Sverige är ett land som är ganska fritt från korruption – korruption är missbruk av ämbete eller annan förtroendeställning till egen vinning, främst genom tagande av mutor eller givande av mutor, även kallat bestickning.

I internationella mätningar som till exempel Transparency Internationals undersökning från 2011 ligger Sverige mycket bra till, med en låg grad av korrumption.
Om vi begränsar oss till att titta på det offentliga Sverige kan vi dock konstatera att Transparency International  kritiserar det faktum att myndighetschefer i vårt land utses av regeringen. Organisationen menar att det medför risker för korruption. Särskilt eftersom många av de som utses till myndighetschefer har någon form av politisk bakgrund. Organisationen kritiserar även att det finns en stor brist på insyn i de svenska politiska partiernas finansiering. Av de institutioner som granskades av Transparency International var det endast Riksdagens ombudsmän som fick full poäng.

Även om vårt land är relativt skonat från korruption får vi dock då och då erfara att människor i hög ställning
i samhället missbrukar det offentliga förtroende de fått. I måndags fick Christina Lugnet lämna sin post som generaldirektör för Tillväxtverket efter avslöjanden om lyxkonsumtion.
Vi kommer sedan tidigare ihåg till exempel Sigvard Marjasin och hans avklippta representationskvitton, Mona Sahlin och Toblerone-affären, alla de ministeraffärer som offentliggjordes
i samband med bildandet av regeringen Reinfeldt 2006 och de uppmärksammade turerna kring Håkan Juholt och den ersättning han fick av riksdagen för sitt dubbla boende.

Nu dagarna efter att näringsminister Annie Lööf (C) avsatte partikamraten Christina Lugnet från Tillväxtverket visar det sig att hon inte själv har haft koll på sin internrepresentation. Även Annie Lööf har låtit skattebetalarna stå för sprit- och krognotor.
Efter att Aftonbladet begärt ut handlingar om näringsdepartementets internrepresentation fick ministern och hennes stab bråttom att städa rapporterar tidningen. I all hast gjordes tydligen löneavdrag för sprit och notan för Annie Lööfs sommarmiddag på van der Nootska palatset, som redan betalats av skattebetalarna. Aftonbladets granskning visar att under Lööfs tio månader som minister har hennes departement spenderat över 357 000 kronor på internrepresentation
Innan Aftonbladet hann publicera materialet kring felaktigheter i representationen på Näringsdepartementet ringde Lööfs pressekreterare Kenneth Hultgren till Sveriges Radios Eko-
redaktion och förekom avslöjandet. Hultgren hävdade till Ekot att felaktigheterna uppdagats genom en internrevision.
Nu försöker alltså näringsminister Annie Lööf (C) och hennes stab skriva om historien till sin egen fördel. Först lämnar de notorna för betalning till skattebetalarna sen när detta riskerar att uppdagas backar de och skickar dem dit de egentligen hör hemma. Det är inget annat än ett skandallöst beteende. Det var ingen internrevision som uppdagade att skattebetalarna fått stå för notor som egentligen skulle till Centerpartiet och privatpersoner. Det var Aftonbladets begäran av handlingar kring internrepresentation som ledde fram till återbetalning arna.

Alla människor kan göra fel och misstag. Vissa är slarvigare än andra. Kvitton kan tappas bort, en reseräkning kan skickas in två gånger. Jag förstår det. Men det får inte upprepas.
Som det brukar heta ”en gång är ingen gång, men två gånger är en gång för mycket”.
Vet man med sig att man är slarvig och har dålig koll måste man se till att få hjälp med det rent aministrativa kring kvitton, reseräkningar och dylikt. Politiker och myndighetschefer måste vara ytterst försiktiga och eftertänksamma innan de belastar skattemedlen, särskilt när det gäller sådant som kan uppfattas som lyxkonsumtion.
Har man ett offentligt uppdrag som finansieras gemensamt måste man ha koll, man måste vara extra noga och
eftertänksam. Det bara är så.

Annie Lööf har själv ännu inte kommenterat det faktum att hon låtit skattebetalarna stå för sprit- och krognotor. Det ska bli ytterst intressant att se om hon tar konskekvenserna av sitt handlande. Precis som hon lät Christina Lugnet göra. Men det vore väl att hoppas på för mycket.