Första två albumen gjorde Pugh Med "Jojje" Wadenous och Janne Carlsson.
FOTO: SCANPIX

Märkligt tunn minnesbok av Pugh

Böcker.
Pugh har skrivit en kort självbiografi, men varför hoppar han över de senaste 40 åren?
Folkbladet Redaktion
Uppdaterad 26 augusti 2013 kl. 13:59

Pugh Rogefeldt har ofta utmärkt sig genom att vara lite annorlunda. En aning tvär. Ur synk med tiden.

Han började sjunga rock på svenska när rock på svenska betraktades som larvigt. Han höll sig till rock som underhållning under vänstervågen när rock skulle vara medveten och ett medel till förändring.

Han gjorde några klassiska skivor i början av sin karriär där han var lika udda som bra.

Han ställde upp med en larvig låt i Melodifestivalen när han fortfarande var rätt cool, sjöng om fornnordiska myter och har emellanåt sjungit på engelska trots att hans språk mår absolut bäst på svenska.

Ibland får man en känsla av att Pugh väljer att stå lite vid sidan av, att han inte riktigt vill infria förväntningarna utan måste få ha ett eget utrymme för att kunna skapa efter eget huvud.

Av den anledningen är det lite symptomatiskt att han skriver en udda självbiografi, eller ska man kalla det minnesbok?

I "73 - Från Stora gatan 51 till Hog farm" skriver han om sitt liv och sin karriär fram till 1973. Just det, de senaste 40 åren av sitt liv hoppar han bara över.

Gör han det för att han tycker att det blev trist därefter?

Troligen inte, för i slutet av boken nämner han saker som hänt under de 40 åren som han gärna skulle vilja skriva om.

Gör han så här för att inget mer fick plats?

Troligen inte, för den här boken består av 150 textmässigt rätt glesa sidor. Den är oerhört snyggt formgiven med många bra bilder men med tanke på vilken duktig skribent Pugh är så är boken ett mysterium.

Det som finns i "73" är dock kul att läsa. Pugh blir inte speciellt djuplodande men han berättar otvunget och med gott humör om hur det hela startade. Han berättar om åren i Västerås och hur det kom sig att han fick spela in skivor. Mycket handlar om skivbolagsmannen och producenten Anders Burman som Pugh minns med stor värme. Det var Burman som banade väg för Pugh och sammanförde honom med "Jojje" Wadenius och Janne Carlsson.

Burman var också emot att han skulle spela in med sina kompisar i Rainrock men efter att ha hört "Hog farm" insåg han hur fel han hade haft. Mitt bland alla ekonomer har musikhistorien upplysta makthavare som stod på musikens sida och Anders Burman var en av dem.

Till sist skriver Pugh så att vi inte ens ska be honom skriva mer för "då skulle min kroniska skrivklåda äta upp mej inifrån". Fast det är hans problem. Har man börjat berätta får man finna sig i att läsaren vill höra fortsättningen.

Lars Böhlin

Annons
Annons
Annons
Folkbladet
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 59 00
  • Redaktionen
  • 090-17 59 40
  • Besöksadress
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
  • Postadress
  • Box 3164
  • 903 04 Umeå
Ansvarig utgivare: Anna Benker | © Copyright Folkbladet | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten