När Anders föddes sade läkarna att han inte skulle leva länge nog för att fira sin första födelsedag.
I dag är han 27 år gammal och har besegrat döden tre gånger.

Skrattet är alltid nära till hands hos familjen Åström.

Jag sitter tillsammans med Anders i soffan och tittar på bilder som hans mamma Monica letat fram.

Det är sjukhusbilder, och bilder av den sorten finns de många av.

Anders föddes med polycystnjure och Monica frågade läkarna vad de kunde göra. Svaret blev att Anders inte skulle hinna bli ett år gammal.

- Jag sade åt dem att det ska han visst det, säger Monika som då kontaktade en specialist nere i Stockholm.

Efter fem år med mediciner genomgick Anders en njurtransplantation, med sin mamma som donator.

- Jag blev kvar på sjukhuset ganska länge. Men jag lekte med sparkcyklarna, snodde läkarrockar och gick omkring med läkarna. Jag var ett barn helt enkelt. Jag minns hur en äldre man som sett mig leka kom fram och tackade mig. Han tänkte väl; ”kan den här lilla pojken, så kan jag”, säger Anders.

Komplikationer

Lyckan skulle dock inte bli långvarig.

Tidigt visste läkarna att Anders lever hade fått ta mycket stryk och när han var i tioårsåldern märkte han att något var fel.

- Jag hade ett blåsljud i  hjärtat som visade sig vara en aneurysm i stora kroppspulsådern. Så går det när man får någon slags andrahandssorterad njure, säger Anders som vänder sig mot sin mor och skrattar.

Den transplanterade njuren fungerade inte som den skulle och återigen var det dags för en riskfylld operation.

Anders blev dödsdömd för andra gången men viljan att leva var för stark. Tredje dödsdomen kom redan året efter.

Anders mådde aldrig riktigt bra efter aortaoperationen och när Monika kom på honom med att svälja stora mängder blod blev det akutskjuts till Umeå.

Leverproblemen hade orsakat sår i matstrupen och specialisten i Stockholm ville ha ner honom på direkten. Men Anders sköt på det några dagar. Han hade ju en klipptid.

Ärvt det av mamma

- Hehe ja, jag är ju lite så där. När jag skulle operera aortan var jag på Liseberg när de ringde in mig. Då var jag inte heller lätt att tas med. Jag ville ju hinna med att leva mitt liv också, säger Anders.

Efter några månader på väntelistan och 15 timmar på operationsbordet hade Anders fått en ny lever och en ny njure. Han var då 16 år gammal, och även den gången överlevde han.

- Jag hade bestämt mig. Jag har alltid varit positiv som person, så när läkarna säger en sak så säger jag oftast en annan.

Monika säger stolt att Anders fått den egenskapen av henne. Det kan nog ligga mycket i det eftersom att hon inte mindre är fem gånger besegrat cancer.

Stärkt familjeband

- Dessutom så kämpade pappa mot parkinsons i 22 år innan han gick bort. Min syster sa när hon var liten; ”varför får inte jag vara sjuk?”. Vissa syskon är avundsjuka på leksaker, vissa på sjukdomar, skrattar Anders och fortsätter.

- Det har kommit positiva saker ur det här som ett stärkt familjeband och förmågan att ta vardagen som den kommer. Man måste leva livet här och nu. Jag mår bra, mamma också. Vi mår bra för att vi har gett oss fan på att göra det. Så enkelt är det.