VF

20 frågor……. till Benny Persson eldsjäl i fotoföreningen F’labb

Eldsjälen Benny Persson är en av fotoföreningen F’labbs bildare. – Alla dessa labbkvällar med den sociala kontakten det blir runt fikabordet, alla skratt inne i mörkrummet. Föreningen heter inte F’labb utan anledning, säger han.
FOTO: VILJO THORNBERG

När Vännäsbon Benny Persson gick sin första kamerakurs sa det klick både bokstavligt och bildligt.
Han var med och startade fotoföreningen F’labb, en förening som under hans ledarskap utvecklats till en social oas för ungdomar som inte känt sig hemma i andra föreningar.
En eldsjäl som ger allt och lite till för sina adepter, för fotokonsten och för ett gott skratt.

Hur vaknade ditt fotointresse?
– Jag gick en kamerakurs vi skulle lära oss vad slutartider, bländare, exponeringsmätare med mera betydde. Andra kurskvällen fick vi en svartvit film som vi skulle fota med och tredje kurskvällen gick vi in i mörkrummet. Då tog kamerakursen slut för oss och blev en mörkrumskurs i stället!
Efter det startade jag och ”Fluor Tanten”, ja hon heter så, Karin Vikström F`labb i Vännäsby. Det var 2001 och vi började med fem medlemmar .

Hur har fotoföreningen F’labb utvecklats genom åren?
– Lavinartat! Från fem medlemmar till i dag 60 medlemmar. Roligast är att vi har 18 ungdomar i klubben, samt 46 kvinnor. Det är väldigt ovanligt med så många ungdomar och kvinnor i en fotoklubb.

Vad krävs av en bra ungdomsledare?
– Att se möjligheterna och inte stanna upp i gammalt tänkande, samt att inte själv vara gammal i sinnet.

Hur mycket tid lägger du ner på föreningen?
– All tid och då menar jag all ledig tid och mer därtill. Jag har nog försummat både ett och annat i livet efter att ha startat F’labb.

Vad är det som driver dig att lägga ned så mycket tid och kraft på fotoföreningen?
– Gemenskapen vi har i föreningen. Den är otrolig med allt vad det innebär, till exempel en städkväll ställer minst 20 medlemmar upp. När vi har våra fotoutställningar sluter de allra flesta upp både när det gäller foton, arbetet med att sälja fika, städa, sälja lotter med mera.
Alla dessa labbkvällar med den sociala kontakten det blir runt fikabordet, alla skratt inne i mörkrummet. Föreningen heter inte F’labb utan anledning.

Vilka egenskaper anser du att en duktig fotograf ska ha?
– Nybörjartur! Tålamod! Bildseende!

Hur ser ditt hittills häftigaste fotominne ut?
– När vi var ute på en dagsutflykt och fotade kom en medlem och frågade: Hur länge räcker filmen ? Personen i fråga hade glömt att sätta in en film i kameran men fotade ändå hela dagen. Glad i hågen satte vederbörande in en film i kameran och fortsatte som om ingenting hade hänt. Ett ganska vanligt fel som nu inte uppstår lika ofta med moderna kameror.
Vad blir din nästa stora utmaning?
Det måste bli att få fart på den nya fotoklubben
DiggiF’labb, som ska hålla på med digitalt foto. Men denna gång skyndar vi långsamt. Vi ska växa under lång tid, så vi kan bygga upp en ny klubb i
F’labbs härliga anda.

Har du gjort bort dig någon gång så till den milda grad att du velat sjunka ner genom jorden?
– Inte vad jag kan komma ihåg. Men jag håller på att bli glömsk…

Hur ser en perfekt ledig dag ut för dig?
– Är det sommar tillbringar jag gärna den i husvagnen med kameran i högsta hugg.
Naturligtvis tillsammans med familjen, gärna i Granö där husvagnen står hela sommaren. På kvällen en god köttbit från grillen och sedan en härlig solnedgång att fota som avslutning på dagen.

Vad har betytt mest för dig i livet?
– Mina föräldrar, min sambo Helene och våra två underbara pojkar Jesper snart 20 år samt Tony 17 år. Vad som betytt mest kan jag inte svara riktigt på men när Jesper opererade hjärtat endast nio månader gammal och klarade den ena krisen efter den andra så insåg jag hur skört ett liv är. Man är nog lite för dålig på att ta tillvara stunderna man har på jorden, att stanna upp lite och njuta av livet.
En annan grej var när Tony tog jägarexamen 14 år gammal. Då blev jag stolt.

Hur ser din favoritplats ut på jorden?
– Den hoppas jag komma till en vacker dag .

Din bästa semesterresa, varför blev den en så lyckad resa?
– Vi lånade vår första husvagn och åkte ner till Astrid Lindgrens Värld. Båda barnen satt som ljus i bilen, i husvagnen trivdes de så otroligt bra att efter den resan köpte vi en egen vagn. Sedan har det blivit mycket husvagn och båda pojkarna älskar att fiska och fisk får de i massor. Dessvärre tycker inte jag om fisk…

Vad har du för arbete vid sidan om fotoföreningen?
– Jag driver Vännäs Däckservice sedan 1990 . Ett jätteroligt men stressigt arbete vid högsäsong. Folk är dåliga på framförhållning när det gäller att byta däck i tid.

Är du fåfäng?
– Det får andra bedöma…

Vem sköter om det vardagliga diskandet och städningen hemma hos familjen Persson?
– Oj, vilken känslig fråga. Eftersom jag inte är hemma så mycket så svarar jag ärligt: min otroliga sambo Helene! Utan henne skulle inte vårt hus se ut som det gör nu. Hon får nog dra ett alldeles för stort ansvar för hemmet .

När blir du riktigt förbannad?
– När folk inte håller vad de lovat .

När blir du riktigt glad?
– När jag får beröm eller annan uppskattning för det jag gjort.

Finns det något du önskar att du var bra på, men inte är det?
– Snickra, det vore roligt att kunna. Min farfar var snickare men det har inte gått i arv, kan man säga…

Räkna upp fem saker du inte kan vara utan om du måste leva ensam på en öde söderhavsö i sex månader?
Kameran. Mat. Fototidningar. Film till kameran. Ett fullt utrustat labb!

• Kommentera
•  Skriv ut artikeln