zarah jonsson Anna Christofferssons röst är ett instrument i sig och pianospelet är förvånandsvärt handfast. Kvällen bjöd på många fina tolkningar och en varm stämning.

Länskulturdagarna innebär att Lycksele under en vecka formligen dränks i kultur. Konst, teater, klassisk musik, dans, slöjd, spelmansstämma – you name it! Om lördagens inledningskonsert sätter ribban så blir det bra, mycket bra.

Sångerskan Anna Christoffersson och pianisten Steve Dobrogosz hade knappast hamnat i Lycksele om det inte varit för kulturdagarna och nu får dessutom resten av länet njuta av duon. Vilhelmina på söndag, sedan Storuman, Dorotea, Åsele, Umeå och Skellefteå under veckan.

Stadens fina träkyrka blir en skön resonansbotten till den musik som föds under de knappa två timmarna. Är det jazz, eller? En ganska ointressant fråga både för exekutörerna och oss i publiken. Det finns en puls, men inte av stampa takten-karaktär, utan snarare en som kommer inifrån oss själva, i takt med våra hjärtslag.

Christofferssons röst är ett instrument i sig, hon rör sig från viskningar till svällande, dramatiska utspel, där hon ändå har full kontroll. Det är litet svårt att hänga med i originallåtarnas texter, men i de covers duon kör märker man hur djupt och känsligt sångerskan går in i texterna. John Lennons ”Jealous guy” blir en helt ny låt i hennes version.

Duoformatet kan vara knepigt, men där är Dobrogosz en mästare. Det finns helt enkelt inte plats för några medmusiker i hans spel, som har en slags fulländning som nästan gör en obstinat och börja leta efter fel. Ganska dumt egentligen, bättre att luta sig tillbaka och njuta.

Pianospelet är förvånansvärt handfast; finliret finns där med alltid exakt placerade toner, men också ett jordnära gospelanslag. I en av höjdpunkterna, ”Rivertime”, plockar Dobrogosz fram de djupaste toner som ryms i en flygel bakom Christofferssons innerliga sång och bygger katedraler av böljande tonvalv.

Kvällens andra höjpunkt är avslutande tolkningen av Marvin Gayes ”I heard it through the grapevine”, som Christoffersson pressar all möjlig känsla ur och hade Dobrogosz suttit i en amerikansk baptistkyrka hade församlingen stått i gångarna och dansat. Rock, church, rock!

Omtumlad vacklar man ut i den ljumma lapplandsnatten, hemresan till Umeå känns inte längre jobbig och jag längtar redan till torsdagens spelning i Studion.

GUNNAR WIKLUND

Jazz

Anna Christoffersson & Steve Dobrogosz
Lycksele kyrka
★★★★★
Publik: 100.