VF

Rytmisk storstadssymfoni

STORSLAGET. David Moss var en av två vokalister i det bombastiska verket Surrogate Cities, som fick hela orkestersalen att förvandlas till en pulserande och rytmisk storstad. FOTO: ULF HÄGGLUND

MUSIK
Surrogate Cities
Made, Norrlandsoperan i Umeå

BERÄTTELSER om städer finns det många av, sägner och historier om såväl antikens Rom som nutidens New York. Milsvida gator, mörka gränder, bilar som viner fram och gatlyktor som tickar. En hemlös dör på en trottoar, medan horder av stressade stadsbor hetsigt väller förbi. I antiken drar horder av soldater fram för att i Roms namn erövra stad efter stad. Blod sipprar i rännstenen, såväl igår som idag.

SURROGATE Cities av den tyske kompositören Heiner Goebbles klär dessa städernas historier i musikalisk klädedräkt. En kaskad av rytmer, ljud och oljud förvandlar konsertsalen till ett ett myllrande grått betongparadis. Det är framför allt i styckets början och slut som det ilar längs ryggraden och pockar på dansnerven. Ja, för det är till viss del ett mycket dansant verk, ibland tangerar det till och med modern klubbmusik. Vokalisten och ljudvrängaren David Moss har en skön karisma och gestikulerar vilt i det han ackompanjerar musiken med alltifrån guturala läten till melodier i falsett. Det är rytmiskt, medryckande och bombastiskt.

DET LUGNARE mer atonala partiet däremellan känns dock tveksamt, det smälter inte samman med resten. Kvällens andra vokalist, Jocelyn B Smith berättar här med len RnB-stämma en antik sägen om hur Rom segrar över staden Alba, om hur Horatius dödar både sin syster och dennes trolovade, och kröns som både segrare och mördare. Kanske fyller detta parti ett syfte som historisk återblick, som ett sätt att visa att strider om städer alltid försiggått, och att det får oss att offra till och med våra egna systrar och bröder.
Men nivån på språket i berättelsen känns pinsamt låg och oinspirerande, det är varken poetiskt eller särskilt djuplodande.

DET HADE varit perfekt om den storslagna inledningen och det rytmiska slutet fått utgöra hela verket.

KIRSTI JÖNSON

• Kommentera
• Tipsa en vän
•  Skriv ut