Vilja. Det är ett ord vars innebörd jag grubblat på under en lång tid.

Inom idrottens värld talas det ofta om olika former av talang. Många barn blir i tidig ålder utnämnda som underbarn och supertalanger. Det finns alltid någon som var bättre än de som till slut blev bäst. I bland är det dessa personer som är de mest intressanta för historieberättarna. Ungarna som var bättre än den som blev stjärna men ändå inte tog sig någonstans inom idrottens värld. Sådana finns det gott om exempel på, oavsett om vi pratar fotboll, ishockey, handboll eller orientering.

Jag vet inte hur många gånger jag hört föräldrar eller ledare stolt pratat om en talang som länet inte sett på år och dagar. En som kommer bli bäst i världen en dag. Utan tvekan. På Sporten får vi med jämna mellanrum mejl om dessa underbarn. Inte sällan från en ledare som även visar sig vara barnets förälder.
Ändå är det något som händer längs den spikraka vägen mot världstoppen. Skador är en vanlig bortförklaring. ”Om inte”-argumenten staplar sig på hög.
Gäsp.
Det jag vill komma till är: Vilja.

Vilja är också en talang. Det är egentligen den stora pusselbiten som krävs för att nå elitnivå. Exempel på individer som tagit sig dit på ren talang är få, exempel på individer som blivit en av eliten på ren vilja är många.
Den stora anledningen till att så kallade ”jättetalanger” inte blir den stjärna som ju ödet så bestämt visade beror just på avsaknaden av vilja. Det krävs blod, svett och tårar för att nå toppen. Även för de ungdomar som är bättre än andra i ung ålder. Viljan att träna måste alltid finnas där, oavsett hur många mål man gjorde som elvaåring. Eller om man var stjärnan i länslaget.
Det är nog inte många som förstår hur mycket som krävs för att nå eliten, oavsett sport egentligen. Hur många stenhårda träningstimmar som ligger bakom 99 procent av alla framgångsrika idrottsmän. Som Umeå FC-anfallaren Jonas Wallerstedt sa apropå att han nu trappar ned elitkarriären:
- Det kommer bli friare för mig nu. Det krävs en hel del vad gäller kost och sömn för att kunna prestera på den här nivån. Det är inte så att jag kommer sätta mig i soffan och äta onyttig mat nu varje kväll, men kanske man kan börja unna sig något nu.
Eller som UFC:s Fredrik Wennebro konstaterar apropå sitt genombrott på första sportuppslaget i dagens tidning:
- Sedan har jag även ökat tränings- dosen och varit extra seriös utanför planen också. Allt från att sova ordentligt och äta rätt till att inte hänga med kompisarna ut.

Det var tydligt att 34-åriga Jonas Wallerstedt saknade just viljan under våren. Han var en skugga av sitt forna jag i Umeå FC-tröjan. Lågan av vilja hade efter många års hårt slit slocknat.
Svårare än så är det inte. Ett faktum som jag tycker att Umeås hockey-flaggskepp IF Björklöven borde dra lärdom av.
Laget skulle behöva fler som fortfarande är på väg någonstans med sina hockeykarriärer. Som fortfarande är beredd att lägga ned själ och hjärta för att nå eliten. Må vara att det är spelare som i vissa fall inte har IF Björklöven som moderförening.
Varför inte rikta blickarna mot Skellefteå AIK:s J20 exempelvis?