Den elektroniska kommunikationen växer i vårt samhälle Det ger en möjlighet till omedelbar kommunikation mellan individer. Idéer och information färdas med tankens fart över vår värld. Ta bara den arabiska våren som exempel på de nya kommunikationsmedlenas sprängkraft.

Under den arabiska våren förföljdes de aktiva demonstranterna på sätt som sedan länge varit vanligt i diktaturer, men dessutom fanns nu även en ny möjlighet för förföljarna. De kunde med lätthet kartlägga vem som kommunicerade med vem och på vilket sätt. Detta är en baksida med den snabba elektroniska kommunikationen. Allt kan kartläggas.

EU-parlamentet antog den 15 mars 2006 det så kallade datalagringsdirektivet (DLD), som ett resultat av terrordåden i Madrid 2004 och i London 2005. Direktivet är sedan dess införlivad i svensk lag. Direktivet är tvetydigt och går att tolka på flera sätt. Regeringens tolkning är att all elektronisk kommunikation måste noteras och sparas i 6 månader för att kunna användas i en eventuell förundersökning av polisen.

All elektronisk kommunikation, smaka på de orden. Innebörden är att alla människor med ett internetabonnemang eller för den delen ett telefonabonnemang blir övervakade så snart de surfar eller ringer. Övervakningen i Sverige är idag på en skala som skulle ha fått östtyska Stasi att drägla av avund.

Med dagens utveckling av sociala medier och smarta mobiler har verkligheten blivit att de flesta av oss alltså bär på en personlig fotboja, och därefter kan den med intresse, kunskap och rätt verktyg kartlägga vem av oss som helst. Var du handlar, vilka bloggar du följer och med vem du tar en fika. Med teknologin, i kombination med FRA och DLD, har vi kommit nära ett totalt övervakningssamhälle. Potentialen sträcker sig långt längre än att kunna skydda oss medborgare från terrorism. Vem vet vad som kan hända om den potentialen faller i orätta händer?

All form av kommunikation är övervakad idag, utom en. Gamla hederliga brev som skickas med posten. Dessa levereras över hela Sverige med bara två kriterier. En existerande adress och korrekt porto. Vem som skickar brev till vem bryr sig ingen om. Precis som vi menar att det ska vara i en demokrati. Att kunna kommunicera utan att bli övervakad är en mänsklig rättighet enligt artikel 12 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Så låt nu den elektroniska kommunikationen vara lika fri som pennan och pappret, och gör verklighet av att även den ska omfattas av artikel 12.

SSU Västerbottens styrelse genom Robert Lindgren

Lena Sandlin
lena.sandlin@folkbladet.nu 090-17 59 60