VF

Ken utgår alltid från sig själv

Hip hop med Jonas Ahnqvist

I DAG UPPTRÄDER hiphopartisten Ken Ring på både Corona och Hamnmagasinet i Umeå. Det är tredje gången på bara några månader som Ken spelar i staden.
Det har alltid varit intressant att följa Kens karriär. När han slog igenom var han allas favoritrappare – underjordens och invandrarnas megafon. Med låten Mamma blev han älskad. Men efter uttalandet om kungahuset 1999 har han mer eller mindre fått göra allting själv, utan någon hjälp från skivbolag. Istället har han krängt sina album ur bakluckan på en bil och utvecklats till en producent som sålt beats till amerikanska artister som Redman och Boot Camp Clik. Hur många andra svenska hiphop-producenter kan säga att de jobbat med så prominenta stjärnor?

ALBUMET ”ÄNTLIGEN HEMMA” är det nionde i ordningen och enligt utsago det sista han släpper som rappare. Det är en väldigt självutlämnande skiva. Det privata har exponeras flitigt, inte bara genom musiken.
Inför albumsläppet började han blogga för tidsskriften Rodeos räkning. Som vanligt med Ken fanns inget filter. I flera texter fick vi ta del av hans åsikter i en infekterad vårdnadstvist. Han visade bilder på sitt barns mamma och skrev kränkande saker om henne. Expressen-journalisten Linna Johansson menade snart att Kens uttalanden i frågan var åtalbara. Rodeos chefredaktör Johan Wirfält beklagade att han inte insett hur Kens ord skadat kvinnan vilket ledde till att hon fick komma till tals varpå bloggen stängdes ned. Efter detta skriver Ken från annan kajplats.
”Äntligen Hemma” ligger stundtals lika nära Kens verklighet. Till skillnad från många andra svenska rapartister följer han sitt hjärta så till den grad att hans personliga texter blir nästan för intima. Rapparen Kanye West resonerade i princip tvärtom på sin senaste skiva Graduation. På den var nästan inget personligt. Låtarna skulle vara så ospecifika att alla som lyssnade kunde hitta något i texten att relatera till. Ken utgår istället alltid från sig själv. Berättar man om sina egna personliga erfarenheter på ett tillräckligt övertygande sätt, förvandlas dessa erfarenheter kanske till något allmängiltigt som får större genomslagskraft?

SAMTIDIGT BEHÖVER MUSIK ändå inte berätta autentiska historier. Håkan Hellström skriver inte alltid ur personlig erfarenhet. Han vill istället förmedla en viss känsla och väljer de ord som passar bäst till musiken. Hiphop har brottats med detta länge. Dels vill den vara autentisk, dels vill den berätta historier som ligger långt från det liv de etablerade artisterna själva lever.
I en DN-intervju från i höstas säger Ken att hiphop är en hård musikstil, gettots musik, betongrap. Å ena sidan ska man vara den hårdaste killen i stan, å andra sidan är man som i Kens fall trebarnsförälder och spenderar mer tid på dagis än på kokain. Kanske känner han av den här problematiken. Att skriva låtar om hur det är att leva radhusliv låter lite torrt. Kanske borde han tänka mer som Håkan Hellström, istället för att sluta.

• Kommentera
•  Skriv ut artikeln