när hon varit ensam hemma. Han ville fotografera henne naken. Hon förstår inte varför.
Jag går i högstadiet och folk skvallrar om killen som står åtalad för gruppvåldtäkt. Många tvekar och säger; fast den där tjejen knullar ju runt med alla…
Jag och min syster är i Barcelona. Vi sitter på en parkbänk och dricker kaffe. En bit därifrån står en ung man med en cykel. Han verkade vänta på något, för han har stått där länge. Plötsligt upptäcker jag att han har snoppen framme. Han tillfredsställer sig själv medan han ser på oss. Jag blir så djuriskt djävla förbannad. Så jag reser mig upp och går fram och säger fy fan du är så djävla vidrig och dessutom har du en liten snopp. Jag känner mig lite tuffare men på kvällen kan jag inte somna
Jag jobbar i butik och när jag ska hem sent är det kolsvart ute. Jag är rädd. Alla talar om hagamannen. En kund berättar att hon tar kökskniven med sig när hon ska slänga soporna. Och en natt när hon är hon ute möter hon en man som hon inbillar sig är hagamannen. I vild skräck rusar hon hem.
Jag väntar på tunnelbanan. En kvinna kommer gående. Hon är fint fixad i håret och bär mörka solglasögon. Men någonting i hennes gångstil avslöjar henne. Hon verkar ha ont i höften. Och över munnen syns stora svarta märken. Omsorgsfullt översminkade
Kvinnovåld, säger de. Är en kvinnofråga.
Hur kan det vara en kvinnofråga när det är männen som slår?
Det här är det värsta jag vet. När man köper ett gammalt hus och sliter ut allt som är fint. Spegeldörrar, roliga tapeter, udda kakel. Målar hela skiten vitt och lägger in trägolv. Som att våldta huset ju! Sedan säljer man det dyrt när husets själ är ordentligt fördriven
En annan sak jag stör mig på är alla helvita hem i inredningstidningarna. Man säger “vi ville bevara den gamla lantliga stilen så vi målade allting vitt”
Fel fel fel. Det fanns ingen förr i tiden som var så korka att hon målade allting vitt. Då blev ju allt skitigt! Så otroligt opraktiskt. Det var murrigt och mörkt och så var det med den saken. Måla gärna vitt om ni vill. Men det är ett modernt påfund.
Jahaja. Här fick ni en dos inrednings-pms till livs på kvällskanten.
Tänka sig. Vilket hallaballå det skulle bli om jag skrev så. Ändå är det många många som behagar skriva så till mig. Att jag är en idiot som är kristen. Någon påpekar att jag verkar vara för smart för att vara kristen. Vissa undrar hur jag som är så “himla vettig” kan vara så knäpp att jag tror på Gud.
Då har jag bara en liten fråga till er: Har det aldrig slagit er att anledningen till att just jag är en sådan “vettig tjej” kanske är att jag är kristen? Att det går hand i hand hos mig. Även fast du kanske inte tror det.
Människor är inte legofigurer som man enkelt kan plocka isär i olika bitar. Vi är virvlande sockerkakssmetar. Det går inte att skilja gulan från vitan och mjölet från sockret. Vissa saker är oskiljaktiga.
Och att säga så där till mig är lika logiskt som att säga till någon: Du är jättetrevlig och dum i hela huvudet.
Ni har all rätt i världen att tycka att jag är dum i huvudet. Varsågod. Men ifall ni tycker att jag är vettig så får ni bara acceptera att det finns vettiga människor som tror på Gud. Så det så!
Det tråkigaste med seriestarter och säsongspremiärer är att man upptäcker hur mycket fett alla kvinnor sprutat in i kinderna under sommaruppehållet. Alla kända kvinnor ser numera ut som riktiga babyfaces. Fett i kinderna är grejen liksom. Madonna är ett bra exempelpå de onaturliga bullarna. Carolina Gynning ett annat.
Fast det är varken givande eller kul att peka finger åt andra kvinnor. Det intressanta är ju förstås att fundera på varför branchen vill att vuxna kvinnor ska ha lika mycket fett i kinderna som en nyfödd bebis. Och lika lite kroppsbehåring.
Vi som är födda på 80 och 90-talet har vuxit upp med budskapet att den högsta lyckan som finns är valfrihet. Elevens val, gymnasielinje, klassinriktning. Vi laddar hem teveserier när det passar oss. Vi väljer vad vi vill se och när vi vill se det. Vi har växt upp med söndagsöppet, Seven Eleven, ja till och med öppet på julafton. Men vet ni vad jag har upptäckt? Det finns en stor glädje i att inte behöva välja.
Där vi bor finns det bara en liten affär. Allt jag vill ha finns inte där. Och det är bara att acceptera. Jag springer inte runt i andra mataffärer utan gillar läget. Om jag blir sugen på godis klockan åtta på tisdagskvällen är butiken stängd. Vill jag ha godis måste jag köra flera mil och då struntar jag i det. Jag måste inte själv kämpa med min karaktär och vela hit och dit. Beslutet är redan fattat och det är underbart. Den dag jag vill skicka mina barn till skolan så måste jag inte grubbla och utvärdera ett tiotal. Det finns ett enda alternativ och jag kan först försöka vara nöjd med det.
Valfrihet är inte höjden av lycka.
Valfrihet är inte höjden av olycka.
Men friheten att ibland slippa välja. Det är bra grejer det.
Det tröttaste jag vet är bloggar som bara provocerar. Jag har mycket svårt att bli upprörd på varken Kissie, Dessie eller Blondinbella. Vissa av sakerna de skriver skulle man kunna gå i taket av. Men när någon så uppenbart bara vill provocera så blir man ju såklart inte ett dugg provocerad. Om en i övrigt vettig människa skrev det som tex Kissie skriver så skulle jag kanske reagera. Men i det här faller så känner jag mest ett starkt behov av att gäspa. Det är inte meningen att vara nedlåtande eller hånfull. Jag har ingenting alls emot Kissie. Hon är bara genuint ointressant. Gör mig varken arg eller upprörd. Jag känner mig likgiltig.
Jag hoppas och tror att den här typen av bloggar så småningom kommer ta kål på sig själva. För det är lite samma sak som med Big Brother. Första åren var det väldigt spännande. Sensationellt att se någon pippa och snacka skit i tv. Men ganska snart så kände man istället den där bekanta känslan av trötthet.
När någonting har som enda poäng att chockera och provocera finns det ett tydligt bäst före datum. Snart är läsarna mättade. De har vant sig. Slutat bli chockerade. Och slutar läsa.
Alex Schulman gick från att vara “nätmobbare” till fin familjefar i bloggvärlden. Och han har aldrig haft fler läsare. Det om något bevisar väl min tes.
Några av er som läser verkar sitta därhemma och tänka
Den där Underbaraclara, hon är inte så god och from som hon vill verka. Ni sitter nog därhemma och känner er anklagade. Hon med sin höga moral, hon som ska verka så kristen, hon som ska vara så himla duktig, hon är minsann inte ett dugg bättre än mig.
Och så fort jag gör eller skriver något minsta tvivelaktigt så blir ni skadeglada! Triumferade skadeglada. Ni insinuerar att jag är omoralisk och falsk. Ni påstår att jag är fördömande. Att jag utger mig för att vara bättre än jag är. Att jag är beviset på att kristna inte alls är bättre än andra människor. Och alltid lyser er skadeglädje igenom. Du är minsann inte så djävla bra som du tror. Du är inte bättre än mig.
Men hörni. Jag har en nyhet till er :
JAG ÄR INTE BÄTTRE. JAG ÄR INTE PERFEKT. JAG ÄR MEDVETEN OCH HÖGST VILLIG ATT ERKÄNNA DET
I sjäva verker är alla utom just ni medvetna om det. Jag har aldrig påstått att jag är bättre än er. Varken jag eller någon annan normal läsare av den här bloggen tror att jag är perfekt. Så sluta sparka in öppna dörrar. Sluta triumfera när jag klantar mig. Det finns inget att triumfera över. Jag erkänner direkt.
Det verkar dock som att ni bli provocerade av mina livsval. Ni tror kanske att jag dömer alla som inte är kristna, nykterister, och äter ekologiskt? Och eftersom ni tror att jag fördömer er så skyndar ni er att fördöma mig. För säkerhetsskull.
Men ni lägger av med det nu va? Det finns inga perfekta människor. Kristna är inte perfekta. Kristna erkänner att de är ofullkomliga. Det är därför vi behöver Gud!
När jag blir intervjuvad får jag nästan alltid frågan: Vad är dina bästa bloggtips?
Då brukar jag svara någonting politisk korrekt som typ:
Skriv om det du brinner för
Nischa dig
Ta mycket bilder
men allt det där är ju en ful fet lögn. Det finns tre bra knep om du vill blir en stor bloggare:
Du ska vara
smal
snygg
och rik
Bloggvärlden är precis lika ytlig som verkligheten.
Fast ggr hundra ungefär
Det spelar ingen roll om du har en gullig vintagestil eller en plastig Gynninglook. Om du skriver om polkadots eller läppförstoringar. Dessa tre kriterier finns där ändå. Och även fast ingen kan förstå var dina pengar kommer ifrån ska du spendera dem som om du vore rik.
En politiker som gör mig alldeles matt av ilska är Jan Björklund. Har aldrig hört någon så okunnig politiker. Han kan ingenting om hur barn och inlärning fungerar och verkar vara ute efter att skapa segregation i samhället med skolpolitiken from hell. I alla fall. Nu har han lagt fram ett nytt förslag som säger att man inte längre ska ha möjlighet att läsa upp sina gymnasiebetyg på komvux. För att det är slöseri med samhällets resurser. Detta kan vara ett av de sämre förslag han klämt fram. Det finns många anledningar till varför man kan behöva läsa upp sina gymnasiebetyg. Det beror inte på att svenska ungdomar är slöa idioter. Man kan till exempel drabbas av sjukdom eller personliga kriser. Och det ska man inte straffas för. Jag mådde väldigt dåligt under gymnasiet eftersom att min mamma var sjuk. Det gjorde att jag inte orkade plugga särskilt mycket och därigenom fick jag sämre betyg. Om jag skulle vilja bli psykolog eller jurist skulle jag behöva läsa upp mina betyg. Men med Jan Björklunds förslag så går det inte.
En av mina hjärtefrågor är längtan efter ett tryggt och medmänskligt Sverige. Jag vet att det är en klyscha. Men den är ju sann. Ett samhälle som låter människor få fler chanser. Som inte krossar lågstadiebarns självkänsla genom att införa betyg från ettan. Som inte gör det svårt att vidarutbilda sig. Att förändra sig. Utvecklas. För fler chanser är aldrig slöseri med samhällets resurser. Tvärtom den bästa inversteringen.
Jag har god lust att ta den där Jan Björklund hårt i örat och ge honom bakläxa, kvarsittning, skamvrån, smisk på stjärten och alla möjliga förlegade metoder som brukade användas för att bestraffa skolbarn förr i tiden
Men jag är till skillnad från Janne inte så förtjust i gamla tiders skolor utan tror på ett helt nytt skolsystem. Fjärran från betygsångest för lågstadiebarn, elitklasser och komvuxförbud.
Vet du om att den där billiga fläskfilen från Danmark som du köper på ICA kommer från grisar som står i en liten bur hela sitt liv? En bur som är så liten att de inte ens kan vända sig om. Och grisarnas svansar klipps regelrätt av. Klipp Klipp. För annars blir grisarna kannibaler och tuggar på varandras svansar när de står trångt och inte har tillgång till hö. För hö har de ju inte tillgång till. Trots att grisar behöver hö för att inte få magsår. Men vem bryr sig om en gris med magsår när man bara vill grilla lite billig fläskfile till fredagsmiddagen? Vet du om att många grisar inte ens kan gå. Därför att de aldrig har fått gå. De hasar sig fram till slakten och får därigenom stora sår på rumpan. Men vem bryr sig om en grisrumpa? Julskinka som är så gott!
När jag hör hur människor behandlar djur så tappar jag nästan hoppet om mänskligheten. Jag tänker att det måste vara en gruvligt stor synd att behandla djur som varor istället för levande varelser. Och jag tänker att jag aldrig mer vill handla på Ica eller Coop eller Hemköp, eller Willys eller Lidl. Någon av alla dessa kedjor som inte bryr sig ett dugg om hur djuren har det. Som köper in kött från samvetslösa producenter. Som skiter i allt förutom hur mycket pengar de kan tjäna. Hur rika de kan bli på sina köttfabriker.
Jag tänker så här: Konsumentmakt är ett kraftfullt medel.
Gör något. För djuren. För din egen hälsa. För miljön. För din plånbok
Oavsett vad jag skriver om så är det alltid någon som blir kränkt och sårad och skyller på mig. Ett klockrent exempel är när jag skev om boken Den hemliga kocken och berättade att vanilinsocker är skit. Då trillade dessa kommentarer in.
Det är ju inget fel i det du säger om…vaniljen. Men när ens föräldrar håller på att skiljas och man knappt orkar med skolan, då blir det faktiskt bara ännu värre av att läsa ett sådant här inlägg.
Och sedan detta:
å trevligt att du kan stressa upp oss ensamstående mammor som inte hinner läsa Boken eller handla rätt. Ja - ENSAMSTÅENDE MAMMOR FINNS ÄNNU - och vi är inte som dom i TVn.
Och till er vill jag bara säga. Att jag är hemskt ledsen att vanilinsocker gör er upprivna. Det var ju förstås inte min tanke. För hur ska jag veta att just ensamstående mammor stressas av vanilinsocker? Och hur ska jag veta att skilsmässobarn mår ännu sämre om jag berättar att vanilin är granröta? Det är ju helt omöjligt för mig att räkna ut. Men det som gör mig så beklämd är att dessa människor verkligen lider. För de tror att människor som jag har makten över deras liv. Makten över hur de ska må. En människa som blir helt förkrossad av ett inlägg om vanilinsocker måste verkligen ha det jobbigt jämt. Och känns sig fruktansvärt maktlös.
Men jag har goda nyheter: Ni har makten över erat eget liv! Ni kan aldrig styra över vad människor säger till er. Men ni kan välja hur ni vill reagera. Alla människor- ensamstående mammor eller inte - är själva ansvariga för hur stressade de väljer att bli. Om man blir uppjagad över en vanililinartikel så är det helt upp till en själv. Det ansvaret och makten tillhör varje människa. Det är förstås inte lätt som en plätt att lära sig. Men det är ännu svårare att gå igenom livet och tro att andra människor har ansvar för hur man själv mår. Att man är ett viljelöst offer.
Om man inte tar ansvar för sina egna känslor. Sina egna reaktioner. Vem i hela friden ska göra det då?
Om folk dricker eller inte har jag ingen åsikt om, alla gör som de vill.
Du är så präktig att du snart kommer att explodera, herregud. Du är så ung, varför kan du inte bara ta det lite lungt, tant blir du hur som helst med tiden. Allt detta med att visa upp sig när du putsar fönster och bakar och nu en predikan om nykterhet, det är bakåtsträvande.
Skriver Jenny till mig
Men varför varför måste man supa och knulla runt när man är ung? Varför varför är samhället så snävt tillskuret att man inte får baka bullar och vara nykter utan att någon ska bli upprörd över det?
Varför anses det bra och vidsynt att dricka alkohol?
Varför är man en präktig tant för att man är rädd om andra? Och sig själv.
Jag tänker inte vara rebellisk och självdestruktiv bara för att det är så man ska vara när man är ung.
För vet du Jenny. Att jag gjort så mycket som är både rebelliskt och självdestruktivt.
Idag har jag rusat runt på stan och gjort ärenden. Jobbigt. Just nu ligger jag och lurar i min vän Emmas lägenhet. Hon är på trettioårskalas och jag har fått bada i hennes badkar. Vilken fröjd menar jag. Vi har ju inget riktigt badrum i vårat hus så att ligga i ett rent badrum i ett vattenfyllt och kokhett badkar känns ganska underbart.
Nyss ringde radiotjänst mig för tredje gången på en månad och undrade varför jag inte betalt tv avgift
- För att vi inte har någon tv svarade jag (för tredje gången)
- Jaha? (med misstroende i rösten) det lät ju verkligen märkligt
- Näe det förstår jag inte? Det finns väl andra saker att göra än att glo på tv hela dagarna?
- Jasså det tycker du? Är du medveten om att det är lag på att betala tv-avgift ?
- Ja och jag skulle hemskt gärna betala avgiften om jag bara hade en tv. Men (här tippar rösten över och blir irri) DET HAR JAG INTE! AV IDEOLOGISKA SKÄL drämmer jag till med. Fast det är ju en lögn. För vilken ideologi skulle det vara?
- Nåja. Då säger vi väl så då
- Jatack och adjö
Jag vet att de bara gör sitt jobb och jag är medveten om att “Jag har ingen tv” förmodligen är den lamaste ursäkten i boken. Men det är ju sant. Ändå känner jag mig som en riktig skurk för att jag inte betalat avgiften.
Ibland blir jag så less på läsare som menar att jag förskönar verkligheten. Att jag verkar leva i någon slags lyckobubbla. Med rosa moln, ytligheter och påklistrade leenden.
Jag blir jävligt förbannad på det. Vad tror ni? Min mamma har precis dött. Tror ni att jag bara har glömt det och lever vidare i sockervaddsfluff som om inget hade hänt? Tror ni inte att jag hundra gånger dagligen får ont i magen av sorg och vill lägga mig ner och dö? Tror ni inte att det är en kamp att ta sig ur sängen många morgnar? Tror ni inte att jag är trött och ledsen och finnig och har fett hår ibland? Tror ni inte att jag är mer än vad som syns i den här bloggen?
Har tanken aldrig föresvävat er att jag kanske inte vill visa allting? Att dessa sidor är någonting jag vill behålla för mig själv? Att jag kanske inte vill fota bilder på mig själv i långkalsonger och lägga ut för tiotusentals människor. Har ni själva lust att göra det kanske?
Tänk ett steg till innan ni klagar. Tänk efter hur ni själva skulle må i min situation. Och fråga er om ni verkligen skulle vilja lämna ut er själva för grannar, gamla klasskompisar, din tandläkare, kompisars föräldrar, kollegor, släktingar och vilt främmande människor. Bara för att några bloggläsare kräver det?
Jag är hemskt ledsen att jag inte kan tillfredsställa er minsta vink. Men jag har fullt upp med att överleva.
Om jag låter sur som ättika så är det för att det är stämmer.
Den här kommentaren fick jag igår av någon som kallar sig Skit i det du. Angånde att jag putsar fönster i en fin klänning.
Vem fan tvättar fönster i en fin klänning då? men det kanske är din städ-klänning? Man tar ju på sig dåliga kläder när man gör skitjobb, inte står du väl och steker mat i festkläder också?
Johoorå. Tänk för att jag gör det. Jag köper inte fina klänningar för att ha dem som garderobsvärmare. Jag använder dem. Och det är bra mycket roligare att putsa fönster i en fin klänning än i fula byxor. För när jag tar på mig en fin klänning så blir jag någon annan. Igår kände jag mig som präktiga Malin i Saltkråkan. Då putsade jag fönsterna lika duktigt som Malin hade gjort det och då blev det nästan som en lek. Och ibland när jag ska göra någonting riktigt otäckt tänker jag att jag är Pippi Långstrump. Leker att jag är henne. Och då blir jag tuffare. Ibland behöver jag vara Samantha i SATC. Ibland Åsne Seierstad. Ibland är jag Madonna. Ibland en bondmora. Och när jag lagar mat är jag förstås Leila.
Jag leker mig igenom livet. Gestaltar andra personer. Förgyller min egen vardag. Och klädsel är bara ett av de uttryck jag använder. Som levnadskonstnär. Ungefär.
Umeå
RSS
[…] dagens sommarpratare Isabella Lövin. Hon diskuterar konsumtion i samma banor som jag skrev om i Jag tror inte på billiga kläder. Hon är sjukt bra. Det säger ju sig självt. […]
(Anmäl kommentar)
25 september, 2008 kl 17:00
Åhh vi tycker så lika!
Jag håller med om i princip allt i hela inlägget.
Vi är så egoistiska här, bara vi får köpa hur mycket kläder som helst för billigast möjliga så skiter vi fullständigt i vem som får betala resten. Jag tror att det beror lite på att Sverige inte upplevt riktigt svåra tider på bra länge, för vi var ju faktiskt inte med i Andra världskriget, även om det påverkade oss. Naturligtvis är krig inget önskvärt, men fan vad bra det skulle vara med lite ransoneringar. Alla bortskämda tonåringar med för mycket pengar i fickan skulle få sig en rejäl knäpp på näsan när saker plötsligt inte finns. Det går helt enkelt inte att få tag på, för det finns inte. Det skulle vara lite nyttigt för oss alla tror jag.
Åhh det här är så intressant, och jag skulle kunna diskutera det i evigheter! Men, jag tror också på färre, dyrare plagg, med högre kvalité. Som man gjorde förr, hur skulle det annars vara möjligt att använda 50 år gamla plagg idag?
(Anmäl kommentar)
9 augusti, 2008 kl 1:13
“På väskor handsydda av italienska hantverkare snarare än indiska småbarn.”
Efter att ha läst Gomorra, av Roberto Saviano (fantastisk bok) - jag tror att det är i tredje kapitlet han skriver om förhållandena för de italienska hantverkarna - känns inte heller det som ett alternativ längre. Mer second hand alltså :)
(Anmäl kommentar)
30 juli, 2008 kl 11:38
[…] UndebaraClara har skrivit om hur man kan tänka kring konsumtion (kanske världens bästa blogg för övrigt, så ta och läs allt hon någonsin har skrivit när du ändå håller på). […]
(Anmäl kommentar)
25 juli, 2008 kl 1:41
Äntligen någon som säger något. “Ta tre betala för två, fast du bara behöver en.” Hemskt! Att barn måste lida för att vi ska se snygga ut.
Mycket bra skrivet UnderbaraClara.
//Emilia
(Anmäl kommentar)
15 juli, 2008 kl 18:06
Det är ju bara dumheter att tro att kvaliten följer priset.
Ett par levis kostar som fyra par batistini från Dressman och ingen kan väl på fullt allvar tro att levisjeansen räcker längre än fyra billigare jeans.
Det är nog så med de flesta kläder.
(Anmäl kommentar)
11 juli, 2008 kl 15:17
Bra sagt!
(Anmäl kommentar)
11 juli, 2008 kl 13:59
ETt inlägg helt i linje med mina egna åsikter…! Vi i västvärlden lever gott på någon annans bekostnad, helt klart. Varför inte gynna närproducerat och mer miljövänligt? Det kostar mer men räddar fler…
(Anmäl kommentar)
11 juli, 2008 kl 8:29
Hurra! äntligen finns det någon som vågar säga detta! rädda världen i all ära, men när det ska gå ut över den egna konsumtionen brukar de flesta sparka bakut. Det behövs folk som du clara, som får folk att förstå att vi kanske är tvungna att offra något själva också =)
(Anmäl kommentar)
9 juli, 2008 kl 8:22
AMEN!
(Anmäl kommentar)
9 juli, 2008 kl 8:05
Hør, hør! Jeg er helt, helt enig.
(Anmäl kommentar)
9 juli, 2008 kl 5:11
bra att du skriver om detta! håller fullständigt med =) ska tom länka till denna via min blogg. du skriver så bra
(Anmäl kommentar)
8 juli, 2008 kl 23:21
Vart kommer alla hetska kommentatorer ifrån? Såhär har jag ALDRIG upplevt kommentarerna förut och jag förstår inte hur folk kan bli så upprörda över ett sådant sjukt BRA inlägg?! Jag förstår vad du menar Clara och jag håller helt med dig. Självklart är mindre konsumtion bättre och idag har vi inget alternativ med miljöförändringar hit och dit osv. Det är den väg vi MÅSTE gå oavsett vad det innebär för övrigt. Du är INTE trångsynt för fem öre. Du säger det trångsynta människor har svårt att höra: vi måste förändra vårt beteende. Och din blogg är lika fantastisk som du.
(Anmäl kommentar)
8 juli, 2008 kl 11:42
hurra for deg. vet ikke helt om jeg kan si at alt som er dyrt er bra, men jeg tror ikke det var det du mente heller. det er bedre for mennesker, miljøet, ressurser og oss selv tror jeg nok, å tenke over eget forbruk med annet enn bare lommeboken. bruk hodet og hjertet også.
(Anmäl kommentar)
8 juli, 2008 kl 0:53
Mycket väl talat Clara! Du är en utmärkt förebild för att se kanon ut med hemsytt, lånat och second hand. Det är inte okej att konsumera kläder som vi gör - människor far riktigt illa i de länder vi utnyttjar. Vi bara vänder ryggen till alla de som bor bredvid en flod där man kan se på vattnet vilken som är årets modefärg… Låna, byt, ge bort, sy om och älska era kläder till de är riktigt ingångna, då är de som bäst.
(Anmäl kommentar)
7 juli, 2008 kl 22:14
Har inte orkat läsa övriga kommentarer, så kanske säger jag samma sak som någon annan.
Kan hålla med en del om det du skriver, men att ett plagg är dyrt behöver inte betyda att den som tillverkat det fått bra betalt.
Rättvisemärkt gjorde för några år sedan en genomgång av de nya svenska modemärkena (typ Acne, Hope, Whyred mfl), där det visade sig att INGET av dessa företag hade några så kallade “uppförandekoder” eller liknande. De hade alltså ingen koll på hur deras kläder tillverkades, och vilka villkor som gällde för arbetarna i hos deras leverantörer.
Många av de stora kedjorna har däremot tvingats att börja ta hänsyn till dessa frågor, och kollar regelbundet upp sina leverantörer. Sen är det klart att arbetarna ändå inte har bra betalt, men kanske finns det saker som minimilön och rätt att ansluta sig till fackföreningar där.
(Anmäl kommentar)
7 juli, 2008 kl 20:52
Hej! Du har helt rätt, och åh vad jag önskar att jag kunde fynda sådär som du gör! Kan du inte dela med dig av de secondhandaffärer där du hittar kjolar för en femtiolapp och fina burkar för en tia? Jag har gissat att du bor i Umeå-trakten, vilket är helt perfekt, där är jag ofta. Om du redan tagit upp detta i bloggen tidigare ber jag om ursäkt och du får gärna länka dit! Tack för en finfin blog som ger massvis med inspiration!
(Anmäl kommentar)
7 juli, 2008 kl 20:42
jätte bra skrivet clara! jag håller helt med, alla borde arbeta tillsammans för att förbättra kvaliteten inte bara när det gäller kvaliteten på kläderna utan även livskvaliteten för de som syr dem! jag köper mycket secondhand, hittar kläder i uthus och hos mor och far föräldrar, jag syr även för att vara säker på att det går rätt till. och då får jag även det precis som jag vill ha det.
(Anmäl kommentar)
7 juli, 2008 kl 19:29
Håller med, etiskt sett, men måste säga att jag inte upplever själva kvalitén på “budgetkläderna” som ett problem. Visst tappar det billigaste billiga form och färg snabbare men det beror ju främst på materialet och betalar man 49:- för ett plagg så får man ju det man betalar för men generellt sett är det inte något problem att hitta dugliga kläder för max 200:- plagget. Och rent etiskt sett så är det än mer oschysst att tillverka kläder billigt=ge usel lön för att sen sälja dem dyrt under “gedigna” märken för att profitera på BÅDE producenter och konsumenter… Lagom är bäst. Om man köper plagg som bara håller för en användning bör man först och främst lära sig se skillnad på kvalitet och skräp, det är nog det största problemet. Jag tror aldrig att folk kommer gå in för att köpa kläder som de räknar på att använda i 10 år eller så. Etiskt eller inte, men man tröttnar faktiskt, om inte efter två säsonger så åtminstone efter fem… Men hoppas att branschen går åt rätt håll!
(Anmäl kommentar)
7 juli, 2008 kl 18:07
Vissa verkar ha läst ditt inlägg som fan läser bibeln. Skulle du ta hänsyn till alla människors livsvilkor när du skriver dina inlägg skulle det ju ta veckor för dig att skriva dem. Den stora majoriteten av sveriges befolkning har råd att köpa dyrare men färre kläder.
(Anmäl kommentar)
7 juli, 2008 kl 8:33
Åh Clara! Jag blir så upprörd så jag skriver om min kommentar för tredje gången för att få med allt jag vill ha sagt. Först och främst: WORD Sista´! Lyssna på Clara! Skicka Sofie och alla andra dussinbloggare till Umeå på kurs! Jag skäms över att leva i väst, att vara svensk och leva i ett land där man frontar tidningarna med artiklar som “Sommarens måste-köp!”. Jaha, folk svälter, men jag vill ju ha en ny tröja? Men kika igenom din garderob för tusan! Om jag bara ser till mig själv så tror jag att jag skulle kunna använda kläderna i min garderob fram till nyår utan att behöva tvätta ens. Så illa är det och jag skäms när jag tänker på det.Hur sjukt är det inte? Tydligt att den här världen är på väg utför! Sen att handla second-hand, se det som att köpa/hyra lägenhet till exempel. Den är oftast begegnad, men man BOR och LEVER där ändå. Och jag tror faktiskt att folk gör konstigare saker i sina lägenheter än i sina kläder… Man kan tvätta, sy om, färga om så behövs! Kreativitet kvinnor!
(Anmäl kommentar)
7 juli, 2008 kl 0:55
Nancy: Nej men om man har så lite pengar att lägga på kläder är ju inte det ett stort problem. Problemet är alla vi som har råd att köpa kvalitet och med samvete men ändå inte gör det. Det är DÄR problemet ligger,
Det finns många sätt att argumentera för imperialism. Om alternativet står mellan arbetslöshet och ett dåligt jobb kanske jobbet är bättre, men det kan ju lika gärna stå mellan ett dåligt jobb och ett bra jobb. Och i så fall är ju ett bra jobb mycket bättre. Det är upp till oss konsumenter. H&M har utökat sitt ekologiska sortiment efter påtryckningar från kunder, varför kan de inte göra samma sak igen? Jag tror på konsumentmakt!
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 22:49
Jag har definitivt ändrat åsikt sen jag var yngre, då jag kunde handla allt fint bara det var billigt och rea.
Rea är ett plus, men har jag råd lägger jag hellre mina pengar på ett plagg jag vet att jag kommer ha användning för. Topshop’s kläder har dock vad jag vet hållit kvaliten i min garderob. Hm är en annan femma.
Men låt oss höja våra duktiga designers till skyn, och spara sig en extra peng så man kan handla något fint man dessutom är ensam om, älskar och använder :)
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 22:45
Jag skrev inte heller moderiktiga kläder, många billiga kläder är producerade utomlands och säljs vidare i Sverige utan att vara moderiktiga för fem öre eller hypade i modebloggar. Ex. plagg som säljs hos Klädkällaren.
På bekostnad av fattiga? Hallå, det är det som är problemet (!), dessa jobb har skapats för de fattiga och det bästa är inte att ta bort dem helt och hållet, därför fungerar inte en bojkott i praktiken där produktionen avslutas och alla jobben försvinner. Det förvärrar ju situationen.
Det är inte heller så enkelt, har man kanske 300-800 kr i månaden att slösa på pengar (vilket ex. många studenter inte ens har) och köper ett plagg för de kommer det innebära att man får tolv nya plagg per år. Att man sedan måste ha kläder för olika väder, skor, ytterplagg, strumpor, underkläder, träningskläder, mössa, vantar och så vidare försvinner då i beräkningen, de finns det inte råd till…
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 22:41
NIC: Om du tagit dig tid att läsa mitt svar några kommentarer nedan så svarar jag på exakt det du skriver.
I övrigt tycker jag inte att man ska äta kött alls och jag tycker definitivt att människor borde börja odla sina egna grönsaker. Då skulle transportsträckorna minska drastiskt! Så det så!
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 18:45
Detta är något som jag själv funderar mer och mer på. Jag håller med dig i grunden, även om jag inte alltid lever som jag lär. Jag tror också att många i dagens Sverige har svårt att få det att gå ihop om de dissar H&M och ta tre betala för två. Då snackar jag inte om min egen målfrupp (även om jag som student också har en taskig inkomst). Jag menar den ensamstående mamman med 4 barn te x. Men det är bra att du tar upp det för det är något många väljer att blunda för (jag själv bl a). Jag tror att det viktigaste är att vi som konsumenter vågar ställa krav! Inte nöja oss!
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 17:48
FORTJUSANDE! sy klader av gras, ta over mormors klader, tillverka! va kreativ! jatte kul ide horre du, visst har du ratt att produktionen inte alltid gar ratt till. men i sanna fall bor vi nog odla vara gronsaker & slakta vara djur sjalva. Om man ska syna saker i sommarna sa finns det inte nog med fel, inbilla dig inte att det gar snyggt till bara for att plaggen ar dyra. alla utnytjas av varandra, och alltid hammnar nan i klam. tycker att du har ratt i en del, men ganska trangsynt. en person som tjanar minimum i manaden och har allt for lite tid till att sy och besoka mormor, uppskattar HM enormt.
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 17:45
Kristoffer: Med budgetmode menar jag kläder som är billiga i inköpspris. Inte per använvdning Pris per användning är jättebra, för det betýder att man använder sina kläder och itne bara använder någon enstaka gång!
Nancy: Moderiktiga kläder är ingen mänsklig rättighet. Varför ska svenskar kunna klä sig jämtställt på bekostnad av fattiga i andra länder? Väldigt många människor skulle ha råd att köpa dyrare kläder om de köpte färre. Och. Många dyrare kläder är också dåligt producerade, men om man låter kläder kosta lite mer har man ju råda att betala för fair trade och ekologiska kläder istället. Om konsumenterna ställer krav och slutar vara så blåögda kommer fabriker måsta skärpa sig. Så länge människor inte gör det kommer heller ingen förändring att ske.
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 12:34
jag håller med. jag tror det beror på att de flesta modebloggar handlar om konsumtion, att shoppa så mkt som möjligt, de handlar inte om mode. och för att kunna shoppa mycket, så behövs budgetalternativen. mode för mig innebär bland annat hållbarhet, det vet de flesta modebloggare inte vad det är. det är likadant med fenomenet trender, som också går ut på att konsumera nya kläder hela tiden. de flesta bloggar borde kallas för trendbloggar ist, pga att de bara flashar sina nya grejer hela tiden o hur trendiga de är, och det är därför de har en blogg, inte för att de är intresserade av mode.
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 12:28
Tyvärr är det ofta så att de dyrare märkeskläderna tillverkas under precis lika dåliga förhållanden, till och med ofta i samma fabriker - läs om inte annat No Logo av Naomi Klein. Därför kan jag tycka att det är mer etiskt att köpa märkeslösa gympaskor för 150 kr än att betala 1000 kr för ett par Converse tillverkade under samma förhållanden - då blir i alla fall vinsten mindre för dem.
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 11:55
Du förenklar och förbiser viktiga saker, det är inte svart och vitt. Förr i tiden var kläder en klassfråga, just pga att de var dyra och många fick de uppsydda. De blev en effektiv markör mellan folk med mer och folk med mindre pengar. Är detta något vi vill eftersträva? Studenter, ensamstående föräldrar, sjukskrivna och arbetslösa är viktiga grupper med svag ekonomi som kommer att markeras.
Sedan, det är inte så enkelt att man alltid ska bojkotta barnarbete, för jobbar inte barnen på fabrikerna finns det bara tiggeri och prostitution som alternativ. Därmed inte sagt att jag stödjer barnarbete (gud nej) men att arbeta mot bättre villkor och annan hjälp är mer realistiskt och humant än att kasta ut barnen på gatan och stänga fabrikerna.
Dyrare plagg är inte per defintion bättre och alla är inte intresserade av mode och design, ska dessa människor inte ha några alternativ?
Du är kvick med att skuldbelägga andras konsumtion men glömmer viktiga perspektiv.
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 11:20
Bra skrivet Clara!
Äger man bara kläder av bra kvalitet som man tycker om så behöver man inte ett så stort antal.
Frågan handlar väl inte bara om billiga kläder alltid är mer oetiska för så behöver det nog inte riktigt alltid vara, men självklart finns det mindre utrymme att betala ut rättvisa löner och använda miljövänliga processer om priset är lågt.
Det handlar väl snarare om att konsumenternas tankesätt måste ändras om jordens resurser ska räcka till oss alla. Man kan inte bara köpa och köpa för att det går och för att vissa saker är moderna. Man måste tänka efter och handla det man behöver och verkligen vill ha på lång sikt. Gör man få och medvetna köp så har man råd med dyrare varor och de som arbetar med tillverkningen kan få bättre betalt.
Använd din konsumentmakten för att visa att du är beredd att betala för högre kvalitet, rättvisa löner och miljövänlig tillverkning!
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 10:55
Helt rätt Clara! egentligen så är största delen av svenska folket rätt korkade eftersom de (vi) går på de stora klädkedjornas säljarknep och köper en “billig” klänning som är förstörd efter första tvätten. då var den ju inte billig egentligen.
till Anna (och ni andra som undrar) var man kan köpa bra basplagg med kvalité. mina basfavoriter hittar jag hos Gudrun Sjöden, och nygårdsanna. speciellt den sistnämnde, hon gör plagg med inställningen att de ska hålla i generationer framöver, så även om ett plagg kostar skjortan kan du förmodligen ha det hela livet. och då är det ju bra mycket billigare än ett basplagg för 149 kr på h&m som går sönder direkt. men vi konsumenter är de som styr hur det ska se ut i butikerna, vi konsumenter som kan ställa krav. fortsätter vi handla som vanvettiga hos de stora kedjorna så kommer de fortsätta tillverka kläder av taskig kvalité. jag tycker att det är dags att vi alla säger ifrån. det är upp till oss, inte dom.
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 9:42
Vad menar vi när vi snackar budgetmode egentligen? Jag är väkligt tveksam till att dyra plagg per automatik skulle vara mer etiska än billiga. Sen är ju kvalitetsfrågan viktigt. På bloggen “A suitable Wardrobe” menar skribenten att värdet på ett plagg kan man räkna ut så här: priset du betalade delat med hur många gånger du hade det på dig. Ett sådant budgetmode är jag för, det är att maximalt utnyttja sina plagg. Själv köper jag ganska få kläder (för att vara modeintresserad i alla fall) men de är dessutom ganska billiga eftersom jag hittat bra kanaler för att få bra på billiga kvalitetsplagg. Sen gäller det ju att man har en klädnisch som möjliggör ett sådant konsumtionsmönster.
(Anmäl kommentar)
6 juli, 2008 kl 0:10
Så bra skrivet Clara.
Jag jobbar i affär och har hand om tidningsreturerna. Hitills har jag fått skicka tillbaka nästan alla Sofies Mode som vi fått. Jag drar slutsatsen att ingen vill läsa om vad Sofie tycker.
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 23:59
samtidigt som jag tycker att kvalitet är viktigare än kvantitet, har jag inte några pengar att köpa dyra kläder för, jag har knappt pengar att köpa billiga plagg för heller. Jag får investera i en såndär topp för 149 kronor för att jag inte har råd med något dyrare, och det känns så jäkla trist att jag nästan uppmuntrar barnarbete… Därför försöker jag numera att hitta alla mina kläder second-hand. det går oftast.
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 23:38
Helt sant! Om man bara äger kläder som man verkligen tycker om och som är av bra kvalitet så behöver man inte så många av dom.
Det här tankesättet är nog svårt för många att förstå idag, eftersom det heter att vi måste konsumera för att få en ekonomisk tillväxt och även för att alltid ha “rätt” saker. Men en ändring krävs för att vi ska kunna använda jordens resurser på rätt sätt.
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 22:12
Bra att du tar upp detta ämne! Tycker även att många modebloggar hyllar budgetshoppingen. Inget emot det. Jag handlar själv på dessa ställen iblan och förstår varför folk gör det: det är billigt (och trendigt). Dock försöker jag mer och mer inhandla plagg av högre kvalité som jag vet kommer hålla många år framöver. Samtidigt som man kan hoppas på att barnarbete o dyl inte förekommer hos dessa märken. Och, framför allt brukar jag försöka handla second hand (vilket dessutom är fantastiskt kul). Det jag arbetar mest med är att minska min konsumtion och tänka efter flera ggr innan jag köper något.
Det här ämnet är otroligt invecklat och intressant. Hoppas fler program och artiklar dyker upp gällande detta!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 20:58
du är klok!
vet du vad? jag var i jokkmokk igår, men kupan hade sommarstängt. men morgondopp och ljuvlig midnattssol fick jag i stället! så jag är nöjd!
livet är bra!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 20:26
som vanligt clara så säger du det jag går omkring och tänker. jag har verkligen gjort en radikal förändring i mitt sätt att tänka kring shopping det senaste åren och inte bara av humanitära eller miljöskäl, utan för att det oxå blir lite roligare om man inte bara springer in på HM och köper saker varje vecka (som jag gjorde förr) utan måste leta, tänka, längta även efter kläder. you rock. as usual. kram
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 17:58
Intressant i sammanhanget kan vara att känna till. Att Sveriges totala återförsäljarled, skulle kunna klara av att varuförsörja en befolkning på drygt 80 miljoner svenskar. Har du handlat något idag!??
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 16:35
Tack för tipset. Läste om Christina Ribel. Det är någon blandning som ska tvättas i 30 grader. Hur funkar det? Jag gillar egentligen bäst 100% bomullstrikå som tål 60 grader. Jag har lätt för att få fläckar på kläderna…
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 16:07
Vill bara säga TACK TACK TACK!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 15:17
Åh himla bra tänk jag håller med till punkt och pricka. Men samtidigt är det svårt, vi matas med uppmaningar om att vara inne och ha senaste senaste stilen, köp det och dug och var “inne”! Alla har inte en symaskin och alla kan inte sy, inte ens för hand. Och alla har inte tid heller. Men, himla bra med såna som du Clara som visar att det finns alternativa sätt att vara “inne” på. Om man nu måste vara det.. vad nu “inne” betyder. Det är väldigt enkeltspårigt och opersonligt, det där S. Fahrman står för. Konsumtionshysterin hujeda mig. Heja Clara!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 15:00
Ellen: Tack detsamma :)
Anna: Mitt bästa tips är
toppar från märket Christina Ribel, säljs bland annat genom Kii.se. De håller för alltid och tappar aldrig färg och form. De kostar en femhundring men håller i flera år!
Marina: Tack själv!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 14:41
Elin: Hej! Jag menar inte att det är förbjudet att handla på H&M, men jag tycker att man ska se över sin konsumtion. Jag köper till 90 procent kläder på second hand, och många av dessa är säkert sydda av barn, men det spelar ingen roll därför att jag stöttar inte företaget som tillverkat kläderna när jag köper dem på secondhand. Det viktigaste man måste förstå är att jordens resurser är ändliga, vi kan inte fortsätta konsumera nytt på det här viset! Dessutom gör man det svårt för små designers att gå runt om man bara stöttar de stora kedjorna. Det är inte det minsta löjligt enligt mig!
Tjena på dig!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 14:38
Erik: Tråkigare kommentar får man leta efter!
JOhanna: ja tyvärr tror jag att folk helt enkelt är okunniga, vilket är onödigt då det finns så mycket fakta att tillgå
Kristina: Det hoppas jag också på!
Sandra: Jag förstår vad du menar men det är ju själva min poäng, att det kanske finns en mening med att man sparar till ett plagg i ett år. Att det kan vara en bra sak. För miljön mår inte bra av att vi konsumerar som vi gör nu. Och vill man ha nytt oftare som jag ofta vill kan man ju alltid köpa second hand, och tycker man det är äckligt kan man ju sy! Det fick min mammas generation göra och de överlevde utmärkt.
Sandra: åh vad flott! Det ska jag kolla
Tanja: Ja, bra initiativ. Laga gamla saker och sy om är inte alls dumt! Ska börja leta efter starlettidningar nu!
Karro: Ja gör det! Tack för de fina orden
Anna: Ska kolla, tack för tipset!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 14:33
Tråkigare blogg får man leta efter!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 14:07
Åh vad skönt att höra att någon mer tycker så!
Varför kan inte alla inse att det inte går att köpa jättebilliga produkter om alla inblandade fått rimligt betalt arbetat under hyggliga arbetsförhållanden? Konstigt…
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 13:57
tycker som du, hoppas att sofie
fahrman läser detta å ger sig in i debatten!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 13:37
Men alla har faktiskt, tyvärr, inte möjlighet till att köpa kvalitetskläder, och i så fall måste man kanske spara ett år innan man kan köpa något nytt. Tänker bland annat på mig själv som fattig student. Och tyvärr är jag inte heller en person som klarar av second hand, även om jag tycker att det är skitcoolt att folk kan fynda bland gamla kläder, men själv klarar jag helt enkelt inte av det av olika anledningar. Även om jag inte köper enorma mängder billiga kläder så vill jag ändå ha en del nytt då och då. Och icke att förglömma att Topshop har försäljning av Fair Trade- kläder, om man vill handla med lite godare samvete
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 13:35
Håller med dig helt och hållet. Såg faktiskt ett program på kunskapskanalen igår om just det du skrivit om, fast det gällde inte just kläder. Blev jätte upprörd.
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 13:32
Bra inlägg!
Någonting jag tycker borde komma tillbaka lite mer är det där med att fixa trasiga kläder. Jag stoppar t ex trasiga strumpor. Mina kompisar tycker jag är lite charmigt knäpp, men hallå! Det och att sy om, jag samlar på gamla Starlet och där är det tips på hur man kan piffa upp gamla kläder i varje nummer. Det är inte så vanligt nu, och när man får pysseltips är det ofta nåt i stil med “ta en ny tröja och måla på den” snarare än typ “ta en gammal tishirt av fint kvalitet men med fläck på bröstet och måla nåt fint så fläcken inte syns”.
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 13:28
word! de va tametusan de bästa ja läst på länge!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 13:14
JAG HÅLLER MED! till fullo. Bra skrivit. Hoppas det är ok att jag länkar från min blogg till detta inlägg. Folk borde läsa det! Kram till dig!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 13:02
Hej!Gillar verkligen din blogg mne blev lite fundersam när jag läste det här inlägget. Hur menar du? Att du aldrig handlar på hm eller gina tricot? Att alla dina secondhandfynd är skräddarsydda? Hur vet du att dem inte är sytt av ett litet barn i kina? Du står för något du själv inte verkar följa…? Tycker bara att det var lite löjligt av dig att skriva som du gjorde. Självklart vill vi alla vara goda människor och ingen vill nog gå runt i en tröja som gjorts i en stor fabrik med barnarbete…men det lät precis som om du helt följde detta och aldrig skulle inköpa en tröja på hm..och det tror jag inte på.
Ha det fint!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 12:53
“Shopping som livsstil” heter programmet. Finns i svt.play
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 12:42
Åh, du är så himla vettig! Jag blir så himla glad.
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 12:41
O! Precis detta grubblade jag på i natt för då såg jag ett intressant program på Kunskapskanalen som handlade om konsumtion. Om det finns på nätet så rekommenderar jag det starkt. Jag är lika splittrad som den dokumentären.
Var hittar jag bastoppar i bra kvalité? Jag vet att de finns för jag har en men på den är det ett tryck “Gyllene tider Jubileumsturné” Tjockt och bra vävt och tröjan behåller formen. De man kan hitta på hm o cubus osv. är ju tunna som flor och blir konstiga efter en tvätt.
Någon som vet var man hittar enkla men formsydda tröjor med bra kvalité???
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 12:29
Åh, va härligt att du skriver om detta! Det är så sant, vi luras till att bara tänka på egen plånbok och inte på det viktiga, hur kan det vara så billigt? Hur länge kommer det hålla? Vad är det tillverkat av, och av vem? Jag skriver under på varje ord du skrev! Tack!
(Anmäl kommentar)
5 juli, 2008 kl 12:13