Lärarna kämpar för att hinna se, hjälpa och motivera alla elever.
- Vi behöver mer tid att lägga upp den individuella undervisningen för att hjälpa eleven på bästa sätt, säger Tuija Jonsson som är lärare på Sjöfruskolan.
Tuija Jonsson framhåller att ingen elev är den andre lik. Hon välkomnar satsningen på extra resurser till skolan och poängterar att lärarna behöver mer tid att tillsammans sitta ned, diskutera och lägga upp den individuella undervisningen för att hjälpa eleven på bästa sätt.
Orsakerna till att elever har svårt eller är omotiverade i skolan är många, som till exempel sociala problem i skolan, hemmet eller ett neuropsykiatriskt funktionshinder.
Tar lång tid
Tuija Jonssons erfarenhet är att det brukar ta oerhört lång tid innan elever med svårigheter i skolan får rätt stöd och hjälp – att svårigheterna kanske inte heller står svart på vitt före det är dags för betyg.
- Eleverna är också duktiga på att dölja det som de inte är så bra på, men man kan inte vänta till dess man får betyg, framhåller Tuija Jonsson.
Upp till lärarna
I fall där det handlar om neuropsykiatriska funktionshinder underlättar dock en diagnos, eftersom det blir tydligt vad eleven har för kompetens och vad man behöver stöd med.
- Det är upp till oss lärare att lyckas plocka fram de fantastiska egenskaperna som eleverna har, konstaterar Tuija Jonsson.
Skriv ut
socrates 13 juli, 2012 kl 16:32
Det må jag säga! Rubriksättaren har gjort en häpnadsväckande upptäckt. Än konstigare då att under en lång tid har unga människor på 15 eller 16 år ansetts ska ha uppfyllt vissa "mål" en dag, tidigt i juni! Kanske vaknar personal, avlönade av skolverket, omsider.
Anmäl kommentar
Marianne 14 juli, 2012 kl 03:03
Uppfylls inte följande krav så kan ni helt helt enkelt bara glömma få det här att fungera.
1. Återställ lärarnas löner till vad de har i andra västländer!
2. Anställ fler.
-Inte som nu, Sveriges Kommuner och landsting har "erbjudit" Sveriges lärare ca 78:- i lönelyft!!
Då blir det bara snack och en fantasi av alltihop.
Anmäl kommentar
Förälder 14 juli, 2012 kl 08:03
Lång tid innan de för stöd och hjälp Tro vell fan det då lärare inte ser det, då lärare och skolledningen inte tar kontakt med föräldrar först då barnet blivit STÖKIG som de anser när de sitter och viftar med armen eller fortfarande inte förstår och istället pratar med bänkkompisen. Då först så blir det AHA..det är oftast alltid föräldrar som upptäcker svåigheterna först. När föräldrar tar upp det så börjar cirkusen. Åren går och allt står stilla. Barn i Umeå får inte den hjälp i skolan de behöver. Inga pengar, inga resurser och skyll inte lön. En utredning är klar du ungen går ut skolan.
Anmäl kommentar
Sara 14 juli, 2012 kl 08:16
Jag fattar inte. Igen, skolan kapade benen på tal o spårkskolan. Den är sig inte lik. Tog resursen och vips så hade alla tillgången. Iden och skolformen gick i perferin. Pratar om individen det är det sista politikerna i Umeå ser. Allt är en stor soppa av skitsnack. En elev med stora svårigheter kan inte dölja sitt problem. Oftast står föräldrar och bankar på skoldörren men ingen öppnar för utredning eller extra hjälp. Ungen skuffas hit och dit och mer än oftast beskylls föräldrar för ointresse eller SVÅRA.Man vill inte se helheten och BETALA. Dock hemspråksundervisning för en, det går bra.
Anmäl kommentar
Bergis 14 juli, 2012 kl 10:35
Diagnoser av det här slaget är bara negativa. Barnet placeras oftast i en specialklass där barnen stör varandra och nivån anpassas efter den som har störst problem vilket gör att barnen kommer ännu mera efter i skolarbetet. Vi har idag en utvecklad diagnoshysteri i Sverige. Istället för att ta tag i de verkliga orsakerna till dåliga skolresultat och mobbning tar man den enkla vägen och sätter diagnoser på barn som förklaring. Barn måste få vara barn som går igenom olika faser i livet utan att vi vuxna skall sätta en stämpel i pannan på dem.
Anmäl kommentar