Tio filmer som fick följder. Lars Böhlin skriver om filmer som fått en vidare betydelse i filmhistorien och samhället. I dag: ”Pulp Fiction”

Vill du dela in kultur i fint och fult så har det med åren blivit allt svårare. Den så kallade finkulturen känner sig pressad av en populärkultur som vill bli tagen på allvar och det som tidigare var enkelt blir allt mer komplicerat.

Vem har egentligen rätt att avfärda någon annans smak?

En person som bidragit till att sudda ut smakskillnader är Quentin Tarantino.

Han steg 1994 upp ur det fördolda till att bli en kulturell ikon och ett begrepp. Han hade redan gjort ”De hänsynslösa” (”Reservoir dogs”) men den var för grabbig och hemsk för att nå ut riktigt brett. Hans banbrytande bidrag hette ”Pulp fiction” och det är en film som fick följder – både för filmindustrin och för vår uppfattning om kultur.

Titeln avslöjar innehållet. Pulp är det begrepp som på svenska hette kioskroman och som bestod av smaskig litteratur som på intet vis kunde betraktas som bra eller ens särskilt litterär. Det var handfasta böcker till lågt pris och numera har den genren till stora delar förädlats till att bli den kriminallitteratur som recenseras och diskuteras överallt samtidigt som den blir läst av de stora massorna.

”Pulp Fiction” var på samma vis ett försök att ta den billiga och smaskiga kriminalhistorien ytterligare ett steg.

Filmen berättar fyra historier om gangsters och allehanda skumraskfigurerer, men filmen tog historierna ytterligare ett steg. Istället för att bara berätta om våld och tuffa människor så är många av de medverkande udda och lite dumma. Och istället för en dialog som bara för handlingen framåt så kunde rollfigurerna prata om vad en Big Mac heter på franska eller om chefens svartsjuka.

Men Quentin Tarantino var inte bara en sunkig filmsamlare som gillade gangsterfilm, han var också en filmnörd som sett både högt och lågt. Pricken över i:et i ”Pulp fiction” var att han tog sina fyra historier och klippte ihop dem på ett oväntat sätt.

Resultatet av vedermödorna var en sensation. Själv kommer jag ihåg att jag såg filmen med en samling klasskamrater där en del var mäkta upprörda över blandningen våld och trams. För i ”Pulp Fiction” kan en människa få huvudet bortskjutet av misstag och vi får se blodsörjan utan några moraliska invändningar.

Ska det vara på det viset?

Svaret visade sig bli ett rungande ja. Mixen av högt och lågt har fått mängder av efterföljare och gjorde det möjligt att döda folk med ett snett leende.

Filmen var också en revansch för grabbarna som setts som trista nördar. Allt det där som inte var så fint fick ett värde och plötsligt kunde man stiga ut ur pojkrummet med viss stolthet. Det medförde att man kunde se på våld och sex och säga att man gjorde det med ironi. Det var inte riktigt på allvar.

Quentin Tarantino har efter ”Pulp fiction” gått vidare och gjort nya blandningar utifrån blaxploitation-, kampsport- och krigsgenren. Det hade kunnat göras innan ”Pulp fiction” men då hade det inte betraktats som stor film.