Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på folkbladet.nu genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, Folkbladet PLUS.

Klicka här för mer information.

Logga in

Böcker

Dan Browns litterära inferno

Publicerad 25 maj 2013

Böcker. Dan Brown har onekligen hittat en form som funkar, skriver Erik Hammar angående nya boken ”Inferno”

BOK

Dan Brown

Inferno

Översättning: Lena Karlin och Peter Samuelsson.

Albert Bonniers förlag.

Att Dan ”Da Vinci-koden” Brown väljer renässansens största litterära stjärna Dante Alighieris verk ”Den gudomliga komedin” som grund för sitt nya spänningsbygge är helt följdriktigt. Dantes nedstigande i helvetets nio kretsar (och vidare till skärseld och paradis) är inte bara en lyxbuffé av kristen symbolik som gjord för Browns hjälte Robert Langdon, professor i religionssymbolik. 1300-talsklassikern äger också en monumental kraft stor nog att hålla uppe vilken stilistisk marodör som helst.

Brown har onekligen hittat en form som funkar. ”Da Vinci-koden” är såld i över 80 miljoner exemplar. Övriga romaner är skrivna enligt samma mall: Samma tempo, berättarmotor och stilistiska grepp. Resultatet blir som när du byter bakgrundsbild på datorns skrivbord. Filmapparna är kvar, bara layouten är ny.

”Inferno” inleds med en sovande Langdon, precis som ”Da Vinci-koden”. Vi bjuds på en lång jakt i vindlande gångar, precis som i ”Den förlorade symbolen”. Den spänstiga kvinnan med fast figur och sylvasst intellekt, som i ”Änglar och demoner” heter Vittoria, är i ”Inferno” en biokemist vid namn Sienna Brooks.

Allt detta hör till.

Det hör också, i ärlighetens namn, till att Dan Brown är en snillrik jävel. Inte alla kan hävda att de mutat in ett eget litterärt revir. Att som Brown gör likna Langdons jakt på en biokemisk terrorist med fågelmask, som hotar att utplåna en stor del av mänskligheten, med Dantes litterära vandring är visserligen en skymf. Men de snabba faktauppgifterna om katolsk symbolik, Dante och hans älskade Florens är som små sockerkulor som triggar hjärnan att ropa efter mer mer.

Dessutom är romanens grundtema – befolkningsökningens problem – ett ämne så gott som något.

Men språket… aj aj. Efter prologen tar det bara två meningar innan man hör det gnyende ljudet av den första brädan som ger vika.

Ur Langdons drömscen:

”Robert Langdon tittade intensivt på henne där hon stod på andra sidan floden, vars skvalpande vatten var blodrött.”

Syftet är att skildra en dröm inifrån huvudpersonen själv. Trots det skriver Brown ”Robert Langdon”, som om vår hjälte betraktade sig själv, när det i själva verket är kvinnan som har hans fulla uppmärksamhet.

Och så formuleringen ”vars skvalpande vatten var blodrött.”

Sådär i förbifarten. Det skvalpade lite blodrött vatten, inget viktigt.

Och konspirationsteorierna då? Jo tack, de lever, men andas ytligt. Skurken har kopplingar till Council on foreign relations – en tankesmedja som förekommer i uppskruvade diskussioner på nätet. Men det är inte på Illuminati- eller Frimurar-nivå.

I övrigt går allt igen.

Erik Hammar

Andra läste även:

Kommentera

600 tecken kvar

Med insikt i smärtans anatomi

Med insikt i smärtans anatomi

Böcker. Författaren och forskaren från Umeå, Sverker Sörlin, står framför bokcafé Pilgatans besökare i… 0

Och de nominerade till Augustpriset är...

Böcker. Steve Sem-Sandberg och Sara Stridsberg finns bland de nominerade till årets… 0

Pinsamt utan återvändo i Ohlssons senaste

Pinsamt utan återvändo i Ohlssons senaste

Böcker. Kristina Ohlsson har lagt bokserien om Fredrika Bergman bakom sig. I stället tacklar hon en ny… 0

Brantings pragmatism modern igen

Böcker. En av de mer kända fotografierna av Hjalmar Branting är från hungeråret 1917, då den… 0

Journalistik i grumligt vatten

Journalistik i grumligt vatten

Mediakrönika. Déjà vu är ett fint uttryck för att man upplever något som man tycker sig ha varit med om förut. Den senaste veckans ubåtsjakt i Stockholms ytterskärgård har sannerligen gett många såna upplevelser. Alltför ofta har det varit som att uppleva 1980-talet i repris. Kryptiska uttalanden, suddiga ”bildbevis”, ”svartklädda män” och okritiskt sväljande medier. Inga […] 0

Lagen om alltings djävlighet

Jenny Byström: Lagen om alltings djävlighet

Krönika. Det finns tillfällen när Murphys Law* alltid gäller. Varje gång jag kontroll- besiktigar min bil är ett sådant tillfälle. Om det finns en chans för att jag gör bort mig då så kan man räkna med att det blir så. Första gången hade jag med pappa – även han en mycket tankspridd människa, som inte […] 1

Sätter känslor i rörelse

Sätter känslor i rörelse

Recension. Splendor betyder ståt eller prakt och den göteborgska kvartett som besöker Jazzstudion på torsdagskvällen glänser visserligen, men är inte prålig på det sättet. Kapellmästare är Lisen Rylander, som inleder med att mullra sig igenom ”Floatin” på basklarinett och målar där upp de första linjerna i ett fängslande musiklandskap. När hon byter till tenorsax i den […] 0

Pinsamt utan återvändo

Pinsamt utan återvändo

Recension. Kristina Ohlsson har lagt bokserien om Fredrika Bergman bakom sig. I stället tacklar hon en ny serie med två böcker som handlar om en ung advokat vid namn Martin Benner. Tillsammans med sin sporadiska älskarinna och tillika bästa vän Lucy driver han en framgångsrik advokatfirma i Stockholm. Här släntrar en dag Bobby T in och […] 0

Gulligt och spännande konstkuppsäventyr

Recension. Förra året kom den första av tre planerade LasseMaja-filmer, som bygger på Martin Widmarks originalberättelser om den unga superduon som hjälper till med bovjakt i den lilla staden Valleby. 0

Detta händer i veckan

Detta händer i veckan

Evenemang. Vill du ha tips på saker att hitta på i veckan? Här är hela listan. 0

Skivrecensioner vecka 43

Skivrecensioner. Jill Johnson och Beatrice Eli är två artister som recenseras denna vecka. 0