Krönika av Annika Burholm. Stadsodling kan vara första spadtaget till en bättre, renare värld.

Påsken för tre år sedan hörde jag ett program om påskalammen i Åredalen, Jämtland. Där hade folk utvecklat lokal självständighet och självförsörjning genom att gå ihop, bönder, företagare, skola, turism och bybor. Jag for dit – och blev helt förälskad! Från topp till tå. I de 400 lammen och fåren som jag fick hjälpa till att valla (en turistgrej), i människorna som valt att slå sig ner där, alternativt bo kvar, i deras idéer om hållbarhet, lokalt oberoende och självförsörjning, samt i Omställningsrörelsen som bygger på samma grund.
Här hade man gått och känt maktlösheten växa över den globala uppvärmningen, jordens avskogning, havens utfiskning, konsumtionssamhällets omättlighet – och så fanns det redan ett annat samhälle på gång! Jag såg ju det på Omställningsrörelsens hemsida (www.transitionsweden.ning), hur det sjöd av stadsodling i Detroit och Havanna, guerillaodling i Berlin, matparken i Uppsala, höghusodlingar i Kanada, bilpooler, lokal valuta, bytesringar, klädbibliotek – allt som minskar konsumtionen och oljeberoendet till förmån för en mer hållbar livsstil. Små steg med tanke på de stora miljöproblemen, ja, ja, men vänta bara till de tas av miljoner …

Omställningsrörelsen öppnade mina ögon för en möjlig framtid efter den så kallade oljetoppen, då oljan tagit slut eller blivit för dyr att ta fram. Det var inte kört. Det var bara att sätta igång. Med det man helst ville göra. För en springande punkt i Omställningsrörelsen är det praktiska arbetet, och att detta ska ske med lust. Och det hade jag. Och det var tur, för det var för jädrigt trögt i början. På Omställningsrörelsens hemsida hittade jag en annan omställare i Umeå, Sonja, och vi ordnade ett möte på Kafé Station, med miljöforskaren Björn Forsberg som föreläsare. Det var i maj för tre år sedan. Jag hade mejlat ut inbjudningar till 25 organisationer och säkert hundra personer. Det kom 13. Inte mycket, men tillräckligt många för att starta en stadsodlingsgrupp som med liv och lust planterade i pallkragar och resväskor vid älven nedanför stadskyrkan. Och nästa år blir det odlingslådor i Broparken – som redan i början av förra seklet var en potatisåker! Goda bruk kommer igen.

Vi skulle vilja att kommun, kyrka, bostadsföretag och andra markägare uppmuntrade till ännu mer stadsodling genom att ställa ut pallkragar med jord på olika ställen.
I Hedlundaparken till exempel. Och på Haga vid den lilla ån som rinner där, då har man ju vattnet nära. Våga pröva den idén! Stöd uppifrån är viktigt. Men viktigast är ändå de som tar spaden i handen och gräver själva. Och det har faktisk gjorts här och var i ute bostadsområdena, bland annat på Ålidhem vid Klossen.

I sommar har vi åter våra fem pallkragar nere vid älven med sallad, rädisor, mynta och squash. Tyvärr ser det ännu ganska ynkligt ut med tillväxten, men eftersom syftet främst är att sprida idén om stadsodling, och det kommer mycket folk förbi på Strandpromenaden som vi kan prata med om detta, så är vi nöjda. Välkomna dit! Eller ännu bättre: odla själv! Prata med grannar, arbetskamrater och kompisar, här kanske man kan ha en låda med sallad, en potatishink eller två, en tomat i fikarumsfönstret … snart blir ni kanske också förälskade.

Annika Burholm