Nöjesnyheter

Aleksijevitj skriver tidens musik

Publicerad 25 oktober 2013 (uppdaterad 25 oktober 2013)

Nöjesnyheter. Nobelpriset är någonting hon helst inte pratar om.

— En författare får priset, i år var det Munro och jag är jätteglad för det, jag gratulerar henne, säger Svetlana Aleksijevitj.

Här griper Kajsa Öberg Lindsten in, den vitryska författarens vän och svenska översättare som tolkar för TT under intervjun på Svetlana Aleksijevitj förlag i Stockholm. Priser är visst viktiga, förklarar hon animerat. Svetlana Aleksijevitj belönades just med de tyska bokhandlarnas fredspris. Det är ett stort pris, internationellt erkänt. Kanske kan det sända en signal till den totalitära regimen i Vitryssland, i viss mån skydda dissidenten Aleksijevitj, ”så att de inte mördar henne”.

Monumental romansvit

Svetlana Aleksijevitj avslutade just sin monumentala romansvit ”Utopins röster” med den femte titeln ”Tiden second hand: slutet för den röda människan”. Hennes romaner har hyllats kritikerna och många tyckte att det nu var läge för Nobelpriset. Men nej, Aleksijevitj är omutlig:

— Priser spelar ingen roll. Endera jobbar man eller så jobbar man inte och skriva får man göra även om man är fattig.

Och hon jobbar. Arbetet med ”Tiden second hand” har tagit henne åtminstone tio år. Hon har gjort fem-, sex-, sjuhundra intervjuer, fyllt ett rum med utskrifter och mödosamt sammanfogat dem till en litterär kyrkorgel där medborgarna i de forna sovjetstaterna vittnar om tillståndet för dem som överlevt diktaturen och den kommunistiska utopins död.

— Det kändes som ett pionjärarbete att skriva känslolivets historia efter ett imperiums fall. Såvitt jag vet finns det inte någon sådan. Visst skulle det vara intressant att veta vad vanligt folk snackade med varandra om efter romarrikets fall?, säger hon.

Spränger prosans ramar

Svetlana Aleksijevitjs dokumentära metod och hennes polyfona berättande spränger prosans ramar och närmar sig poesin. Med 17 stavelser skapar haikuns diktare en liten bild som rymmer en värld. På samma sätt verkar de historier som avlöser varandra i Aleksijevitjs böcker med en synergieffekt där en större berättelse växer fram i spänningsfältet mellan de individuella människoödena.

— Det är precis som en opera. Det finns soloröster och bakom kommer kören som spelar rollen av en sorts tidsbakgrund, av det gemensamma, det allmänna. Känslan av tidens musik är väldigt viktig för mig, säger hon och vänder sig till den ryska litteraturen och Nobelpristagaren Josef Brodsky för att förklara vad som uppstår i det outsagdas sprakande tomrum.

— Det måste finnas någon form av elektrifiering. Om det är tomt mellan raderna så är det inte konst. Brodsky säger någonstans att skillnaden mellan dålig litteratur och god litteratur är att den goda har en smak av metafysik.

”Vad har hänt med oss under de 20 år som gått sedan Sovjetunionens fall?” ”Varför har allt vårt lidande inte lett fram till frihet?” Det är frågorna som Svetlana Aleksijevitj undersöker i ”Tiden second hand”. De människor som framträder i hennes text har gått igenom lidanden som är svåra att förstå. Svälten, terrorn, fånglägren, de systematiska utrensningarna av oliktänkande. Tortyren de utsatts för, och tvingats utsätta sina medmänniskor för. Samtidigt kärleken till utopin, drömmen om det kommunistiska paradiset, saknaden efter känslan av att tillhöra framtiden.

Kollektivt stockholmssyndrom

För den som inte själv levt i Sovjetunionen är detta svårt att foga samman. Den postsovjetiska befolkningen förefaller ha drabbats av en sorts kollektivt stockholmssyndrom. Svetlana Aleksijevitj vänder sig åter till litteraturen för att förklara. De sovjetiska författarna Alexander Solzjenitsyn och Varlam Sjalamov skrev båda om sina erfarenheter från Gulaglägren. Medan Solzjenitsyn hävdade att lidandet gjorde människan storlagen menade Sjalamov att erfarenheten från fånglägren var värdelös eftersom bara en fängslad människa kan ha nytta av den.

— De 20 år som gått har visat att Sjalamov hade rätt. Vi människor som har bott i ett läger klarar inte av att skapa något annat än ett nytt läger. Alla talar om frihet, men det finns inga fria människor hos oss, frihet är bara ett främmande ord.

Kultur & Nöje