Ledare av Felix Antman Debels

Den klassiska illustrationen av kaosteorin lyder att om en fjäril viftar med vingarna i Kina uppstår en orkan
i USA. Självklart är inte sambanden så enkla men tanken att små händelser på ett håll får stora konsekvenser på ett annat är nog riktig. Det är också dessa små och stora störningar som den ekologiska forskningen fokuserat på de senaste 30 åren. Som idéhistorikern Donald Worster skriver i sin bok ”De ekologiska idéernas historia” har världen ur ekologernas perspektiv gått från att ha varit förutsägbar och ordnad till att ha blivit fylld av kaos och oberäknelighet. Vår planet är i ett mycket skört tillstånd och minsta lilla störning kan ge stora effekter.

Just klimatfrågan utgör det kanske tydligaste exemplet på en sådan global påverkan. De utsläpp som görs av kolkraftverk i Tyskland innebär på inte allt för lång sikt översvämningar
i Bangladesh och öar som sjunker i Stilla havet. Vår klimatpåverkan får inte effekt där utsläppen sker utan framför allt i det länder som redan nu är fattiga och utsatta. Utsläpp av gifter eller utrotning av djur innebär stor direkt påverkan på den plats där de sker men den moderna ekologin visar att förändringar av ekosystem i Sverige även kan ge konsekvenser på platser vi inte anar. Det globala ekosystemet är långt mer komplext än vad vi tidigare trott.

Detta globala perspektiv som visar att många av våra mest vardagliga handlingar får globala konsekvenser leder till slutsatsen att det krävs en mycket vidare moral och etik när vi fattar beslut. Fler faktorer måste inkluderas. Just detta skriver bland annat psykologen Billy Larsson, Nina Björk, K G Hammar och Anders Wijkman i en debattartikel i Göteborgsposten 15 augusti:
”Människan har både egoistiska och altruistiska sidor. Det rimliga nu är att vi utvecklar vår altruistiska sida och blir en globalt solidarisk varelse. För en globaliserad värld där vi alla påverkas av varandras agerande fodrar en etik med globala hänsyn.”
I ett läge där vår konsumtion sker i länder där arbetsvillkor och löner är betydligt sämre än vad vi någonsin kan acceptera. När förutsättningen för våra billiga iPhones är inbördeskrig i Kongo. Då behöver vi inse att våra moraliska och etiska val faktiskt får konsekvenser för människor långt bortom vår perception. I dag råder ett förment nationellt perspektiv
i svensk politik som framför allt visat sig i vår ovilja att delta i Europas krishantering.

Samma sak gäller oviljan att ta tag i klimatfrågan. Vi skjuter problemet framför oss och lämpar över det på nästa generation som kommer behöva hantera konsekvenserna av att vi levt över våra tillgångar. Det är inte bara i ekonomin som plus och minus måste gå ihop över tid. Samma sak gäller i naturen. Om det monetära skuldberg tidigare generationer lämnar över till kommande betraktas som stort är det ingenting mot den ekologiska skuld man lämpar över.
Den europeiska diskussionen präglas av ett perspektiv där inga inskränkningar i vår nuvarande livssituation kan motiveras eller som debattartikelns författare skriver:
”Nästan alla svenskar har redan en livsstil som kräver flera jordklot om den skulle omfattas av alla människor på vår planet. Ändå kräver vi ökat konsumtionsutrymme. Är inte det cyniskt av oss?”

I dag lever vi gott på andras bekostnad. När vi vet att världen hänger ihop är det omoraliskt att inte ta hänsyn till detta. Vi måste skaffa oss en syn på världen som i mycket
högre grad solidariserar med alla dess invånare. Inte minst om vi vill lösa vår tids stora globala utmaningar.

FELIX ANTMAN DEBELS