Storsjöyran i Östersund. Folkbladets Niclas Holmlund har varit i Östersund och tycker att Umeå har mycket att lära.

Att besöka Storsjöyran är för mig ett givet sommarnöje. Detta då festivalen i centrala Östersund aldrig gjort mig besviken. Så blev heller inte fallet den gångna helgen.
På förhand kändes annars 2012 som något av ett mellanår för Yran. Vid sidan om Patti Smith saknades de där riktigt tunga internationella namnen. Att torget inte ens är halvfullt när Glasvegas spelar sist på fredagskvällen förvånar egentligen inte. Indierockbandet från Skottland är givetvis sevärt, men har inte samma dragningskraft som för några år sedan.
Men vad gör detta då Yran radar upp sin kanske starkaste mix av svenska artister någonsin. Precis. Ingenting.

Från Eldkvarns ihopbakade ”Kungarna från Broadway” och ”Pojkar, pojkar, pojkar”, via en strålande Laleh inför storpublik, en avslappnad Jakob Hellman på härligt spelhumör, en innerlig Anna Ternheim vidare till stronga insatser av Melissa Horn, Thåström, Markus Krunegård, Deportees och ett galet taggat The Hives utgjorde de svenska akterna Yrans ryggrad.

Och Patti Smiths femstjärniga insats var i sig lika mycket värd som en handfull internationella gäster. Vilken energi, vilken inlevelse, vilken publikkontakt och vilken stort hjärta den 65-åriga rockartisten visar. Höjdpunkterna är många och under ”People have the power”, ”Gloria” och avslutande rökaren ”Rock’ n’ roll nigger” är det ingen som längre bryr sig om att regnet öser ned.

Att Smith tillhör rockmusikens allra största framgår med all önskvärd tydlighet.

En viktig anledning till varför det är lätt att trivas på Storsjöyran är att man alltid bjuds på nya bekantskaper. I år tar jag främst med mig popduon Systraskaps experimentella elektro och amerikanska countrygänget Deadmans sköna gung.

Något som också alltid slår mig under besöket i Östersund är att samma sak borde kunna ske i Umeå. Särskilt när 2014 snart står för dörren. Om det blir i form av Victor Hillebjörks Festival 2014-projekt eller på annat sätt återstår att se, men 2014 är tveklöst ett gyllene tillfälle för Umeå att starta en motsvarighet till Yran.

Det tar tid att etablera ett varumärke som Storsjöyran, men i och med kulturhuvudstadsåret har Umeå kommun möjlighet att starta något som kommer att vara till glädje för stadens invånare under årtionden framöver.
Det bör tas till vara på.

Värdet av en festival är så mycket större än vad som går att mäta i kronor och ören. Framför mig under Patti Smiths konsert står två småkillar, kanske tio och elva år gamla, och lever sig in i vad som sker på scenen precis lika mycket som jag gör. Att de inte var födda när de flesta av låtarna skrevs spelar ingen roll. De har haft möjligheten att hoppa upp på cykeln, rulla ned till Stortorget för att se en magisk konsert av rockvärldens största.

Vad är värdet av intrycken på deras näthinnor?
Vilken betydelse har det för dem?
Jag skulle säga – största tänkbara.

De var bäst på Storsjöyran 2012:

Patti Smith

The Hives

Jakob Hellman

Laleh

Thåström