Krönika av Erik Hillbom. Folkbladets recensent ser redan framemot nästa års festival.

Den tjugoförsta upplagan av Trästockfestivalen är till ända och jag kan inte annat än hävda att festivalen levererar stabilt. Tre dagar proppfyllda med stora och små akter, lokala och nationella. Höjdpunkterna var många och besökarantalet stort. Några av festivalens guldkorn i mitt tycke (och som tyvärr inte fick plats på tidningens recensionssidor) var Deportees som alltid levererar live, Ûni Foremans coola framträdande under lördagen och det kokande Campustältet under Markus Price & Carlis blytunga spelning. Tyvärr hinner man ju som festivalbesökare sällan se så mycket som man skulle vilja och några som gärna hade bockats av var Soundtrack of our Lives, Winhill/Loosehill eller varför inte Popterrors spelning på Folkhemmetscenen under fredagen (även om de två avslutande låtarna var urstarka).

Trästockfestivalen har vuxit stadigt sedan starten och det råder ingen tvivel om att 2012 års upplaga har varit en succé för arrangörerna vad gäller musiken. Att festivalen fortfarande håller kvar vid sin ursprungsidé att vara gratis gör förstås också festivalen ännu bättre. Det borgar för mer spontanbesök hos besökare som har chansen att upptäcka band och artister som man annars kanske inte hade upplevt. Det tjänar alla på, arrangörer, publik och framförallt artisterna. Trästock är inte vilken stadsfestival som helst där man på förhand kan räkna ut vilka vilka artister som kommer stå på programmet. Trästock är en festival som vågar, och en festival som litar tillräckligt mycket på sina besökare för att inte boka det mest publikdragande eller uppenbara.

Gratisfestivaler ställer dock krav på eldsjälar och frivilliga som gör det hela möjligt. Dessa människor är en förutsättning för att festivalen överhuvudtaget ska bli av och med facit i hand kan jag med säkerhet konstatera att de gjort ett fantastiskt jobb. Skellefteå, ja hela Västerbotten kan vara stolta över Trästock, och redan nu ser jag fram emot nästa års upplaga av festivalen.