På vägen ner från Stortorget mot Almedalen i Visby står företagens rollups tätt. Programmet är fyllt med seminarium arrangerade av näringslivsorganisationer. Ideella organisationer, myndigheter och kommuner har fortfarande en viss dominans i seminarieschemat men företagens seminarium blir allt fler och deras ärende är mer än tydligt. Här gäller det att påverka politiska beslut i en riktning som gynnar företagen.

En annan förändring är också att en allt viktigare del av verksamheten här på Almedalen är att ordna ”spontana” möten mellan beslutsfattare och intressen.

Det har alltså hänt något med den politiska opinionsbildningen i Sverige. Där den tidigare drevs i media eller genom starka folkrörelser har den nu flyttat in i slutna rum. En omfattande del av det politiska opinionsarbetet sköts nu av inhyrda professionella lobbyister för vilka kontakter spelar en inte obetydlig roll. Detta innebär problem för demokratin. Framför allt då de resurser man har att lägga på lobbyism är så ojämlika.

Personliga kontakter har alltid spelat roll för vilken möjlighet man har till inflytande, även efter demokratins genombrott, men det som händer nu är att det skapas en helt ny PR-klass som befinner sig mellan politiken och intresseorganisationer – som oftast är dessa företag – och fungerar som smörjmedel mellan dessa.

Denna utveckling får inte bara konsekvenser för politisk opinionsbildning utan även direkta konsekvenser för de politiska besluten.

Tidningen Kollega kunde i sitt vårnummer med tema lobbyism visa hur Mats Hult, tidigare socialdemokrat och finansborgarråd i Stockholm, drivit igenom en sänkningen av resturangmomsen. Han anställdes efter att ha slutet inom politiken som VD på Sveriges hotell- och resturangföretagare och från den positionen lyckades han lobba igenom momssänkningen. Ett annat exempel är Prime hur lyckades påverka centerpartiet i mer kärnkrafts vänlig riktning. Detta lobbyarbete kostade Svenskt näringsliv 20 miljoner. Organisationen har också använt Prime för att, i hemlighet, försöka vrida S-politik i som det kallades ”tillväxtvänlig” inriktning. Vi kan väl förmoda att det innebar lägre företagsbeskattning och avskaffande av LAS.

Vi ser alltså att näringslivets politiska intressen kan omsättas i politik utan att passera den offentliga debatten.

I länder som USA är denna utveckling än tydligare. Forskning visar att den ökade ojämlikheten och starkt nyliberala politiken som bedrivits i USA de senaste 30 åren är en effekt av rika så kallade ”political action groups” som framgångsrikt har lobbat för sina intressen mot kongressen. Samma utveckling har vi sett i Sverige där SAF:s, senare Svenskt näringslivs, lobbyarbete de senaste 30 åren har gett uppenbara effekter på politiken. Svenska näringsliv har idag 12 miljarder att lägga på opinionsarbete. Räkna med att det kommer synas i bland annat debatten om vinster i välfärden.

Lobbyismens utvecklingen har gått hand i hand med en medialisering av politikens villkor där slogans och image blir allt viktigare. Tidningen resumé kunde avslöja i veckan att centerpartiet tar in Prime för att jobba med deras image och framtoning. Uppdraget är att rädda Annie Lööf.

Statsvetaren och professorn vid University of Warwick Colin Crouch beskriver utvecklingen som en devalvering av demokratin. Hans begrepp för det är postdemokrati. Han menar att demokratin behåller sina yttre former men innehållet är förändrat.

Det innebär att politikens och näringslivets eliter närmar sig varandra. Politik förs inte längre via en livskraftig offentlig debatt och starka folkrörelser utan via lobbyism och personliga kontakter. I det perspektivet är Stefan Sterns, tidigare bland annat biträdande partisekreterare hos socialdemokraterna, övergång till välfärdsbolaget magnora inte så konstig. Den här typen av övergångar har länge funnits i borgerligheten, som alltid stått näringslivet nära.

Den stora förändringen nu är att vi ser samma utveckling bland socialdemokrater.

Även Expertgruppen i studier för offentlig förvaltning (ESO) varnar för denna utveckling i en rapport och statsvetaren och tidigare forskningschefen på SNS Olof Pettersson menar att lobbyismens kan innebära demokratiska problem i en artikel på DN-debatt igår.

Att förändra politikens former är något som inte låter sig göras på en dag. För att göra detta krävs starkare folkrörelsen och politiska partier som de facto är medlemspartier. Men det finns saker som kan göras idag. I ESO-rapporten finns flera förslag bland annat att statssekreterare och generaldirektörer ska kunna sättas i karantän när de slutar och att PR-företag ska vara tvungna att redovisa sina kunder. En annan åtgärd som Olof Petterson propagerar för är ett etiskt regelverk för lobbyorganisationer och kanske på sikt en lobbyombudsman likt pressombudsmannen. En demokrati där pengar är avgörande för inflytande är ingen demokrati. Det är således angeläget att lobbyismen regleras och det idag.

Felix Antman Debels