Efter elva år är Beachwood Sparks tillbaka. Henrik Lång gillar vad han hör.

I osäkra tider får längtansfull och nostalgisk musik alltid ett uppsving. Därför är det helt i sin ordning att Beachwood Sparks i dagarna ger ut sin första fullängdare på elva år: det välljudande Los Angeles-bandets blandning av melodiös pop, kosmisk country och stämsångskryddad folkrock är både charmerande och tryggande till sitt väsen.

Och det långa uppehållet märks inte alls; det finmejslade låtskrivandet och den eftertänksamma tonen gör nya albumet ”The tarnished gold” till en angenäm upplevelse, i synnerhet för vänner av kalifornisk bohemrock skapad i skarven mellan sextio- och sjuttiotal.

Alltjämt går det alltså att finna beröringspunkter till upphöjda föregångare som The Byrds, Gram Parsons och Buffalo Springfield, men Beachwood Sparks använder anspelningarna på ett så återhållsamt och gladlynt sätt att igenkänningen enbart är av godo.

För det är inte själva efterliknandet, utan det tålmodiga och obesvärade hantverket som lyser starkast. Detta är en grupp som sätter en ära i att förankra sina naturromantiska texter i snyggt uppbyggda och harmonistinna poplåtar, fördjupade av ljuva pedalsteel-toner. Därmed blir de vykortslika bilderna av solblekta slätter, djupa dalgångar och redwoodträd mer än bara dekorationer.

Några av spåren är förvisso i lättviktigaste laget och fångas i sin egen idylliska klangvärld, men de finaste sångerna – ”Forget the song”, ”Natures light” och ”Goodbye” – är lika uppfriskande som en varm sommarbris.

Veckans måsten:

Beachwood Sparks ”The tarnished gold” (album)

Ty Segall Band Slaughterhouse” (album)

R Kelly Write me back” (album)

Henrik Lång