Recension av Lilla Sällskapet. Folkbladets recensent ser Oskar Linnros i Lilla Sällskapet.

Lilla Sällskapet
Trästocksfestivalen, Skellefteå
★★★
Bäst: Jag Vill Ut som får igång både band och publik till nya nivåer.
Sämst: Brist på orginalitet.

”A-ha, Mauro Scocco och Liquid Liquid på ryggen av en jättelik fågel som dundrar ut över ett episkt Lejonkungen-landskap
i en glödande solnedgång av laser”.
På det sättet beskriver sig Lilla Sällskapet sig själva på sin hemsida. När Lilla Sällskapet spelar i Campustältet på Trästockfestivalens första dag så är det en helt annan liknelse jag slås av – Oskar Linnros. Och jag köper det inte fullt ut.

Spelningen öppnar lite osäkert av ett soundcheck som aldrig vill ta slut, och sångaren Erik Nordström ser inte ut att kunna slappna av helt förrän första låten är slut och publiken applåderar. Lilla Sällskapet har släppt en platta så här långt, och då man håller på det krut man har till slutet av konserten så blir början lite stelt. Men det tar sig. Med sig på scenen har Erik och Mats två bongotrummande tjejer som bidrar med största delen av energin. De smittar av sig, och snart nog så får de igång publiken ordentligt. Då de plockar fram trumfkortet ”Jag Vill Ut” är det konsert på riktigt, och nästan hela Campustältet dansar
i några minuter.
Men jag kommer ändå inte över känslan av att det här bandet hade aldrig blivit till om inte Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray banat vägen.
Jonatan Stålhös