Idag är jag randig i min Minimarketklänning och en loppiskofta från Bennetton. Gamla skor från Din Sko samt mammaleggings i ekotyg från Lindex. Kan ju meddela att skorna åkte av lika fort som de åkt på. Såna här klackar kan jag tydligen inte stylta omkring i längre. Speciellt inte med tanke på ryggen.
Och för att jag stulit rubriken till inlägget från Kamratpostens humorsida så ska jag hedra dem med en vits jag läste där när jag var kanske tio år ung.
Det här med att vara gravid. Jag gillare. Det enda jag verkligen inte gillar är hur ont man har i kroppen. Igår fick Jakob hjälpa mig ur sängen. Vända mig, lyfta upp mig. Tur att han har jobbat både med gamlingar och som personlig assistent. Han vet hur man gör. Det i kombination med att också vara hälsocoach och blivande sjukgymnast borde väl göra en dåliga situationen så bra som möjligt?
Jag ska i alla fall till barnmorskan om några dagar så jag hoppas att hon ska ge mig lite hjälp och råd. Och så tänkte jag boka tid hos en osteopat. Det måste bli ett slut på det här nu! Ska bli frisk och normal igen. Läste att man kan få sitta i rullstol om man har riktiga problem med foglossning och så långt ska det absolut inte få gå. Över min döda kropp! Hur gjorde alla ni som har haft problem med ryggont och foglossning under graviditeten? Vad kan lindra besvären? Tacksam för råd!
Närproducerad ekologisk lök är lätt att köpa och bunkra. Och sagolikt gott dessutom.
Jag har hittills köpt vitlök och gul lök. Den ska förvaras i rumstemperatur eller lite svalare. Jag la min i två olika pappåsar som jag hängde innanför dörren i mitt skafferi. Där klarar de sig länge.
Klipp bara av blasten på löken så håller den mycket bättre. Men släng inte bort den! Blasten är supergod att steka och äta. Kan användas på samma sätt som purjo. Förresten är det alltid klokt att plocka bort blasten på morötter och rotfrukter. Knipsa däremot inte av den tunna rottråd som sitter längst ner på moroten. Den förlänger hållbarheten!
Alltså. Svenska äpplen. Älskarem. De är så goda och liksom täta i konsistensen. Och sura. De flesta äpplen är annars så där kvalmigt söta att man nästan storknar. Jag älskar sur frukt så sura svenska äpplen är en hit! Hittade billiga på torget förra veckan.
Jag önskar att min trädgård var full av äppelträd men det är den inte. Så fy vad sugen jag blir på att palla när jag går förbi trädgårdar med dignande äppelträd där hälften ligger på marken och ruttnar bort. Så sorgligt. Jag skulle gärna plocka rent träden åt dem.
Nästa år ska jag plantera ett fint familjeträd. Med flera olika inympade sorters på. Till bebisen i magen tror jag.
Förresten, om ni inte har något för er så vill jag varmt rekommendera den gamla Hasse och Tage- klassikern Äppelkriget. Otroligt mysig film. Finns att hyra.
Nu har jag fått riktig renoveringspepp igen, en underbar inredningstidning kommer hit i oktober för att göra ett hemma hos reportage så tills dess ska jag försöka göra färdigt några av mina projekt. De är så många just nu att de inte ens går att räkna, men dessa två är först på listan:
Vardagsrummet ska målas i en sammetsmatt färg som kan beskrivas som lingonshake. Sedan ska soffan säljas och en ny ska köpas. Jag är trött på osköna möbler!
Trapphuset och övre hallen ska målas i samma nyans som nedre hallen precis förärats med,nämligen Bris. En blågrå färg som är vilsam för ögonen. Dessutom ska boaseringen få en fin färg jag ännu inte tänkt ut. Sedan ska övre hallen inredas med loppisfåtöljer och mysbelysning och någonting stort, kanske en ljuskron, som kan hänga ner genom hela i “trapphuset” och ge en känsla av rymd och höjd. Det är lite luddigt alltihop men det kommer bli galet fint när det är färdigt - lita på det!
Det känns skönt att vara gravid. Jag trivs! Nojar inte . Är stolt över magen istället för att gå och dra in den. Och tänker; vem ska tycka något dumt om mig? Här går ju jag med ett barn i magen. Världens viktigaste grej!
Och så har barnet börjat sparka nu. Det är finast av allt. Om det och allt annat gravid-vänta barn-grejs skriver jag på min mammablogg. Kolla den här.
Söndagsmiddagen blev en riktig ekobomb - prick allt var ekologiskt! Jag gjorde broccolisoppa med morötter och grädde samt kantarelltoast på hembakt dinkelbröd. Namnam. För att göra broccolisoppa för två personer behöver man:
2 morötter
1 purjolök. (Jag hade dock ingen purjo utan använde istället blasten från gul lök. Den är mild och supergod)
2 grabbnävar broccoli
1 buljongtärning
en slatt grädde
salt och peppar
Finhacka blasten/purjon och fräs den i lite smör med några korn socker. Lägg ner morötterna i kastrullen och häller sedan på 4 dl vatten och 1 buljongtärning. Låt koka i tio minuter.
Hacka sedan två grabbnävar broccoli, använd stjälkar blad och allt. (man kan faktiskt äta allt på broccolin och ett tips är att köpa små sidoskott istället för stora huvuden. De är mjällare och godare och ofta mycket billigare.) Släng ner dem i soppan och låt koka några minuter. Men inte för länge för den ska fortfarande vara krispig!
Spä sedan soppan med lite grädde och krydda med svartpeppar. Mixa den slät eller gör som jag och låt bitarna vara kvar. Det ger mer mättnadskänsla.
Till soppa vill jag ha bröd så att jag blir ordentligt mätt. Jag valde att göra en matig kantarelltoast (självklart kan använda champinjoner eller andra svampar.) Borsta svampen och skär i mindre bitar. Stek den sedan på medelhög temperatur i smör tills den börjar vätska sig. Fortsätt steka men pudra över lite mjöl. Rör om och späd med grädde och smaka av med salt och peppar.
Toasten kan vara vilket bröd som helst. Jag hade kvar av lördagens frukostbullar så dessa delade jag på mitten och stekte i lite smör så att de blev gyllenbruna och knapriga. Sedan la jag stuvningen på toasten och toppade med persilja. Lätt som en plätt.
Söndagen har varit en rysligt bra dag. Regn och kallt. Te i sängen med chokladbitar samt Jane Eyre och Melker. Så här sitter Melker och iakttar mig när jag läser. En decimeter från ansiktet. Han har inte vett att inte stirra.
Jakob var precis som vanligt arbetsam i trädgården. Höststädning kallas det.
Fram på dagen gjorde jag en utflykt och hittade en underbar tillfällig loppis som drevs av två gamla tanter. Massor av hemvävda textilier för en guldpeng stycket. Jag köpte tre fina femtiotalsgardiner i tunn bomull. Perfekta för köket.
Sedan besökte jag en ekobondes gårdsbutik inte långt ifrån oss. Där bunkrade jag massor av grönt inför vintern. Sånt som jag själv inte fått i landet. Massor av vitlök, kruspersilja, dill, vanlig gul lök, rotselleri, broccoli och blomkål. Fick dock inte tag i allt så jag ska dit igen någon annan dag. Jag hade förstås kunnat köpa samma varor på bondens marknad på lördagen men det är så otroligt mycket billigare att handla direkt från gårdsbutikerna på landet. Plus att man kan passa på att fråga odlaren om råd och få massor av tips och fina ideér.
Och trots att jag har morötter själv var jag tvungen att köpa på mig lite till. Titta bara så vackra de är. Gula, orangea och plommonlila.
Resten av dagen spenderade jag i köket med att repa kryddor, förvälla grönsaker och frysa in i lagom portionsförpackningar. Nu får bebben i magen fantastiska vitaminbomber. Älskar eko! Älskar att bunkra! Älskar att känna mig som en husmoder som klarar vilken svältperiod som än må komma!
Efter att svärfar och pappa hjälpt oss så mycket på fredagen tog vi helg. Storstädade och slocknade vid nio. På lördagsmorgonen steg jag upp med ny pepp och ork och bakade frukostbröd. Testade ett nytt recept som var så gott att man pep när man åt det. Ska greja receptet åt er.
Jag har rätt dålig aptit så därför blir jag överlycklig så fort jag känner mig sugen på något.
Indiskt blev det den här gången. Så vi for in till stan och frossade.
Sedan blev det en sväng på bondens marknad och så avslutade vi med middag hos min svärmor. Bra dag!
Idag känns det flera procent härligare att leva. Jakob och svärfar har snart gjort färdigt vedspisen i köket så att vi kan börja elda. Och som jag ska elda sedan! Förhoppningsvis kommer pappa i helgen och hjälper oss att kakla. Och jag ska försöka mig på att måla om hallen. Det torde inte vara så svårt med tanke på att jag en dag förra hösten gjorde en sådan här kraftansträngning. Men sådana kraftansträngningar är lååångt borta idag.
Idag är läget annars mycket bra. Det är bara ryggen som är lite trasig och så halsen förstås. Hade ett långt peppigt samtal med Jakob igår för att få lite rätsida på mitt liv. Då blir jag hes för vi är som två kulsprutor när vi samtalar om något viktigt. Det är verkligen oslagbart att kunna prata om allt med den man är gift med!
Så låg jag länge i sängen i morse och tittade på ultraljudsbilderna av bebben. Världens finaste tjockis. Med världens roligaste uppnäsa. Ultraljudsbilder är som att titta på moln. Efter ett tag ser man händer och fötter och fingrar framträda. Men man kan inte vara säker. Det enda som är säkert är den där lilla roliga uppnäsan. Som varken jag eller Jakob har. Förmodligen är det en slags jungfrufödsel - inget fel i det. Jesus var ju typ ett adoptivbarn med två pappor. En riktig regnbågsfamilj alltså. Och han blev ju underbar.
Sånt väder sånt väder idag. Regn och dimma, blåst och kallt. Jag försöker jobba men sitter mest och huttrar i vårt utkylda hus där cirkulationspumpen slutat fungera. Fast jag gillar hösten, det måste jag erkänna. Sommaren är underbar men jag mår dåligt i värmen. Blir på dåligt humör och känner inte igen mig själv. Men så fort höstvindar börjar blåsa så kyls jag av och blir glad.
Jakob och svärfar jobbar på med vedspisen i köket. Och jag har rivit ut allt skrot från vad som ska bli barnkammare. Men eftersom krafterna inte räcker så långt har jag ännu inte fraktat bort skrotet. Så nu lever jag mitt upp i det. Det är noll procent härligt kan jag lova. Noll.
Man kan läsa statistik som fan läser bibeln säger Gudrun Schyman i debatt med Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson. Man kan tycka vad man vill om Schymans politik men en exceptionell talare är hon. Och till skillnad från när Maud Olofsson debatterade med Åkesson sist, så fullkomligt knäckte Schyman Åkessons resonemang. Medan Olofsson tillät Åkesson att fastna i offerrollen (som tyvärr är vanligare än ovanligt) så visar Schyman på bristerna och kunskapsluckorna i Sds partiprogram. Nästan humor blir det när Åkesson håller upp en bild av den muslimsk kvinnan Sakine som ska stenas för en påstådd kärleksaffär, och samtidigt vill att vi ska tro att han tycker synd om henne. (Trots att Åkesson annars menar att människor i hennes situation inte ska få skydd i Sverige. Alldeles oavsett hur svårt förföljda de är i sitt hemland)
Faktum är att den folkgrupp i Sverige som står för den förkrossande majoriteten av alla våldtäkter och våldsbrott är svenskarna själva. Mest strategiskt vore det förstås att utvisa hela högen. Undrar var Åkesson vill skicka dem?
Igår hade jag en lyxig dag - en skön kontrast till alla gummistövlar och långkalsonger som präglat den här sommaren. Var bjuden till hufvudstaden för att gå premiärfesten för magasinet YourLife som jag numera samarbetar med. Jag åt en härlig lunch på Sturehof med Carlina Geijer och Jennifer Jansch, sedan strosade jag omkring i affärer. Där stötte jag helt oförhappandes på favoriten Miriam! Så avslutade jag dagen med coctailparty på Historiska museet. Å så många coola kvinnor som var där. Nästan alla jag gillar och ser upp till; Carina Nunstedt, Amelia Adamo, Linda Skugge, Ann Söderlund och förstås trevliga Carina Berg. Plus massor av annat trevligt branschfolk. Så träffade jag flera underbara bloggläsare och precis innan jag skulle fara därifrån stötte jag på Kicki Norman. Också en “gammal” tidningsräv som jobbat precis överallt och som alltid ställer upp med råd och dåd när jag frågar. Och som bara så där supergeneröst skickade mig ett Diorgloss som peppresent i vintras när jag var ledsen.
Jag som själv varit trött efter allt för många knäppa påhopp i kommentarsfältet sista tiden fick massor av ny inspiration av dessa kvinnor, som ofta får ta oförtjänt mycket skit men ändå lyckas hålla huvudet högt och bara jobba på. Sånt inspirerar mig massor!
Och som alltid efter ett besök i Stockholm är det skönt att komma hem. Hem och vila och sparka av mig klackarna och klä på mig långkalsonger och gummistövlar istället.
Visst gillar jag stan men inget klår landet.
Pst! Nu är min mammablogghos Yourlife igång på hemsidan så missa inte att kolla in där!
Hörni. Det kom bort lite här i graviditetsyran, men ni har väl inte missat att jag instiftat ett stipendie på 5000 kronor som alla bloggande tjejer kan söka och nominera andra bloggare till? Sätt igång att blogga om det och uppmuntra era läsare att nominera just er! Var inte blyga.
Jag är ledsen för här inte blir något inspirerande söndagsinlägg. Jag har bara klag att erbjuda. För fy farao vilken dag, vaknade på fel sida uppenbarligen för humöret är lågt och ryggen är ondare än i vanligt. Har haft värk i svanskotan i snart två veckor men det går inte bort utan blir bara värre. Och idag har jag svårt att resan mig upp. Jag har läst att värk vid svanskotan är vanligt när man är gravid så det är väl bara att bita ihop. Ska i alla fall höra med min barnmorska om det är något jag kan göra. För just nu känns det som om någon misshandlat min ländrygg med ett basebollträ.
Och sedan var det ju det här med aptiten. Som kommer och går men egentligen varit borta sedan i maj. Och med snart halva graviditeten gången har jag ännu inte ökat något i vikt. Magen växer men i övrigt är jag slankare än vanligt. Och jag är hungrig och illamående om vartannat, det enda jag egentligen är sugen på att äta är massor av sushi och saltlakrits. Men när jag äter mår jag illa. Jaja.
Just nu sminkar jag ögonen som vore jag Brigitte Bardot. Massa flytande eyliner, tjockt och gärna lite kladdigt. Och sedan massor av kladdig mascara utanpå det. Långa separerade naturlig fransar? Inte något för mig! Älskar när mascara klumpar ihop sig lite så att det ser ut som man har fejkfransar. Eller flugben.
Till det adderar jag lite matt pastellblå ögonskugga från Nouba. Tupperar håret på skalpen och delar luggen i mittbena.
Sedan passar det fint med en randig tröja jag snott ur mammas garderob.
Titta vad som börjar komma på plats efter några hårda arbetsdagar av Jakob och svärfar. Skorstenen har lagats och en gammal vedspis ska snart installeras i köket. Det blir helt underbart.
När vi restaurerat köket har vi försökt få det att se äldre ut. Absolut inte nytt och välrenoverat. Vi hoppas att huset ska få tillbaka lite av sin själ. Och med en sprakande vedspis i köket så tror jag att konststycket lyckas. Allt hårt arbete är värt det!
Ingen märkvärdig outfit idag men jag knallar på och lägger upp den i alla fall. Känner mig så sprallig och glad!
Gammal Monkiklänning, vindröda mammastrumbyxor från Twilfits rea samt skor från skopunkten. Det är soligt och kallt ute idag. Friska friska vindar och jag ska snart ta jycken på en promenad.
Hej vänner! Från och med måndag så mammabloggar jag åt nya livstilsmagasinet Yourlife. Det kommer jag göra ändå tills ungen tittar ut. Jag kommer självklart skriva lite mammigt här också men de stora funderingarna och det riktiga grottandet i ämnet hittar ni på Underbaraclaras mammaliv på yourlife.nu. Där hittar ni förstås massor av andra blogginlägg också. Och fina bilder precis som på den här bloggen. Man kan säga att det kommer bli dubbelt så mycket läsning i höst för den som gillar min blogg! Här är en liten minintervju med mig inför nya bloggen.
Det känns roligt och spännande att vara med i det här nya Bonnierprojektet (och när Carina Nunstedt kallar så svarar man). Yourlife kommer med sitt första pappersnummer nästa vecka och där är det ett stort hemma hos reportage från mitt hus plus ett ingående personporträtt. Köp magasinet - det ska då jag göra!
Det är konstigt att det går så lätt att få barn. Ja, inte lätt på det sättet, jag vet att många kämpar med ofrivillig barnlöshet. Men ändå. Att ta studenten var en långbänk, att ta körkortet likaså. Det var tester hit och tester dit. Tentaångest och långa kvällar med näsan i böckerna. Men barn, det bara får folk världen över. Oavsett hur lämpliga eller olämpliga de är som föräldrar. Många trots att de inte ens vill. Efter en enda “olyckshändelse” kan ens liv förändras för alltid.
Och sedan när man har ett barn i magen får man gå gratis till mödravården och får en gratis förlossning och sedan får man pengar varje månad av staten. Och gratis sjukvård och tandvård och skolgång för ungen tills den fyller arton. Det är ju helt otroligt.
Min graviditet har gått så fort (jag är nu i vecka arton) och jag börjar fundera över när de egentligen ska testa och godkänna mig? Ska jag inte ha någon form av licens för det här uppdraget? Och ska man inte vara vuxen för att få ha barn? Alla gravida jag ser är så vuxna. De ser vuxna ut. Många är långt över trettio. Jag är bara 24. Borde jag inte först bli granskad av en myndighet och få ett slags körkort?
Tydligen inte. Vilken glädje i alla fall. Att få bära en bebbe i magen. Utan att ha bett om tillstånd från någon.
Jag hade ett samtal med en vän om hur sårande tystnad kan vara. När människor inte reagerar på det svåra man berättar. När de svarar med tystnad och försagdhet.
När jag mått som sämst har jag velat att vänner ska reagera. Men inte med tystnad. Utanmed lugn inlevelse eller också med att riva upp himmel och jord. Det är hemskt det du går igenom. Jag förstår att det måste vara svårt för dig. För innan någon bekräftar smärtan och dess uppkomst kan man inte hantera den. Inte bli stark igen. Den som säger jo, men jag klarar mig ändå. Det ska nog bli bra det här.
Jag vill inte ha tystnad och försagdhet. Och jag vill inte bemöta andras lidande med tystnad. Det gör man ofta för att man är rädd att säga för mycket. Säga fel sak. Men även om man menar väl så blir tystnad och brist på reaktion ett slags underkännande av sorgen. Och ett slags godkännande av en hemsk situation.
Jag vet en flicka som blev utsatt för systematiska övergrepp. Hon gick i terapi i flera år men det hjälpte inte. Hennes självskadebeteende blev bara värre och värre, särskilt i kombination med tysta och försagda psykologer. Tills hon i vuxen ålder mötte en terapeut som reagerade som en normalt funtad människa reagerar på berättelser som hennes. Som faktiskt fördömde. Som faktiskt tyckte. Som sa det du blivit utsatt för ska ingen människa utsättas för. Sånt får inte hända.
Där och då började ett helande för flickan. För att någon rev upp himmel och jord för just henne. Så att hon blev bekräftad. Och fick möjligheten att vara den starka. Den som klarar av.
Igår var Melkers kompis Leo här. Det var intressant. Melker försökte rida på Leo men då blev han rejält tillplattad. Fast inte hindrade det Melker inte för han är världens envisaste stackare. Snart red han av hjärtans lust igen. Men då tog Leo Melkers ben och låg och åt det och var så mallig. Och försökte han ta tillbaka benet lät Leo som en borr. Ett egendomligt sätt att morra på.
Och Melker som är rätt trög och aldrig själv vaktar ben stod och såg eftertänksamt på den morrande borren som satte i sig hans favoritben. Så kan vänner tydligen också göra.
Jag har fått kommentarer från personer som är ofrivilligt barnlösa. Vissa skriver att de blir lite ledsna av att läsa min blogg, hur jag uttrycker mig. Jag vet inte vad jag ska säga annat än att jag förstår er.
Det händer att jag blir ledsen när jag läser om bloggare som hittar på saker med sina mammor. Åker på loppis, går och fikar, hyr en film. Det är sådant som jag brukade göra medan min mamma levde. Det är bara drygt två år sedan hon dog, så det är ett färskt sår saltet hamnar i. Men samtidigt som jag blir lite ledsen blir jag också glad när jag ser alla fina mamma-dotterrelationer där ute. Som påminner om den jag hade med min mamma. Och så måste jag påminna mig att alla inte har det så bra som vi hade det. Det finns mammor som inte minns sina barns födelsedagar, som är frånvarande och ointresserade. Det finns de som ständigt är i konflikt med sin mamma. De som helst inte går och fikar tillsammans. Så kan en mamma-dotterrelation också vara. Men när ens egen mamma har dött är det lätt att tro att alla som har en mamma i livet måste vara världens lyckligaste. För att de har just det jag saknar mest.
Så det kanske ni kan påminna er om när ni läser min blogg. Att bara för att jag är gravid så är inte allt i mitt liv provocerande lyckligt. Det är sorgligt att vara gravid och inte ha glädjen att berätta det för sin egen mamma. Men just den välsignelsen - att jag faktiskt väntar ett eget barn - det är ren och skär lycka. Ta inte ifrån mig det. Jag unnar er verkligen era mammor, trots att min fattas mig.
Det är fint att få besök av sin moster en regnig dag. Äta soppa och surra och avsluta med vaniljhjärtan. Det var förra månadagen det. Idag sitter jag och skriver och förbereder spännande jobbmöten. Det är soligt men kallt. Och roligt att börja arbeta igen.
Jag är så fruktansvärt otålig. Redan sex veckor in i graviditeten var jag nöjd och färdigväntad och ville att ungen skulle komma ut. Ska man verkligen behöva vänta i nio månader? Nio månaders leveranstid? Det är ju skandal. Ungen ska ut nu - jag orkar inte vara gravid en enda jävla dag till skrek jag frustrerat till Jakob. Synd att jag inte väntar kattungar.
Men så påminner folk mig - du behöver den där tiden för att vänja dig. Önska inte att barnet ska komma ut det är ju faktiskt inte färdigt än. Och jaja, jag köper det. Men det är bara så svårt att gå i väntans tider när man hatar att vänta.
Dagens utstyrsel är stretchig och bekväm. Men i sminket och håret lite 60-talschic.
Kjolen är ny från h&m men toppen är gammal. Ankarbroschen är loppisfyndad.
Jag håller på att göra mig i ordning för att fara in till stan och fika med vänner. Bra söndagssyssla. Och så vill jag bara hälsa att Melker luktar godast bakom öronen. Och att han inte alls är så sorgsen som han ser ut på bilden.
Min barndomsvän Maria som precis flyttat hem från Frankrike flyttar nu iväg igen för att bli jurist i Uppsala. Så vi tog en hejdålunch tillsammans. Massor av sushi. Jag brukar bli nöjd av arton bitar ungefär.
Vi gick på Sagami i Umeå. De har helt fantastisk sushi (plus annan god mat) och jättefin service. Dessutom får man en asiatisk sallad till förrätt, alltid misosoppa, samt grönt te och frukt till efterrätt. Gå dit!! Jag åt gravidsushi som var så god att jag blev yr.
Det godaste med sushin är sojan. Massa wasabi ska blandas i och när all sushi är uppäten dricker jag upp sojan från fatet. Det äcklar mina bordsgrannar men det är så gott så det struntar jag i!
Tidigt i somras växte jag ur mina 50-talskläder. De kommer dåligt överens med svullen mage. 90 procent av min garderob är loppis och och ganska precis i måtten. Så även en liten magbula gör plaggen för små och de växande brösten får inte alls plats. Så nu kör jag på någon slags bohemstil istället. Med sköna långa klänningar som kramar magen. Rufsigt hår och stora smycken.
Kedjornas mammakläder är i regel oerhört fula, så det blir till att tänka nytt. Där är Monki ett supermärke. De har fantastiska modeller med massor av plats för magen. Så även H&M med tjusiga fotsida trikåklänningar.Det får gärna vara tight, för jag gillar min figur, men det måste vara skönt.
Det känns så konstigt att shoppa nytt och i ärlighetens namn inte helt bra. Kan någon tipsa om lite bra ekologiska märken man kan köpa över internet? Det skulle upppskattas enormt.
Långkjolen på bilden kommer från H&M. Smyckena och toppen är second hand.
Det är kul att det finns så många fina bakformar nu för tiden. En enkel kladdkaka känns lyxig när den serveras i form av en ros.
Ett annat litet kladdkaketips; bröa formen med vallmofrön nästa gång du bakar. Blir supergott och superfint! Knastrigt på ett bra sätt.
Jajustja, en sista sak bara, den som verkligen älskar slisk ska testa att köpa en påse dumle och trycka ner kolorna i kakan innan den gräddas. Så gott att gästerna skiter ner sig om man har tur, eller kanske otur.
Ja nu börjar det pretentiösa mammaposandet. Med handen på magen. Tänka sig. Men när ska man vara pretentiös om inte när man är gravid? Jag älskar min mage. Jag tycker om när folk vill klämma på den. Det är inte det minsta konstigt för jag vill ju klämma hela tiden. Det är faschinerande att bli så…yppig!
Jag tycker att magen är alldeles lagom stor för vecka sjutton - men sedan tittar jag på prinsessan Mary som väntar tvillingar i januari, ungefär samtidigt som mig. Herreje hon är ju helt platt. Ändå har hon fött två barn tidigare vilket borde göra magen ännu större. Om hon väntar tvillingar vad sjutton väntar jag då? Fyrlingar?
Tack för alla fina grattiskommentarer. Jag har läst varenda en och blivit rörd av all glädje och alla lyckönskningar.
Det har varit svårt att inte dela med mig av graviditeten här på bloggen tidigare. Det är för sjutton det enda jag tänkt på. Och ändå ville jag inte dela det allt för tidigt, ibland behöver man hålla saker för sig själv. Suga på karamellen. Det är en enorm omställning att bli med barn och innan man själv kommit till ro med det vill man inte att någon annan ska veta. Våra familjer och nära vänner har dock vetat rätt länge, där väntade vi inga tolv veckor för att vara på “den säkrare sidan” för missfallsrisken. Jag har resonerat som så att om det skulle hända något så vill jag att alla jag känner ska veta om det. Ett missfall är inget att skämmas över! Då behöver man stöd och förståelse.
Men tack och lov har allt hittills gått bra och om bara några veckor har jag gått halva tiden av graviditeten!
Att äntligen kunna berätta för alla man känner att man är på tjocken är så härligt! Det är som att man gått omkring med världens största och finaste present men inte kunnat ge den till någon. Äntligen pratar jag om det med alla som vill höra. Och folk blir så glada. Det är otroligt roligt att berätta för sina vänner. Min vän Elina som själv har två barn ställde sig upp och gallskrek och studsade på stället! Det var en härlig reaktion tycker jag. Andra börjar grina. Det är också fint. Men finast är förstås att stryka på magen och tänka på hur roligt det blir när ungen väl behagar komma ut och hälsa ordentligt. Då finns det anledning att både skrika och gråta och glädjas.
Och bara för att klargöra - jag såg att några var oroliga - jag tänker absolut inte sluta blogga! Mig blir ni inte av med i första taget
Ja, det är sant det några av er redan listat ut och gissat: Vi väntar barn! Jag är gravid! På tjocken! På smällen! Jag har en deg på jäsning, en bulle i ugnen.
Och nu är magen så stor att det inte går att dölja längre.
Idag är det Claradagen och vad passar då bättre än att tillkännage något särskilt roligt jag har instiftat - nämligen UnderbaraClara-stipendiet. Det är ett stipendie på 5000 kronor som alla bloggande tjejer kan söka.
Varför ett stipendie till tjejer som bloggar?
Det har grymtats en del om att tjejer mest bloggar om yta och lättviktiga ämnen. Men alla som läser bloggar vet vilket storartat arbete många tjejer utför. De är fina kompisar och förebilder för sina läsare. De inspirerar och stöttar. Vissa är driftiga och gör stor business av sin blogg - andra bloggar modigt om tabubelagda och svåra ämnen. Någon inspirerar med sitt tuffa sätt att skriva - eller sitt varma sätt att bry sig om sina läsare. Det finns alltså många anledningar till att hylla och lyfta fram bloggtjejerna som en tillgång i samhället. Vare sig deras huvudfokus är mode eller politik.
Vem kan bli nominerad?
Jag har instiftat stipendiet så att alla bloggande tjejer kan söka. Man kan också nominera en annan bloggare. Den nominerade bloggen kan vara hur liten eller stor som helst. Det vi bedömer är innehållet. Jag vill hylla tjejer som på ett eller annat sätt använder sin blogg för att göra en insats för andra tjejer och kvinnor.
Hur gör man för att bli nominerad?
Vill man nominera en blogg ska man skicka ett mail till Underbaraclarastipendiet@gmail.com med en motivering på högst hundra ord, samt länkar till två blogginlägg som visar på varför just den här bloggaren borde vinna. Nominera kan man göra till den 31 Augusti.
Hur utses vinnaren?
Jag läser personligen igenom alla nomineringar och väljer sedan ut fem finalister. Deras bloggar presenteras därefter på min bloggen. För att utse den slutgiltiga vinnaren tar jag hjälp av tre driftiga unga kvinnor. Bloggaren och copywritern Sandra Beijer med bloggen Niotillfem, Aftonbladetkrönikören och journalisten Annika Marklund med bloggen Beautifulones samt programledaren och radiopersonligheten Cissi Wallin. Vinnaren får självklart stipendiet - men de övriga finalisterna får också ett litet pris.
Åh det bara regnar ute. Tredje dagen i rad. Sånt gör mig lugn. Jag får ro av regn. Men jag fryser också. Så soppa är bra:
Jag fräser en hackad lök och två vitlöksklyftor i en rejäl klick smör. Så slänger jag ner en näve persilja från landet som får fräsa med. Sist slänger jag ner potatisslantar som får lite stekyta. Så häller jag på fetmjölk och låter det hela koka. Adderar lite buljongpulver, salt och vitpeppar. Sist några paprikabitar. Så sätter jag i mig alltihop och fryser inte längre.
Över att vakna utvilad bredvid Jakob och Melker. I ett nystädat sovrum. Prata om gårdagen, busa med hunden och skratta sig till en envis hosta. Äta frukost och sedan krypa ner i sängen igen för att se senaste avsnittet av Mad men. Jag behöver inget mer för att känna lycka! Inte idag i alla fall. Tacksamhet.
Ikväll hade jag glädjen att få hänga med barndomsvänner! Varav endast en fastnade i kameran…
Flera av mina vänner har barn och jag är så stolt över dem - sickna barn de har fått! Att vara med barn är bland det bästa som i världen finns. Klappa och prata och leka. En av de saker jag gillar allra bäst är att barn är så oförfalskade. Till och med när de ljuger är de sanningsenliga. Man förstår precis vad de är ute efter. Och det finns inget så fint som när en unge man tycker om lägger armarna kring ens hals och nynnar “Aaa vad jag ääälskar dig Clara”. Utan baktankar eller rädsla att bli avvisad. Bara ren och skär kärlek.
Dessutom är det rätt fantastiskt när man ber en liten unge att le sitt vackraste leende och titta in i kameran. Det här är vad man får. Världens vackraste leende!
En flitigt använd grej här hemma är buljongpulver. Jag har till min stora glädje hittat en fin variant på Meretes i Umeå. (Men den måste ju finnas på fler ställen?) Utan glutamat, jästextrakt eller socker. Jag brukar ju göra min egen buljong ibland men när man inte ids är det här ett himla bra alternativ. Priset är 44 kronor och buljongen är drygare än Peter Jihde.
Igår var jag på färgglatt födelsedagskalas för min kusin.
Vi åt tårta såklart och sköt på varandra med leksaksvapen.
Och så fick jag insikt i något jag länge tänkt på: Att jag är rätt osofistikerad, för mitt favoritbakverk är chokladbollar. Godare än alla avacerade bakverk i världen. Morotskakor, Macroner och Cup Cakes inräknade. Chokladbollen regerar i evighet. Amen.
En av mina favoritprylar i köket är konservöppnaren Röda Clara från Nilsjohan. Letade en sådan länge men de kostar alltid kring hundralappen och det är på tok för mycket för att det ska vara ett fynd om man frågar mig. Men i Övik hittde jag i somras en felfri Clara för 35 kronor. Med fäste och allt! En riktigt genuin 50-taldetalj
Efter alla era iskaffetips på bloggen (tack!) gjorde jag en ännu smarrigare variant idag, som jag var tvungen att fota hur tjatigt det än är.
Blå nävor från rabatten piffar till mitt köksfönster. Nedstuckna i en kristallvas med ståltråd som hänge. Enkelt men fint!
Idag har vi haft långväga besök av vår kompis Ludvig plus frun Arum, de bor i vanliga fall i Tokyo. Jag bjöd på smulpaj med jordgubbar och hallon. Men lyckade inte få en enda bild på det.
Efter ett tips här på bloggen köpte jag senaste delen i triologin Kronprinsessan, Kungamordet och Drottningoffret av Hanne Vibeke Holst. Har legat ute i gräset och läst Drottningoffret idag och den verkar hittills jättebra. TACK för tipset!
Ett annat tips jag blev sugen att prova var iskaffet från SötaSaker. Jag gjorde precis efter receptet, förutom att jag även blandade i en knivsudd kakao och det blev galet gott.
Gör så här
msk instant coffee
1 msk hett vatten
1-2 tsk hemmagjort vaniljsocker/vanligt socker
Massor av is
Ett stort glas mjölkRör ut det frystorkade kaffet i vattnet tillsammans med sockret i ett stort glas (man kan givetvis använda vanligt strösocker också). Häll på is. Mät upp lagom mycket mjölk i en tom plastflaska och skaka det tills den skummas. Häll upp i glaset och rör om.
Det ösregnade hela gårdagen och jag hittade äntligen energin att baka, städa, sätta upp gardiner och göra fint här hemma. Hela natten fortsatte regnet att smattra mot rutorna men på morgonen strax innan sju lyste solen på klarblå himmel.
Jag steg upp och gick ut och plockade bär med hunden. Klockan åtta var jag inne igen med 2 liter hallon.
När jag rensat och frusit in hallonen gick jag ut i landet och plockade smultron och jordgubbar. Och det var den morgonen!
När vi var hos mormor plockade vi blåbär. På en timme fick jag och Jakob ihop 20 liter av våra favoritbär.
Det var bra men det går inte att jämföra med den sommar vi plockade 120 liter blåbär. Vi till och med sålde bort en del. Det är synd att inte fler unga människor plockar bär. Det är så sorgligt när bär får ruttna i skogen. Att plocka själv kräver så lite och ger så himla mycket. Inte minst motion. Man blir vältränad och får dessutom med sig gratis mat hem - en himla skillnad mot ett joggingpass i skogen. Men kanske är det ovana som gör att man inte plockar bär? Jag har ju fått bärplockning med modersmjölken. Vi har plockat tillsammans hela familjen i många år. Hallon, blåbär, lite lingon och framförallt hjortron. Jag känner mig sällan så nöjd som när jag har frysen full av bär!
När jag plockar är jag effektiv och använder mig av plockare. Att det blir mer att rensa stör mig inte. Att rensa bär är trevligt. Det gör man med sommarpratarna i bakgrunden och använder ett sådant här galler. Man behöver inga förkunskaper för att plocka och självklart kan man plocka för hand utan varken galler eller plockare.
Blåbär hittar man i granskog och på hyggen. Lingon gillar halvskuggan på tallhedar och i gles barrskog. Hallon växer ofta i dikesrenar och åkerkanter. Hjortron växer på myrar och är rätt besvärliga att plocka. Myggbiten och blöt får man räkna med att bli - men själva bären är stora och ger stor belöning för ansträngningen.
När jag är hos mormor äter jag vad som bjuds och det är en herrans massa kött vanligtvis. Så när jag kommer hem brukar jag gå på lite avgiftning. Idag blev det enkel mat. Pastasallad med ingredienser från landet i huvudsak.
Jag älskar avsaknaden av konformism i naturen. Fyra rädisor plockade ur samma rad. En helvit, en liten röd, en som är plommonlila och en som ser ut som flötet till ett metspö. Ingen ser ut som den borde göra. Men smakar lika bra för det. Eller ännu bättre.
Till en pastasallad behövs grovt bröd så att måltiden blir mättande. Jag gjorde som vanligt det här receptet som jag hittat hos Ekoblogg. Ni vet väl att Ekobloggsmalin flyttat sin blogg till Lyckobacken.se? Gå dit och säg hej till Sveriges bästa ekoblogg, och min personliga ekoguru.
Har precis kommit hem från några dagars vistelse hos min mormor och morfar. De bor i ett hus vid en sjö, några mil från Jokkmokk. Det är alltid så bra att komma dit. Äta sig mätt på brunsås och potatis. Trycka i sig ett dussintal bullar. Vila och lösa korsord. Det jag framförallt uppskattar är att det aldrig händer någonting där. Det är i stort sett samma saker jag gör där nu som när jag var liten. Mormor och morfar är trygga och fasta. De finns kvar och förändras inte mycket. Förutom att de blir äldre förstås. De är en trygg punkt att återvända till. Efter allt som förändrats sedan min mamma dog har jag känt hur skönt det är med upprepningar, trygghet och fasta rutiner. Jag värdesätter det mer än äventyr och nyheter.
Ja, och jag tänkte apropå rutiner bara säga att det har varit ett väldigt ojämnt bloggflöde i sommar. Men snart nu i Augusti börjar jag på allvar igen. Håll ut!
Jag tycker alltid att det är så faschinerande när människor säger att de föredrar naturliga färger och sedan bara klär sig och inreder i vitt och beige. När är naturen enbart vi och beige? Ja det skulle väl vara på vintern då. Men då är ju himlen å andra sidan så gnistrande turkos att man nästan blir blind. Och himlen ofta alldeles rosa innan skymningen.
Naturliga färger kan ju lika gärna vara chockrosa, snorgrönt och knallrött. Som rallarrosor och nyutslagna björkar. Som blodfärgade pelargoner och knallblå sommarhimlar. Som stockrosor och stilla sjöar.
Jag gillar också naturens färger. Speciellt de färger som är ikväll
Något har hänt med mina matlagningsskills. Sedan igår har jag nämligen
- Gjort en stor sats oätliga rågbullar
- Bränt vid 3 liter rabarbersaft (så i år blir jag helt utan)
- Stekt och bränt ett helt lass små sojaplättar
Nu känner jag mig fasligt hungrig men vågar absolut inte göra någonting. Risken är väl att jag bränner ner det nya köket. Och ni som önskat att se bilder på köket- jag lovar - de kommer men det dröjer lite för ännu är inte alla skåp helt färdigmålade. Kanske nästa vecka att det kommer lite bilduppdateringar.
- En av alla våra trevliga grannar kom förbi idag och erbjöd oss en vedspis till köket. Fattar ni vilken lycka? Som vi har letat. Och nu visade den sig ha precis rätt mått! Bara lite spissvärta behövs för att den ska bli ny och fin.
- Jag gick till doktorn idag och det gick över förväntan. Mådde inte ens särskilt dåligt när jag fick en spruta. Hurra!
- Våra nyplanterade pioner har slagit ut, förmodligen sist i Sverige. De luktar så gott att man får svårt att andas. Konstigt eller hur?
Är det någon som kan något om drömtydning? Jag har en återkommande mardröm att jag ska sätta i mina kontaktlinser men att de plötsligt är stora som tallrikar och inte får plats i mina händer. De halkar omkring som gigantiska gelatinblad. Vad sjutton betyder det?
Umeå
RSS
