Den som säljer smulpaj som halvfabrikat måste vara snurrig. Det är nämligen lika onödigt som att sälja snö till eskimåer. Hemmagjord smulpaj är ju exakt samma sak som köpt (minus tillsatserna). Vanligtvis brukar halvfabrikat underlätta. Men det finns ju inget lättare än att göra smulpaj. Fast det kanske man inte vet om man aldrig gjort en egen paj? Därför får ni här ett fint recept att använda er av. Jag lovar att det är lika enkelt som att köpa dyrt från Ekströms. Och ingredienserna har man nästan alltid hemma. Det finns bara två saker att tänka på när man bakar smulpaj: snåla inte med smör och socker. Och använd en liten pajform. Då blir smulisen saftig och tjock.
Blanda 2 dl havregryn, 1 dl mjöl, 1 dl socker, och 1 tsk bakpulver. Tärna ner 100 gr smör och blanda med fingrarna till en smulig smet
Blanda bär eller frukt med smulorna i en pajform. Kör in i mitten av ugnen på 175 grader i 20 minuter
Diska redskapen medan pajen gräddas
Ät ljummen med lättvispad grädde. Eller med en sked direkt ur formen. Det är nästan ännu smarrigare!
Bara den som levt under en sten de senaste veckorna har väl missat rabaldret kring Mohamedkarikatyrerna. Vad jag tycker om saken står ungefär här. Magnus Betnér säger det så bra. Hyckleriet. Att de flesta människorna som stöttar Lars Vilks egentligen inte alls stöttar yttrandefrihet.
Självklart ska vi stötta Lars Vilks rätt att rita profethundar. Det är en oerhört viktig rätt, utan vilken vår sekulära demokrati inte har en chans att överleva. Vi ska värna den, men då borde vi i rimlighetens namn också värna nazisters rätt att förneka Förintelsen och kreationisters rätt att lägga fram teorier om att en skäggig farbror skapade jorden på sex dagar. /…/ När vi får se Aftonbladet ge en krönika till Åke Green. När vi får se Neo upplåta serverutrymme till någon som förnekar Stalins brott mot mänskligheten. När vi får se Judisk Krönika med bidrag från David Irwing eller bilder som Piss Christ och Ecce Homo i tidningen Dagen. Väck mig då.
Och precis som Magnus Betnér är jag väldigt skeptisk till att det finns en lag som förbjuder hets mot folkgrupp. Jag tror inte att det är en bra lösning att förbjuda extrema åsikter. Jag tror att allt ska stötas och blötas. Upp på bordet. Oftast har ju extremisterna väldigt lite på fötterna när det kommer till kritan. Spöken spricker i ljuset. Det är min tro.
Hej hej! Säger jag
I min 70-talspotta. Som jag hade förra sommaren.
Jag vet ingenting om mitt hår förutom att jag alltid vill förändra mig. Just nu trivs jag dock väldigt bra - förvånansvärt bra - i rött. Och känner inte minsta lust att förändra mig. Skönt att slippa ifrån min rastlöshet. Om så bara i någon månad.
Något av det roligaste jag vet är när folk använder sig av mina tips. Kokar min buljong, bakar mitt bröd eller pysslar mitt pyssel. Jag är så glad om jag kan få en enda människa att resa sig ur soffan och göra något med händerna. För jag vet av egen erfarenhet hur läkande och nyttigt det kan vara. Hur bra inspiration kan vara. Att se ett enda avsnitt av Leila bakar när jag är opepp kan vända hela dagen för mig.
Här har Trasseltofs gjort några pyssel ur min jultidning. Roligt!
Vi har varit på sportlov hos Jakobs mormor. Åkt skidor, solat, grillat, stekt plättar. Vilat och haft det skönt
Och badat i isvakar förstås. Får inte förglömmas.
Mest kommenterade senaste veckan
Hurra! Tidningen är en succé. Massor av beställningar har kommit in - fler än jag vågat hoppats på. Och nu sitter jag redan och smider planer för nästa nummer. Några önskningar?
Ni som vill beställa tidningen kan göra det här . Ni som inte har tillgång till en mobil kan i nödfall skicka 40 kronor i ett kuvert till
VF
”Clara”
Box 3164
90304 Umeå
Det är dock en lösning som jag hoppas att få ska behöva begagna sig av. Förra gången blev det komplett kaos.
(ps, tack för bilden Schmut)
Varje kvinnodag hör man någon som säger, Vad orättvist. Varför finns det ingen mansdag?
Jo därför att 365 dagar om året tillhör de män som styr i världen. De äger varenda dag på hela året. Varför är det så provocerande att det då finns en dag när man reflekterar lite extra över kvinnors situation? Och varför - VARFÖR - måste man poängtera att män har det minsann också svårt, så fort man pratar om att kvinnor kan ha det svårt?
Det finns väl ingen feminist som tvivlar på att män har det svårt. Feminism är att se att det finns patriarkala strukturer i samhället. Som gör att några få män styr över alla andra kvinnor och män. Som låser fast människor i föreställningar om hur de borde vara. Detta är feminister - och många kvinnor överlag - engagerad i. Ändå lastas de för att de inte talar om mäns frigörelse i nog stor uträckning. Men kära nån - ta ditt ansvar som man. Gör något! Säg något! Tyck något! Engagera dig i jämställdhetsfrågor i din vardag. Stå upp för din rätt att visa känslor, gråta, vara barnledig etc. Eller vad du nu anser är problemet för dig som man i dagens samhälle. Och stå upp för kvinnornas frågor. Istället för att vara passiv och sedan blir sur på feminister. Varför ska kvinnor driva din frigörelse om inte du tänker driva deras? Jämställdhet är ingen kvinnofråga. Det är en mänsklig rättighet. Det är något som du och jag och alla ska ta ansvar för.
Gapa
Svälj
Vila och ta helg
Jag har en väldigt fånig egenhet. Jag har en obefogad rädsla för överraskningar. Jag kan se The Shining utan att skrika - men hemma skriker jag av att se Jakob i fåtöljen när han skulle varit i duschen. Råkar jag oväntat stöta ihop med någon bakom en dörr hamnar hjärtat i halsgropen. Och idag när jag plockade dammtussar från hallmattan vrålade jag till av förskräckelse - en av tussarna var en klick blötsnö! Fånigast var det dock när jag öppnade en påse som innehöll en semla. Men som istället - till min oerhörda förskräckelse - innehöll shiitakesvamp! Det fick mig att skrika, hoppa undan och kasta påsen all världens väg.
När jag blir skrämd på det här viset blir jag fnittrig efteråt. Fast det egentligen mest är irriterande att vara skvätträdd. Men jag fattar inte var dessa reaktioner kommer ifrån?! Kanske är det för att jag är en oerhört impulsiv människa? Jag reagerar blixtsnabbt så att förståndet inte hinner hejda mig. Eller så är det någon felkoppling i huvudet som gör sig gällande? I vanliga fall är jag nämligen inte rädd för varken snö eller shiitake - bara om det ligger på fel plats.
Finns det någon enda bloggläsare som känner igen sig i detta beteende och vill uttrycka sitt deltagande?
På lördagen när jag kom till Gbg träffade jag fina Linnéa. Var hembjuden till hennes tjusiga lilla lägenhet och fick träffa både man och katt. Vilken familj!
Jag blev bjuden på saft och vi lagade en god middag tillsammans.
Eftersom det var så rackarns trevligt bjöd jag dem att semestra uppe hos oss i norr i sommar. Då kan vi fara på loppisrundor, picknicka och bada i dagar i sträck. Hurra! Och så får jag visa Västerbotten för några som aldrig varit norr om Dalarna.
På kvällen var jag gäst i Smyrnakyrkan och jag vill skicka en stor kram till alla som kom fram efteråt och hälsade/kramade/peppade. Vilken ära att ha så många kloka, coola och vackra tjejer (och killar för den delen) i sin läsarskara. Kram till er och tack för att ni kom dit. Nästa gång jag far söderöver drar vi ihop en härlig långfika allihop. Eller vad säger ni?
Hej hej. Idag reser jag hem igen. Det ska bli lite skönt men mest sorgligt
Varför envisas alla man gillar med att bosätta sig i Långtbortistan?
Nu har vi ju mer släkt i Gbg än i Norrland. Dumt som bara den.
Tack alla ni som röstat på mig som en av Sveriges bästa Ekobloggar. Jag är så tacksam att ni bemödat er att klicka in och lägga en röst på mig. Till min stora glädje har jag nu gått till final i tävlingen. Om ni vill rösta fram mig som en av vinnarna kan ni lägga rösten här
Ps, jag såg att om man lämnar sina kontaktuppgifter längst ner på sidan är man dessutom med i utlottningen av fina vinster.
Nu är jag i Borås hos min syster. Jag har passat på att träffa min vackra vackra vän Ida som jag träffar alldeles för sällan i vanliga fall eftersom hon bor i Jönköping
Vi har maratonfikat och pratat massor
och druckit massor av te
Och så är jag med min underbara syster förstås
Vi har hänger och har det härligt
Det är fint och vårigt
Och jag har naglar som matchar håret
Jag blev så glad förra veckan när den här klänningen damp ner i brevlådan. Maria Westerlind. Söt som attan.Tillsammans med Monkikappan känner jag mig Barnen i Bullerbynchic! Det är en bra känsla.
Idag sänds ett nytt avsnitt av Pikant i P4. Lyssna vettja. Jag hyllar rödstrumpan
Idag firar jag internationella kvinnodagen med att lotta ut två vackra klockhalsband. Sponsrar vinsten gör Kii.
Det finns en myt om att kvinnor motarbetar och hugger varandra i ryggen, men jag tycker att den är djupt orättvis. Jag får ju bevis på motsatsen varje dag här i bloggen. Med era peppande, stöttande och kloka kommentarer. Systerskapet lever och frodas - och jag vill förstås veta vad du gör för att dra ditt strå till stacken? Vad gör just du för att främja systerskap med andra kvinnor? Lämna en kommentar så är du med i utlottningen av de fina halsbanden.
Tävlingen gäller bara idag - 8e mars - internationella kvinnodagen till ära!
TÄVLINGEN ÄR NU AVSLUTAD
Jag har en ny vårkappa som är magiskt fin. Känns lite gammaldags sådär
För en gångs skull är den nyköpt. Monki 700 kronor.
Nu reser jag till Gtb och Borås. Ska bli så underbart härligt att träffa Linnéa, min kära gamla vän Ida, samt hänga med min syster flera långa dagar i rad.
Det är vackra skymningar nu. På vintern finns det ingen skymning. Det blir mörkt som om man plötsligt trätt en säck utanpå världen. Men nu är det annorlunda. Långsamt sjunker solen. Himlen hinner bli svagt rosa. Och jag gillar vår utsikt. Fönsterna är gamla och bubblar sig så fint.
Jag minns hur jag som liten försökte tänka ut vad som var svårast: att skriva en bok eller göra en biofilm. Jag bestämde mig tillslut för att det måste vara mycket mer arbete med att göra en bok - för då måste man ju skriva ner allt. Det tycker jag är rätt charmigt nu. Att jag liksom inte trodde att man behövde skriva för att göra en film? Att de filmer man sett inte krävt ljud, ljus, kostym, klipp - eller manus. Bara att man filmade lite på en höft sådär.
En annan tanke som jag hade var att allt i tv var direktsänt. Vi såg på flera år gamla repriser av såpan Varuhuset och jag tyckte att det var så häftigt att de samlade ihop alla skådisar, kläder och lokaler flera år senare och spelade upp det i tv. När jag sa detta till min storasyster kallade hon mig för en idiot som inte fattade att det var inspelat! Det var en omvälvande insikt för mig.
Jaja, det är inte så lätt att vara liten alltid
Jaaa! Nu kan du beställa min tidning genom att trycka här. Mycket smidigt med SMS-betalning. (Tidningen följer inte med till VF-prenumeranter utan är en separat produkt.)
Första numret landar på omkring 36-40 sidor. Massa läsning och inspirerande bilder. I första numret bjuder jag på annorlunda påskbuffé och roliga vårpyssel. Du får följa med till vackra norrlandshem (bland annat mitt eget!) och träffa det unga paret som valt ett annorlunda liv som mjölkbönder – mitt i den norrländska myllan. Jag behandlar högt och lågt – boktips, korsord och djuplodande reportage. Inredning, DIY, ekotips, matlagning och skönhet. En guldkantad hjälpreda i vardagen. En ny slags tidning helt enkelt.
Jag hoppas ni kommer gilla den. Om jag skulle likna den vid något annat skulle jag säga Allers á 50-tal möter Lantliv och blir förälskad och får en liten Lula. Som min blogg är ungefär.
Jag får så många fina porträtt ritade av mig. Tyvärr har jag tappar bort de flesta i min röriga inkorg. Men vet ni med er att ni har ritat en bild av mig så maila den gärna så lägger jag upp den här med en länk till er. Så får ni lite credd för ert arbete.
Frida på Väx upp! är en duktig illustratör och designer
När jag bodde hemma och hade tv brukade jag njuta de gamla svenska filmerna som visas på eftermiddagarna i svt. Med bland annat Thor Modéen, Nils Poppe och Annalisa Ericsson. Det är fantastisk underhållning. (Om än lite väl långsamt tempo ) Den snyggaste puman av alla är förstås Annalisa Ericsson. Hujeda mig ändå. Men min favoritskådis är Nils Poppe. När jag var åtta döpte jag mitt gosedjur efter honom. Han var min idol.
Nu sörjer jag att jag inte har en tv. För dessa gamla godingar läggs aldrig ut på svtplay. Tyvärr. Nåja, ni som har tv kan ju njuta desto mer.
Det är snudd på stormvindar idag. Hela huset skakar. Jag klär golven med trasmattor för de värmer rätt bra
Mina skira pelargoner ser ut som bonsaiträd
och så har jag tömt innehållet i den här fina burken. Chokladbiscotti.
Idag har jag fått iväg ett gäng artiklar till layout. Nu börjar tidningsutgivningen närma sig med stormsteg. Det kommer bli så bra. Trots att en hel månads arbete försvann i en datakrasch. Men nu har jag gjort om och gjort bättre. Jag kan säga att tidningen är nästan dubbelt så tjock som julnumret. Mer av allt. Mer pyssel, längre reportage, flera djuplodande texter, personporträtt, mer recept. Jag samarbetar med så rackarns duktiga människor. Bara tjejer. De bästa tjejer jag vet. Illustratörer, skribenter, fotografer osv. Killar är så jädra bra på att lyfta fram varandra så jag gör precis samma sak.
Jag återkommer med fakta om hur ni beställer. Jag lovar att det blir smidigare än förra gången. Det går inte att hantera tusentals handskrivna beställningar med kluddrig stil och massor av brev utan 20-lappar i. Hur trevligt konceptet än var. Speciellt att läsa era fina hälsningar.
Ps, bilden är ur en gammal Playboy med Marilyn Monroe. Det är alltså inte flickan som skrevar som skriver bloggen.
Idag har det vräkt ner snö och vi har suttit inne och ätit chokladbiscotti och druckit te. Sett Karlsson på taket och Emil och griseknoen. Jag har möblerat om i mitt arbetsrum och förbannat golven. Allt är så stort här. En urslig trasmatta räcker inte långt. För att få effekt behövs det fem sex stycken. Och fönstrena är så stora, en vanlig liten blomma försvinner i dem. Det är fint förstås - jag vill ju ha stora utrymmen. Men jag har så små saker att ingenting märks. Det är som att måla en sommarstuga med en tuschpenna.
Jag vill ge ett nytt bloggtips. Ennui tar fantastiskt fina bilder - kolla in hennes inspirerande blogg ifall ni är sysslolösa på söndagskvällen.
Igår spelade vi in nya avsnitt av Pikant hemma i mitt kök. Vi gräddade lyxvåfflor och städade miljövänligt. Det är ett roligt men konstigt jobb jag har. Det slår mig ibland. Jag har alltid hävdat att jag inte vill jobba heltid. Men nu jobbar jag mycket mer än heltid. Det funkar för att jag jobbar med mitt stora intresse. Jag pysslar, lagar mat, syr, fixar, fotar, stylar - och får bra betalt för det. Jag lägger upp arbetsdagen som jag vill och tar sovmorgon eller tupplur om jag känner för det. Jag är fri och har inflytande över mitt eget liv. Det är värt så otroligt mycket. Jag känner mig tacksam varje dag över möjligheten att forma min verklighet. Över att kunna tacka nej till saker istället för att gripa varje halmstrå. Det har verkligen inte alltid varit så. Jag har också varit sjukskriven och slavat på en snabbmatsrestaurang. Men livet kan vända. Och det kan vända igen. Bäst att vara glad just nu.
En bloggare som gör mig glad och inspirerad är Ann-Charlotte från Fyra årstider. Hon är så vettig som person och tar så många inspirerande bilder på sitt hem. Man vill flytta in omedelbums. Det är också roligt med en inredningsbloggare som är duktig på att fota. De växer inte på träd vilket är synd eftersom många bloggare har fantastiska hem som aldrig kommer till sin rätt på gryniga bloggbilder.
Den här bantningsdieten hittade jag på en av de lite större mode och sminkbloggarna. Bloggaren tipsar ofta om hälsa och skönhet. Det här är hennes eget lilla knep. En superdiet. Den är fantastiskt. Idiotisk.
Frukost: En liten kopp lättmjölk och lite musli
Lunch: En stor yoghurtglass med start topping
Middag: En och en halv naturdiet bar och cola light.
Snack: En hel hackad gurka och lite broccoli med dressing av balsamvinäger, salt, peppar, sötningsmedel och olika färska örter hackade. Samt läkerol och cola light.
Det här är anledningen till varför man ska göra sitt eget potatismos istället för att använda pulver:
Potatismos förr
Potatis, mjölk, smör, salt, peppar
Potatismos nu
Vatten, potatismos (potatisflingor (potatis, stabiliseringsmedel (E 450), antioxidationsmedel (E 223, askorbylpalmitat)), kryddextrakt, emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av fettsyror), skummjölkspulver, salt, vegetabiliskt fett, vegetabilisk olja, mjölksocker, förtjockningsmedel (kalciumalginat, xantangummi), stabiliseringsmedel (E 339), mjölkprotein, maltodextrin, klumpförebyggande medel (E 340), socker, arom (bl a selleri)), flytande margarin (vegetabilisk olja, vatten, vassle, salt, emulgeringsmedel (härdad vegetabilisk olja, sojalecitin), konserveringsmedel (kaliumsorbat), arom, surhetsreglerande medel (citronsyra)).
Den här digra ingredienslistan hittar man i Sodexhos potatismos. De levererar mat till skolor, dagis och äldrevård. Men liknande ingredienser finns också i de pulvermos man som konsument köper i butikerna. Härligt va?
Tack Malin och Hendrik för länkarna
Av konsumenttjänsten En lagom dos grön.se har jag blivit nominerad till en av Sveriges bästa ekobloggar i kategorin Hem&Inredning. Så roligt! Speciellt eftersom jag faktiskt inrett mitt hem med 90 procent ekosnälla loppisfynd. I garderoben råder ungefär samma fördelning. Om ni vill rösta på mig skulle jag blir jätteglad förstås. Och det gör man här
Jag måste lära mig att göra saker långsamt. Jag är supersnabb och effektiv men ibland stjälper det snarare än hjälper. I alla fall när det gäller saker som kräver uthållighet. Som att storstäda huset. Jag springer - SPRINGER - när jag städar. Springer runt med trasan. Kutar i trappen. River upp alla mattor och hivar ut dem på balkongen med världens fart. Skrubbarskrubbarskrubbar tills knogarna blöder. Det gör att jag städar på rekordtid. Men det gör mig också otroligt trött. När vi städat färdigt måste jag vila en lång stund. Och de dagar jag inte förmår arbeta upp min energinivå till den topp som krävs orkar jag inte städa överhuvudtaget. Men sist jag och Jakob städade så råkade det mest bli så. Jag orkar inte städa idag sa jag och hasade mig runt huset. Jag ska bara plocka lite. Och damma lite här bakom blomman. Jamen jag kan ju skaka mattorna om du vaskar golven…och plötsligt var huset städat och jag behövde inte ens applicera ny deo efteråt. Kruttorrt. Jag gick omkring och sa tänk att det är städat…tänk att det är städat? Tänka sig ändå?! Att det var så enkelt.
Jag vill påminna er om att skicka in recept till min receptstafett i Västerbottens Folkblad. Sist kom det drösvis med fantastiska bidrag. Skicka in era bästa tips på alltifrån drinkar till vardagsmat och efterrätter. De recept som publiceras i tidningen belönas med en present! Ni som redan fått era recept publicerade kommer att få er present i brevlådan vilken dag som helst.
Maila mig på receptstafett@folkbladet.nu
Glöm inte att ange namn och adress så att jag kan komma i kontakt med dig!
Några lovar tjockt men håller tunt.
Några har undrat varför jag uppdaterat så skralt i veckan. Jamen jag har ju varit bortrest! Hos min faster och fotat ett tidningsreportage. Det har varit härligt och vilsamt och jag har ätit mig sprängfylld på påskmat -ja - påskmat. Vi fotade ett stort reportage för tidningen som kommer ut om bara några veckor. Det blev kalasfint. Och med nya kameran som äntligen blivit komplett är det så enkelt att fota snyggt.
Här är det banne mig sol varje dag. Men kallt som bara den. När vi kom hem ikväll hade något gått fel med värmesystemet så att de bara vad 6 grader inomhus! Håhåjaja, vad pianot blir ostämt. Ikväll kommer vänner hit och det är ännu bara 12 grader inne. Vännerna får låna tjocka plädar och kura ner sig i soffan så ska jag bjuda på skållhett te och en Italiensk mandelkaka som är magisk.
Jag vet att jag har många bloggläsare i Göteborgstrakten. Så jag vill tipsa er om att den 6e Mars kommer jag att prata i Smyrnakyrkan i Göteborg. Mötet är klockan åtta på kvällen och jag tror att det kommer att bli riktigt bra.
Ps, om ni kommer dit kan ni väl komma fram och hälsa efteråt också? Presentera er. Det är alltid roligt att träffa bloggläsare.
En viktig del i att vara lycklig och tillfreds är att lära sig tycka om eller i alla fall acceptera det oundvikliga. Det tänker jag på. Och det gör all skillnad i världen.
Jag hatar att laga mat. Det är dumt eftersom man trots allt måste äta. Så då har jag gjort matlagning till ett av mina stora intressen. Och plötsligt älskar jag det.
Jag måste stryka dukarna till köksbordet för det är så deppigt när de är skrövliga. Så jag har bestämt mig för att det är trevligt att stryka. Alternativet är att sluta bli deppig av skrövliga tyger. Det är också en lösning.
Jag är så trött den här årstiden. Så jag omfamnar tröttheten och sover massor. Tio timmar natten.
Det är så många som lider av vinterväder. Men jag har bestämt mig för att jag gillar vinter. Att det är min grej. Alternativet måste annars vara att jag tar mitt missnöje på allvar och verkligen flyttar till ett varmt land för gott. Inte vill jag väl lida resten av livet?
Att träna kan vara bland det träligaste som finns. Fast jag har sagt till mig själv; jag är en hurtig typ som älskar att röra på mig. Och nu har jag gradvis förändrats till en sådan människa i verkligheten. Det är magi.
Det låter säkert superpräktigt men vad spelar det för roll när belöningen är så bra? Att få känna ett stilla välbefinnande. Flyta med istället för att kämpa emot varje jobbig liten sak.
(Men vissa dagar när det är -28 och blåser istappar bara blundar jag och låtsas inte märka det. Det måste jag inte älska. Men acceptera)
Idag har jag varit i kyrkan på konferens. Roligt!
Vet ni - idag blir 90 000 människor över hela världen kristna. Imorgon med. Och dagen därpå.
Då blir man ju så glad som jag är på bilderna!
Idag när jag tog på mig denna klänning såg jag att den blivit för stor i midjan. Träningen sätter sina spår men det som är roligast är faktiskt att min hållning förbättrats. Jag har bara tränat i två månader men nu sträcker jag på mig och känner mig stark och stolt istället för hängig och trött.
Vädret har förövrigt varit helt otroligt fint hela veckan. Lite väl kallt men soligt varje dag. Man bländas. Det är nog månader sedan det hände sist.
Alla har vi nog mött en riktig vardagsmartyr. De förpestar sin omgivning med skuld och dåligt samvete. Jag är själv martyr ibland och avskyr det. Det är nämligen olidligt både för martyren och omgivningen. Detta är vad jag menar med en martyr
Ex 1
Du - Tack för maten. Ska jag hjälpa dig med disken?
Martyr - Nehejdå jag klarar mig. (Uttalat med en djup trött suck )
Ex 2
Du - Tack för skjutsen. Det var snällt att du ställde upp
Martyr - Det var så lite så. Jag var ju ändå uppe sent och det gör inget att jag är trött. Jag är van vid det. (Sagt med en syrlig röst och kvävd gäspning)
En martyr säger en sak men menar något annat. Som den ofta uttrycker med en suck eller ett tonfall som motsäger vad den precis sagt. Det skapar obehag för människor runt omkring eftersom de får dubbla budskap. Man blir osäker. Borde jag diska nu? Fast martyren vill ju inte? Men martyren är ju så trött. Vad dum jag är som inte diskar osv. Eller så svarar man genom att krypa. Ojojoj vad snällt att du kunde skjutsa mig, du är verkligen otroligt snäll och hjälpsam. Tusen tack snälla du. Reagerar man så här på martyrens beteende har man gått i fällan. Och i längden blir är det otroligt jobbigt. Martyrer ger kroniskt dåligt samvete utan att omgivningen förstår riktigt varför.
Så hur botar man då en martyr? Tricket är att sluta förstå deras dolda budskap. Sluta krusa. Ta en martyr på orden. Säger martyren att den inte behöver hjälp med disken svarar du bara Ok. Då sätter jag mig framför teven en stund istället. Lyssna inte om martyren suckar ännu djupare. Har en martyr gjort dig en tjänst? Kräla inte i stoftet. Att tacka en gång med bestämd och självsäker röst räcker bra.
Människor gör bara det som lönar sig. Martyrskap kan vara väldigt lönande eftersom man då kan styra och manipulera andra att göra som man vill. Utan att behöva säga det rätt ut. Ibland är martyrer omedvetna om sitt beteende. Men om de märker att deras sätt inte funkar så ändrar de sig. Det brukar bli jättebra både för martyren och omgivningen. Martyrskap är nämligen destruktivt. När martyren märker att den inte kan insinuera saker utan måste tala klarspråk sker mirakel. Nästa gång martyren är galet trött efter middagen kanske den själv ber om hjälp. Och då ska man inte tveka att hjälpa till!
Snipp snapp snut så var martyrundervisningen slut.
Den här årstiden är jag så ljushylt att jag nästan smälter in i vita väggen. Jag gillar blekhet så jag klagar inte. Om jag bara slapp vara blå under ögonen och jämt försöka sminka över det.
När min vän luffade runt i Asien köpte hon allehanda roligt småplock till mig. Jag älskar utländska apotek så hon skaffade nässpray, inhalatorer och salvor. När hon kommit hem och utdelat presenterna blev jag förkyld. Perfekt med inhalatorn tänkte jag. Den luktar ju mint och bekämpar snor. Jag började inhalera. Det var fantastiskt. En berusande känsla. Så fort jag la bort inhalatorn ville jag plocka fram den och djupandas igen. Så det gjorde jag. Låg i sängen två långa dagar och svävade på moln. När jag började kvickna till kände jag min lite konstig i kroppen. Bakfull. Jag tog mig en titt på inhalatorns innehållsförteckning. Googlade den. Och mycket riktig; inhalatorn innehöll en narkotikaliknande substans som är förbjuden i Sverige. Där och då gjorde jag drogdebuten.
Man kan säga att jag är nykterist av denna enkla anledning; jag tycker att droger är alldeles för roligt.
På lördagsmorgonen hade vi tråkigt. Kände oss lite ensamma och opeppade. Ska vi inte dra till din mormor frågade jag? Klart vi ska sa Jakob. Så då gjorde vi det. Jag gillar att resa bort på helgerna, annars slutar det bara med att jag jobbar en massa och har svårt att stressa av. Och när man har släkten så nära som en timme bort då är det ju inget att tala om. Bara fara.
Kul att ni gillade min nya hårfärg. Svar på era frågor; som vanligt klippte jag och färgade på WOW i Umeå. Det blir alltid så himla bra. Jag har ingen aning om vad färgen heter, det var en massa nyanser som kördes ihop i håret. Mitt tips är att skriva ut bilden på mig och ta med till frisören om du vill ha samma sak!
I eftermiddag kan ni höra ett nytt avsnitt av Pikant. Jag bakar minisemlor med bärgrädde. Så gott! Köpta semlors stora fel är att de är luftiga och lätta. En semla ska vara tung och kompakt och när man nedsänker den i varm mjölk ska den absorbera mjölken som en blöja. En ljummen kissblöja. Så det så. Lyssna här
Jag funderade på hur det skulle bli om Joan från Mad Men mötte Angela i Luc Bessonfilmen med samma namn. Jag tror att det skulle bli så här.
Jag har haft ett sådant fruktansvärt oflyt i jobbet denna vecka. Ingenting har funkat, jag har stressat som en tok och bara krånglat till det för mig själv. Det värsta var dock att allt material jag hade på datorn som jag arbetat med de senaste fem veckorna har gått upp i rök. Raderats. Förstörts. Och nej, det finns inget man kan göra, jag har konsulterat experter. Det är bara att sätta igång och skriva om artiklarna. Det känns surare än ättika. Men vad finns det för alternativ? Nada.
Nåja. På pluskontot ligger att jag hunnit träna varje dag, lånat flera bra böcker och fått en fin present i brevlådan!
Idag har jag i alla fall gjort något radikalt med mitt hår. Vad tror ni jag har gjort? Snaggat mig, blivit blond igen, satt i extensions eller fixat en undercut?
Jag har bara en ledtråd; Joan.
Bilder kommer imorgon!
Åh tänk att vi varje dag kommer lite närmre detta; saft och meloner i trädgården. Endast iklädd klänning. Och fram tills dess kommer det vara gnistrande vårvinter som sedan övergår i spirande vår. Det gör livet så mycket lättare att leva. Men jag är glad att det inte är vår riktigt riktigt än. Jag måste hinna massa skidåkning på skaren först.
Ni vet insamlingen till Cancersjuka Gustav som jag skrev om för några veckor sedan? Jag fick ett mail idag angående detta som jag vill att ni ska läsa och gärna agera på om ni har möjlighet!
Gustav är 12 år gammal och svårt sjuk i cancer. För ganska precis ett år sedan fick han och hans föräldrar reda på att han hade lymfom, lymfkörtelcancer. Han tillbringade sedan nästan fem hela månader på sjukhus innan han flyttas från Umeå till CAST-avdelningen på Karolinska Universitetssjukhuset, i Huddinge, för benmärgstransplantation. Tiden efter transplantationen blev enormt jobbig.
I höstas startade Gustavs mamma Anna en insamling för att göra livet på CAST lite lättare.
På barn 3 i Umeå var det lyxigt med datorer kopplade till platta tv-apparater på varje rum som gjorde den trista tiden på sjukhus lite, lite lättare.
På CAST där man transplanteras är det fult och trist och tv:n är gammal och dålig. Det vore fint om Barncancerfonden kunde avsätta lite pengar även till CAST för att göra tiden där lite roligare. Lämna ett bidrag till nya tv-apparater, datorer och Wii- fit till CAST på Karolinska i Huddinge.
53 procent av alla barntransplantationer i Sverige görs på Cast.
När insamlingen nått sitt mål, 100 000 kronor, visade det sig att Barncancerfonden inte kan vika insamlade pengar åt så specifika mål. De nu närmare 145 000 kronorna som samlats in går istället till forskning. Även om en så pass stor summa säkerligen gör skillnad, tycker vi på Blog ‘Em Up att ursprungstanken – som ju garanterat ger en mer direkt effekt – är för bra för att ge upp. Vi vill dela med oss till de barn, och vuxna, som tillbringar så ofattbart tuff tid på CAST. Och vi vill göra det med Tv-spel.
Vi uppmanar därför alla våra läsare att skicka spel, konsoler, handkontroller – allt ni kan tänka er i Tv-spelsväg – till CAST i Huddinge. Märk paketet ”Tv-spelshjälp”.
Sprid ordet och dela med er av glädje till människor som verkligen behöver det.
Tack!
Skicka era gåvor till:
Britt-Marie Svahn
Verksamhetschef
CAST B 87
Karolinska Universitets Sjukhuset/Huddinge
141 86 Stockholm
Märk paketet “Tv-spelshjälp”
Här bloggar Gustav om sitt liv, och här kan man följa mamma Annas blogg.
En av mina favoritdelar i bibeln är Predikaren. En rätt deppig skrift kan tyckas. Men för mig är den glädje och frid. Den inleds med konstaterandet att allt i livet är tomt och meningslöst. Ett jagande efter vind. Hela Predikaren är egentligen ett långt uppräknande av orättvisor och meningslösheter;
Den vise dör liksom dåren. Orätt sitter på rätts plats. Det man arbetat ihop ska förgås. Man är lika naken när man dör som när man föds. Strävan efter framgång är tomhet. Att vara fattig är meningslöst precis som att vara rik. All vår strävan är bara hopplöst jagande efter vind.
Anledningen till att jag finner det tröstande är för att det är sant. Vårt liv här på jorden kan kännas både meningslöst och hårt. Men jag vet att det som kommer efteråt är mycket bättre! Och när Predikaren säger att dödsdagen är bättre än födelsens dag så håller jag med. Jag har ingen dödsångest. Jag älskar att leva men det ska bli väldigt skönt att dö också. Jag brukar prata om det med mina kristna vänner. Vi låter säkert sjukligt morbida. Men så är det inte. Jag vill inte dö just nu. Men jag är heller inte rädd för det. Och det gör ett skört och bräckligt liv lite lättare att leva.
ps, Predikaren hälsar att en bra sak finns i livet;
Det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda under solen, de dagar som Gud gett henne att leva/…/Hon tänker knappt på hur livsdagen förrinner, ty hon har fullt upp med den glädje Gud ger.
Gött mos! Så försöker jag leva. Äta dricka och finna glädje i mödan under solen.
Åh ser ni. Vilken vår det är i vårat kök! Pastellerna åker fram.
Och färska blommor är nog bland det finaste man kan pryda sitt hem med.
Dagens lunch var smakade ljuvligt. Det beror nog dels på skidåkningen samt världens godaste ingredienser. Jag skrapade jag ihop allt möjligt smått och gott jag hade hemma. Smörstekt halloumi på pappas hembakta chiabatta, ägg från byn, Kalamataoliver, frysta räkor som jag skalat för hand, ekologisk gurka, kallpressad ekologisk rapsolja. Gott gott gott!
För två år sedan dog min mamma. För två år sedan var jag sju kilo lättare. På bara två år har min kropp förändrats. Jag har så ont. I axlar och ben. Jag är ständigt sockersugen. Kilona har långsamt smygit sig på. Mycket på grund av en stillasittande och ganska ensam livsstil. Med också en hel del omedvetet tröstätande. Men jag är så less på det! Jag hatar att mina favoritklänningar inte längre passar. Jag vill ha tillbaks min gamla kropp - för nu mår ju själen ganska bra igen, men min stela otränade kropp håller mig fången i det förgångna. Jag är ju bara 23 år gammal - jag borde studsa ur sängen på morgonen!
Och så tänker jag på att min mamma skötte sig exemplariskt under alla år. Även när hon hade småbarn tog hon sig tid att träna flera gånger i veckan. Valde att äta balanserat och hälsosamt. Inte för att bli smal men för att må bra. Orka med allting. Så vill jag också göra. Och med hjälp av massa bra böcker och insikter om att nu får det faktiskt vara nog har jag redan gått ner de första fyra kilona. Genom att äta regelbundet; mer fett och mindre kolhydrater. Genom att träna två gånger i veckan men också röra på mig varje dag. Genom att skratta mer och vara gladare. Min kropp -min starka friska unga kropp - börjar bli allt mer synkad med min själ.
Jag är helt övertygad om att sorg kan sätta sig i kroppen. Min sorg sitter i axlarna. Jag är full av knutor och triggerpunkter. Och varje gång någon bearbetar dem blir jag ledsen och olustig. Jag är så tacksam att min man är utbildad massör. Han kan massera och trycka tills varje liten knuta knutit upp sig. Tills kroppen inte håller mig fången mer.
Nu ska jag ut och åka längdskidor i gnistrande februarisol! Det känns gott i hela mig.
Åh! Bästa helgen på länge. Tog långledigt från datorn och hade det fint med familjen istället. Jakob fyllde år i lördags och vi hade stort baluns för honom. Idag kom bästa Emma hit ut och vi åkte långskidor och pratade oss snurriga. Nu är den bästa årstiden. Vårvintern. Då det är snö, men rätt varmt i solen. Man kan åka skidor utan att bli kall om kinderna och sätta sig i en snödriva och sola. Om några veckor är det dessutom skare som gör att man kan promenera överallt i skogen, över åkrar och ängar som man inte ens kan nå på sommaren. Snön blir slät och hård som asfalt.
Ljuvligheter.
Nä, nu har det hänt igen. För att förtydliga.
Till de som blev arga, ledsna eller kränkta över att jag skrev illa om mikrovågsugnar i förra inlägget ber jag om ursäkt. Jag visste inte att så många mikrovågsugnar läser min blogg.
För visst är ni väl mikrovågsugnar? Hur kan ni annars bli arga över att jag är nedlåtande mot Er? Jag nämnde ju inte er i inlägget. Antingen är ni mikrovågsugnar eller så identifierar ni er så starkt med er ugn att ni inte klarar av att den blir kritiserad, för då tror ni att någon kritiserar er?
Har ni mer sorg, ilska, besvikelse, hatmail eller okvädningsord på lager åt mig - langa hit dem. Jag blir inte ledsen. Era åsikter har inget med mig att göra. Jag önskar bara att ni kunde resonera likadant.
Ibland blir folk förvånade när de upptäcker att vi saknar mikrovågsugn - Hur klarar ni det egentligen? Jo, det går alldeles utmärkt. Vi har valt bort mikro för att att den är ful, platskrävande, och gör att maten smakar trist. Men också på grund av att mikron förstör maten. Och det finns faktisk fog för det påståendet. Här är några av de saker som sker med mikrad mat:
Näringsvärdet i maten minskar med 60-90 procent
Mikrad bröstmjölk påverkas med förändrade aminosyror som omvandlas till att bli giftiga för barnets nervsystem och njurar
Mat som mikras tillsammans med/inuti plastförpackningar kan skapa det cancerframkallande ämnen DEHA
Matsmältningen har svårare att bryta ner mikrovågsvärmd mat.
Näringsämnena förändras så att det leder till tillfälliga försämringar av blodet.
Alkaloiderna (viktiga cancerhämmande ämnen) försämras hos grönsaker.
Aktiva proteiner (enzymer) destabiliseras och inaktiveras.
Mjölkens struktur ändras och den blir surare.
Biotillgängligheten av vitaminer och mineraler minskar.
Matens vitalkraft försämras kraftigt.
(Källa; de Vetenskapliga tidsskrifter som hänvisas till i de här
här här, här och här internetartiklarna. Dvs inte artiklarna själva, utan deras källor!)
Blir vardagen krånglig utan mikro? Nej det tycker jag inte. Jag är så van. Mitt frysta bröd stoppar jag i ugnen istället för mikron. Där blir det färskt och saftigt istället för segt och blött. Frysta matlådor värmer jag i en kastrull på spisen. Te kokar jag i vattenkokaren. Det är lätt som en plätt. Har man småbarn har Ekoblogg flera fina tips för ett liv utan mikro.
Jag älskar min råsaftcentrifug! Den fixar juice av kiwi, morötter, apelsiner, gurka, tomater - ja allt - i ett nafs. Den är dessutom perfekt att göra palt i om man inte äger en köttkvarn. Frusna bär blir underbara om man kör dem i maskinen. Då kommer ingen saft utan bären förvandlas till bärpuré. Jag vitaminboostar mig själv nu i vinter. Svarta vinbär, hallon och krusbär från trädgården körs i min maskin. Jag äter dem utan socker men man kan också söta med en övermogen banan som rörs ner när purén är färdig. Eller lite honung (dock inte flytande - den har ofta upphettats vilket förstör de nyttiga ämnena). Man kan också pudra lite ingefärspulver över bären. Ingefära är otroligt nyttigt och inflammationshämmande.
Bärpurén passar som efterrätt, frukost eller mellanmål.
Jag gjorde godaste lunchsoppan idag av det jag råkade ha hemma i kylen. Så här gör man:
Hacka en halv purjolök och fräs den i smör, så att den blir mjuk men inte brun. Strö ev över några sockerkorn (helst råsocker) som rundar av smaken
Skala och tärna potatis och släng ner den tillsammans med en finhackad vitlöksklyfta. Häll lite vatten i kastrullen så att grönsakerna täcks. Låt koka tills potatisen mjuknar. Häll därefter ner ett gäng frysta gröna ärtor, en skvätt grädde, samt rejält med gurkmeja. (Gurkmeja och lök är inflammationsdämpande och väldigt nyttigt!) Jag klippte även ner lite fryst dill från höstens skörd. Och när allt blivit varmt hällde jag upp det i en tallrik och sörplade ljudligt. Gott gott och nam nam. Jag använde inte ens buljong och ändå blev det fasligt mustigt.
Jag har visat den här bilden förut men nu visar jag den igen! Det här är anledningen till att jag äter smör istället för margarin. Och självklart väljer jag ekologiskt. Både Bregott och vanligt Smör finns nu i ekologisk variant och det diffar bara någon krona. Det är det värt för att korna ska få ha det lite bättre! Och för att man själv ska bli friskare. Och till varje pris ska man undvika fuskprodukter som Becel och Lätt och lagom.
Så här framställer man margarin (källa aktavara.org)
•Fett utvinns ur exempelvis rapsoljefröer med hjälp av extraktionsbensin.
•Fettet syrabehandlas med fosforsyra och sedan används lut för att få bort lecitin och fria fettsyror.
•Oljan bleks för att avlägsna den naturliga färgen. Lukt och lösningsmedelsrester tvättas bort, så kallad deodorisering.
•Om fettet ska härdas, d v s få en fastare form används vätgas och nickel.
•Om man använt palmolja nedkyls den och filtreras ibland tillsammans med lösningsmedel för att kunna dela upp i fraktioner med olika smältpunkt.
Jag blev tillfrågad av Radar Magazine att samla mina favoritlåtar i en enda lista. Jag samlade nästan alla mina bästa vilka visade sig vara uteslutande kvinnor. Låtarna och listan hittar ni här
På glamour.se hittar ni mina bästa loppisfynd och desssutom tipsen på hur jag hittat dem!
Två små tips denna grå tisdagmorgon. Nu drar jag och tränar sedan väntar en lång dag med massor av spännande möten. Blir nog bra. Ännu bättre blir det när jag kommer hem igen.
Glöm inte att lyssna på Pikant i P4 i eftermiddag klockan 16. Man kan också lyssna på nätet.
Programmet sänds från mitt karamellfärgade kök och idag gör jag superfräsch bodyscrub. Namnam.
Jag älskar dessa färger i inredning. Glada pasteller och massor av mönster. Jag blir nervös när det är för avskalat och cleant, även om jag kan tycka att det är snyggt hemma hos andra. Just nu längtar jag bara efter den dag vi har råd att klä in varenda vägg med mönstrade tapeter. I dagsläget är det på tok för vitt tycker jag.
En ny tjej har börjat blogga här på VF. Stina heter hon. Blott 14 år gammal men redan en duktig fotograf. Kolla in vettja!
Umeå
RSS
