De nya verken av Jaume Plensa passar in i skulpturparken på  Umedalen, skriver Katrin Sten i sin recension.

KONST

Jaume Plensa

Umedalen skulptur, Umeå

Den spanske konstnären Jaume Plensa är ingen ny bekantskap för besökarna till Umedalen Skulptur. Redan för några år sedan placerades ett av hans arbeten, ”Nostros”, i en av skolgårdsmiljöerna på Umedalen. De nya verken ansluter sig till det tidigare. Bokstäver, människokroppar, rumsligheter är karaktäristika som återkommer och gör Plensa till en konstnär som är lätt att uppskatta och gå i dialog med.

Årets upplaga av Umedalen Skulptur skiljer sig däremot från tidigare års i det att Galleri Andersson/Sandström och Balticgruppen koncentrerar sig på en konstnär. Tidigare har ett flertal nya verk av ett flertal konstnärer bidragit till en större mångfald av konstnärliga uttryck medan det nu snarare är ett fåtal verk av en och samma upphovsman som kompletterar de redan befintliga skulpturerna.

Plensas arbeten återfinns i galleriet samt ute i det fria och utgör knappast någon helhetspresentation utan snarare godbitar ur ett konstnärskap.

Möjligen speglar förändringen av upplägget att parken börjar bli alltför full av verk. Det finns inte så många ytor kvar att nyttja om inte man vill att konstverken ska ta kraften ur varandra.

Plensas arbeten smälter emellertid in bland de tidigare och bidrar med en påtaglig mänsklig närvaro. Se till exempel på ”Heart of Trees”. Tre mansfigurer som i sittande ställning med uppdragna knä omfamnar varsitt träd likt en meditationslek. Deras bronsgjutna kroppar är täckta av namn, kompositörer, som ger en musikalisk bakgrund till det rofyllda verket. Är trädens hjärta också vårt eget?

I galleriets lokal har Plensa hängt en stor installation, ”29 palms”, som består av bokstäver i stål som hänger i långa rader likt draperier hämtade från konstnärens favoritförfattare. Tillsammans bildar de en labyrint av bokstäver att träda in i. Orden finns där men bokstäverna är så många att de tar över och bildar sammanhang som inte är logiska. Metallens blänk skapar en suggestiv rumslighet där ordens makt upphör.

Hos Plensa bildar kroppen och orden en enhet i flera av hans verk. Och man kan fråga sig vad som kommer först, kroppen eller bokstäverna. I en intervju menar Plensa att han drömmer om att transformera orden till någonting fysiskt och just detta förkroppsligande av bokstäverna, orden, meningarna är det han i mångt och mycket visar för besökarna på Umedalen.

Katrin Sten