Recension av Jonathan Johansson. Folkbladets recensent Erik Hillbom ser en dramatisk artist på Trästocksfestivalen.

MUSIK

Jonathan Johansson 
Trästocksfestivalen
★★★★
Bäst: Stockholm.
Sämst: I mitten av konserten tappar den något i intensitet.
Längd: 45 minuter.
Publik: Stor, mestadels ung.

Jonathan Johansson öppnar starkt när han på fredagen avslutar på Norranscenen under Trästock­festivalen i Skellefteå. Låten ”Stockholm” från hans senaste studioalbum ”Klagomuren” är oerhört stor och bombastisk. Styrkan ligger i de snygga arrangemangen och med skarpa syntar och djup bas skapar Johansson och hans band ett väldigt snyggt sound som ömsomt är blytungt, ömsomt sprött.

Jonathan Johansson är nervig och dramatisk
i sitt scenspråk och han dansar med rösten över den bombastiska ljudmattan på ett mycket snyggt sätt. Mellansnacken är sparsmakade, de känns överflödiga. Johansson är ingen publikfriare, han låter musiken tala i stället.
Efter den starka inledningen tappar dock konserten något i intensitet. Kanske kan det bero på att sångarens dagsform inte verkar vara på topp och han berättar för publiken att han lider av feber. Ljudstrul gör också pauserna mellan några låtar blir lite långa vilket gör att tempot i konserten går förlorat något.

Trots det ger Johansson ett stark framträdande och hans sånginsats är oklanderlig. Jonathan Johanssons drömska pop passar utmärkt som avslutning på festivalens största scen. Kvällen har lidit över till natt och det halvmörker som inramar konserten gör att konsertens snygga ljusshow får större effekt. Hans musik är som gjord för sena nätter.

Efter att avslutande ”Ingenting Stort” som Johansson levererar med snyggt ber sångaren publiken om ursäkt för sin usla dagsform. Men framträdandet är genuint och starkt trots förutsättningarna och Johansson har absolut inget att be om ursäkt för.
Erik Hillbom