Recension av ”ABF hundra år – och sedan”. Hundraårigt bildningsförbund med många framtida frågor att tackla.
BOK
ABF hundra år – och sedan
Medverkande: Bengt Göransson, Daniel Suhonen med flera
Kata förlag
I år är det 100 år sedan arbetarnas bildningsförbund bildades. Richard Sandler, så småningom både socialdemokratisk statsminister och utrikesminister, anses vara den viktigaste personen för ABF:s tillkomst. Richard Sandler slog också fast att ett systematisk bildningsarbetet var en förutsättning för ett jämlikt samhälle.
Det är fortfarande den viktigaste grunden för ABF, en verksamhet som skulle vila på studiecirklar, föreläsningar och bibliotek.
Efter ABF:s bildande 1912 upplevde arbetarnas bildningsförbund sjuttio år av ständig tillväxt, en tillväxt som dock stannade upp på 80-talet i ljuset av stillastående eller minskande bidrag från stat, kommuner och landsting. Men fortfarande är ABF en vital organisation som varje vecka samlar stora mängder människor till studiecirklar, seminarier, föreläsningar och många typer av kulturarrangemang. En verksamhet som ofta pågår lite i skymundan, men som alltid på något sätt är närvarande.
”ABF hundra år – och sedan” känns inte direkt som en jubileumsskrift, utan en bok som snarare ställer frågan om hur hundra år ska förvaltas och vilken roll folkbildningen ska fylla i vår tid och i framtiden. Frågan är om man lyckas?
Bara delvis kan jag tycka, för utmaningar saknas inte. Det är allt från globalisering och integration, segregering och utanförskap, ideologiernas eventuell död, om att rädda folkrörelser utan rörelse, kampen om att vinna själarna och naturligtvis demokratins tillstånd. Om allt detta och mycket annat resoneras det insiktsfullt, intressant och engagerat i ”ABF hundra år – och sedan”.
Men ändå lägger jag ifrån mig skriften med ett antal frågor obesvarade. Var finns till exempel resonemangen om det förändrade mediala landskapet, den digitala utvecklingen, de sociala medierna, vårt tudelade samhälle, den pågående klimatförändringen och den ekonomiska krisen? Bara för att nämna några områden där folkbildningen faktiskt kan utmana den rådande ordningen.
Det fanns faktiskt en tid när det gemensamma stod över det privategoistiska, när man faktiskt vågade ifrågasätta den ekonomiska världsordningen, när det inte var en accepterad naturlag med ett stort antal arbetslösa och då man inom folkbildningen var en viktig part i alla dessa diskussioner. Den manteln är det nog dags att ta upp igen.
Kurt-Åke Sjöström
Skriv ut
