I den svarta FN-byggnaden vid East River i New York samlas i dag världens delegater för att försöka ta ett beslut om Arms Trade Treaty (ATT). Ett fördrag som ska reglera försäljningen av konventionella vapen i världen.

250 mil därifrån i en rättssal i Colorado sitter James Holm i morotsfärgat hår och med trött blick. En massmördare som skjutit ihjäl tolv människor med ett vapen han kunde köpa i en vanlig butik.
Det sägs att det inte är vapen som dödar utan människor, men som komikern Eddie Izard har sagt: ”I think the gun helps”.

Konventionella vapen med ett värde på 70 miljarder dollar exporteras varje år, helt oreglerat. Det är uppenbart att det behövs kraftfulla regleringar av vapenförsäljningen.
Den vidriga situationen i Syrien är talande. Syrien ökade sin vapenimport med 580 procent de senaste tio åren.
78 procent av dessa vapen kom från Ryssland. Vapen som nu används mot civilbefolkning och rebeller.
Oreglerade vapenflöden och en möjlighet att utan större problem få tag på skjutvapen leder ovillkorligen till ökat våld.
De länder som har en hög andel skjutvapen i cirkulation är också de länder där flest mord sker med just sådana vapen. USA och Brasilien är två exempel. Tillgången på vapen är också viktig för diktaturers möjlighet att förtrycka sina befolkningar.
När revolutionen i Egypten blommade ut möttes den med amerikansk tårgas.
Att reglera exporten av vapen är ett första steg i att hindra spridningen av dem.

I dag cirkulerar det massiva mängder av olika vapen i världen. Vapen som först sålts till statsmakter säljs vidare till gerillor, privatpersoner, etcetera över hela världen när de blivit för omoderna för de nationella krigsmakterna.
På den afrikanska kontinenten beräknas kostnaden för det väpnande våldet vara cirka 18 miljarder dollar, det är lika mycket som allt bistånd som kontinenten tar emot.
Samtidigt innebär vapenexport även ökad risk för korruption. Även i det så korruptionsfria Sverige har just vapenindustrin varit inblandad i otaliga korruptionsskandaler. Skandalen med den svenska vapenfabriken i Saudiarabien som briserade under våren visar också på behoven av en hårdare svensk reglering.
Sverige driver visserligen på för en hårdare lagstiftning internationellt. Men samtidigt bör vi nog ta oss en titt
i spegeln. Sverige är i dag världens elfte största exportör av vapen och vi exporterar till både krigförande länder och länder som riskerar att använda vapnen i strid med de mänskliga rättigheterna. Vår export har växt från år till år och bland de länder vi exporterar mest till finns länder som Saudiarabien och Thailand, även det krigförande landet USA är en stor importör av Svenska vapen.
Det finns visserligen en klausul som säger att vapen inte får exporteras till krigförande länder eller diktaturer men i dag kan inspektionen för strategiska produkter (ISP) oftast gå runt detta krav. Sverige borde gå före och försäkra att demokratikravet följs. Ett viktigt steg vore att överföra kontrollen av exporten på riksdagen.

När världen nu sätter sig vid förhandlingsbordet står konflikten framför allt mellan de stater som vill ha en hård skrivelse kring mänskliga rättigheter och de länder likt Ryssland, och även USA, som vill ha en mjukare – läs verkningslös – skrivning.
Poängen måste dock vara att vapen inte ska få säljas till länder som riskerar att använda dem
i strid med de mänskliga rättigheterna. Det är av största vikt att avtalet reglerar försäljningen till ekonomiskt utsatta länder så att kostnaden för vapen inte riskerar att hämma den sociala utvecklingen.
Avtalet måste även implementeras i ländernas lagstiftning.

Tillgången på vapen är en viktig säkerhetspolitisk fråga, kanske en av de viktigaste, och det vore tragiskt om världen inte fick den lagstiftning den behöver.
Att diktaturer och länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna inte skall ha tillgång till vapen borde vara självklart.
USA och EU måste ta det globala ledarskapet och försvara demokratin och freden, även när det riskerar att skada den egna ekonomin.

FELIX ANTMAN DEBELS