Krönika av Lars Böhlin. Star Wars visade att det gick att tjäna stora pengar på film.

De filmskapare som i svallvågorna av ”Easy rider” skakade om Hollywood ville ha kreativ frihet. Under ett antal år hade de också det, men utan att de anade det hade de några förrädare i sina trupper. Eller okej, förrädare kanske är att ta i, men de hade några personer som utan att mena illa såg till att friheten inskränktes. Deras namn var Steven Spielberg och George Lucas och de skulle visa vägen till en ny era när filmbolagen kunde ta tillbaka makten från galningarna.
När Steven Spielberg gjorde ”Hajen” (1975) visade han att man kunde åstadkomma stor succé med en mekanisk haj som fungerade så illa att de knappt ville visa den i filmen.

En större påverkan hade ”Stjärnornas krig” (som ”Star wars” hette på den tiden) från 1977 där George Lucas visade att barnfilm för vuxna kunde dra in betydligt mer pengar än de seriösa vuxenfilmer som andra filmskapare envisades med att göra.
Det hade ingen förväntat sig.
Ingen trodde att en simpel science-fiction-historia skulle bli minnesvärd så när George Lucas ville ha filmrättigheterna gick filmbolaget med på det. Dessutom envisades han med att ha rätten till kringförsäljningen men visst kan han få det, där finns ju ändå inga pengar. Trodde filmbolaget.
Men alla som har besökt leksaksaffärer inser att George Lucas hade rätt. Det har kommit en strid ström av produkter plus ytterligare fem spelfilmer, animerad film och nya uppdaterade versioner med mera.
George Lucas har fortsätt att producera intäktskällor som ingen trodde var möjliga i mitten av 1970-talet.
Därmed pekade han ut framtiden.
Producenterna insåg att man kunde tjäna pengar på nya sätt. Inte nog med att man kunde sälja kringprodukter, dessutom kunde man med en bra idé ta initiativet från regissörerna. Ville man göra film för barn var det ett koncept som kunde beslutas om på styrelsemöten och inte med de där galningarna som i många år hade styrt Hollywood.
Därmed var man tillbaka till den storbolagsstyrda filmbransch som man hade varit innan ”Easy rider”.
George Lucas och Steven Spielberg var två personer som kunde utnyttja det. De var kreativa, de var gärna producenter och i grunden var de små barn som visste mer om film än de visste om kvinnor, sex, droger och mogna känslor. De steg ut från pojkrummen och erövrade filmvärlden med sina äventyr.

För deras kollegor gick det allt sämre. Martin Scorsese må vara ett stort namn i dag men ”Tjuren från Bronx” och ”King of Comedy” tog sannerligen inte upp kampen med ”ET”, ”Jakten på den försvunna skatten” och alla ”Star wars”.
Och Francis Ford Coppola må ha gjort ”Gudfadern” och ”Apocalypse now” men i mitten av 1980-talet var han tvungen att filma det dummaste manus han någon läst (som han själv uttryck det) – ”Peggy Sue gifte sig” – för att betala skulderna.
Det var ”Star wars” som var framtiden.