Tio filmer som fick följder. Folkbladets Lars Böhlin om Marlon Brando och skådespeleri.

När Marlon Brando steg in i svettig undertröja i ”Linje lusta” 1951 var det inte bara en värld av kvinnohjärtan som hoppade till, även skådespeleriet tog ett steg framåt.
Få skådespelare har satt sådant avtryck i filmhistorien, få skådespelare har fått så många efterföljare, få skådespelare har brytt sig så lite.
Historien om Marlon Brando handlar om en man med enorm talang som egentligen inte brydde sig speciellt mycket. Många hade huggit av armar för att få det han hade, men själv förbannade han berömmelsen. I sin självbiografi ”Sånger mor lärde mig” påstår han helt frankt:
– Om ett filmbolag erbjöd mig lika mycket för att sopa ateljégolvet som för att göra en roll så skulle jag utan vidare sopa atejégolvet.
Mycket tyder på att han menade vad han sade.

Tiden före Brando var världen full av duktiga skådespelare som kunde uppföra sig och tala så att publiken begrep. Men Brando införde en annan spelstil, där man enligt method acting, för att nu förenkla det hela väldigt mycket, skulle använda sig av sig själv och sina egna känslor i sitt agerande. Man skulle krypa under skinnet på sin roll. Om detta kan man orda mycket och det är också många som tycker att det är trams, som den skarptungade Bette Davis sade:
– Den skådespelare som glömmer att han bara är ’på låtsas’ och ’blir’ Oidipus kan kanske komma på idén att slita ut ögonen i sista akten. Det kan bli en oförglömlig premiärföreställning, men vad med de kommande kvällarna?
Men även Bette Davis uppskattade Brando. Han var för talangfull för att ogillas.
I ”Linje lusta” var Marlon Brando oförglömlig först på Broadway och sedan i filmversionen. Han mumlade och agerade med djurisk utstrålning och återkom några år senare i ”Storstadshamn”, även den regisserad av Elia Kazan. Det är en underbar film men Marlon Brando blev djupt deprimerad efter att ha sett filmen och den där legendariska scenen med Rod Steiger i bilen rycker han mest på axlarna åt.

Vid det här laget var Marlon Brando en filmstjärna men under 1960-talet blev filmerna allt sämre och allt färre personer ville jobba med föredettingen. När Francis Ford Coppola föreslog Brando som maffiabossen i ”Gudfadern” slog de ansvariga först bakut men det hela blev en klassisk comeback. Han gjorde några till minnesvärda roller men inget kunde dölja hans förakt för filmindustrin.
Vilket paradoxalt nog understryker hans status. Skådespelare som Robert De Niro, Al Pacino och Sean Penn står i direkt tacksamhetsskuld till den Marlon Brando som gjorde entré
i ”Linje lusta”.
Samtidigt är det en tacksam roll. Att vara arvtagare till Brando innebär att man ses som en rebell, ett charmigt geni och sexobjekt. Det är också en strikt manlig roll, för kvinnor är det betydligt knepigare att få ihop de där aspekterna utan att betraktas som besvärlig på det där jobbiga sättet.