Tio filmer som fick följder. Lars Böhlin skriver om Bette Davis och filmen ”Allt om Eva”.

Filmhistorien är till allra största delen vikt för män. Det är männen som har haft makten både i styrelserummen och bakom kamerorna på inspelningsplatserna.
Kvinnorna har däremot haft en självklar roll på vita duken, men med de begränsningar som kommer sig av att de förväntas vara unga och snygga.
Långsamt har det förändrats men fortfarande är det lång väg att gå. Bara det faktum att ”Bridesmaids” väckte sensation 2011 med så många roliga kvinnor i en och samma film är talande för situationen.
Men det har alltid funnits kvinnor som tagit strid. Som Bette Davis som skakade av sig all falsk blygsamhet:
– Jag har varit kompromisslös, hetsig, obeveklig, monoman, taktlös, labil och ofta oangenäm. Jag antar att jag är större än livet.

Håll i minnet att Bette Davis kom till Hollywood 1930 när studiosystemet innebar att skådespelare var anställda och förväntades göra som de blev tillsagda. Vilket de flesta gjorde, men inte Bette Davis. Hon var knuten till Warner Brothers mellan åren 1930 och 1948 och var suspenderad 20 gånger för att ha trotsat order.
När hon arbetade så fick hon många meningslösa roller i lättglömda filmer (med ett antal lysande undantag), men hon såg alltid till att göra sitt jobb på bästa sätt. När hon fick huvudrollen i ”En kvinnas slav” (1934) så krävde hon att få sminka sig själv eftersom hon inte ville se underskön ut när hon höll på att dö.
Att hon fick igenom sitt krav underlättades kanske av att Bette Davis aldrig ansågs vara en skönhet. Hon hade inte det rätta utseendet för att bli en vacker filmstjärna och fick därför spela mer besvärliga och sammansatta roller.
En av de rollerna kom i ”Allt om Eva” (1950). Det är på alla sätt och vis en fantastisk film, en historia som handlar om skådespelaryrket, falskhet och hyckleri. Det syns på de inblandade att de vet värdet av det manus de arbetar med.
Bette Davis spelar den äldre skådespelerskan (det vill säga 40 år) som ser den unga kollegan intrigera sig fram mot framgångar.
Det är också värt att poängtera att samma Bette Davis som kunde vara så besvärlig skötte den här inspelningen utan bråk. Kände hon att det kunde bli bra fanns ingen anledning att strida. Hon ville ta ansvar för sitt jobb.
– Om jag skulle göra bort mig på vita duken så är det ingen annan än jag själv – Bette Davis – som kan hållas ansvarig för det, sade hon själv.

Efter mästerverket ”Allt om Eva” fortsatte hon att agera i enlighet med sin yrkesheder. Hennes sista roll gör hon i ”Sensommadagar” (1987) mot stumfilmslegendaren Lilian Gish, en rörande och vacker film med två gamla filmdrottningar i det mansdominerande Hollywood.
Men jag ger sista orden till Bette Davis med ännu ett citat från Stig Björkmans bok ”Some americans”:
– Visst är jag en drottning. Men jag är också det flitigaste arbetsbiet i den här stan.