”I väntan på huliganerna” är en pärla. Det skriver Jenny Byström om Jennifer Egans roman.

BOK

Jennifer Egan

Huliganerna kommer på besök

Översättning: Eva Johansson

Norstedts

 

Åh vad glad jag blev när jag upptäckte att den här godbiten som jag köpte i London för ett år sedan inte bara belönats med Pulitzerpriset utan också översatts till svenska! Äntligen skulle jag kunna ta till mig allt det som genom bristande språkkunskaper gått mig förbi, det som jag bara snuddat vid: en tveklöst intelligent, humoristisk, rörande satir över ett antal amerikanska människoöden som korsar varandra. Den ständiga referensramen filmen Short Cuts får se sig besegrad

Decennier, halva liv passeras. Den för mig hittills okända Jennifer Egan besitter en avundsvärd förmåga att följa sina karaktärer från barndom till kärleksrelationer. Misslyckade föräldraskap, olycklig kärlek, jakten på status, framgång och harmoni – allt gestaltas så underhållande och tragiskt på samma gång i en tät berättelse. Att svika sin ideal visar sig ha ett pris för alla.

Det handlar bland annat om den ostimulerade skivbolagsbossen Bennie Salazars sökande från tonårens punkband till äktenskap i överklass- förort och roll som företrädare för en förändrad och föränderlig musikindustri han inte längre tror på. Liksom sin assistent Sasha- en rödhårig före detta ung, före detta kleptoman förföljs han av ett skamfyllt, smärtsamt förflutet som hindrar honom att leva i nuet. För att inte tala om den oemotståndliga historien om den utblottade PR-kvinnan Dollys försök att återupprätta sin karriär när hon åtar sig uppdraget att styla om anseendet hos en hopplöst ocharmig diktator och massmördare.

Kapitlen är som sammanflätade noveller där huvudpersonernas olika tankebanor och språk turas om att beskriva dem själva och varandra.

Översättningen är lyckad, tonläget och scenerna är desamma som på originalspråket.

”I väntan på huliganerna” är en pärla. Utsökt, innovativ, antagligen en av 2010- talets bästa.

Jenny Byström