Recension av Cockpit. Jonas Karlsson är bra men filmen lyfter aldrig, tycker Lars Böhlin.

FILM

Cockpit

Filmstaden, Umeå

★★

Regi: Mårten Klingberg.

I rollerna: Jonas Karlsson, Marie Robertson, Ellen Jelinek, Björn Gustafsson med flera.

Tänka sig, en man som klär ut sig till kvinna. Så lustigt. Hihihi. Och då måste han stå ut med uppvaktande män. Hihihi.

Allvarligt talat, att män klär ut sig till kvinnor är en säregen sidogenre i underhållningens historia. På film har det funnit den lustiga farsen som i svenska ”Fram för lilla Märta” (1945) med Stig Järrel, den mer seriösa komedin i ”Tootsie” (1982) eller den uppsluppna ”Hairspray” (2007) – men alltid anses det lustigt att se män i kvinnokläder.

Att kvinnor klär ut sig till män är däremot inte alls lika roligt, men det beror ju på att de tar sig upp i statusen. För män är det ett nerköp att bli kvinna, därav humorn.

När nu Jonas Karlsson klär sig som kvinna i ”Cockpit” är idén givetvis uppdaterad till 2012. Lilla Märta skulle vara en omöjlighet i dag.

Men uppdaterad eller ej, det är fortfarande samma idé. Det handlar om gradskillnad, inte artskillnad. Det yttersta målet för ”Cockpit” är inte att ifrågasätta könsroller utan det handlar om att den manliga piloten som Jonas Karlsson spelar ska hitta kärleken, och den är givetvis kvinnlig.

Ty denne pilot som Jonas Karlsson spelar så skickligt känner sig tvungen att låtsas vara kvinna för att få ett jobb, och det märkliga är att han som kvinnlig pilot i stort sett bara träffar en och samma kvinna hela tiden. Något övrigt kvinnligt umgänge finns inte.

Och trots att filmen kämpar på bra lyfter det aldrig, det blir en hyfsat romantisk komedi om en man i kvinnokläder.

Vad gäller könsrollerna har filmen ett fåtal scener då en manlig åskådare kan ana vad det är att vara en kvinna men nog anar man Lilla Märta någonstans bakom sminket.

Lars Böhlin