EU har alltsedan starten, av EU-”eliten” och EU-kramarna utmålats som ett fredsprojekt. Möjligen kan unionen förhindra regelrätta krig unionsstaterna emellan, men säkert är det inte.

Däremot är det tydligt att EU-nomenklaturan inte drar sig för krig mot arbetarna. Än så länge inte ett krig med dödande vapen. Däremot ett krig med politiska lagar och ensidigt skapade regler men nu också med gummikulor.
EU:s målsättning har från första början varit att genom generell sänkning av arbetarnas löner inom unionen, göra EU konkurrenskraftigt på arbetarnas och de fattigas bekostnad.

De gummikulor som träffade demonstranter och strejkande gruvarbetar i Spanien nyligen bör vara en varning och ett observandum till demokrater inom EU. De bör vara på sin vakt mot det såväl ekonomiska som fysiska accelererande våldet inom framförallt Eurostaterna.Historien har många exempel på att sådana varningssignaler inte tid tagits på allvar utan utmynnat i såväl krig som inbördeskrig.
När makten känner sig hotad är den totalitära staten inte långt borta. Varken EU-kommissionen, EU-administrationen eller EU-parlamentet är fritt från fascistiska strömningar.
Den nöd och fattigdom som nu på grund av EU-politikernas vanvettiga politik drabbat stora delar av unionens folk har många likheter med 30-talet.
Det som nu sker i EU kan mycket väl bli en upprepning av de mord staten stod för i Ådalen 1931. Därför kan dikten, ”Gravskrift” av författaren Erik Blomberg åter bli aktuell men med annan nationstillhörighet, vilken jag här citerar:

Grafskrift. Här vilar en svensk arbetare. Stupad i fredstid. Vapenlös, värnlös. Arkebuserad av okända kulor. Brottet var hunger. Glöm honom aldrig.
Då hade vi en ideologiskt stark socialdemokratisk rörelse, både facklig och politisk. Det hjälpte inte. I dag finns ingen sådan. Därför är det dubbelt viktigt att Du som fortfarande vill värna om demokratin och folkens självbestämmanderätt inte blundar för orättvisorna. Utan är beredd till kamp oavsett de skällsord Du möter från försvarana av det orättfärdiga nyliberala samhället liksom från EU-kramarna.

Olle Ljungbeck
Hanåsvägen