Recension av nya Spider-Man ★★★★. Att göra en ny version av en tio år gammal film fungerar förvånansvärt bra.

FILM

The amazing Spider-Man

Filmstaden, Umeå

Aveny, Skellefteå

★★★★

Regi: Marc Webb

I rollerna: Andrew Garfield, Emma Stone, Rhys Ifans, Martin Sheen, Sally Field med flera

Vill man göra sig löjlig kan man undra över de konstnärliga anledningarna till att göra den här filmen. Det är fånigt eftersom det inte finns några konstnärliga bevekelsegrunder, däremot finns det kommersiella anledningar att starta om serien med Spider-Man.

Att det sedan uppstod en del konstnärliga kvaliteter under själva produktionen är en annan sak. För på de tio år som gått sedan första ”Spider-Man” kom har tekniken förädlats så pass mycket att det ser betydligt bättre ut nu när Spider-Man svingar sig fram mellan skyskraporna i New York. Och det är ingen liten sak, just rörelserna och de svindlande höjderna är en av de bästa sakerna med ”The Amazing Spider-Man”.

Vad regissören Marc Webb åstadkommer är alltså en ny version av hur Peter Parker blev Spider-Man och det är trots allt en spännande historia. Att se den unge Peter plötsligt ha oanade krafter ger en serie roliga scener.

Spider-Man är en ovanligt tilltalande superhjälte eftersom hans hjältestaus är kraftigt ifrågasatt. Han ser farlig ut, och har inte den äppelkindade utstrålning som gör Stålmannen (eller Superman om du så vill) och Fantastic Four så trist.

Dessutom har ”The Amazing Spider-Man” den begåvade Andrew Garfield i huvudrollen. Han har gjort starka roller i ”Boy A”, ”The Social network” och ”Never let me go” och gör här en något blyg och inåtvänd Peter Parker, lite lätt på kant med tillvaron.

Även runt honom är det gott om duktiga skådespelare som Emma Stone, Martin Sheen, Sally Field och Rhys Ifans som återigen visar att moderna actionfilmer kräver duktiga skådespelare som kan agera med vetskapen om att effekterna lägger animatörerna till i efterhand.

Att det unga kärleksparet (Garfield och Stone) får den gryende kärleken att kännas riktig är ett plus men framför allt är det skönt att Emma Stone gör sin 17-åring så långt från all våpighet.

Spindelmannen är välkommen tillbaka.